I mina öron låter det som en bra idé att nästa hund blir din nya tävlingskamrat som är med på noterna så att träningen är rolig för er båda och ni kan ta er så långt som du vill sikta på.

Om/när du skaffar din tävlingsvalp, måste du då fortsätta traggla och tävla med Alsa? Går det inte att bara ge honom det han behöver med diverse aktivering så att ni har lite roligare ihop? Lät som att Alsa inte tyckte träning/tävling var lika skoj som sin förare?

Se det inte som något negativt att du har en hund som inte vill lika mycket och gärna som du, utan se det som en tid när du får finslipa dina metoder och lära dig mer. Det är ju "problemen" som lär oss mest, inte de lätta framgångarna. 

När du sedan har råd att skaffa den där jycken du ska göra allt "rätt" med från början, så kommer ni ju båda att gagnas av det du gör nu.

#1 Ja, det är ju planen men jag har ju inköpspengarna först om 1-1,5 år😭 Mat och tillbehör, försäkringar är inga problem men att slunga ut 15000 ur en student ficka är ju inte optimalt.

Alsa kräver väldigt mycket motion plus hjärngympa varje dag och tycker att det är okej att träna, han går vi inte direkt iväg och gör annat utan gör sin uppgift, men inte med 100% glädje eller för att han verkligen vill.. Vill iallafall fortsätta träna, men kanske inte med lika stora krav som om vi skulle tävla för då behöver ju inget vara korrekt egentligen, ha lite skoj istället och träna bara för träningens skull.

Inser nu hur meningslöst detta inlägg är egentligen men era ord är väldigt terapeutiska för mig på något vis.

#2 Tack, det hjälper verkligen!

Vad tränar ni för någonting? Tänker att det finns ju så otroligt många olika hundsporter, kanske har ni inte hittat något som verkligen passar er båda ännu? 🙂

Jag vet precis hur det känns, jag slet med en omotiverad hund i flera år innan jag skaffade mig min första egna hund som faktiskt ville jobba med mig på ett helt annat sätt. Men man lär sig otroligt mycket genom att träna med en sådan hund! Som förare måste man ju ständigt hitta på nya spännande belöningar och variera träningen så hunden inte ledsnar.

#3 Om du känner att tid och ork finns, ekonomi för en växande valp finns, så kanske du kan prata med intressanta uppfödare om att bli fodervärd?

Jag har flera vänner som suttit i samma sits och har varit i en liknande situation själv.
Har du försökt att släppa målen och mer vara "här och nu"? Att inse att med Alsa  kommer du inte så långt som du tänkt men att ni kan satsa på att "bara" ha kul tillsammans?
Det är väldigt lätt för mig att säga, som inte har några tävlingsplaner alls, men om man väl "släpper taget" så kan det göra att träningen blir roligare - och, faktiskt, mer framgångsrik.
Jag tror faktiskt att hundar i många fall kan känna att de inte "räcker till" även om de givetvis inte förstår varför, när man då tar bort de (för höga) kraven så blir det ofta mycket bättre.
Försök att se den här hunden som en läromästare? Allt som inte funkar kan du lära dig av och dra nytta av med nästa hund, även om den förmodligen kommer att ha nya och andra grejer att pilla med.
Det är onekligen de svåra och lite knepigare hundarna man lär sig mest av 😉🙂.
Vilka grenar tränar ni nu?
Tex kan tävlingslydnad med sin millimeterprecision vara pisstråkigt för hundar som inte har så stor motivation och inte gillar att man går in och styr upp och "petar" för mycket.
(Min ridgeback kunde aldrig förstå vitsen med att sitta rakt - "Vadå, jag sitter ju?!" eller, för den delen, göra snygga skick i söket - vi fick helt enkelt vara eniga om att det var sök vi höll på med och vilken sida av stigen som hon skulle vara, sen fick hon sköta resten själv eller så kunde man lika gärna strunta i alltihop.🥵)
Där kan rallylydnad vara bättre - och en väg att nå fram till hunden.
Även mer självständigt arbete som spår/viltspår, sök och uppletande är mer givande för många hundar. Brukssök är ju inget du kan tävla i med en blandis men ALLT som ni gör tillsammans är positivt och bygger på er relation på plussidan - dessutom är många aktiviteter av det slaget suveräna på att få hunden att jobba både mentalt och fysiskt 👍.

Ett år är inte såå lång tid, att grotta ner sig i olika raser (om du inte redan bestämt dig), resultat, uppfödare, stamtavlor och annat är alltid en bra investering.

Jag upplever också att det är lätt att jämföra sig med andra inom hundträning. Jag ser ofta videos och text om hur bra det går för folk (och så har jag precis själv i en annan tråd hur duktig min hund är, vad dumt av mig) och känner mig stressad över att jag och Chester inte börjat/lyckats med det än. Ofta väljer folk att enbart lyfta fram det som är bra, jag gör det en del. Delar med mig av hur det gått när det gått ok och låter det ligga när det gått dåligt. Jag tror att det vore bra för alla som önskar att de kommit längre med sin hund försöka att inte fokusera så mycket på tävlingar och perfektion i momenten utan att backa ett par steg och kanske låta bli träningen ett tag, kanske att både du och Alsa känner er bättre efter ett par månaders uppehåll. Då kanske du har hunnit fundera över hur du ska göra för att träningen ska gå som du vill och Alsa kanske till och med kommer ha saknat att träna för en kul belöning. Du måste inte ta en paus från ALL träning, men kanske de moment som du känner att ni fastnar på lite extra. Ni kanske kan hitta något annat att träna så länge? Fundera över vad din hund gillar att göra och gör mer av det. Kramar från mig och Chester! Lycka till!

Tack allihop! 

#6 Det kan jag ju. Men hur många hundar vi kan (och får för mina föräldrar då jag fortfarande bor hemma, måste ju respektera deras vilja i deras hus) ha i huset.

#8 Så länge jag inte har den tävlingsvalpen så kan jag inte släppa tävlandet, det är ljuset i mitt liv även om jag blir frustrerad över att sitta fast😐

#8, Ja, det är en väldig hets och någon slags tävling om vem som först är tävlingsklar med sin hund, vem som stiger fortast i klasserna, vem som får flest meriter - helst innan hunden knappt ens är vuxen.
Alla är så otroligt duktiga och präktiga, verkar vara ute och träna 24/7 och har rena räkmackehundarna som går från klarhet till klarhet.
Jag tror att det här har blivit mycket, mycket värre i och med sociala medier - Facebook är ett praktexempel - det är en helt annan press idag även om det var viss tidskapplöpning förr med.

TS; sen ska man inte glömma vilken/vilka ras/er man har heller. I mina ögon kan det vara precis lika mycket värt med ett förstapris i lydnadsettan med en "knepig" ras/blandning som att nå elitklass med en superavlad brukshund.
Även om alla hundar har sina för- och nackdelar så är det en himmelsvid skillnad på att träna (och tävla) med en hund som är specifikt avlad för den sortens arbete och en hund som inte är det.
Ta inte illa upp men weimaraner och malle är en rätt udda mix, jag kan tänka mig att det kan vara svårt att "få ihop"deras egenskaper. Dessutom är de stående fågelhundarna sällan särskilt lättjobbade, åtminstone inte när det gäller annat än rent jaktrelaterad träning.