Om jag vet att morrandet är början till ett utbrott så avbryter jag. Det kommer ju inte leda till något positivt. Om det t.ex. är en sten eller konstig staty hunden morrar på så brukar vi gå fram och undersöka saken. Sen får man ju backa upp och skydda sin hund om den inte vill hälsa på främmande människor eller hundar som tränger sig på. Eller lugna och uppmuntra den att vilja hälsa om man vill träna på det.

Om det däremot morras mycket mot familjemedlemmar tycker jag att man ska försöka bygga upp tillit istället. Finns historier där man ständigt bestraffat morrande. Och visst, hunden morrar inte, men i hundens ögon är problemet inte löst. Tillslut händer något som får bägaren att rinna över och hunden hugger utan att morra först och då har man inte en chans att backa. På det sättet kan morrande vara en värdefull signal.

Morrandet i sig behöver inte vara några konstigheter. Det är en signal som är viktig för hunden (varning, osäkerhet, skapa avstånd), men även för oss människor, då den är enormt tydlig. Börjar hunden morra innan den exempelvis börjar skälla, innan utfall, eller vid en resurs så är det en viktig signal och inget man bör korrigera bort. Tvärtom, morrandet blir en signal på att hunden reagerar på något och vi kan redan där och då börja jobba med hunden.

Hur jag hanterar en situation beror på massor av olika saker.

Jag är mycket glad att mina hundar morrar innan de gör annat (skäller eller biter). Däremot tycker jag inte att de ska behöva känna ett behov av att morra i negativa sammanhang. (Mina hundar morrar även i lek och det är ju inga konstigheter) Jag lägger alltså fokus på att få hunden att ha "rätt" känslor och tankar kring en situation istället för att försöka bli av med hundens sätt att visa att den är obekväm med något.

Min hund morrar nästan enbart på kvällen när det är mörkt och hon "ser" ngt konstigt. Då brukar jag följa med o kolla vad det är. För det mesta är det bara en stubbe eller liknande.

Kan inte komma på att jag korrigerat henne ner hon morrar. 

Om hon morrar vid ett hundmöte eller om vi träffar hundar och hon tycker att de är för nära så ser jag till att hon får mer utrymme.

Min hund morrar sällan på något ute men när han väl gör det så låter jag han göra det för att visa att han inte är helt bekväm. Det får dock inte gå till överdrift. Är det något som han tycker är läskigt så brukar vi gå fram till saken och undersöka och då släpper han det direkt.

Mina hundar är pratiga och morrande kan betyda så olika saker. Allt från "håll dig borta" till lekmorrande.

I stort sett enda gången jag inte tycker morrande är okej här,  är i sängen - för där ska det inte vaktas mot varandra (har 3 hundar hemma) då sängen är min.

Allt beror på situationen. 🙂

Vi har kämpat för att han ska våga morra, så allt morrande är bra. 

En hund som inte vågar morra är en hund jag aldrig vågar lita på till hundra procent. Morrandet är ett jättebra mellansteg mellan hot och bett, som är tydligt för både mig och den andra parten. Det är jätteskönt att kunna lita på att han säger ifrån innan han tar tag i saken med egna händer. 

Med det sagt - morrandet är en kommunikationssignal. Han vill säga mig något. Oftast vill han säga mig att något/någon är läskig, eller att något gör honom arg. Då är det min uppgift att bedöma hotet/irritationsmomentet. När jag gjort det så meddelar jag honom vad jag kommit fram till. 

T.ex. brukar situationen se ut såhär: 

• Arrak ser något
• Han morrar
• Jag kollar till lite extra, och hittar vad hotet är (t.ex. en man med huvan uppdragen i mörkret/händerna i fickorna)
• Hotet är inte akut
• Jag tackar och avböjer
• "Tack, det räcker nu" med glad röst
• Följs av en godis

Jag skulle aldrig skälla på en morrande hund, men för det behöver hunden inte morra i evigheter.

Hunden morrar gör att den ser något som den vill varna dig för. Huruvida den "faran" är verklig eller inte tycker jag är oväsentligt. Hunden har inga onda avsikter med det beteendet. Det är bedrövligt att man i sammhället har så förutfattade meningar om att ett djur använder sin röst… för det är allt det gör. Vad den säger är det enda man egentligen borde ha åsikter om. Det samma gäller hundar som vaktar. Jag brukar berömma min hund, och ta redo på vad det är den morrar/skäller på och sedan bekräfta att jag har förstått. "Tack, duktig tjej. Jag kan ta över detta jobbet nu". Om du fyar din hund för att den vaktar/varnar så gör du det bara värre. "Håll tyst!" "Men matte det är något där!!" "Håll tyst!! "Matte är helt dum i huvudet. Tur att jag har koll. Jag måste nog sköta detta i framtiden"

Tinja morrar åt lite olika saker, men mest är det när hon tycker att "nä, matte, nu är det något obehagligt på gång" vilket oftast är om det rör sig folk på skumma ställen när det är mörkt, eller barn. Barn i stall och barn på vårt landställe är inga problem - där är hon trygg och det är sällan några "främmande" barn. Men barn som dyker upp på platser där hon inte känner sig helt hemmastadd (alltså inte om vi är ute och går och det är barn i närheten, då bryr hon sig inte), där låter hon omgivningen veta att hon inte tycker situationen är helt okej. Det går oftast över på några minuter om barnen är lyhörda och gör det jag ber dem om. Men nu till exempel är snickarens barn ute och ränner på gården mamma köpt i Norrland, där vi aldrig varit förut. Jag försökte förklara för dem hur de ska vinna Tinjas förtroende ( vilket är ganska enkelt. Följ inte efter, låt henne komma fram, klappa underifrån, kasta en pinne), men de var inte alls öppna för att lyssna utan fortsatte försöka få tag på henne och då sa jag ifrån att de måste lämna henne ifred och inte ens får locka på henne. Jag har aldrig bannat eller fyat Tinja för att hon morrar. Hon är väldigt duktig på att kommunicera och det tar jag vara på.

Skulle behöva fråga om råd kring detta. Ibland när jag får hem besökare så är min 1-åriga tik nyfiken och osäker på samma gång. Hon kan morra och samtidigt vara nyfiken / vill gå fram och nosa. Sedan när väl besökaren gått in i lägenheten så kan hon nafsa kring hasorna, o följa tätt efter. Vad gör man, fyar? Ger godis? När vi väl satt oss i soffan/ vid middagsbordet så vill hon dock gosa med gästen o sitta i knä o pussas..

#12 Be gästen att totalt ignorera hunden vad som än händer, och sedan vara lite klumpig och "tappa" godisar omkring sig. Helst ignorera under hela besöket så att hon får slappna av. 

Troligtvis är väl även mysbeteendet i soffan ett sätt för henne att ställa sig in hos gästen så att den inte ska vara arg på henne. If you can't beat 'em (försöka jaga bort med nafs och morr), join 'em (mysa och fjäska i soffan) :)

#13 tack för svar :). Det är svårt att ignorera henne när hon kravlar sig upp i soffan/knät. Men funderar på att börja ha henne i sovrummet som gränsar till vardagsrummet vid besök istället, så hon kan ha lite avstånd till gästen.