Är hon kopplad i sele eller halsband? Kanske du kan testa att byta till det andra alternativet och se om det blir någon skillnad?

Min första tanke är, blir hon så här i kopplet oavsett miljö och situation? Om hon mestadels går lös kanske kopplet kopplas ihop med en stressigare miljö där det hela tiden händer något?

Annars funderar jag mer på hur ni tränat koppelgående. Har du tagit in henne till sidan varje gång hon drar? För det låter lite som att hon gjort en kedja av detta. Alltså kopplet blir spänt = inte okej och då rättar hon in sig själv = okej, fortsätt gå.

Träna om allting, som om hon aldrig skulle ha gått i koppel förut! Lycka till!!!

#1 Halsband. Hon tycker inte om att ha något runt kroppen så det är sällan jag har sele. Ska testa med sele idag och se hur det går. #3 Jag har bott här snart ett år och innan bodde jag i en mindre stad. Kan inte minnas att hon var såhär då. När jag går med henne i stan då och då är hon mycket lugnare. Hon är uppvuxen i stan så mycket stimulans från bilar och människor m.m är hon van vid. Hon kanske inte tycker det händer tillräckligt mycket i skogen för att orka gå kopplad? Jättekonstig tanke kanske? Ang koppelträningen kör jag oftast med att jag väntar på slakt koppel och ögonkontakt innan vi går. Det funkar bra. Men ibland varvar hon upp och det är då hon hoppar till min sida. Även om jag inte ger fot kommandot vilket betyder att hon inte får gå framåt igen. Hon kanske blandar ihop detta och blir förvirrad? #4 Tack! Ja det känns att det behövs. Är skönt att hon kan gå lös men hon får ju inte "glömma bort" hur man går i kopplet heller.

Jag har lite samma beteende i min 3åriga blandrashane, han får gå lös nästan helatiden och har börjat tolka kopplet som "nu händer det något, bäst att bli alert!" och när han inte kan se vad blir han förvirrad och stirrig, drar, går fot, springer fram och blir allmänt nervös av kommandon, luktar eller kissar knappt och bajsa blir bara stressigt. Han har dessutom lite kontrollbehov och trotsbeteende så kopplet såg/ser han som ett hinder och straff. Det jag har börjat göra är att helt enkelt koppla honom på platser där han oftast får gå lös, t.ex fält eller på tomten, sen lunkar jag på i avslappnad takt och ignorerar honom för det mesta. Stirrar han helt stannar jag, suckar och tittar åt ett annat håll tills jag märker att han antingen slappnar av eller tittar på mig, sen lunkar jag vidare. Börjar han sniffa stannar jag och då brukar han ibland försöka få syn på någon oexisterande fara, men då står jag bara kvar tills han hamnar i rätt position igen innan vi går vidare, han får absolut inte springa iväg eller gå framför mig i starten, då börjar han genast dra och håller på så hela promenaden. Ibland säger jag "Så går vi" när han inte alls kan fokusera och det använder jag ävem när han är lös och det betyder att han ska gå bakom/brevid på höger sida, får sniffa och markera men inte byta sida vare sig bakom eller framför. Det viktigaste är nog att inte låta kopplet styra allt för mycket, använd samma kommandon och beteende som när hon är lös, brukar du säga något när ni stöter på någonting säg samma sak i koppel istället för att hålla tillbaka (om du nu gör det, det vet jag ju inte). Testa att träna tricks eller vad du nu vanligtvis gör, i koppel, bara för att bryta förknippelsen, för har hon inte hållt på så här tidigare han hon säkert börjat associera det med något särskilt. Min omplacering har alltid haft problem med koppel och det gick inte att ha honom lös överhuvudtaget, han stack så fort spännet sa klick, så jag får ofta byta teknik eftersom helt plötsligt fattar han inte. Men att vara konsekvent med att lugna ner honom har jag märkt funkar bäst, när han inte förstår är det för att han varvar upp sig själv i förväntan på något vilket jag tolkar som att din tik håller på med också

Det var fruktansvärt dålig svenska och grammatik i den texten (skriva på telefon är oerhört tröttsamt…) hoppas du förstod ändå xD

#6 Tack för ditt långa svar! Förstår precis vad du menar ;) Ska verkligen testa dina tips! Jag brukar ju koppla henne på ställen där det kan hända saker. Tex på "stora vägen" och när vi går förbi grannarna. Men nu har jag henne mer kopplad pga jakt i skogarna i närheten och hon blir väldigt taggad på vilt så antar att hon känner dofter av dom också. Hon är inte alltid såhär men jag känner inte att jag har hittat något samband med tex dagar vi har haft mindre aktivering utan det kommer helt random.

Ett enkelt tips kan även vara flexikoppel, har du "tur" kan det vara så enkelt som att hunden tycker att kopplet är lite för kort iom att den återgår till dig när kopplet blir sträck, känns som att den är fullt medveten om att det inte är så man går i koppel. Har läst att det fungerat för en del, så det är ju värt att testa :-)