Får han någon annan stimulans än kvällspromenaden? En aussie är ju oavsett storlek en hund med stort aktivitetsbehov och hur ser dina möjligheter ut att uppfylla det?

Klart, hade du velat vara trevlig mot någon som har dig i stryp, ska hålla på med ledartrams och liknande? Googla lite och sök på positiva metoder och kontakta en instruktör. Avled hundmöten med godis etc och ta ut avståndet, han riktar om frustrationen på dig när du tar tag i honom i hundmöten, det är inte att han är arg på dig utan du är bara närmast. Jobba mycket med eran relation, mycket lek och stadgaträning, lär honom att promenader är kul, ha med dig köttbullar och be honom att hoppa upp på föremål, runda träd och liknande. Ha för guds skull inte strypet på bara. Men som sagt, gå med i lite fbgrupper som är för positiv inlärning, skippa strypet(investera i en frontknäppt sele; rukka form polar eller vgw ex..) och tagga ner med ledarskapstramset så kommer nog det mesta lösa sig #1 Finns bara eb storlek på aussien, tror TS blandat ihop Mas och påstådda "miniaussie"

Jag skulle föreslå ett par kurser där ni tvåbentingar får lära er hur man hanterar, tränar och aktiverar en krävande hund, speciellt en som har problem med rädslor.

"visar att du är ledaren" låter lite som CM men kanske missuppfattar helt, är det iaf så att du är fysisk eller hård emot honom är det inte konstigt att han reagerar på rörelser/är osäker och rädd.
Hundmöten är piss, Jag har själv en ganska stor hund som blir stressad vid hundmöten och därav kan det sluta i utfall. Kan säga att det är 100gånger lättare att hantera när jag kört slut på honom vs när han inte gjort något annat än att rastas.
Har du testat att köra mer aktivering med honom?  Det låter nämnligen (som jag uppfattar det) som om han är understimulerad.
Han verkar också ha seperationsångest och då är det inte bra att göra "ensamheten" till något negativt, stänga han ute ifrån familjen bara pga rädsla. Han mår inte bra av det, Min mamma gjorde så emot min hund och hon bet sönder halva lägenheten och fick lämnas tillbaks inom 6månader.

Att han är rädd för agility är för att du förmodligen tar det för snabbt fram för du så gärna vill, Ta det istället långsamt låt han köra det han känner sig bekväm i, Lydnad, Agility (hinder och tunnlar, osv, beror på vad han kan hantera med glädje). Uppmuntra varenda steg han tar för att bli mer "säker", beröm och belöna massa med godis, kärlek och lek.
Cykel, Gå en promenad med cykeln, är han så pass rädd att inte ens det går, backa, belöna med godis såfort han närmar sig cykeln, lägg godis runt cykeln, ha tålamod.

Om det inte går att åtgärda motion, stimulans och att ta hänsyn till hans personlighet skulle jag faktiskt rekommendera att han fick ett nytt hem. Att behöva vara ensam med seperationsångest, inte få aktivering (när man är en aktiv ras), var osäker och inte få rätt hantering m.m., Det är inte rättvist.

Håller med #4 där, är ni inte villiga att lägga ner mycket tid och energi på hunden så är det bästa för honom att få ett nytt, mer engagerat hem.

Allt du skriver om är hur han begränsas men när får han blåsa ur sig all sin energi? Och hur? Tycker det låter som en mycket frustrerad hund som tar ut sin energi på egen hand.

Vill tillägga, Agility, lydnad, rallylydnad, bruks, spår, ALLT som är stimulerande för hunden är inte sådär "hej hå nu kör vi på". Snarare så att man måste ta det så långsamt i början så hunden inte blir så påverkad (alltså trött). Man får helt enkelt hitta på andra sätt innan hunden är bekväm och man kan köra fullt ös på en sport. Man kör inte agility, lydnad m.m. för att stimulera en hund i början, Det är svårt att stimulera en hund när man bara ska köra korta korta stunder med små små steg.
Ut och springa med hunden, Eller nu i värmen traska längs kanten av en strand (helst i vattnet upp till knähöjd på hunden), ut och utforska skog, köra dogparkour, gömma saker och låta hunden söka upp. Det finns så mycket att göra. Cykla och agility är inte allt som "går att stimulera". Men jag vet själv när man sätter käppar i hjulen för sig själv, då känns allt omöjligt och man blir så less för att si och så inte fungerar, Men sen helt plötsligt testar man något nytt och pang det fungerade super. 
T.ex jag kunde inte ha min hund lös alls, Såfort andra hundar kom, eller vi körde lydnad så stack han till vänner och hundar, noll fokus på mig. Jag slutade släppa han lös men fokuset fanns inte på mig, pang så hittade jag hans to die for belöning, bollkastning. Nu kan vi träna på att vara lösa, ha fokus och ha mycket roligare tillsammans. Sist jag tränade med mina vänner kunde han t.o.m. vara lös ca 20meter ifrån de två bästa i hans värld (hans bästa hundkompis och dennes ägare som han känt sens han var 5-6månader). Han hade fokus på mig och var superduktig, och det bara för vi lärt oss sammarbeta.
Innan detta kunde han vara lös väldigt nära folk som spelade fotboll, Bara någon månad innan det så kunde han inte ens ge mig en blick för någon spelade fotboll mycket längre ifrån än vad vi var senast.. Allt går att vända, Man får testa nytt, man får hitta vad hunden älskar och man får köra på det, även om man själv kanske föredrar något annat. 
Och små steg i alla sporter, Det ska vara kul och man ska lyckas, inte misslyckas och bli frustrerad.

#1 Han får mycket stimulans på sin kvällspromenad enligt mig iallafall, då jag går rätt så långa sträckor ändå.

#2 Det är ju ändå skillnad på hund o människa. Strypkoppel är det jag känner jag har kontroll med bäst, hade jag slängt på en sele t.ex. hade han kunnat styra mer själv. Tror ej han bryr sig om godis när han gör utfall…

Hoppa upp på stenar, stockar osv brukar vi göra. Men kan absolut göra mer av skoj när vi är ute.

#3 kurs har vi inte riktigt möjlighet att gå på och skulle ej få med föräldrarna på det.

#4 Jag anser att man ska vara en ledare till sin hund så den inte tar över. Men jag behandlar ju trots det honom på ett bra sätt.Själv måste han tyvärr va i hemmet pga mina föräldrars osäkerhet kring honom.

#6 Han får tillräckligt med motion enligt mig, brukar gå ca 3-5 km i rask takt sen blir det en del tricks bland annat.

#8 Och hur många fighter tar ni per dag för att du ska vara någon slags ledare? Läste att någon skrev att du tog tag i hunden fysiskt vid hundmöten, vet inte om det stämmer men det är inte konstigt att hunden då vänder attacken emot dig. Du gör ju likadant du ger osäkra signaler och attackerar hunden vid hundmöten = hunden försvarar sig.
Som sagt, kan du inte åtgärda hans behov, Då kanske det är bäst att låta han flytta.

Googla skvallerträning och BAT om du vill ha hjälp med utfallen, och skippa ledarskapet i en stressad situation (hundmöten).

Tillägg: Har du någonsin sett en "ostabil" hund så har du förmodligen sett att denna vid stress/rädsla/hot omriktar sin frustration till bett emot hund "vänner". Det är exakt så du agerar om du fysiskt korrigerar din hund i hundmöten, omriktar ditt beteende till frustration och visar dig "svagare" än din hund psykiskt.

Finns inget som heter mini aussie. Du har antingen en blandras eller en miniature American Shepherd. Dessa hundar brukar ofta ha väldiga mentala problem. (Har träffat många, INGEN har varit bra mentalt.) Lägg till understimulans på en ostabil mentalitet och då kan du få en rent av farlig hund. Hoppa upp på stockar och stenar duger inte. Långa promenader duger inte. Hunden behöver vettig mental stimulans, typ spår eller Nose Work. Då behöver hunden inte göra något den är rädd för. Skippa stryp, skippa den klassiska "ledarmetoden", den har blivit motbevisad gång på gång. Samarbeta med hunden, kör skvallerträning, belöningsbaserad träning utefter hundens förutsättningar. Det går kanske med mycket hårt arbete och extremt tålamod att få hunden att fungera normalt trots alla rädslor. Eller avliva. En död hund lider inte.

#8 Motion och aktivering är inte samma sak. Kanske om du har en Husky, en ras som kräver mycket fysisk aktivering, men inte för en Aussie/MAS/Aussie blandning. De vill och behöver få använda hjärnan och göra det ordentligt. 3-4km promenad och lite småtricks är den aktiveringen man gör på en dag när man är sjuk och inte klarar mer. Utöver det så behöver en aktiv ras få jobba prdentligt i alla fall ett par dagar i veckan. Det finns stora begränsningar för vad vi på ett forum kan ge dig för hjälp. P.ga. att vi inte har sett varken dig eller hunden i träning och vardag. Om du ska lösa detta så måste du få ordentlig hjälp utifrån av en kunnig instruktör som kan hitta lösningar på problemen och anpassa dessa efter er. En kurs kostar ca 1000-1500kr för kanske 6 tillfällen (på brukshundklubb). Det kostar att ha hund, och det är ett ansvar man tog på sig den dagen man köpte hunden. Inköpspriset är det absolut billigaste vad det gäller ett gundägande.

Jag tycker du har fått fantastiska tips här i tråden, ta åt dig av dem. Egentligen går det nog att få bukt med problemen, men då krävs det att ni är motiverade att lägga ner mer tid på er hund och dess problem. Att ni faktiskt VILL ha en mer stabil hund (tycker det var ett bra första steg att be och hjälp här!). Annars kan ni nog tyvärr omplacera er hund till någon som har tid och energi nog för att få hunden trygg och lugn.

Håller med, lägg ner det där med ledarskap och dominans. Vilket INTE innebär att det inte är du som bestämmer när det gäller, men sånt där som att hunden inte får gå före o.s.v. Och så läs den här tråden som pågår parallellt. Många tips om utfall där.
http://hundar.ifokus.se/discussions/594766b38e0e74044c00008f-utfall-kort-fast?discussions-1

en undran…varför skaffade ni en sån krävande hund om ni inte var villiga att aktivera den på rätt sätt ?

Håller med #10 att mini american Shepherd har problem med mentaliteten, det är jobbigt nog om man hade varit otroligt kunnig hundmänniska och är ännu svårare för att inte säga nästintill omöjligt om man är en vanlig familj som dessutom inte vill/kan lägga pengar på kurser. Jag tycker att ni ska omplacera till en mycket kunnig person som vill lägga tid och pengar. Hittar ni ingen är nog avlivning bäst för det låter inte som att hunden har något roligt liv, även om jag är säker på att du gör ditt bästa efter just din förmåga.

För hundens skull, om ni inte är villiga att gå en kurs: avliva eller omplacera. I dagsläget har hunden det inte bra och ni måste ändra både vad hunden får göra på dagarna och ändra er syn på hur en hund bör uppfostras för att det ska finnas en chans att få ordning på det här. I dagsläget behandlas inte hunden snällt, inte på ett sätt som får den trygg och glad och den får inte heller den mängd eller typ av aktivering som den behöver. Det är inte snällt mot hunden.

Det är en krävande hund ni har, inget som kan leva med bara promenader och mindre aktivering. Den åldern hunden är i nu är dessutom extra känslig och till och med en väldigt van hundförare kan ha det kämpigt med att lotsa en osäker individ genom den. En promenad på tre kilometer räknar jag som en standardprommis med mina hundar, inget som tröttar ut vare sig mig dvärgpudel eller Australian shepherd. Min aussie är som allra gladast och nöjdast när vi förflyttar oss några MIL om dagen och samtidigt gör olika typer av aktivering. (Vi cykelsemestrar och fjällvandrar osv.) Eftersom du pratar om dina föräldrar får jag intrycket av att du bor hemma och är minderårig? Hunden är föräldrarnas huvudansvar även om det så att säga är din hund.  De kan inte bara strunta i hunden och stänga bort honom för att han är besvärlig, det är inte hans fel att han är för mycket för er. Det är ingen skam i att erkänna att man är en dålig match och kolla efter ett annat hem. 

Utan att gå närmare in på det du säger om "ledarskap", men om det hade funkat - då hade du fått de resultat du vill ha. Troligtvis skapar det bara ännu mer stress och otrygghet hos en redan osäker individ, därav att du tycker att det blir värre.

Det är tråkigt att uppfödare säljer den här sortens hundar till sällskap. En av de största problemen med mas:en är nog tveklöst att de säljs in som "en enklare, mycket mindre krävande (och mentalt bättre) variant av aussien", vilket såklart gör att folk därmed tror att de kan köpa en vacker, alert hund och samtidigt slippa allt det där stökiga med en riktig brukshund, och dessutom i ett mindre (fast… få av dem är ju faktiskt små här i Sverige) och därmed mer praktiskt (?) format än en australian shepherd. Uppfödarna borde ha vett nog att sätta som krav att valpköparna ska ha någon form av ambition att träna NÅGON form av stimulerande gren. Gärna något annat än agility. Det skulle göra både valpar, ägare och rasen en stor tjänst både lång- och kortsiktigt.

Jag skulle rekommendera er att omplacera hunden. Det verkar inte som att någon i familjen vill ha kvar hunden så det är inte rättvist alls att låta den stanna. Särskilt inte om den enda som tar ut den på promenader/aktiverar den är du, som bara kan erbjuda det på kvällarna. En hund ska alla i familjen vilja ha, annars ska man inte ens tänka tanken på att skaffa hund. Jag har varit i er situation en gång i tiden, och det slutade med att vi omplacerade stackarn. Hade jag haft möjligheten hade jag åkt tillbaka i tiden och aldrig köpt hunden då. Nu har jag mer kött på benen och äger en fantastiskt hund 6 år senare :)

Nu är ju hunden inte SÅ gammal, så jag vet inte om det är rimligt (om man nu ser detta som nått som pågått ett tag..) att prata om att själva promenaderna är för korta.

"3-4km promenad och lite småtricks är den aktiveringen man gör på en dag när man är sjuk och inte klarar mer."
Detta hjälper inte.. Inte väldigt sant, de flesta av oss som även har brukshundar går inte nödvändigtvis ett gäng kilometer åå sjukdagar.. en hund som mår bra i allmänhet och har ett fullgott liv kan spendera en sjukdag i princip inomhus med korta rastningsrundor runt kvarteret utan att gå i taket. Inte fanken går alla febriga brukshundsägare ut och går kilometervis hehe =D

Till TS…

Alltså, på riktigt så fattar jag inte riktigt hur du/ni tänker. Stäng för sjutton inte in hunden i en del av huset när den UPPENBARLIGEN mår väldigt dåligt av detta. Känns så jäkla hemskt att höra, och särskilt när jag vet att det ABSOLUT går att träna hunden på ett schysst sätt till att kunna klara av att vistas i en avspärrad del av hemmet då o då, vid behov och inte må dåligt alls av det! Dvs, jag själv tycker det är en användbar sak att kunna ha hunden vänta i vardagsrummet tex medans jag fixar nått i hallen eller köket utan att snubbla över honom, så jag har lagt ner många månader på att få det att funka på ett sätt där han bara lägger sig och vilar där han blir "lämnad". Men ni har ju inte tränat det alls? Låt hunden få vara med !!

Och vänta lite, han får enbart alltså en promenad på kvällen? Varför går du inte ut med honom på morgonen också om du är borta i plugget resten av dagen? Är han ensam hemma hela dagen eller är nån där med honom??

Att han vänder sig och nafsar när han är uppspelt efter ett hundmöte tänker jag typ "jaha, och?" om. Är det hårda bett eller? Min 8-månaders valp kan absolut nafsa mig ibland också, men jag fattar ju att det inte är aggressivitet - några tjuvnyp får man faktiskt klara av om man ska ha en hund från valp anser jag, sån kontroll kan man inte begära från en slyngel.. Förstås är det inte önskvärt, men det är ju nått man får träna på. Man får inte vara så blödig helt enkelt!

Jag tycker inte det är fel att tala om "ledarskap" om man menar tex att man ska ha koll på omvärlden, veta vad som händer hela tiden så man kan vara förberedd på att hjälpa sin unga hund genom svårare situationer. Tex inte låta hunden springa halvvägs fram till en mötande hund och bli totalt strypt i kopplet medans man står bakom och drar.. det är inte ledarskap. Ledarskap vore väl snarare att ha koll på att där borta kommer det en hund, och se till att försöka agera/göra nått som gör att hundmötena med tiden blir bättre och bättre. Ledarskap är inte att du måste gå framför din hund. 

Alltså, om han bara sitter inomhus hela dagen där han är avskärmad från människor, och bara får gå ut på bakgården och kissa ända fram tills det blir kväll och du tar ut honom för en prommis så fattar jag att ni har problem med honom. När min valp fick för många "enbart koppel"-prommisar på rad började han snart nafsa på mig för att få igång lite lek. Jag lärde mig av det..

Kom igen, tänk till nu!

Tack för alla svar. Jag har läst igenom allt noga och tar verkligen åt mig för ni verkar kunniga.
Mina föräldrar har gått med på att ta promenader om han har munkorg, så även om munkorgen inte känns så rolig känns det som en lättnad att nu kommer det bli lite fler promenader.
Så jag har varit och köpt en munkorg, samt en sele och en klicker! Har börjat lära honom klickern nu och tanken är att jag ska börja med skvallermetoden sen vid hundmöten.
Blir detta inte bättre nu så ska jag spara ihop till någon slags hundkurs och blir det inte bättre utav det så får jag se hur jag gör ..

#21 Biter han alltså er "på riktigt" ? Jag upplevde det som att han kan vända sig om och nafsa när han var uppspelt efter hundmötet? Eller som du skrev, han nafsar och tar tag i dig när du tar tag i honom i de situationerna? Biter han hårt? Nån enstaka gång eller fortsätter han?

Alltså jag förstår verkligen inte, var dina föräldrar inte med alls på att skaffa hund? Varför kan de inte gå promenad med honom? Är de hundrädda?

#21 Låter som en plan. Men du, vänta lite med att träna hundmöten. Börja med nåt annat, trick eller vad som helst. Jag tänker att nu är nästan allt ni gör stressfyllt eller frustrerande för hunden (promenader, vara förvisad från resten av familjen…). Börja göra nåt där ni kan ha kul ihop! Lek och bonda och träna nåt opretentiöst. Gå sen vidare därifrån. Börja inte med det svåra.

#21 Jättebra att du har tagit till dig!
Passa på att klicka och belöna in munkorgen så att den är en riktigt positiv grej. Då behöver varken ni eller han tycka synd om honom när ni går på promenad :)

#22 Ja han kan nafsa mot händer och armar på den som håller i kopplet vilket inte skrämmer mig så mycket men det skrämmer mina föräldrar.

#23 och #24  Ska tänka på det!

Hur gick det med hunden?

Jag funderar själv på att skaffa en mini aussie. Men efter att jag läste din tråd blev jag lite osäker.

#27: Tråden är iof ett par år gammal, men jag har hört bra mycket mer negativt om min aussie's mentalitet än positivt. 😒

Jag hade tittat på tex en sheltie (shetland sheepdog) istället.

Finns inget som heter mini aussie. Det är att spotta på alla aussies.

MAS är avlade för utseende och inget annat. Att förvänta sig annat än hälso- eller mentalitetsproblem är att gömma huvudet i sanden.