Min hund drar aldrig i koppel. Han kan vilja stanna ibland om något luktar extra gott men han drar verkligen aldrig 🤦‍♂️ Vill han stanna och nosa låter jag honom göra det men jag tänker inte stå där hur länge som helst så då säger jag "nu går vi" och då följer han med.

Bonushunden är tvärtom, där blir jag förvånad när hon inte drar…😴

Vet du vad… jag försökte vara 110% konsekvent på detta med slakt koppel. Det medförde att promenaderna inte blev särskilt roliga alls, och jag upplever inte alls att min hund tar till sig "spänt koppel så kommer man ingenvart" så särskilt bra. Han kanske tar kontakt, men sen bär det av igen.

Jag slutade personligen nu på sistone att vara så EXTREMT nitisk på det där. Jag siktar fortfarande på att han inte ska dra, och stannar om han prompt ska dra mot någonting, men blir det lite spänt nångång så får det bli det. Istället jobbar jag mer på att belöna när han går rätt och tar kontakt. Kör "fotgående" förbi mötande hundar, och mötande cyklister och gångare på trånga ytor. I övrigt får han gå som han vill, framför, bakom, höger, vänster, ett varv runt mig.. Men vid möte, runt hörn och allt sånt så tar jag in honom till min sida där han får gå tills vi har passerat.

Jag vet inte vad som är bäst, men nu är promenaderna en hel del roligare igen. Vi har gjort framsteg med skvaller vid hundmöten, han får en rejäl bit färskfoder varje möte.. osv. Men drar han lite nångång, så får det väl bli så. Jag insåg att det faktiskt finns viktigare saker att lägga min energi på.

Om han stannar får han nosa. Om det inte är så att vi absolut skall ta oss nånstans och har tidsbrist, då lockar jag först med mig honom med bryt-kommando (som han får godis när han gör rätt). Drar med mig honom om han inte kommer på lock. Men i 95% av promenaderna, dvs när vi inte har tidsbrist att ta oss nånstans, så struntar jag i hur långt vi tar oss, han får nosa precis hur han vill. Jag tänker mer på en lagom tid vi promenerar då.

Nä, jag har inte så hårda regler. Jackie drar i princip aldrig framåt, men drar iväg ner i dikena ibland för att stanna vid lukter, det tycker jag är okej för det mesta och då blir ju kopplet lite spänt förstås. När hon stannar och vill lukta på något brukar jag nästan alltid stanna och vänta in henne, vi är på promenaden för hennes skull och hon älskar att spåra och lukta. 

Gränsen drar jag vid de gånger då hon vänder om och vill gå åt andra hållet för att hon råkade missa en lukt, då ber jag henne komma och så fortsätter vi framåt. Samma gäller när vi vistas i centrum eller på platser med mycket folk/trafik, då vill jag att hon håller sig nära mig.

Hade antagligen satt lite hårdare regler om hon hade varit mindre lydig och dragit som en galning, men eftersom hon i princip aldrig drar "med flit" så tycker jag inte det gör något att kopplet blir spänt ibland, jag förväntar mig inte att hon ska greppa konceptet att hon endast får gå 179 cm ifrån mig när kopplet är 180 cm.

#2 OT men hur förvarar/ger du färskfodret?

mina koppel får var sträckta men jag ska inte "känna att dem drar" i handen om du fattar vad jag menar :)

Nope, är inte slakt hela tiden! Vissa dagar, när han klarar av det, kan jag be honom att gå med slakt koppel, och som tack får han då mycket stöd, beröm och belöningarna. Andra dagar så märks det att han inte kommer att klara av det, han kommer att bli än mer stressad av sådana krav, så då får han dra. Antingen står jag ut med det eller så använder jag midjebälte. 

Om han drar på sådana dagar där jag ber honom att inte göra det så säger jag helt enkelt "hoppsan! hörrudu". Och då kommer han tillbaka, och får en godis. Sedan brukar kan han inte dra på en stund. 

Men för oss gäller det att välja våra pass. Det är inte bra för någon av oss att traggla koppelgående på fel dagar, han blir stressad och jag blir förbannad. Ju äldre han blir, och ju duktigare han blir på att hantera sin stress, desto fler gå-fint-dagar har vi, och ofta går han numer fint automatiskt när han klarar av det :) 

För det mesta försöker jag stanna med hunden, för att minska stress och frustration, men har vi bråttom eller han har stått väldigt länge så säger jag "nu går vi!" och går. Det är inte ovanligt att jag får släpa med mig honom, men då får han alltid en belöning när han kommer ikapp.

#2 Brukar oftast ha sund hundmats "medaljonger" som är ca 30gram/styck. Tar med mig dem i en plastpåse i fickan, kan ge dem helt frysta eller så hinner de tina upp lite i fickan..

Ibland har jag dock inte såna, då tar jag helt enkelt färskfoder i en plastpåse med mig. Försöker att inte få det i jackfickan (när jag kan så använder jag "hundjackan" dock..), torkar av händerna ibland på snön ute samt tvättar händerna när jag kommer in :)

Ja, slakt alltid. Jag har en sjukdom i lederna som periodvis gör mig ganska svag i armarna så jag har nolltolerans på drag i koppel och de får mestadels gå i fotposition med mig när jag har koppel på. Vi stannar till lite då och då och så får en hund i taget nosa/kissa lite, och då sträcks ju kopplet men står vi still och det bara är en hund som drar så är det enklare för mig att hålla emot. Oftast går vi utan koppel dock.

Tack för era svar! Jag har varit sjukt konsekvent med slakt koppel men inte kommit någon vart, så nu testade jag att låta det bli spänt ibland och hon drar inte alls, utan kopplet blir bara spänt vissa stunder. Och vi kunde liksom gå en hel promenad och det var så skönt att bara strunta i alla regler hela tiden.

Jag upplevde precis som Jazzyjeff att promenaderna blev ett helvete när jag krävde slakt koppel konstant. Det var tjatigt och frustrerande, både för mig och hunden så jag bytte taktik. 

Kopplet får vara spänt men jag ska inte släpas runt, när hon börjar dra så stannar jag och hon får ta kontakt innan vi fortsätter. Numera räcker det oftast med ett litet knyck i kopplet som en påminnelse.  Det är däremot nolltolerans när det gäller att dra ner i dikena eller fram till stolpar, det driver mig till vansinne.  Jag belönar när hon går några steg med slakt koppel, tänker att hon med tiden kanske lär sig det ändå men det är inget jag kommer sträva efter. 

Stanna och nosa beror på vad för typ av promenad det är. Är vi ute runt kvarteret för att pinka så är det okej att stanna och nosa (rimligt länge) och då väntar jag. Men om vi motionerar eller har bråttom någonstans så fortsätter jag bara gå, hon fattar efter 2-3 ggr och slutar nosa.

Bobby måste längst ut på linan, oavsett om den är 1m eller 15m (han drar alltså även i långlina), jag har slutat bry mig, han får vara där framme med spänd lina så länge han inte rycker och sliter. Ibland så stannar jag när jag känner att han börjar stressa upp sig själv, så får han gå brevid mig en stund, sen säger jag varsågod. Vid möten ska han gå fint eller ligga/sitta brevid eller framför mig, beror på mötet.

Precis som #10 beskriver det gör jag också! Exakt!

Nej jag kände också att vi inte kom så långt i träningen med att bara fokusera på att kopplet ska vara konstant slakt. Om dom rör sig omkring mig så ibland händer det absolut att kopplet spänds det är okej bara dom inte ligger och drar sig framåt eller konstant drar. Sen nu när jag har 3 så blir det mer att dom har sina positioner där dom går bredvid/lite framför mig och så stannar jag då och då så får dom fritt göra ifrån sig och lukta bäst dom vill :)

Jag bryr mig inte så mycket så länge hundarna inte tokdrar, då stannar jag och väntar tills dom kommer in till min sida… Men kopplet är spänt ibland och jag stannar när dom luktar osv. men inte om dom stannar heeelatiden, då lockar jag dom med mig eller till den stora brukar jag bara säga "nu går vi".

Vår hund är väldigt stark för sin storlek (idag drog hon så jag halkade och ramlade men jag gick rakt på en väldigt hal isfläck och var inte alls beredd, hon var också väldigt sugen på att gå in). Vi går oftast med spänt koppel, speciellt i början av promenaden då hon är extra pigg och har mycket energi. Hon stannar väldigt ofta och nosar så ibland får hon stå en stund och ibland lockar eller "drar" vi med henne, beroende på hur länge det tar och hur hårt hon kör fast sig i marken xD (ibland lägger hon ner sig och stretar emot som jag vet inte vad och vill inte alls följa med)

Det beror på tillfälle och plats. Går vi vanliga kiss-rundan så får han gå så långt kopplet räcker och jag väntar så länge jag har lust/orkar när han vill lukta på nåt. Ser han en hund-kompis så gör det heller inget om han drar lite för att hälsa. Däremot inte om det är en främmande hund. 

Går vi på lång-promenad så brukar jag bestämma mig för passager då han ska gå "fint", dvs kort, ej spänt koppel. Då får han heller inte stanna och lukta. Det kan vara typ "mellan det här huset och stolpen därborta ska han gå fint". Ger inget kommando utan kortar bara kopplet. Extra belöning om han ger ögonkontakt, men inget krav. Som fri-kommando så släpper jag ut kopplets fulla längd med ett "varsågod".

Går vi i stan eller åker kommunalt så är det alltid kort koppel. Faktiskt går han finare i stan än på hemma-promenaderna. Där har han lärt sig att det inte lönar sig att dra.