Vet inte varför den äldre hunden ger med sig, men jag tänker att du borde inte låta den nya hunden göra så. Ge dem varsitt ben/tuggpinne och lär dem att att de inte får ta varandras ben.

#1: varför då?

Här lägger man även märke på en annan sak vi har tre hundar, om alla får samma sorts ben som igår från hjort,  det är en del mat på dessa så det tar tid att gnaga på. Om nu våran yngsta hund behöver gå o dricka så är hennes ben rena storvinsten att norpa, men om nu den äldsta hunden lämnar sitt så är det ingen som våga  norpa hennes. Så den äldsta kan helt enkelt ha 2 ben, här får man alltid syra upp det så att den yngsta får tillbaka sitt ben. Den yngsta vågar säga ifrån starkt så ingen norpar hennes sak/ben, åker vi till uppfödaren så står hon inte alls på sig på samma sätt. Men det roliga är detta, åker vi till uppfödaren så håller våra hundar ihop det vill säga om nu någon av dom skulle säga åt en yngling hålla sig på mattan så visar dom tre att vi håller helt med henne. 

Våra hundar är en flock nu det märker man väl är lite skillnad är att dom mer backar upp varandra än innan. Våran äldsta hund har tydligt kroppsspråk med visa att mellanhunden inte alls vill hälsa på dig med ställa sig för. Skulle en hund vilja sätta minstingen på lite plats så ställer hon sig för även här dok skulle hon inte göra detta om nu minstingen beter sig fel,  lite svårt o förklara. Kanske lite så här om minstingen skulle roffa åt sig eller rusa fram o tro att hela marken tillhör henne så får hon stå sitt kast😉 Äldsta hunden Enja och hennes mor går inte så bra överens, det är stelt mellan dom och detta tror jag är grunden av att när Enja var unghund så mötte vi hennes mamma på en promenad och E ville hälsa glatt men mamman var inte så glad över se henne. Så detta håller i sig även efter 6 år, dom två håller sig på sin kan när vi träffas, dom funkar att ha lösa dom slåss inte men man ser hur dom visar tydligt vad dom tycker. Båda älskar sin uppfödare och båda vill ha hennes uppmärksamhet 😃

Det är roligt o läsa av hundar jag har med åren verkligen lärt mig läsa av hundarna. Våra har flera vänner men tycker att dom visar mer intresse för lära känna sin ras framför andra raser. Dock anser mellanhunden att alla glada spralliga små hundar är dom roligaste för dom vill leka "springa runt o rusa i lek" :)

Det är bra för hundar att respektera "mitt" och "ditt" och att också kunna lämna ifrån sig något om ägaren ber om det. Det är inte så bra om din hund börjar en kamp med en främmande hund om ett ben/leksak t ex. Eller om ett barn skulle komma och rycka i ett ben/leksak som din hund har i munnen så är det lättare hänt att din hund går till attack om den aldrig har fått lära sig att lämna ifrån sig saker. Om du låter dina hundar göra som de gör nu så verkar det som att speciellt den yngre hunden lär sig att den får vad den vill om den kämpar för det, och det kan få farliga konsekvenser i vissa situationer. Jättebra att öva tålamod med hundarna och att kunna lämna ifrån sig saker de älskar. Det är också övning i respekt, att respektera att man inte får ta vad man vill ifrån andra, inklusive andra hundar.

Kan säga att vi hade en äldre tik som med var mesig men vi fick lägga oss i, där fick inte valpen som nu är våran äldsta hund ta allt från den äldre. Vi satte tydliga gränser det där är inte okej. Våran äldre hund var annars väldigt mesig men hon kom bra överens med alla hundar, med åren hos oss så fick hon mera skinn på nosen och hon sa sen ifrån valpen som blivit 1 år, hon visa henne många bra egenskaper som vara lugn hon skänkte stor trygghet. lite off från tråden- Tårarna kommer hon hade så många fina egenskaper fanns inget fel den tösen hon var våran första hund.  Hon älskade våran dotter hon var som en liten skugga efter henne.  Tyvärr vart hon sjuk och fick avlivas. 😭

Jag har hört av en mycket erfaren hundmänniska att det är normalt att valpen får göra i stort sett vad som helst, för i hundvärlden är det valparna som styr. Särskilt vuxna hanar tycker att valpar är otäcka och de låter dem vara. Men det ändras när valpen blir 5-6 månader och då börjar den riktiga uppfostringen med tillrättavisningar som kan vara rätt brutala om valpen inte beter sig som man ska. Så vår valp har ett par månader kvar av sin frihet och sen börjar livets hårda skola. Självklart tränar jag också med henne, och vi ska gå på valpkurs på Brukshundklubben i vår.

#6 Men hur hade mamman agerat? Jag tror inte hon väntar med uppfostringen tills valpen blir 5-6 månader. Allt blir bara enklare om man lär dem saker när de är små och inte väntar.

Sen blir ju hundarna lite extra krävande i "tonårstiden". Du har allt att vinna på att sätta gränser och öva med saker nu.

Nu är ju varken den äldre tiken eller jag hennes mamma, så det har jag ingen aning om. De KAN hålla sams, ibland sover de tätt ihop, nosar försiktigt på varandra eller slickar den andra lite i ansiktet. Och just nu ligger bägge två under min filt och tar sig en liten lur medan jag ligger och läser på soffan.

#7 i det vilda brukar inte mamman uppfostra valparna. Hon avvänjer dem när det är dags, uppfostran och lek brukar pappan få ta hand om. Finns det äldre syskon från en tidigare kull kvar, hjälper de pappan med detta, för att öva till de blir föräldrar själva.

#10 Alltså, alla djurmammor som diar och spenderar mycket tid med sina ungar uppfostrar dem ju på ett eller annat sätt. Känns som att det du läst måste handlat om någon väldigt specifik aspekt av uppfostran? Såklart mammorna och papporna kan ha olika roller, men mamman är ju inte passiv. Valpen kan t ex inte bita för hårt på mamman när de diar - då lär mamman protestera eller gå därifrån - det är en form av uppfostran som lär valpen att kontrollera sitt bett. Hursomhelst så märks hundmammors uppfostran av sina små på många sätt i människans omvårdnad (inte i det vilda) och det är så allas våra hundar växer upp, och också lär sig - att leva tillsammans med människor.

Självklart interagerar mamman med valparna, men hon tar inte alls samma roll i det som pappan gör. Många brukar säga att man ska göra som mamman, men hon stöter ju bort dem under avvänjningen, så det är bättre att titta på hur pappan gör.

#12 Ja, det är ju viktigt att stöta bort dem efter hand så de blir självständiga, men finns stråk av uppfostran ändå och framför allt första tiden. Men visst, kan vara bättre att titta på hur pappan gör när valparna är lite större. Min poäng var inte att titta på hur mamman gör specifikt, utan att det aldrig är för tidigt att uppfostra hunden efter att man fått hem den, det tror inte jag.

Jag gör som hundarna gör med valpar. Biter de lite för hårt piper jag till och kan gå undan, slut på leken. Tar de i på tok för mycket, och det är en väldigt tuff valp, som kanske går igång av ett pip, kan jag morra till. Vi lär valparna redan från 4 v att aj är samma som pip. Detta gär att om jag gör illa mig på riktigt, fattar alla hundar att aj är på allvar, och de stannar upp direkt.

Jag försöker tänka och ligga steget före. Det är bättre att ge bra vanor, än att korrigera bort felbeteenden. Ignorerar dumheter eller avleder. Använder rösten om det behövs, men ett snällt nähä brukar räcka.

Ja, ni skulle se dem nu… brottningsmatchen har pågått i säkert 15 minuter. Och det kommer riktiga avgrundsmorr från den lilla valpstrupen. Ja, ibland även från den äldre hunden, men inte alls lika mycket. Och när hon sätter sig i säkerhet i en fåtölj sätter sig valpen och stirrar stint på henne och försöker skälla med en ynkligt pipig röst : )

Nä, nu tar jag valpen och går ut på baksidan av huset, rastar lite och så tar vi ett par inkallningsövningar. Bara för att bryta lite.

Idag nådde vi ett viktigt mål: valpen meddelade för första gången att hon måste gå ut. Hon ställde sig framför kompostgallret till sovrummet och pep, och tittade stint mot de franska dörrarna där inne där vi brukar släppa ut henne till rasthagen i trädgården. Och väl där gick det undan med både kisseriet och nr 2. 14 veckor gammal - det är precis samma ålder som när den äldre hunden plötsligt blev rumsren. Och nej, jag utgår inte från att denna valp är rumsren nu, jag är beredd på olyckor. Men hon har visat att hon vet var man gör sina behov.