Det är inte säkert att han förstår att han borde byta rum för att vara i fred. Han vill ju även vara där du är. Så om han flyttar sig från din dotter tycker jag inte du ska låta henne komma nära honom igen. Han vill ju inte.

Ser ingen svartsjuka i det beteendet.

Han vill kanske vara nära dottern också? Även om hon kan vara jobbig för honom så vinner han mer på att vara nära än långt borta, inte minst för att du också oftast är nära. Win-Win-läge för jycken.

Det kan också vara att han vill vakta henne, han har förstått att hon är viktig för dig och vill ta hand om henne.

#1 Jag förstår hur du tänker, men det känns orättvist mot dottern. 
Så här brukar det se ut: 
1. Sheldon är nere vid ytterdörren
2. Jag lägger min dotter på golvet i vardagsrummet
3. Jag sätter mig och håller koll på henne
4. Sheldon kommer upp och lägger sig 3 dm ifrån henne
5. Hon kryper dit
6. Han flyttar sig 2-3 dm igen
7. hon flyttar efter.

Eftersom hon var där först, och hon har mindre rörelseförmåga än honom så känns det som det borde vara han som får anpassa sig. Annars tycker jag självklart att han ska respekteras. Jag är emot att man låter barn få klänga fritt och använda djuren som leksaker. Samtidigt måste hon få rörelsefrihet och möjlighet att utvecklas.

#2 Det låter ju helt klart bäst om det är så. Jag hoppas att det är så, men hur ska jag veta? Jag vill ju inte att han ska börja störa sig på henne, OM det inte är så som du säger.

#2 Det är ju bara du som kan läsa din hund. Förhoppningsvis känner du honom och kan läsa hans beteende så bra att du kan se om han tycker att det är obehagligt. Men jag tycker, precis som Hera, att du får stoppa barnet, i alla fall  ibland, inte minst som en pedagogisk lektion. Jag förstår att det är en jobbig uppgift, men för att hunden ska känna sig lugn och trygg i situationen tror jag att det är en vettig åtgärd.

Ser inte hur du kan tycka att det är orättvist mot dottern. Hon lider inte av att låta hunden vara i fred. Däremot är det säkert jobbigt för hunden att behöva flytta sig hela tiden. Han vill ju uppenbarligen vara nära er och det tycker jag han ska kunna vara i lugn och ro.

Så som sagt. Enligt mig är det ditt ansvar att se till så att dottern låter honom vara när han visat att han vill vara i fred.

Jo, jag brukar stoppa henne efter att han flyttat sig 3 ggr ungefär. Då brukar jag bära bort henne en bit, eller försöka distrahera henne med något annat. Ska fixa en "safe-spot" i vardagsrummet för Sheldon, där han vet att dit får hon inte gå. Idag har han ingen sån, så då blir det svårare för både han och mig att förhålla oss till lilltjejen.

Du har inte möjlighet att filma honom? Omöjligt att säga något om hur situationen borde tolkas utan att kunna se hundens beteende och kroppsspråk.

Det låter som om han bara är artig på hundars vis, att han ger henne utrymme. Kan han ligga för sig själv i andra situationer så skulle han nog gå ifrån om han tyckte bäbis skapar obehag :)

Jag tror inte att han vaktar henne av det du beskriver, han vill vara med men tror inte han vill att hon klättrar på honom därför flyttar han sig lite bara.  Jag skulle ha bädd eller bur (öppen) där man är och visa var där så får du vara i fred men ändå vara med oss. Då gäller det att inte dottern kryper dit och stör honom, utan att du hejdar henne och leker med henne. Skulle hon vara för nära så kan det bli att han markerar med nypa henne, hejdar inte detta så kan han bita henne hårdare o det kan ju sluta mycket tråkigt för båda. Givetvis tycker jag inte att han ska behöva markera utan det är din uppgift att det inte skulle behövs.  Jag har inte haft små barn+ hund så kan inte ge dig så jätte bra svar vad det är eller hur du kan göra för få dom att funka.

Kanske är detta lite o läsa

 http://blandrashundar.ifokus.se/articles/508d86a988f4723f8f0012f7-mina-erfarenheter-av-smabarn-och-hund

Jag tycker det låter som att du tolkat situationen vettigt och har en bra lösning (en säker plats i rummet). 
Min ena hund har aldrig varit särskilt förtjust i min son och lärde sig snabbt att akta sig, han är nu 8 år (och hon 10) och det har alltid funkat bra. Han lärde sig efter hand att hon inte gillar honom och hon är en vettig hund som alltid väljer att gå undan så länge hon har möjlighet. När sonen var liten fick jag såklart hålla ett noga öga så att hon aldrig hamnade i en för trång situation och alltid hade möjlighet att gå undan. Min poäng är bara att hunden inte måste gilla barnet, det kan gå bra ändå. (De har utbyte av varandra ändå, han är alltid snabb att smyga till hundarna en godbit om han får och så länge man har mat så är man alltid en hjälte i hennes ögon).

#8 Tror att du är på rätt spår. Verkar konstigt om hunden inte skulle ha vett att flytta sig längre ifrån om han verkligen vill vara ifred. Eller lägga sig närmare matte om det är matte som är dragkraften. Tror som du att han bara håller sig undan för barnet av hänsyn, inte vill tränga sig på. Han flyttar sig ju inte längre än vad som behövs för att de inte ska "krocka".