Jag är sjukt dålig på att skriva träningsdagbok, och just spåret behöver jag ju mycket stöd med, så vad passar inte bättre än en interaktiv träningsdagbok på mitt favoritforum? 😃 Kom jättegärna med tips, tricks eller allmänna kommentarer! 

Idag, 23/11-16, så blev det ett personspår. 120 meter långt, 60 minuter liggtid. Axaeco-sele med band runt midjan, linan mellan benen. Bitvis snö bitvis barmark, milt regn. Relativt rakt spår om man ser på det stora hela, men gjorde småsvängar över i princip hela. Näring i första fotsteg, sedan var 5-20e steg. Spårslut: Mycket näring + pipiskatten. Sele på 2 meter före starten, av precis vid slutet. 

Jag peppade mycket innan vi gick och på vägen till spårstarten. Mycket sök-hets (ska vi gå och ta den; vars är den; ska vi ut och träna) men något dämpat, mindre fokus på "ta busen". Bad honom söka upp spårstarten från 2 meters avstånd - mycket lallande en stund. Hittade sedan näringen, övervägde om han skulle vara klar eller inte, och tog sedan upp spåret. 

Spåret gick över en grusplan, så troligtvis har vittringen förflyttat sig en bit ur spårkärnan. Han var en aning velig, sprang en del fram och tillbaka (troligtvis mellan vittringen och spårkärnan). Efter ca 40 meter checkade han ut och ville gå och söka/kissa istället. Jag halade in och satte stopp. Uppmuntrade allt där han hade näsan i backen, vilket gjorde att han gärna "smet" ifrån spåret genom att sätta ner näsan och gå iväg. Så fort näsan kom upp tog linan stopp. Efter ett tag blev det jobbigt, och han spårade vidare. Han var inte spårsäker och sprang gärna stora lovar och tog gärna upp andra spår i t.ex. vinklar. Jag halade in honom, peppade upp lite, lät honom samla sig en stund och bad honom spåra vidare. Spårade därefter klockrent. 

Lite antydan till bakspår. 

Åt upp näringen under stora (falsett-)beröm av matte, och lekte sedan lite med pipiskatten. Ville gärna spåra även efter slutet, men ignorerades. 

Tankar i efterhand: Jag berömde mycket under hela spåret, vilket jag känner var rätt. Lågt och lugnt "braaaa/snyyyggt" etc. Jag berömde allt spårande, vilket gjorde att han gärna spårade även annat, men det är det värt för att få upp intresset. 
Han spårade som allra bäst 12 meter framför mig. Kom jag för nära störde jag, och kom jag för långt bak kunde jag inte flexa tillräckligt bra med linan, så det blev lite ryckigt. 
Linanordningen verkade jättebra, han verkade inte alls störd över det. 
Jag tappade tålamodet lite ibland, men visade det inte mer än ett "neeeej, feeel" lite lågmält när han t.ex ville bakspåra. Han tog inte illa upp av det, men 1 gång blev han väldigt förig och ville gärna gå fot en stund efteråt = nervös. Han blev mer störd när jag bara höll emot i linan för att uppmuntra honom att gå rätt, ville då fjäska ordentligt och bröt spårandet helt.  Bör jag ändå bara passivt hålla emot, eller kan jag använda mig av "feeel", som i annan träning?
Han verkar enormt mycket tryggare idag med att spåra, det känns som att vittringsrutorna och näringsspåren har gjort jättestor skillnad!