Jag ignorerar. Kommer in, hänger av mig jackan, tar av skor, lägger ifrån mig påsar/kassar, packar bort det som ska packas bort, går på toan. När allt sådant är avklarat, så hälsar jag lugnt. "Hej älskling, har du haft en bra dag?" Mjuka händer stryker lite. Jag står upp, men lutar mig framåt så att jag kommer närmre. Ibland hoppar han upp i soffa/säng, och kommer då upp i ansiktshöjd och kan pussas. Leker eventuellt lite med leksaken/skon/tröjan som han erbjuder, om han är lugn. 

Gäster får hälsa lugnt i dörren, om det är någon han känner. Känner han dem inte är han bortstängd. Jag hälsar, vi pratar lite grann, går in och sätter oss. Efter ca. 20 minuter kan han släppas ut, fast han platsas fast på sin filt i samma rum. Han får inte hälsa förrän gästen ska åka igen, då är han vanligtvis lugn och så pass van vid personen att han kan kontrollera sig. 

Livet med stresshund :D

Jag tar av mig ytterkläderna först, sen sätter jag mig på huk och hälsar på den lilla och låter honom hoppa runt mig och vara glad. Om den stora är lugn (han skäller när man kommer för att han blir så glad) så hälsar jag på honom också, annars ignorerar jag.

Jag går in, hänger av mig jackan/väskan osv. Går fram till hunden (som oftast inte ens kliver upp när jag kommer hem), och hälsar mjukt och lugnt samt klappar henne lite. Hon är då lugn och avslappnad hela tiden. 
I början när hon fortfarande blev uppspelt när jag kom hem, så ignorerade jag henne totalt tills hon la sig på sin filt och slappnade av.

Får typ aldrig gäster (händer väl några få gånger per år) och har gett upp att försöka "lära" dom att hälsa rätt. Vår hund blir väldigt glad när någon kommer och ibland blir hon så uppspelt att hon kissar på sig. Så vi går oftast ut med henne och möter gästerna på gården. Hon blir som sagt väldigt glad, vill gärna springa till gästerna och eventuellt skälla lite. Sen blir hon så klart ännu mer uppspelt när gästerna hälsar väldigt glatt direkt när dom möter henne. När hon lugnat ner sig lite grann så går vi in, och hon får vara med så länge hon håller sig lugn (annars får hon gå till sin filt).
Kan hon inte lugna ner sig alls (eller om någon gäst är hundrädd) så får hon vara i vardagsrummet med stängd dörr och TVn på. Då lugnar hon ner sig och/eller håller sig lugn.

Det beror på om hon kommer och möter mig eller inte :P Hon är inte alls brydd över att jag har varit borta, utan ligger oftast och sover tills man ropar på henne. Om hon kommer och möter mig så får hon lite klappar innan jag ber henne flytta på sig så att jag kan fortsätta ta av mig ytterkläder etc.

När vi får besök så är hon som en tornado. Helst hade jag velat att hon inte hälsade alls, men det sabbar gästerna var enda gång, men hon får i varje fall sitta still i vardagsrummet tills de har klätt av sig. När de sedan vill hälsa så kommer hon farandes så att skor flyger åt alla håll, och sedan studsar hon upp och ned i ögonhöjd typ…. jättekul… eller inte….

Jag ignorerar eftersom min hund tränas på att vara ensam hemma, gör allt i lugn och ro och tar ner en hand efteråt och hälsar utan någon större entusiasm på honom. När han lugnat ner sig kan vi gosa. När det kommer gäster så får han sitta en bit bort från dörröppningen och sen säger jag varsågod om det är ok för min gäst - och då kan det bli livat. Svårt det där. Men han är så liten än och har inte kunnat öva så mycket för att jag får inte gäster så ofta.

Klär av mig etc och skickar bort hunden tills jag klätt av mig ytterkläder/ställt in matkassar och liknande i köket, sen hälsar jag lite fort på hunden.

Har aldrig haft hundar som varit framfusiga(om de inte varit folk dom känt) så har liksom låtit det vara/stängt undan dom, och sagt till att om man vill hälsa på hunden får hunden komma fram till en :)

Humla hälsar genom att kramas. Antingen kommer hon fram direkt i hallen och då sätter jag mig på huk så att hon kan lägga benen på mina axlar och nosen mot min hals. Eller springer hon till sängen/soffan och står där tills jag kommer fram till henne, då slänger hon upp sina tassar mot mig och så kramas vi ståendes, gärna samtidigt som hon har sin nalle i munnen. Jag älskar våra kramar och blir alltid helt varm i kroppen av hennes sätt att hälsa. Andra människor ska ignorera Humla (om de inte känner henne väldigt väl) eftersom Humla inte är bekväm i den typen av situationer med främlingar.

Jag kramar mina hundar när jag kommer hem. 

Min valp på 6 månader vill gärna kramas och då brukar jag alltid krama henne direkt när jag kommer hem. De andra hundarna brukar jag stryka på huvudet och säga "hej" till. 

När det kommer folk så brukar vi stänga för grinden till köket, eller hålla fast i halsbandet på hundarna  för vi vill inte att hundarna ska springa fram direkt i hallen när det kommer folk. Främst för gästens skull då de kan vara lite högljudda ibland och gärna hoppa och pussa folket i ansiktet.

Min hund får vänta tills jag har haft av mig finkläderna (d.v.s. sådana kläder jag inte vill ha hundhår på) innan hon får hälsa på mig. Försöker hon hälsa innan dess så pekar jag bort henne. Har jag varit någonstans med lite mer oömma eller hemmakläder så får hon hälsa direkt (men då har jag oftast varit borta så pass kort tid så att hon inte hunnit sakna mig 😉).

Kommer det gäster hon känner så får hon hälsa direkt (lugnast är att hon är kvar i mitt rum med galler för, också klappar gästerna om henne, men ibland får hon komma ut ur rummet och hälsa), hon skäller högljutt och går ej att få tyst på om hon inte får hälsa. Så då är det lika bra att gästerna får hälsa direkt också är Tara tyst (och lugn) sedan. Om hon inte känner gästerna så brukar hon inte få hälsa, utan får vara instängd i vårt rum (då skäller hon också men är lättare att få tyst på 😉). Hon är osäker mot främlingar och kan nafsa.

Oavsett vad jag gör så gör min hane likadant, Hoppar och pussar mig i ansiktet. Kan ignorera, knuffa ner, vända ryggen till, gå och sätta mig, eller hälsa glatt tillbaks.
Min tik har blivit lugnare sens min hane kom, innan det slog jag upp dörren och hälsade på henne med en hög och glad energi och kastade omkring leksaker och allt möjligt, Hon har alltid kunnat hantera det.
Kommer det folk hem till mig beror det på vem det är på hur och om hundarna ens får hälsa.

Säger ett glatt hej, klär av mig ytterkläder och hälsar sedan glatt och hundarna får rejsa runt mig en sväng och vara allmänt glada.
Gäster får hälsa som de själva vill och hundarna anpassar sig.
Om någon gäst hälsar lugnt eller inte alls, så hälsar hundarna lugnt tillbaka. Om någon hälsar vilt så hälsar de ganska vilt tillbaka.
Mina hundar har aldrig haft några problem med att vara ensamma. Inte heller några sociala problem med ex. gäster, så jag tar det ganska lättsamt.

Hälsar aldrig på varken mina egna hundar elr på andras hundar när jag kliver in genom dörren! Aldrig. Kollar inte ens på dom. Jag gör det sen när jag kommit in, lagt ifrån mig allt och liksom slappnat av, kanske går på toa eller äter något före. Avskyr hundar som blir hysterisk när man kommer in (trots att jag aldrig hälsar på mina så blir dom det mer elr mindre, den ena bara när de varit helt ensam och inte när tex sambon varit hemma och jag borta, den andra blir glad oavsett och snurrar runt en, följer efter och vill hälsa med min arm i munnen ha ha…) Gäster hälsar sällan på våra hundar för den ena är rädd och vill inte. Den andra bryr sig inte om folk. Kanske att någon böjer sig ner och klappar lite om den andra hunden nu skulle komma fram.

Vi har världens kalas så fort någon kommer hem! :D Vi hoppar omkring, klappar, pussas och tjoar. Den äldsta kommer gärna med en leksak och ska visa upp, om inte vill han gärna hålla en i handen. Minstingen brukar jag lyfta upp och pussa på. Efter det så brukar hundarna busa. Detta är en rutin såklart, om jag varit ute och hämtat posten i 10 sekunder så måste det såklart firas att man kommit hem igen ;) Gäster får hälsa hur dom vill. Om dom inte vill hälsa så ber jag hundarna att gå undan, även fast dom vääääldigt gärna vill smita fram ;)

Kommer in, hänger av mig jackan, går in i kontoret och låter mig bli överfallen :)

Men det händer ytterst sällan eftersom jycken är med i stort sett överallt, i traktorn, i bilen, på fyrhjulingen och i båten…för att inte tala om sängen….

Hundarna får vänta instängda medan gästerna hänger av sig. När alla sitter får hundarna lugnt och sansat varsin tuggpinne. De brukar prioritera den, sedan  kan de hälsa rätt sansat. Min pappa är ett undantag, han VILL bli nermejad av två tokglada hundar, så jag låter de hållas. Men hundarna verkar fatta att han är ett undantag.

#15 självklart att hunden/hundarna hålls igen om det kommer finklädda gäster, hundrädda gäster eller barn (man vill ju inte skapa hundrädda människor)

Enda gången min hund inte tillåts söka kontakt är vid matbordet.

Inte en bit, så tigger eller stör det görs bara inte.

En helt annan femma i skogen när vi jagar eller pausar. Då delar vi på käket.

Hon vet att jag så gott som alltid har rökt älgtunga eller hjärta i ryggsäcken.

Och att hon alltid får smaka. Ligger då på filten en bit från brasan och väntar på sin bit..

Jag gå in genom dörren och ställer ifrån mig väskor och påsar, tar av mig skorna och hänger upp jackan sen hälsar jag på hunden genom några kramar och pussar och klappar. Men jag pratar med honom från det att jag öppnar dörren. Han har lärt sig att vänta. När min sambo kommer hem är det helt tvärt om dock. Han slänger iväg grejjerna han har i händerna sen sätter han sig på huk och blir helt överkörd av en galen hund. 
Är det något syskon eller någon kusin som kommer och hälsar på blir hunden galen. Men det är så de vill ha det. Alla sätter sig på knä och sträcker fram armarna mot honom och sen blir det kramkalas. Det är härligt när det är 5 - 6 personer samtidigt då står dom på kö för att bli pussade på. När det är klart går hunden och lägger sig och tar det lugnt. Kommer det en mamma eller liknande så går han fram och hälsar med alla fyra tassarna i golvet, slickar lite på händerna och stryker sig som en katt längs benen. 
Han är väldigt bra på att anpassa sig efter vem som kommer och han hälsar olika på olika människor. Är det totala främlingar så hälsar han bara om jag säger att han får. 

Tycker hundar är häftiga på det sättet, att de anpassar sig och beter sig olika mot olika människor ^^

Jag möts direkt i dörren av min galna flock som hoppar upp på mig för att pussas och bli klappade. De kryper nästan ur skinnet så glada dem är När folk kommer så stängs dem undan för att det ska vara lungt. Någon enstaka hund kan komma ut hos gäster men oftast så är dem undanstängda. Väldigt livliga hundar

Jag hälsar som jag hälsar på de andra familjemedlemmarna, puss kram och ett glatt "hej!".  De gäster som kommer får freda sig så gott de kan emot en överlyckligt skrikande och hoppande schäfer, jag stänger inte undan min hund i vårt hem.

Jag ignorerar. Slänger jag ens en blick åt Kelpiens håll blir han så lycklig att han inte vet var han ska ta vägen så då hoppar han upp och biter tag i håret… så jag ber alla andra att ignorera.

Jag har en generell ritual när det handlar om att folk kommer hem till mig. Hundarna blir så glada att de inte vet vart de ska ta vägen, och därför har jag från första dagen vi fick Tinja haft en ritual. Jag har en  tröskel som de får sitta bakom. Då kan folk komma in, ta av sig kläder och skor och sedan får hundarna springa fram och hälsa.

Själv så säger jag väl kanske hej, hänger av mig och sedan klappar jag lite på dem, men det är inte lika spännande om jag kommer hem 😂

Jag går in o går fram till hunden som ligger kvar i sin bädd o klappar lite på magen. Ibland går hon direkt ut i köket för att hon vet att hon brukar få äta upp resterna av kattmaten. Om hon mot förmodan kommer o möter mig när jag kommer hem så klappar jag om henne då. 

Hon har näsan aldrig kommit o hälsat när jag kommer hem - ens när hon var yngre. Å andra sidan är det främst nu på äldre dagar som hon måste vara ensam flera dagar i veckan. När hon var yngre var hon sällan ensam o sedan gick hon på dagis i ngr år.

Som jag ser det kommer min hund gärna få komma fram och hälsa direkt när jag kommer in, så tänker jag ha det. Men går det överstyr till den grad att det verkar mer som stress, då tänker jag träna på att lugna ner det hela och fokusera på att hälsningen skall ske på ett någorlunda lugnt sätt. Jag är ganska lugn som person och gillar inte extremt fjäskande och flamsande varje dag, och iaf enligt erfarenhet så är oftast inte hunden så om man själv ej heller går igång på det viset. Dvs att jag  besvarar inte ett sånt väldigt uppspelt beteende med att triggas igång själv, det är bara inte min personlighet. 

Visst, hunden kan ju mycket väl vara snäppet över en själv i "glädjenivå" när man hälsar, det är helt okej imo.. sålänge jag är tydlig med att det räcker efter en stund, så att säga.

För gäster vid dörren planerar jag att träna från start med att det inte ska vara en hälsningsexplosion direkt vid dörren. Jag vill att gäster ska få komma in och kunna hänga av sig innan de hälsar på hunden. Återstår att se hur lätt eller svårt detta blir att få till, om en grind till hallen kan behövas eller ej. Vet folk jag känner som både kört med det, eller en leksak som avledning - båda metoderna med framgång tycker jag. Räknar med att få anpassa metoden lite efter individ, då man inte direkt beställer en hund till specifikation..

Här är det stora välkomstkommittén. Jag klappar å pratar med båda. Försöker att inte liva upp dom. Husse lägger sig på golvet å busar med dom, så även svärfar. 

Gäster ska helst ignorera hundarna eftersom dom är osäkra på folk. De skäller gärna så jag får alltid sätta dom ner så att gästen hinner ta av sig i lugn och ro. Om gästen följer våra råd så kommer dom nyfiket och hälsar sedan men inga häftiga rörelser får då går skallen igång.

Jag hälsar på mina hundar direkt jag kommer in, men alltid väldigt lugnt. Särskilt Asko kan gå upp i stress när man kommer hem så jag vill inte bygga upp det ännu mer. Förut brukade jag ignorera dom helt men upplevde faktiskt att han gick upp ännu mer i varv då. 

Det är lite olika när det kommer till gäster, är det folk som känner hundarna som kommer brukar jag bara släppa fram dom men be gästerna att inte hälsa på dom när dom hoppar/ställer sig på bakbenen (Asko ställer sig gärna och "kramas" med tassarna nästan på axlarna- något jag dessvärre har uppmuntrat 😉). Är det andra som inte är så glada i hundar brukar jag stänga undan dom bakom en grind, så får de komma och hälsa när de lugnat sig och gästerna har fått komma in ordentligt.

#7 Alltså, gud vad gulligt.. :') ❤️

Beror lite på var Zuki varit lämnad någonstans. Är det hemma i lägenheten så är det typ "Heeeej ääälskling vad jag har saknat dig!" Och hon typ sötmorrar och kommer med en leksak och typ kroppen viker sig som en ostbåge, sen är det liksom inte så mycket mer med det :P 

Men har jag lämnat henne tex. hos mina föräldrar och sen ska hämta henne så har jag liksom bara gett upp, hon väntar inte och lugnar sig utan ska bara fram och hälsa, man får mer akta sig så man inte blir stångad, sen hälsar vi och sen är det bra liksom. 

Vi har nästan aldrig besök, men föredrar att folk som kommer hem till mig inte bryr sig så mycket om henne för hon blir lätt lite överdriven av hela situationen, att någon knackar på, eller kommer in osv.  Blir lugnast om folk bara struntar i henne och hälsar efter en stund. Ibland när hon blir för mycket får hon gå till sängen bara.

Trist att många ignorerar sina hundar när det är så viktigt för hunden att få hälsa och återknyta kontakten. Stressen de bygger på sig när de är ensamma sjunker vid hälsningen har studier visat. Självklart hälsar jag på jyckarna och låter dem visa sin glädje! Oftast vill de har något i munnen och pussas på samma gång…

#28 ja försök du hälsa på Dobby, du kommer inte ha mycket till varken hår eller näsa kvar…

#28 När jag hade hund med separationsångest kan jag ju lova att han blev värre att lämna om man hälsade och skojade med hunden när man kom tillbaka än om man ignorerade honom. 
För oss var det viktigt att inte göra en stor grej och avdramatisera att han lämnades.

Jag hälsar inte alls på dem. Det är inget märkvärdigt att jag lämnar dem och kommer hem igen!

Ringer det på dörren väntar de bakom mig (tre av fyra bryr sig inget eller mycket lite om att det kommer någon, även om de älskar folk!). Vill gästen/gästerna hälsa så får hundarna "varsågod" att gå ut genom dörren och göra det. De är då fria att hälsa ungefär som de vill!