Delmål! Hitta delar under tävlingen som du ska utföra på ett exakt vis, ju mer koncentrerad du är desto mindre nervös kommer du vara. Plus att det blir bättre av mängdträning, så det är bara att anmäla till fler tävlingar redan idag!

Föreställ dig att denna tävling enbart är en träning inför en kommande tävling? Försök avdramatisera den. Du kommer ändå inte bli perfekt på planen innan du tävlat många gånger, det gäller för precis alla sporter i världen.

Det jag gör är att oroa mig så mycket för själva resan till tävlingen att jag bara blir glad och avslappnad när jag väl kommer fram ;)

Sedan ser jag till att planera allt ordentligt. Ordentlig tidsmarginal, tid till att på plats gå runt hela området utan hundarna för att kunna se var det finns toaletter, rastningsrundor, tävlingsplan, sekretariat osv.

Jag är också noga med sätta upp låga mål för vad vi ska klara. Inför debuterna i rallylydnad har jag tex bara haft som mål att vi ska komma in på banan och gå ut från banan med en bra känsla. Jag har tänkt att det är helt ok om vi bryter, om vi efter det kan få till något med bra känsla och gå ut med det från planen. Klarar vi det, då är det bra. Klarar vi mer än så, då är det en bonus. (Sedan har jag såklart tränat innan så att jag tror att vi faktiskt kan prestera bra, men jag förväntar mig inget sådant på debuten).

När vi tävlat mer och jag vet vad vi klarar, då funderar jag på vad som gick sämst senaste gången och försöker förbättra de delarna. Klarar vi det, då är jag nöjd. Sådär håller jag på. Tävlingarna blir mer ett sätt att checka av om vi tränar rätt istället för att faktiskt tävla. Då blir det inte heller så läskigt.

Det svåra tycker jag är att man aldrig vet hur rutorna på ett WT ser ut. I alla situationer vill jag gärna reka och känna att jag har koll, egentligen oavsett vad det handlar om. Ska jag föreläsa så vill jag vara där i tid så jag kan fundera på hur jag ska stå, se till att presentationen funkar, testa mikrofonen, osv. Kontrollbehov och perfektionism i en oerhört opraktisk blandning. Därför är det säkert jättebra att jag lär mig att prestera utan att kunna förbereda allting minutiöst…

#1 Ok, delmål… så typ "se till att hunden sitter vid hälsning på domaren", "fokusera på att sätta fotgåendet till pinnen", osv? Mängdträning tror jag också på, men tyvärr finns inte så många tävlingar i vår disciplin… det finns ett till c-prov inom rimligt avstånd, men sedan är det nog slut för sommaren och sedan till hösten är det provsäsong och då har vi inte heller så många chanser. Ett löp ska vi hinna med däremellan också. Kanske får jag börja tävla någon annan gren bara för att tvinga mig själv ut lite.

#2 Jag tar nog inte tävlingarna så jätteseriöst faktiskt, utan jag ser dem mer som att hon (och jag) får rutin inför jaktproven som är vårt "verkliga" mål. Så på det viset tänker jag nog som du säger men jag blir så sjukt nervös ändå! Jag känner inga krav på att jag eller hunden ska prestera alls i själva tävlingen heller… hm… får nog sitta och fundera lite vad jag är nervös för.

#3 Jag tror också att det är själva resan och allt runt omkring som jag stressar mest över, och att min stress om det kommer att överföras på min signalkänsliga hund som har nerverna på utsidan. Det blir liksom en stress av att jag tänker att jag kommer bli stressad.

Jag tycker det verkar som att vi fungerar ganska lika där, att försöka få kontroll över det man kan få kontroll över, liksom. Jag har också låga krav, kanske till och med lägre krav än du just nu. Mitt mål är att klara av att starta, haha… får vi en bra känsla så är det en bonus, går det till och med bra så vore det kul men det är ingenting jag förväntar mig alls. Mitt första mål var att våga anmäla och skriva mitt eget namn i rutan för förare, istället för min killes som jag gjorde hela förra säsongen när jag fegade ur…

Ska skriva ihop en lista och lägga i tävlingsmappen, tror jag.

- Delmål för att hålla mig koncentrerad

- Se tävlingen som träning/en kontroll för fortsatt träning

- Låga förväntningar och krav

- Se till att ha marginaler och planera det som går

Fortsätter på mina funderingar om vad jag egentligen är nervös för.

Mina tankar spinner ofta iväg, typ, "tänk om hon gör si och så och jag inte kan styra henne och domaren blir irriterad och jag ska ta in henne och hon kommer inte in och hon springer iväg och hoppar på folk och och och", alltså att jag hittar på helt orimliga scenarier som antagligen aldrig kommer hända. Jag tror det kanske är det jag blir stressad över, i kombination med mitt kontrollbehov som gör att jag vill tänka ut alla möjliga scenarier och lösningar på dem. Eftersom det är så jag fungerar i alla andra delar av min vardag.

Jisses, jag låter halvt hysterisk. 😂

När jag började tävla blev jag så nervös att jag inte kunde äta. Om något kunde jag dricka lite. Jag var illamående, varm i bröstet, rastlös och lättretlig. Därför började jag tävla rallylydnad, eftersom det inte är en sport jag bryr mig om så mycket. Det tävlar vi ENBART för att träna mina tävlingsnerver. Eftersom det är en sport som jag inte bryr mig så mycket om så uteblev en stor del av prestationsångesten också.

Det har gjort underverk! Ett år senare och nu, istället för att bli orimligt nervös en hel dag innan så blir jag bara lite lagom nervös precis innan start. Det har även gjort att jag är lugnare inför både agility- och lydnadstävlingar, sporter som faktiskt är viktiga för mig och som jag vill prestera bra i. 

Något annat som hjälpt mycket är att vara social på tävlingar. Jag har inte tid att sitta och hitta på skräckscenarion om jag är social och håller konversationer med folk 😉

Jag håller med om insticket i #4, tävla i fler grenar! Öva! När du väl lärt dig hur (lite) hunden reagerar av tävlingssituationen så kommer panikkänslorna i #5 att minska också. Win win!

#7 Du har nog rätt. Alltså, hunden lägger sig mitt på stigen och sover mellan rutorna när det går skott och dummies över huvudet på henne och folk måste kliva över henne, så egentligen har jag inte någonting att oroa mig för där heller, rent generellt i tävlingssituationen. Det är bara hjärnspöken… fast när hon väl är igång i aktivitet så är hon ju en Ferrari och där kan små små saker göra stor skillnad. Typ mina nerver…

#6 Jag tänkte precis på rally eftersom det inte är så svårt, hunden är duktig på det och jag inte tycker det är så roligt. Finns det något mer man kan tävla i som är relativt enkelt men ändå tar fram tävlingsnerven? Typ spår och nosework blir jag nog inte så nervös av… 

Och hur gör man när man ska vara med i rally? Behöver jag vara med i någon klubb?  Är det bara att anmäla på SBK-tävling? Haha, jag har noll och ingen koll på den världen…

Edit: vad är skillnad på Nybörjare A och Nybörjare B?

#8 A och B är bara två separata tävlingar i samma klass :) Vad jag bort behöver du inte vara med i mer än någon random klubb inom SKK? Jag är med i min lokala hundklubb och rasklubben för aussies.

Tävla kissnödig… Då kan du inte tänka på din nervositet haha!

#9 Tack! Ska läsa på lite… 😊 hittade en tävling i juli jag skulle kunna testa. Men så borde det räcka med SSRK då. #10 smart! Senaste tävlingen vi var på så jobbade hon i fem-sex timmar innan vi var klara. Frågan är hur stor blåsa man behöver då. 😂

Tack för alla tips! Tävlingen gick fint och jag var faktiskt inte alls nervös när det väl var dags. Jag tog till mig av era tips och det verkar ha funkat. Den tanke som hjälpte mig mest var ”idag ska jag och C åka och apportera lite”. Det var en lagom avdramatiserande inställning som påminde mig om varför jag var där: för hundens skull. Resultatmässigt ömsom vin, ömsom vatten (som vanligt med denna hund) men det var lite stolpe ut för henne. Glad och stolt! Nu ska jag hem och anmäla till nästa. 😊

#12 Kul att det kändes så bra, grattis och lycka till på nästa tävling! Ibland behöver man ju bara komma ut för att inse att det inte är så farligt ändå :)

#12 Grattis till en bra prestation!

#12 Grattis, en bra känsla är det viktigaste!
Vi har vunnit på tävlingar som kändes skit och diskat oss på tävlingar som känts fantastiska. Gissa vilka jag är mest stolt över 😉

#13 #14 #15 Tack!

Håller med om att känslan är det viktigaste. Resultatmässigt var detta hennes sämsta tävling men egentligen var det bara en ruta där hon föll tillbaka i gamla synder och fibblade bort poängen genom att knalla (= sticka innan jag ger kommando), och bara det är en seger i sig. I övrigt jobbade hon bra men hade lite stolpe ut, som sagt. På två rutor övermarkerade hon men fick ändå fina kommentarer av domarna där en sade "riktigt synd. Det är en mycket duktig markör!". En ruta fick hon 20 poäng (av 20) på och kommentaren "det där var bra. Riktigt bra!" av en välrenommerad domare.

Jag stod sedan som skytt på en ruta vilket var väldigt roligt. Jag sköt både för hundarna i nybörjarklass och hundarna i öppen- och elitklass så jag fick chansen att se hur massvis av hundar jobbade och tog sig an problemen, och därtill höra domarens kommentarer, råd och tankar. Oerhört lärorikt och faktiskt bra för tävlingsnerverna att se andra ekipage på nära håll på det viset.

Jag har skickat in anmälan till två till nu, så håll tummarna att fröken drar på löpet till augusti någon gång. 🙂