Ja alltså vad jag förstått det som är många collies väldigt instabila beroende på linjer, väldigt nervösa av sig och väldigt väldigt känsliga… Det+spökålder kanske har att göra med att han markerade? Eller är ni helt 100 på att han inte har ont någonstans? För en frisk, stabil hund bits inte…

Rent allmänt så skulle jag knappast tro att du är en usel hundägare. Av döma det jag sett av dig på detta forum så verkar du faktiskt väldigt vettig.

Må så vara att det är en unghund du tar hand om, men jag tycker beteendet låter riktigt konstigt.
Vill du förklara hur hunden gör när denne varningsbiter? Är det morr och visar tänder? Lekmorr eller allvar?

Jag tycker inte det låter alls bra och jag skulle faktiskt råda dig till att ta kontakt med någon hundkunnig (kanske från bruksan?) snarast. 
Tyvärr får jag varningsklockor vad gäller colliens mentalitet, för det var väl en collie du hade? Men det kan likväl handla om något annat.
Kan smärta uteslutas?

Det bästa är om du hittar någon som kan hjälpa dig IRL, då det oftast är bäst - speciellt när det handlar om ett beteende som kan gå överstyr.

#1 och #2 Han har ju aldrig uppvisat något instabilt beteende, inte varit rädd som valp. Varit väldigt trygg och stabil. Det är därför det känns så lustigt för mig. Han har liksom varit orädd och nyfiken och obrydd. Har aldrig varit särskilt känslig för min sinnesstämning heller. Väldigt olik de collies jag läst om/träffat.

Det här beteendet har i stort sett trätt fram sen han fyllde 1, eller därikring. Han började ju också vakta något kopiöst i den slängen. Alltså, rejält för minsta lilla ljud med ståndskall. Det har jag fått någon slags pli på och det börjar gå framåt. Vaktandet utomhus och skällandet på saker (typ hästar, hundar, springande människor, lekande barn) har gått framåt. Vissa saker har lättat totalt och han reagerar inte på cyklar längre!

Ont har han inte. Var nyligen hos veterinär och nä. Där var han så snäll och duktig och trevlig.

Vid de tillfällen han har bitit, om än mjukt, har det varit "allvar". Det har varit pang bom och inte några andra varnings signaler. Han har ju inte bitit hål, men roligt är det ju inte på något sätt och det får en ju att undra…

Vet inte riktigt hur jag ska förklara honom. Han är väldigt allvarlig av sig, har alltid varit. Inte sådär mesmjuk "hej-matte-åh-vad-jag-älskar-dig-så". Distanstagande och självständig även som valp, som redan då bets och fick klart för sig att det var förbjudet, men ja. 

Visst att uppfödaren sa att hens hundar är tuffa men… Ja… Ska ta kontakt med BHK här i stan och höra med dem, för det här är inge vidare roligt.

Känner igen det där lite grann. Min gamla collie kunde också just varningbitas. Det gick inte hål och det gjorde inte ont utan han bara markerade på något sätt. Och så gnällmorrade han till samtidigt. Men det var aldrig utan anledning utan typ när jag kammade ut underull eller så och han inte gillade det.

#4 Ett sånt bett var det här också, bara kramade lite om handen men Riley gnällmorade inte eller något. I stunder som de är han tyst. Och att han gör det i situationer som t.ex "nej du ska ligga plats" eller "nej du får inte bita dammsugaren" gör mig liksom… Ja. Han har liksom aldrig uppvisat detta beteende vid borstning. Men när jag "bestämmer" gillar han det inte..

Jag tycker att det låter som omriktat beteende p.ga. stress eller frustration. Det är inte alls helt ovanligt. Om hunden är stressad/frustrerad och inte vet vad den ska ta sig till så riktar den om det, och råkar då matte finnas nära till hands så råkar man bita henne.
Min egen hund kan börja slita sönder gräsmattan när det blir jobbigt i skallen.

Jag tycker inte att du behöver oroa dig, och du är inte en dålig hundägare! :)

Om det är så att du blir tvungen att ta tag i din hund, gör det ordentligt med en hand på var sida huvudet så att han inte kommer åt att bita dig. Håll kvar lugnt och stilla tills hunden har lugnat ned sig igen. Det kan ta lång tid, så bara sitt och vänta. När hunden är lugnt, släpp lugnt och sakta, och stryk honom lugnt.

Helst så ska du ju inte behöva hamna i sådana här situationer alls!
I platsliggning så hade jag bundit upp hunden, och om han reser sig så gå bara lugnt och stilla fram och lägg ned honom igen(med rösten, "nej, ligg" upprepa så länge det behövs. Till slut kommer hunden "Jaja kärring, bara du slutar tjata så lägger jag väl mig då" *belöna*). Tappa inte humöret, det vinner han bara på.

Angående dammsugaren. Träna honom med skvallerträning eller något. Inte värt att ta fighten. Lär honom att dammsugaren är bra, den får man godis av(fast gärna i ett annat rum än dammsugaren så att du får vara ifred. Så om du dammsuger i köket, hysta in godis i hallen, eller liknande).

Uppenbarligen fattar han ju att bitas = dum grej. Så det är inte en skogstokig aggressiv hund som måste kuvas eller liknande :P

(Min egen hittar också på hyss, så sent som idag kom hon farandes i skogen och tog ett rejält tag om min arm. Glad att jag hade jacka, men inte något att bry sig om. Jag fick inte märkbart ont, och ville hon skada mig på riktigt så hade hon gjort det. Bara "lek/sattygs bett" :P )

#6 Gud, önskar jag hade sådana som du i min omgivning haha. Känner ingen som är särskilt hundkunnig, så det är ju lite si och så. 

Men det är nog så, att han gick upp i någon slags frustration. Hade hade ju bestämt att han skulle få springa iväg och leka, och så tog jag tag i honom. Han släppte visserligen omedelbart, men det hjälper ju inte. Han ska inte göra så. Han har noll självkontroll. 🤪 Och där får jag nog skylla mig själv. Ena stunden är han en ängel och sen tjuvar han allt vad han kan. 

Problemet med dammsugaren är… Jag hade behövt klona mig själv. En som dammsuger och en som ser till att han är intresserad av godiset. För hystar jag iväg en näve godis får jag ett "jaha, och vad ville du få fram med det?" sen är han på dammsugaren igen. Noll intresse för godis med andra ord. 

Liksom, det känns inte som hyss riktigt. Utan han är så allvarlig av sig. Lillebror t.ex kan göra sådana saker som din, han är så glad och påhittig och flänger runt och kan ta sats mot dig  och hoppa och "nafsa" och hoppa för att pussas och sådana saker. Lillebror är större med sina 61 cm och 27 kg (Riley är 57-58 cm och väger 24 kg), men hans beteende upplever jag som valpigt och gullegull, men min… Nä. Det är tummen i ögat på honom som gäller.

(Senast i förrgår skrämde han ihjäl en tant när han började skälla, vad han försökte säga till tanten vet jag inte, men farlig var hon inte. Hon sa bara "vilken fin lassie" och han krullade svansen och skällde upprepade gånger och gjorde sen en massa lekinviter.)

Tänker att vi ska nog börja öka all slags aktivering här hemma och se om det gör något för lilla fårskallen.

#7 Du får flytta till Göteborg ;)
Nää, men skämt åsido. Det finns ingen bra brukshundklubb i närheten? De har lite annat tänk än de flesta privata hundskolor. Det är inte bara klick och godis som gäller, utan man skiljer på "uppfostran" och att "träna inför tävling".
På en BK kan man ofta gå på öppna träningar och bara fråga(om man är medlem), man måste inte nödvändigtvis gå kurs.

#8 Får nog bli så! Har ju familj där uppe så det blir nog bra.

Men ja, vi har en BK som jag upplevde var bra när vi var där. Vi har ju varit anmälda till en Allmänlydnad 2 i en evighet men den kickar aldrig igång pga för få anmälda, och du får inte gå några kurser om du inte gjort Allmänlydnad 1 & 2. Tyvärr. 

Dom har någon dag i veckan när det är "öppet" så att säga men samtidigt vill man ju inte klampa in när någon tränar sin hund och typ "hörrudu, jag har problem med min slyngel, kan du reda vad det är för problem?" 

Hade kontakt med en gubbe som har collies och tävlat, ska se om jag inte kan leta upp honom igen och höra av mig till honom. Vet att han + ett gäng tränar sina collies på den BKn men dom är ju där dagtid, och jag jobbar ju dagtid så det är ju svårt att pyssla på det hållet med.

Hur annonserar man ut sig till träningsgrupper egentligen?

#9 På min Bk har vi "öppen träning" 1 gång varannan vecka. Då får alla som vill komma och träffas och träna tillsammans. Man kör platsliggning, sättande i grupp, budföring. Allt med och utan skott. Sedan gör man lite som man vill. Man får inte vara rädd för att "tränga sig på".
Förhoppningsvis har ju klubben även en FB grupp. Du kan ju fråga där om någon vill hjälpa dig och ta en liten titt på din hund.

(Lite märklig klubb som kräver att du måste ha klarat av vissa kurser först :P )

Känner så igen det där i min förra unghund. När han blev frustrerad och det blev för mycket i huvudet så kampade han i min jackärm och bet över min hand. Aldrig hårt men om jag samtidigt ryckte undan handen så kunde det gå hål. Vi jobbade stenhårt på att inte låta honom komma upp i den typen av frustration och se till att fånga in honom innan det gick så långt. Han var en väldigt lättstressad hund som inte klarade alla sociala situationer som han borde alltid. 

Man är inte en usel hundägare för det, det är en fas att ta sig igenom och när man gjort det så är man starkare och visare på köpet :) 

Se om du på ett lugnt sätt kan säga till honom nästa gång du ska dammsuga, ta fram godis och ge honom när han ligger ner och dammsugaren bara är på utan att den rör sig. Skulle det bli liv så stäng av och ta ut hunden på ett lugnt sätt. Det är när både du och din hund blir högt i stress och frustration som det brukar hända att de biter. Samma när du tränar plats om din hund reser sig och tjuvar kalla in och lägg på nytt utan att stressa upp över det och backa lite. Allt för att minska frustrationen. Mycket kan bero på att din hund inte vet vad den ska göra egentligen eller istället för det du ber den att inte göra, jag har lärt min terrier tik som skulle döda dammsugaren att hon går och bär på sitt ben istället, hon är i samma rum som mig och dammsugaren men håller i sitt ben som gör att hon inte biter och skäller på dammsugaren, funkar fint för mig :)

Med dammsugaren föreslår jag att du stänger in hunden i ett annat rum än i det du dammsuger i när du måste dammsuga, så han inte får chansen att bita. Sen kan du ju öva med att du lägger honom i korgen, bara sätter på dammsugaren och sen ger godis när han ligger kvar. Några sekunder bara de första tillfällena, beroende på hur svårt han tycker det är att stanna kvar på sin plats. Sakta utöka till att du börjar dammsuga lite och så småningom hela rummet :)

Jag har också en unghund som gärna använder munnen. När han blir uppe i varv och ska leka bits han gärna, eller när han får för sig att han inte vill ha på sig selen. Jag distraherar så mycket jag bara kan. Nu kan jag oftast se när han är "på g" och då brukar jag be honom gå fot (har alltid godis i fickan). Vad det gäller selen så burkar jag försöka ändra situationen. Höjer han överläppen i hallen, så ber jag honom komma in i köket (utan att ta i honom) och sätter på selen där. Eller låter honom gå lös i korridoren till hissen. Då har han ofta hunnit glömma.

Att han skäller på folk och gör lekinviter ser jag som osäkerhet, min gör så när vi får gäster. Skvallerträning! Då har hunden en uppgift också, att komma till dig och äta godis + att den börjar se det läskiga som nåt positivt.

Det är skitjobbigt med unghundar. Av och till blir jag så fruktansvärt irriterad och frustrerad på min att jag bara vill gråta. Eller sälja hunden. Tack och lov blir de ju vuxna! ;) Förr eller senare… 

Hoppas du får börja kursen på bk snart! Annars kanske privat träning är ett alternativ, om du har råd? Föreslår att du isf letar efter nån som använder sig av positiva metoder. 

Lycka till!

#10 Det verkar vara öppen träning på Tisdagar varje vecka, vet dock inte hur det går till just på den här BKn. I FB gruppen har jag skickat en förfrågan om att få bli medlem, fortfarande inte svarad på så kan inte skriva inlägg. Åh så härligt med en BK som är på sina medlemmar. 🙂 Men ja, dom har en AL 1 och 2 som är "grundkrav" typ. Surfade runt på deras FB och konstaterade att de visst hade en AL2 som gick i höstas… Då hade jag intresseanmält mig i juni.. Så… Ja. Lite undanskuffad typ.

#11 Ja, exakt så har han gjort vid annat tillfälle. Kampat med min ärm, men sen har han skärpt sig och varit som om inget hade hänt. Han känns liksom inte lättstressad, men han kanske är det under sitt tuffa skal.

Vi tränade inte plats riktigt, utan det var just en sån "nu ska du ligga här tills du får gå" han grejar det vanligtvis, men inte nu. Inser i efterhand att jag skulle låtit honom sticka för att undvikt situationen just då, men det är lätt att vara efterklok.

Får testa det med dammsugaren och se om det leder någon vart. Det Ambrose tidigare tipsat om vid skäll på saker har ju funkat hittills, så det kanske funkar inomhus med.

#12 Är rädd att han skulle köra ner dörren då 🤪Alternativt skälla halsen av sig. Inte alltid lika populärt i ett lägenhetshus. 

Vi kör någon slags skvallerträning och det går sådär. Vissa saker triggar mer än andra, vissa dagar är han mer berörd än andra. För någon månad sen klarade han inte att gå förbi cyklar utan att skälla ihjäl sig, idag klarar han att dom viner förbi och han går med slakt koppel. Han har faktiskt aldrig skällt så på en människa ska tilläggas… Eller uppvisat det beteendet mot folk. Men ja.

Hoppas han blir vuxen imorgon. 

Får se med privatträning… Finns ju inte lika mycket att tillgå överallt tyvärr.

(Vad är det för ras du har förresten?)

#13 Hm.. ja, det är klart det blir mycket svårare då. Ibland är det så trist att bo i lägenhet, jag vågar knappt klickerträna mina inne ;) Nä, men du kanske ändå kan träna på att han ska ligga stilla i sin korg medan du dammsuger? Tränar du lite ett par gånger per dag blir det ändå någorlunda rent ändå, eller sopa lite mer en period. Trist, tänker jag, om han får chansen att bita dig ofta. 

Låter som en äkta tonåring, men det är såklart svårt att säga utan att träffa honom. Jag är knappast någon expert heller. Skönt att det funkar med cyklar också! Skvallerträning tar ju tid och är jobbigt för man måste vara så konsekvent. Om det bara var vid ett tillfälle med just den kvinnan, så var det kanske nåt särskilt med henne. Skönt att han inte gör så i vanliga fall!

Nej, det är klart. Man kanske får åka en bit ibland för att hitta en vettig tränare. Det kan ju bli dyrt också, om man vill gå kontinuerligt. 

Unghunden är en pumi med väldigt vassa tänder ;)

Dammsugaren var skydd som pesten hemma. Vi stängde helt enkelt in rackarpälsen i en annan del av huset så det var inte något problem. Han ogillade vissa ljud och dammsugaren låg högt upp på listan. Men han skulle aldrig bita mig. Han skällde bara.

#14 Ja, får knåpa ihop något gör jag vet ju att han kan skita i dammsugaren. Han har inte bitit mig ofta dock, och jag tror det är som Ambrose säger, ett omriktat beteende. Ja, hualigen, tonåringar är blä. Men men, det är ju bara att kämpa på, ta nya tag osv… Åh, en pumi! Så gulligt. Även om jag känner igen det där med sylvassa tänder. #15 Det är bra att det funkade för er! - Tänkte bara, för jag satt och tänkte. I en "lugn" miljö är han väldigt på och har nära till skall om det är något som han upplever triggande. I stadsmiljö (om man nu kan kalla det det haha, väldigt liten stad!) har han inte lika nära till skall. Där är han lugn och trevlig och lyssnar, om än nyfiken på allt som händer. Hur kommer det sig? Vad är det som händer i den lilla hjärnan? Han är alltså fullt kontaktbar och som "normalt" bara opåverkad av saker som i en lugn miljö kan trigga honom.

#16 Ju stökigare miljö, desto mer behöver man ta hjälp av matte för att samla ihop virrhjärnan?  Alternativt att det är "så mycket" så det är inte värt att bry sig.

Men är man på ett lugnt och fint ställe, och det sker "plötsliga" förändringar(typ någon kommer gåendes), då är det bäst att man har koll!

Kanske?

#16, Kan det vara så att i stadsmiljö är det så mycket som händer och så mycket att titta på att han "stänger av" på ett annat sätt? Det har jag i alla fall märkt av på tex hundutställningar, hundar som i vanliga fall kan kasta sig ut i kopplet mot mötande hundar verkar till synes helt oberörda. 

Tycker annars du har fått bra tips, kommer som inte på någonting att tillägga. Unghundar kan vara pestiga, men för det allra mesta reder de ju sig bara man fortsätter jobba med dom! Min fyller snart tre och det är först nu som jag känner att han börjar landa någorlunda, men olika raser mognar ju olika snabbt också.

#16 På en promenad där det kanske inte händer så mycket blir varje möte en viss typ av stress. Det blir tydligt för hunden när något i omgivningen ändras, en mötande människa eller hund, plötsliga ljud osv, allt blir någonting nytt som hunden kan fokusera på. I en miljö där det händer saker hela tiden, som det tex gör i en stadsmiljö eller på tävling, stänger hunden av, till viss del. Det går inte att fokusera på allt, det blir för mycket intryck. Det blir inte heller lika tydliga kontraster, omgivningen ändrar sig hela tiden och varje ny människa eller hund blir inte en tydlig förändring.

Låter vettigt. Så funkar ju vi också. Möter vi någon på en skogsstig är det en stor begivenhet, vi hejar och pratar kanske en stund. Inte går man och säger hej till alla man möter i stan.

Drar mig för att skriva det här, men känner att ingenting är roligt och känner att det hade varit bra med input från någon annan för det blir liksom inte bättre hur mycket vi än tränar och försöker lösa problemet. Vi har varit i kontakt med två tränare för att lösa problemet men båda två sa i stort sett att "han är ju ung, han kommer bli bra, kör på som det är" men jag känner bara uppgivenhet. Vi har också gått MH, och om det är av intresse kan jag lägga upp det. Han har HD B och AD UA, samt UA på ögonen. Frisk i magen, glad och uppmärksam och sådär inomhus, inget problem med att bli hanterad eller gå till veterinär. 

Hunden är numera två år gammal. Vissa dagar går han som en klocka, reagerar inte på något eller någon. Andra dagar kan han reagera för att någon hade en illröd jacka på sig, eller cyan-färgad jacka. Han håller i hårt när det har hänt saker och var dom händer och går då upp sig i lätt stress, som brukar gå att bryta -- skulle det däremot hända något just då är han helt borta.

Han gör utfall mot vissa saker för att sen inte göra utfall mot en likadan sak på ett annat ställe. Exempel; ibland går vi längs med två olika vägar, på det ena stället bryr han sig inte om bilar som kör förbi och på andra stället gör han utfall mot bilarna. 

Alltså, jag blir tokig på honom och vi går inte ihop för fem öre, jag misstänker att det är personkemin som är det egentliga problemet men jag vet inte vad jag ska göra. Omplacera ?

Vi passivitetstränar en hel del, kör mycket nosövningar och spårar samt lydnad (och lätt dog parkour) men jag upplever att han är mer utfallsbenägenefter krävande aktivering. 

Hanhundar klarar han inte alls i dagsläget, såvida dom inte är kastrerade eller unga. Han gör utfalla typ metod; du ska dö. Avstånd funkar inte, hur långt bort vi än kommer. Ibland räcker det med att han känner doften av en annan hund och han går upp sig i sin stress. Skulle ett utfall gå så pass långt, omriktar han och biter i mig, typ tuggar och morrar och låter förjävlig. 

Försöker skriva något sådär sammanhängande men det går liksom inte riktigt för tankarna är överallt just nu. Har säkert missat en miljon saker nu, men… Vad gör man? Hur ska man tänka? För det är inte roligt att ha hund längre helt enkelt. Han är underbar stundvis, störtrolig att träna med, men det är det där stora Men'et. Men. Vardagen.

#21 Utan att ha sett hunden låter det faktiskt som en vanlig hanhund med lite motor. Har du fått hjälp med din lydnad? Sagt ord gäller osv, jag misstänker att din hund nog har ganska fria tyglar (kanske utan att du riktigt märker det). Hundar som beter sig illa har jag väldigt nära mig, är rätt så dominant och använder mycket socialt tryck. De ska helt enkelt inte ens hinna påbörja utfallet innan jag påpekar att inget sånt tolereras. Försök få stöttning i hur snabb du själv är att agera, filma eller ta med en kompis ut. Sätt också stryphalsband på din hund så du kan hindra den från att bita dig!

Min tanke är att ni behöver träffa en tränare som tar era problem på allvar och som kan stötta er och komma med råd. Hunden är absolut i en jobbig ålder nu men du behöver kanske ändå hjälp med hur du ska jobba med honom och vad ni ska göra när ni hamnar i dessa situationer? Du kanske redan har nämnt det men hur jobbar ni? Vad gör du när det blir problematiskt?

#22 Vet att det visserligen är svårt att hjälpa när man inte sett hunden i action, och visst har han motor, det är ju inget att sticka under stolen med. Är alert, nyfiken och övervinner rädslor snabbt på egen hand. Han är duktig på mycket men så är det ju det här problemet. 

Vi fick hjälp med lydnad när vi gick kurs för en evighet sedan nu vet jag inte ens om jag skulle våga ta med mig honom till BKn. Och när jag tog kontakt med dessa två tränare då, men det har liksom inte hjälpt riktigt. Vet inte var/hur han skulle fått fria tyglar, vi tränar ständigt på samspel, kontakt med mig osv. 

Utfallen kan komma plötsligt, dvs, han kan sköta sig utmärkt för att sen plötsligt komma på att den där cykeln visst var farlig. Han slår över snabbt och plötsligt och har han börjat gå igång så triggar han sig själv mer och mer.

Förstår dock inte riktigt hur stryphalsband skulle kunna förhindra att han biter mig ?

#21, Jättetråkigt att läsa om, låter verkligen som att ni har det väldigt jobbigt! Tycker det är jättesvårt att ge råd via forum, men vill bara skriva att känner du att det är omplacering som är lösningen för er så är det verkligen inget fel i det. Vill du dock fortsätta jobba skulle jag försöka igen med en ny hundtränare som kan hjälpa er, det finns ju lika många tränare som det finns sätt att träna hund (minst) och det gäller ju att hitta det som fungerar för dig och din hund. Sedan måste jag hålla med om att det är en ung hund du har som inte har landat än, med min hund hände det otroligt mycket mellan 2 och 3 års ålder och först nu när han snart fyller 4 börjar han kännas hyfsat vuxen. 

Lycka till 🌺

Jag har inte läst alla svaren, Men, Säg inte till vid dammsugaren, Det är en osäkerhet/lek 🤐 Det beror på hur din hund är i sig vad det är han reagerar på, Men min hane rakt av ska döda dammsugaren (för det är det konstigaste han sett eller upplevt). Jag stannade upp totalt när han gjorde de toch hade jag satt handen emot han hade jag nog blivit huggen, fokuser låg inte på mig alls utan på dammsugaren, Så jag började kasta godis till honom (med dammsugaren på och stillstående). Och sen utvecklade det, idag när jag dammsög sprang han iväg och åt på sitt ben istället för att attackera dammsugaren 😃 Ibland kan det vara så lätt (inte alltid och jag säger inte att de tär det för dig).
Men det låte rsom en vanlig unghund och inte något brutalt, Vet inte om han hugger emot dig dock? Min unghund hugg emot mig (som yngre) och fyyyyyyy vad min tik blev lack hon ställde sig vid mig och morrade åt honom för att visa att man inte säger åt mamma på det viset och han slutade upp direkt. Men vi har slagits och han vänder gärna för att bita tag i mig om något sker (t.ex ute på promenader och han drar, får kopplet och det gör ont, då nyper han mig). Men på senaste tid har det inte varit så illa, Mer kärleksnyp när man kommer hem.

#23, vi behöver ju träffa en tränare. Tänkte mest om det är någon på forumet som hade någon tanke/idé. Är ju själv redan i tanken att vi behöver träffa någon som faktiskt ser vad vi tampas med/kan hjälpa utan att bara vifta bort det för det känns inte som "normal unghund" alls längre.

#25 Ja, förhoppningsvis finns det ju hjälp att få, men jobbigt är det och man känner sig minst sagt värdelös. Det har hänt grejer i skallen på honom, helt klart, men det här är inte någon sk. spökålder alls utan jag vet inte vad jag ska klassa problemet som längre.

#26 Haha, dammsugaren har vi typ löst. Men det var mitt inlägg i #21 som väger mest nu för hunden är 2 år och vi har fortfarande problem, om inte mer än då.

#24 Försök hitta en duktig instruktör så ni kan komma tillbaka på rätt spår igen. Under tiden tycker jag du ska lägga allt krut på att ditt sitt-stanna-titta på mig-kommando, det kan du göra på egen hand och verkligen se till att det fungerar. Generellt sätt så är det så att en hund som biter sin förare när den varvar upp har rätt mycket kamplust. Att bryta en hund som biter utan att tända kamplusten mer gör man enklast genom antingen överraskning (typ vatten i ansiktet på hunden), men jag föredrar ett stryphalsband. Det är enkelt att korrigera och hindra hunden men jag blir inte social med den, därför triggas den inte att bita igen.

Allt jag läse ri #21 är stress enligt mig. Men jag kan inte uttala mig riktigt då jag inte är där såklart..
Men att han reagerar efter träning är inte konstigt, då är han uppe i varv, Skulle jag ta en promenad efter ett träningspass med min hund hade jag inte ens fått kontakt med honom. Dom är uppstressad, trötta i huvudet och brukshundar/arbetande hundar brukar inte stänga av när dom är trötta, dom blir alltså värre.
Kör ni passivitet efter ni tränat fysiskt/psykiskt, går ni in och tar en paus i kanske en timme innan ni gör annat?
Utfall kan jag säga att jag levde med i 4år (och dom sker fortfarande) med min blandrastik, Hon reagerar också på olika saker och ibland på att människor bara kollar på henne eller ler, ibland på barnvagnar m.m. SÅ jag skvallrade på ALLT, Vilket inte var så lätt eller roligt alltid men det har gett jättefina resultat.. Hon brydde sig inte ett piss i mig och låste sig totalt.. 
Är han "hanig" av sig i beteendet? Kanske testa kemkastering då? Det kan ju vara så att om en tik löper (vilket dom oftast byter av och någon alltid löper) så kan hanar bli lite skumma öht.
Det mesta jag läser låter väldigt "unghundigt" och det KAN försvinna men det är inte garanterat (vissa individer släpper aldrig sånt här). Frågan är om du gett upp för han är jobbig eller om ni aldrig passat ihop? För det verkar inte som du gett upp men du säger att ni inte riktigt passar ihop? Du känenr ju något på dig iallafall att han inte är "the one" och rätt hund, Vilket kanpåverka undermedvetet ganska mycket.

Det är som du säger svårt att hjälpa när man inte har sett hunden och det kan ibland bli svårt att verkligen bilda sig en uppfattning om problematiken när man bara ser en text. Har du testat halti/nosgrimma? Humla har ju haft utfallsproblematik med tillhörande omriktade bett mot mig. Det var ordentliga bett, inte helt sällan kom jag hem med blodiga sår. Hon gick framförallt igång på saker som rörde sig snabbt som bilar, cyklister, tåg, men också hundar och andra djur. I hennes fall var det väldigt mycket frustration "jag vill fram/jaga" och när jag höll mot i halsband/sele gick hon snabbt in i stress och kamp med mig som inte helt sällan slutade med att hon blixtsnabbt vände sig om och satte tänderna i första bästa kroppsdel. Hon bet inte i mig för att vara dum, utan hon blev helt till sig och blockerad och inte riktigt medveten över sina egna handlingar. För oss var halti en stor hjälp eftersom den inte hetsade henne på samma vis. I sele/halsband fick hon enormt mycket kraft och kunde lägga all den kraften mot det som hetsade henne. Det blev svårt att få kontakt med henne eftersom halsbandet/selen blev en trigger i sig. Jag höll tillbaka och hon kämpade framåt, ren hets. Haltin stoppade upp henne. Hon kunde inte lägga kraften framåt och jag kunde styra framvagnen på ett helt annat vis. Redan de första träningstillfällena i Haltin fick jag kontakt med henne och jag kunde börja belöna önskvärt beteende och jag kunde mata med godis (utan att offra mina händer) för att skapa en annan förväntan. Vi kunde sedan gå vidare med alternativa beteenden, hoppa upp på grejer, springa upp i diket, sitt/ligg, ögonkontakt osv. När jag plockade bort Haltin såg jag tendenser till att vissa beteenden (framförallt utfallen) ville visa sig igen, inte alls med samma kraft men men ändå små tendenser.. Då var det dock inte längre några problem att jobba vidare med det utan halti eftersom hon var kontaktbar, mottaglig och hade börjat bygga upp en förväntan hos mig. Har också i vissa specifika situationer jobbat med överraskning (mestadels vattenspruta) så som Majken beskriver. Perfekt för att kunna bryta hunden snabbt utan att behöva gå in i kamp med hunden. Och mycket fokus på vad jag vill att hunden ska göra istället för utfallen och att jag hela tiden måste vara tydlig, inte en massa egna beslut från hundens sida eller att hon ska behöva gissa sig till vad som gäller.

Först skulle jag säga att det inte är nått fel eller skam i att använda en välsittande munkorg medans du tränar på ett bättre beteende. Jag skulle själv föredra det före att jag skulle skydda mig/andra från bett med stryphalsband tex. Det kan nog hjälpa en del att slippa känna stressen att det kan komma ett bett som skadar dig eller nån annan hund vid utfall tex. För nog sjutton känner du väl det jobbigt och stressande varje gång ni tex möter en hanhund, eftersom du vet att utfallet kanske kommer..och den stressen gör ju inget gott för din hund heller i den situationen.

Annars är jag inte bra nog att ge dig några särskilda tips. Mest undrar jag, upplever du att din hund är annorlunda tillsammans med andra personer än dig? I ditt första inlägg skrev du lite hur han var med brorsan, men var det mest att han är roliga lekfabror, eller är det annorlunda när tex de är ute och går promenad utan dig också, jämfört med när ni gör det menar jag?