Ångest över unghund
Min fina miniature american shepherd hane är nu 9 månader. De träningsambitioner jag haft har bara fallit mellan stolarna då jag tyvärr är sjukskriven på heltid pga psykisk ohälsa. Jag har inte råd att ge de kurser som jag hade planerat och jag kan för lite för att ge honom den träning som behövs. Jag är så uppgiven och vet verkligen inte vad jag ska göra. Väger mellan att sälja eller inte. Han är vad som fått upp mig på morgonen, gett mig syfte i tillvaron men det känns så förbannat egoistiskt när jag inte kan ge honom allt han behöver. Snälla snälla ni, kom med era tankar och erfarenheter om att känna att man inte klarar av sin hund :(
tycker din hund är perfekt nu när du är sjukskriven att få dig tillbaka på dina fötter. Om du känner att du inte klarar av träningen så lägg det på hyllan för tillfället. Gör enklare saker, nu när våren är här och det är varmt kan man göra utflykter och ha piknick. Sådana aktiviteter som höjer livskvaliten en aning.
Vill du träna något enklare så är jag helt säker på att det finns tutorial videos på youtube, typ tricks och sånt.
Tycker enligt egen erfarenhet att det är ett misstag att göra sig av med sin hund vid psykisk ohälsa, det är hunden som står kvar när ingen annan gör det, dom som bryr sig när man känner sig död.
Det finns dom gånger då det känns åt helvete med hund bara för dom beter sig inte alltid som änglar men dom bra stunderna väger över det negativa som man tar sig igenom tillsammans.
Jag var själv förlorad i ett halvår, sov bort hela dagarna, det var min hund som håll koll på min diabetes åt mig för jag klarade inte ens av det, han ställde inga krav på mig under den tiden, han är en hög energi hund, som helst vill gå upp till 5 km varannan dag. Under de halvåret gick vi runt huset bara.
Man är långt ifrån perfekt och det är svårt att hålla uppe samma rutiner, träning, motion osv varje dag när man lider av psykisk ohälsa, man tar sig tillbaka igen, ibland tar de kortare tid och ibland längre, men tack vare min hund så lever jag idag.
Kom ihåg att skam- och skuldkänslor är en del av depressionssjukdomar (om det är det du har). Att få för sig att inte räcka till för partner, barn eller husdjur är ett symtom. Så jag skulle definitivt råda dig att vänta med ett sådant beslut tills du mår bra igen. Du behöver inte gå kurser eller träna hundsporter för att hunden ska må bra. Gör enkla aktiveringsövningar (typ leta godis/leksak/gömd person), träna lite grundlydnad och gå så långa promenader du orkar.

Vad är det du känner att du inte ger honom som han skulle behöva mer av? En person med psykisk ohälsa har, som redan nämnts, lätt för att skuldbelägga sig själv och känna sig otillräcklig. Vad i dagsläget får dig att känna att du inte räcker till? För hunden spelar det sällan någon roll om du tränar för att nå toppen eller om du mest latchar, det måste inte vara seriöst och målinriktat. Kurser är ingenting nödvändigt, släpp tankarna på det just nu. Vad är det för gren du tränar/vill träna? Tänker eftersom du skriver att du inte kan och skulle behöva mer hjälp. Det finns träningsgrupper på facebook, forumet här är super om du behöver tips på hur du kan komma igång, på youtube kan du hitta träningsvideor osv. Du skulle också kunna lägga det åt sidan nu och träna något helt annat, där du själv inte behöver känna att det gör något om det blir fel? :) Exempel: Godissök, leta föremål, trickträning, lekträning, problemlösning osv.
Håller med föregående i allt. Ha inte dåligt samvete, hunden älskar dig ändå och det kommer en tid senare då du mår bättre och då kör ni den tänkta träningen men det är inget måste. Hundar är rena rama botemedlet vid psykisk ohälsa.
Åhh så fina kommentarer, blir ju alldeles varm i hjärtat!! Är själv sjukskriven några veckor pga psykisk ohälsa och har också funderat över detta. Men jag kommer ha kvar min älskling, hon ger så mycket <3
❤️ - Med kärlek, utan våld - Hjärta
Din hund behöver inte tävlingstränas eller få tävlingsinriktad träning / speciella kurser för att må bra. Den behöver väl aktivitet, visst, men fastna inte i en fix idé att aktivering=hundsporter…
Jag gjorde mig av med min förra hund pga psykisk ohälsa, vilket var det bästa jag gjort men samtidigt det värsta jag gjort. Det kanske var lite skillnad dock för min hade väldigt mycket problem som förvärrade min hälsa. Hon var en rr-blandis så hon krävde väldigt mycket men hon klarade sig på korta rastningar ett bra tag, och hade nog gjort det tills jag fick ork igen. Men jag klarade inte av hennes problem.
Känner du att du verkligen inte klarar av din hund just nu skulle jag nog titta på en långtidshundvakt isåfall, så att du kan få tillbaka den sen. För jag kan inte få tillbaka min, hur mycket jag än skulle vilja iom att hon omplacerades.
Ni är underbara, tack så otroligt mycket! Svar till Joyus: Jag känner att han skulle behöva mer mental stimulans och mer uppgifter. Jag känner mig otillräcklig av flera olika anledningar… Just nu håller jag på att ansöka om ekonomiskt bistånd, jag bor fortfarande hemma och lever för närvarande på min mammas pengar. Tuff har haft en del magproblem och jag är så rädd för att om det skulle behövas inte klara en vet räkning till. Förutom den ekonomiska biten känner jag att han förtjänar någon med mer ork, som dessutom bor på landet så han slipper storstadsstressen. Om vi går en 1 h promenad är jag helt slut i huvudet och orkar inte mycket mer den dagen… Framförallt förtjänar han någon som kan hantera och lösa drag i kopplet, upphetsad vid hundmöten (skäller gör han dock inte), problem med inkallning. Dessa saker, och min okunskap till att lösa dem, gör att jag vissa dagar bara går runt och säger "Nej. Här. Nej. Hit. Låt bli. Nej" osv osv. Mitt tålamod tryter tyvärr allt för ofta och det är ju inte hans fel att han inte förstår vad jag vill. Jag vill tävla i lydnad och agility, men just nu känns båda väldigt avlägset. Ska kika runt, tack så jättemycket för tipsen!
Jojaton: Jo, jag har helt fantastiska vänner som stöttar och hjälper!