Pipig
Hej på er. Jag har, asså problem är väl kanske att ta i som förklaring då hon är såpass liten, men en komplikation kanske är ett bättre ord.. jag har en valp på 11 veckor (idag faktiskt), blandrastik schäfer/rottweiler. Hon gnäller och piper mer än vad jag någonsin hört en valp tror jag. Hon gnäller när hon inte får som hon vill, hon piper i bilen för att hon inte kan röra mig då hon sitter i bur, hon gnäller ylar och piper så fort jag försvinner. Jag är väl medveten om att jag är hennes trygghet då jag är med henne nästan jämt. Men jag kan knappt duscha, för då gnäller hon, trots att hon är med mig i badrummet och jag inte dragit för draperiet så hon ser mig hela tiden. Hon gnäller när jag går till affären och lämnar henne hemma med sambon, men de går över efter ett tag. Igår gick jag in i sovrummet och stängde dörren för att få vika tvätt i fred. Hon lämnades naturligtvis inte själv utan hon va kvar i resten av lägenheten med sambon, och hon gnällde och tjöt och rev i dörren för att komma in. Han försökte leka med henne osv men de va inte intressant alls. Dem få gånger jag har jobbat samtidigt som sambon så har en kompis varit hundvakt till henne, i vår lägenhet då för där är ju oxå tryggt för henne. Gått skitbra varenda gång, tills i tisdags då hon ylade och gnällde konstant i tre timmar från de att jag åkte tills jag kom hem. Sa till kompisen att ge henne ett tuggben så hon fick annat att tänka på, 1 timme senare fick jag en video på snapchat där hon låg under vardagsbordet och tuggade på benet, samtidigt som hon ylade. Det kan inte vara hälsosamt för henne att få sån här separationsångest så fort jag försvinner… Min pojkvän har lämnat henne till kompisar när han har varit hemma med henne (då jag börjat jobba tidigare) och de har gått jättebra, inga som helst problem, de är bara när jag lämnar henne, och de har kommit nu senaste veckan. Hon är liten så kanske inte är något riktigt problem, än, men tänkte om folk har nå tips på hur jag kan göra för att försöka träna bort de. Som i förebyggande för att ens kunna tänka tanken på att försöka ensamträna henne tids nog. Om jag inte ens kommer kunna lämna henne till någon annan, hur ska jag då kunna lämna henne ensam i framtiden? Jag kanske förstorar upp det här, vad vet jag.. men tankar och åsikter? Kanske till och med erfarenheter?
Schäfer är gnällspikar. Mer eller mindre.
Hunden kommer antagligen gnälla och snacka mycket hela livet, då rottisen också är en pratig sak (men de morrpratar oftast).
Annars är det bara att ha tålamod. Ta allt i pyttesteg, jag tror det blir bättre när hunden blivit lite äldre.
Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund
#1 jo pratiga vet jag. Men de är just de olyckliga gnällandes jag vill ha bort. Jag har inget emot att hon låter annars, varken när hon leker eller när vi myser osv, men just när hon tror att jag försvunnit, eller när hon inte kan röra mig osv, de är de som är påfrestande. Jag måste liksom fortsätta lämna henne ibland, både till sambo och kompisar, för jag kan inte sluta jobba helt och hållet 🤔
Se till att hon går ifrån dig. Typ om du ska till jobbet, om ni antingen är ute eller inne, så sätter ni på henne koppel (eller om hon kommer när ni ropar), den som passar henne går ifrån dig med valpen, du står kvar tills du är utom syn och hör håll, då går du. Då är det hon som lämnar dig istället för att du lämnar henne.
Det är inte så konstigt att en så liten valp gnäller, det är inte alls säkert att det är något som kommer utveckla sig till problem att vara ensam.
En tanke jag fick när du skrev om duschen är en variant på träning du skulle kunna testa på ett enkelt sätt. Om du ställer dig i duschen och drar för draperiet och så fort valpen är tyst öppnar du så valpen kan se dig. Piper den igen så drar du för. Det kan vara en variant att utveckla till andra sammanhang med. Dock viktigt att börja i en miljö som är trygg och du är nära så det inte blir så jobbigt att ögonkontakten försvinner. Och göra det på ett lugnt sätt, det enda som händer är att valpen antingen kan se dig, eller så kan den inte det.
Inte alls säkert att det funkar, men kanske värt att testa.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Hon är förmodligen en lite mer snacksalig jycke än snittet, men framför allt är hon bara 11 veckor! Om några månader kommer du förmodligen undra var den trogna lilla valpen tog vägen… Jag hade en hund som när hon var valp inte klarade sig utan mig en sekund, hon valde till och med att klättra ner i badkaret med mig när jag duschade. Fick vara väldigt försiktig med ensamhetsträningen, men hon blev en tämligen normal vuxen hund. Det jag kan tipsa om är att låta henne göra ganska mycket självständiga aktiviteter: tugga ben, jobba med en fylld kong eller leta godis. Din sambo fixar övningen och du är där, men passiv. På så sätt kan hon vänja sig att göra saker på egen tass. Men lita också på att du har tiden på din sida och att det blir bättre efterhand.
Det där med duschen känner jag igen. När min hund, som snart är 4 år, var valp ville hon ha koll på var jag var hela tiden. Inte ens på toa fick jag gå själv, för hon följde mig dit. Och när jag försvann bakom duschdraperiet började hon yla med en så hög röst att jag förvånades hur det kunde komma ett så stort ljud från en så liten hund. Nej, hon tyckte inte om att känna sig ensam, så vi fick träna väldigt målmedvetet och systematiskt på att vara ensam hemma. Men det blev bättre! Nu har hon inga problem alls med det. Jag vet att hon lägger sig på soffan eller i fåtöljen och sover. (Nu är hon "storasyster" till en 7-månadersvalp som vi går igenom samma träning med… med den skillnaden att hundarna brukar ha sällskap av varandra om både jag och sambon är borta).
Starta ny diskussion