Kopplad olycklig hund
Jag har en tös som jag typ är fodervärd för(hör inte hit). Hon är 8år och har nästan alltid gått lös. Hon är lydigast lös. Men hon accepterar koppel och går bättre efter att jag skaffat sele. Hon vet att i byar och större orter ska hon va kopplad för hennes säkerhet men får oftast gå lös landsvägar och är kanon och går aldrig in i skogen utan tillåtelse. Innan nån säger något så vet jag om koppeltvånget på sommaren men läs vidare innan ni flyger på mig.
Så fort vi kommer i närheten av skog eller att husen kommer glesare så blir hon hysterisk. Hon vill va fri. Hon får då springa och slita i sina döda träd som hon sen nästan fäller oss med när hon kommer springandes. Förblir hon kopplad så gnyr hon nästan som om hon blir torterad och drar och stressar upp sig. Min mamma och jag älskar att åka iväg och njuta av naturområden och gjorde det i somras med våra hundar. min blev ju först glad. Skog! Men såklart tvingades hon va i koppel och promenaden på skäralid upp till Kopparhatten blev ansträngd och jag kände mig elak som sa åt henne att sluta dra(vilket hon inte gjorde) och hon flåsade som in i redan efter en kvart. Vi va där i över två timmar. lugnade hon sig? inte ett dugg. Mina händer va röda och ömma i över en vecka. Kan tillägga att hon är en vit herdehund.
Så jag undrar om det finns något sätt jag kan få henne att lugna sig i koppel så vi kan ta med henne på dessa utflykter? Vi vill så gärna åka till Hallands väderö nån sommar men om jag inte kan träna bort det där så vill jag inte ha med henne och att åka utan henne känns hemskt det med :(
Jag är ingen expert, men med en så pass gammal hund som du (antar jag) har haft länge skulle jag satsa på att ta hjälp utifrån. En privat timme med en bra hundpsykolog kan säkert ge mycket och kostar inte skjortan. Mer värt än en kurs som inte är fokuserad på just er. Kanske behöver man träffas några gånger, men jag tror inte det behöver springa iväg så farligt.
Om jag ser till mig själv och ser tillbaks på de hundar jag haft förut och det som gått fel med dem (en hade problem just med att gå i koppel förresten), särkilt genom de mer pålästa glasögon jag har nu, kan jag se vad det stora felet jag gjorde var. Jag gjorde likadant hela tiden fast det inte funkade. Tror inte jag är ensam om det. Tror det är jättebra att få in en utomstående som är kunnig som kan se det utifrån, se vad som ligger hos hunden och vad som ligger hos ägaren, i hanteringen. Och komma på en lösning utifrån detta, förstås! Det är nåt jag lovat mig själv, att med nästa hund ska jag ta hjälp om något låser sig och det är av den magnituden att det spelar roll, även om bara som ett dagligt irritationsmoment.
Kan ni inte ge henne en uppgift som liksom avfokuserar ifrån detta med att vara kopplad, klövjeväska exempelvis?
"An eye for an eye will make the whole world blind"
- Dalai Lama
Kanske couch kan va bra. ingen erfarenhet av det för de två hundar jag haft innan har varit antingen snälla i koppel eller lärt sig att gå fint med lite uppmuntring. Det funkar inte på henne. När hon går i gång så är godis och även pinnar ointressant. Hon vill va lös. De är det enda hon tänker på. Kan en klövjeväska distrahera så mycket tro? Hennes fokus är ju på att springa och skutta på promenader.
Hur är hon om hon går i långlina?
Vet inte. Är lite rädd för långlina eftersom jag är värdelös på att hantera dom. Testade på min förra hund när jag tränade inkallning. Men kan ju skaffa en och testa. Om det inte funkar kan mammas hund få den.
Starta ny diskussion