Det går över :)

#1 Jag hoppas det, är dock rädd att det inte ska göra det. Han har verkligen svårt att sitta still. Hade önskat att han kunnat ligga i lugn och ro bredvid mig, men icke. Hade verkligen önskat att han sökte mer närhet.

Jag fick rådet att koppla min hund och lära henne hur hon ska göra i situationer jag inte tycker att det funkar, så att hon inte kan utföra oönskade beteende. Sen successivt ge mer frihet som hon klarar av :). För mig funkar det att leka massor och göra roliga saker ihop, som tex ha kamp/jaktlekar, brottas, springa rakt ut i skogen från stig/skogsväg så att hon släpper omgivningen för ett tag iallafall. Att det bara skulle gå över av sig självt har jag svårt att tro, då tex att springa fram till främmande/jaga djur/ spåra på egen tass kan vara självbelönande.

Vad menar du är problemet hemmavid? Förstår inte riktigt av texten… Kan hunden inte ligga stilla i lugn och ro alls, eller är det att den lägger sig nån annanstans i hemmet och inte vid dig?

I övrigt låter det varken konstigt eller illa tycker jag.. Min är också superpeppad på andra människor, dofter, allt.. Han är lite mer än 1,5år. Men jag är ju oftast där så det är väl klart att han är mer van vid mig och det inte blir lika "spännande" ?

Min hane och jag har haft en kämpig historia i snart 2år, Ingen förstod något för "han är ju så glad och social" men han var inte det med mig, speciellt inte som yngre. Han älskade alla andra och typ accepterade min närvaro, Det var så jag uppfattade det. Han kelade sällan och var inte alls lika "pratglad" (öronen/kroppspråk) som min tik. Jag hade höga krav på honom (har höga krav) och allt kändes som misslyckande hela tiden. Nu är han över 2år och det är jag som läst han fel, Han är mammas lilla kelgris även om han sällan uttrycker det lika tydligt emot mig som emot andra, Anledningen till att han blir så förbannat glad och visar för andra är förmodligen för han blir stressad och inte riktigt kan hantera det.
Han föredrar visste mig, det är mig han saknar när jag går, jämt, vart jag än lämnar honom (även bland roliga människor) medans andra kan gå och komma och det är "okej" när dom går, han bryr sig helt enkelt inte något vidare.
Han är nyfiken på allt så som dofter, andra djur, ljud, människor, osv, Men det har inte med att han inte föredrar mig att göra, Han är en unghund och vill gärna uppleva saker. Själv hade jag inte föredragit mina föräldrar framför vänner på stan som tonåring.
Det har tagit mig 2år att förstå små saker som är otroligt viktiga för våran relation, 2år och en kastrering senare och vi har en helt annan relation och för mig är han ofta en helt annan hund som visar kärlek på sitt vis.

Du har förmodligen inte gjort fel, du gör förmodligen inte fel. Om han är lugn med dig och kan slappna av i flertal situationer med dig men inte andra så är det för han litar på dig och han har ett starkt band till dig redan, Det är svårt att se sådant när man alltid är där; Det är svårt att se sådant överhuvudtaget.

Jag har fått beröm av hundtränare och instruktörer då han följsam, och gärna uppsöker mig vid lek. Det är i nu på senare som han är väldigt intresserad av andra människor och det är väl det jag funderar på. Texten var lite väl hård, det låter som att han aldrig kelar, detta är olika från dag till dag. En dag är han väldigt kontaktsökande, och ska kramas, andra dagar lyssnar han inte alls.. kan det vara övergående?

Det låter som att det är tonårsfasoner.. hoppas jag! Min (tidigare ) underbara hund har varit skvatt galen i flera dagar, som förbytt. Vi har tränat så och han har varit duktig i flera månader, sen plötsligt är minsta löv superkul.. kommer det en hund känns det som att han äntligen har träffat sin bästa vän och jag är bara något i vägen.. nu får vi börja från början känns det som!

#5 Känner igen mig i mycket av det du skriver :)

Men till TS säger jag också såhär:

Var glad att din hund är nyfiken och intresserad av andra och andra saker! Jag anser att detta är ett stort plus jämfört med motsatsen, särskilt om man vill träna olika saker och inte vara begränsad. Samt att jag tycker att en hund som är väldans nyfiken och framåt med främlingar etc inte alls är lika rädda och misstänksamma för dem (i allmänhet).