Det här med en annan hund som skäller. Så var min valp också, och då var hon ändå modig och trygg från start. Fick förklaringen att valpen får egentligen inte vara där, dessutom är den själv utan mammas trygga försvar - så den inskränker annans "revir" på egen hand, och då är det bäst att fly när någon kommer på en. Hur sant det är vet jag inte - men det var något som min valp snabbt växte upp ifrån, hon var kanske ca 12 veckor när det inte var lika med en flyktreaktion. Hon blev spänd och lyssnade noga, men kunde fortsätta promenaden. Så bara fortsätt som vanligt, trösta inte för mycket. Kanske prova att avleda och ge beröm och godis när hunden fokuserar på dig istället för rädslan. :)

Det är nog inte så ovanligt att en valp som var trygg med syskon o sin uppfödare i olika miljöer säkert var inte mamma så långt bort heller. 1,5 vecka är inte lång tid jag tror mycket på att det är bara hålla ut och utsätta valpen lagom mycket vara lugn trygg själv så kommer saker o ting säkert landa. Jag tror du får ta med en del gottis samt skäller någon annan hund sätt er ner på huk locka till er henne så nu går vi vidare. Klappa inte för mycket för det kan bli mer - du har rätt det är farligt. Tror mer på bra nu går vi med glad röst belöning. 1 gav bra tips mer fokus på er o gå vidare :) Promenaderna tog vi ofta samma i början för att låta valpen lära sig miljön och veta om dom bra rastplatser :) Lycka till med valpen tror säkert det kommer gå bättre. Ett tips är kolla om eran uppfödare har lite tips o ge :)

För mig låter det som att hon ser dåligt. Hennes beteende stämmer överens med min gamla hund som hade starr och såg rätt illa, hon var skraj innan det främmande objektet kom närmare så att hon kunde se vad det var ordentligt. Ni kan ju be veterinären kolla hennes ögon när ni är där på kontroll/spruttagning.

Nja, jag skulle inte säga att det är normalt för en valp att vara så väldigt rädd. Om en hund varningsskäller, det är en sak, men vanliga skall borde trigga nyfikenhet, inte rädsla. Det är inte heller normalt att bli så rädd för människor, oavsett hur långt bort eller nära de är. I den åldern, fram tills ungefär 16 veckor, är valpar som mest öppna för att acceptera omgivningen och skapa sociala och positiva band till resten av världen, samt vilka som ingår i sin flock eller art. Det är t.ex därför det är bra att introducera smådjur eller barn i den åldern om man vill att de ska anse dem som en del av sin "art". 

Är föräldrarna rädda eller skygga av sig? Har ni träffat dem och sett hur de beter sig utanför hemmet? Utan sin matte/husse i närheten? Det kan vara väldigt avslöjande hur en hund egentligen är när den inte har tryggheten från hemmet eller stöd från ägaren.

Stort tack alla för era svar! Skönt #1 att höra om någon annan som haft samma med sin valp och där det har gått över. Tack #1 och #2 för era tips. #3 Jag kommer nog göra som du säger och prata med veterinären vid 12 veckors sprutan och höra vad de säger, kanske borde hon göra en ögonlysning. #4 Har träffat mamman på flera platser men dock aldrig utan ägare. Pappan är utomlands men ska vara social. Även de halvsyskon jag träffat har verkat vara trygga i sig själv. Misstänker att det måste vara ett arv från längre bak men ska prata med uppfödaren om problemen. Jag ska fortsätta med miljöträningen och se vad som händer. Idag strosade vi runt lite i ett lugnt centrum och då verkade hon mer nyfiken på människorna. Åkte även tåg ett par stationer och där slappnade hon av och sov. Valpkursen börjar om bara ett par veckor och då kommer det bli skönt att ha någon instruktör att bolla med.

Knut tyckte också att det var fruktansvärt när hundar skällde när han var en liten snutt.

När det var hundar i närheten som skällde på honom stod han bakom mina ben och jag sa med lugn röst "Nämen vad säger de? Usch vad de håller på. Sådär håller ju inte duuu på" och sådär. Huvudsaken är att jag var lugn och inte puttinuttade eller lyfte upp för att bekräfta att det var farligt.

Var det hundar man inte såg blev han också lite orolig, men då stannade vi också upp och jag pratade lugnt med honom. Jag stannade där tills han lugnat sig och inte stressade därifrån utan fokuserade på mig och var glad/hade släppt det.

Nu är han supertrygg miljömässigt.

#5 Det låter ju bra att släkten verkar trygg iallafall! 

Att kolla synen låter som en bra idé. Är den okej är det väl bara att fortsätta skapa positiva erfarenheter med henne :)

Hon låter lite som min yngsta hund, som nu i vuxen ålder är miljöstabil förutom en viss ljudkänslighet - det kan alltså vara övergående om ni jobbar på det! Viktigt är också att ha i bakhuvudet att en del hundar har ett starkt flyktbeteende. De behöver inte vara mer lättskrämda än andra, men eftersom beteendet är så dramatiskt upplevs de som räddare än vad de kanske är (jämfört med en hund som kanske bara sänker svansen och trycker sig mot ägaren, men är lika stressad). Jag tycker också att du ska jobba med båda bitarna, dels specifika rädslor, dels flyktbeteendet. Vad gäller rädslan bör ni absolut kolla synen/ögonlysa för att utesluta att det är synproblem i grunden. Min hund reagerade också på hundskall som valp, det botade jag med att sammanknippa det med godisregn. Varje gång vi hörde hundskall sade jag lugnt "nämen, skäller vovven?" samtidigt som jag drog upp en näve små godbitar och slängde ut framför henne. Snart var det ganska roligt med hundskall, och hon tolererade allt mer… Sedan hade min hund också starkt flyktbeteende och hon blev nästan påkörd en gång jag olyckligt tappade kopplet, så först och främst var noga med säkerheten! Sedan vill du lära valpen att söka sig till dig när den blir osäker. Genom kopplet hindrar du henne att fly, men erbjud samtidigt en tillflykt genom att sätta dig på huk och erbjuda närhet. Det handlar inte om att ömka hunden, men genom att hon får "gömma sig" hos dig och hör ditt stöd så kommer viljan att söka upp dig öka. Och förmodligen kommer hon generellt bli mindre osäker när den möjligheten finns. Ni kan också överväga att använda t.ex Adaptil för att se om det kan ta udden av reaktionerna.

Superstort tack för alla era svar och era erfarenheter!! Jag känner mig lite lugnare nu även om vi har en del att kolla upp och mycket att jobba på. Väldigt intressant att läsa ditt inlägg #8, det ska jag spara ner och ha som påminnelse. Det låter onekligen som att din yngsta hund påminner om min valp. Tack för de goda råden! Jag kommer att uppdatera den här tråden med hur det går och hur allt utvecklas.