Jag tänker så här. Ha hunden i koppel, så slipper du grubbla på att den skall bli överkörd av en bil. Glöm inte reflexer samt blinkande lysdiod.

är tämligen säker på att det är olagligt att själv avliva djur

vore bättre o kolla upp om det finns möjlighet till hembesök av veterinär om det skulle behövas

det är alltid bäst att en veterinär får göra en bedömning och avliva om det behövs då dom har erfarenheten och läkemedlen som krävs för att göra det säkert och skonsamt för djuret

Förutom att alltid försöka ligga steget före olyckan som VSK är inne på,
så är min första tanke att ha nummer till en eller flera jägare som kan rycka ut och avsluta lidandet.

Förr bodde jag på 10 minuters väg från Blå Stjärnan som är öppet 24/7, nu bor jag mer lantligt även om det fortfarande finns veterinärer på rimligt avstånd. Annars hade jag försökt få tag på en jägare helt enkelt som kunde avliva hunden snabbt och "lätt". Det är inte helt fel att ta reda på vem som är jakträttsinnehavare där man bor; dels för att ingripa om hunden skulle skada sig riktigt illa, dels ifall man hittar skadade eller sjuka djur i skog och mark.

Man får inte avliva själv, Om man inte är jägare, Då får man skjuta djuret.
läste nyligen en liknande diskussion om detta ämne. Jägare och veterinärer får avliva djur.

Katt har min far avlivat med gevär (han är en skicklig jägare) när det hänt trafikolyckor och djuret lider. Även trafikskadat vilt. Det gäller ju att veta vad man pysslar med så man kan ta bort dom snabbt och skonsamt i ett sådant läge.

Ring distriktsveterinär eller djurambulans om olyckan är framme:(

Det hände något en fasansfull gång med jourveterinären för långt borta och den lokala hade inte möjlighet att rycka ut.

Då var det en jägare som ställde upp för att förkorta lidande.

Jag hade aldrig kunnat göra det själv och man ska inte göra det heller.

#2, I nödfall har man rätt att avliva sitt djur även om det väl helst skall kunna intygas av någon annat att det verkligen var nödvändigt. Det är inte alltid man bor eller befinner sig i trakter där det går att få tag på en veterinär inom rimlig tid, vare sig man kan transportera sig och hunden eller inte. Jag har bekanta som dels har fått ta bort sin äldre hund med hjälp av en jägare; den hade epilepsi och kom inte ur ett anfall. Istället för att köra den två timmars väg till veterinären så fick deras granne hjälpa dem. En annan bekant fick magomvridning på sin hund, fast hon visste att hunden var chanslös så åkte hon i nästan tre timmar tills hon kom till en jouröppen klinik. De kunde givetvis hjälpa henne att avliva hunden men det hade varit betydligt barmhärtigare och mer etiskt om hon hade bett en jägare skjuta den direkt.

#7, Det finns inte djurambulans överallt i landet och det kan ta många timmar innan distriktsveterinären kan komma.

Man har rätt att avliva sitt djur själv även om det inte är en nödsituation, men det är höga krav på metod och utförande. I en nödsituation skulle jag tro man har rätt att göra det på det sätt som står till buds, men det är inget jag *vet*.

Jag skulle nog ringa polisen i sån situation. Jag vet inte säkert, men nog tror jag de kan vara behjälpliga med att skjuta hunden. De har ju kontakt med jägare som skickas ut för att skjuta vilt som skadats i olyckor om inte annat.

Att utan skjutvapen och vana avliva sitt eget djur, det tror jag är oerhört svårt. Jag har lidit hemska kval när jag slagit ihjäl skadade fåglar. Och en gång har jag stått på en åker intill en skrikande hare som jag hade kört på. Den hade väl brutit nacken. Den hoppade ett skutt, rullade rullade runt ett varv, hoppade ett skutt, rullade runt ett varv… Och skrek. Jag hade en jättestor skiftnyckel i bilen som jag sprang och hämtade. Jag kunde inte. Jag hade också plastkassar, så jag kunde ha tagit den i en sån och använt avgasröret. Men jag kunde inte ens förmå mig till det. Jag bara stod där och svettades och hoppades att en polisbil skulle köra förbi som de ofta gör på den vägsträckan. Men icke. Jag lämnade den skrikande haren och åkte hem och bad till gud att han skulle skicka dit en räv snabbt. Jag skämdes som ett djur och jag sov inte gott, men jag kunde helt enkelt inte. Då hade jag ändå avlivat smådjur på lab, med svårighet visserligen, men ändå.

Summa summarum, jag tror att det för en ovan är mycket svårt att utan skjutvapen eller en kanyl med något lämpligt i förmå sig till att döda, speciellt ett älskat djur, hur mycket det än lider.  Man har ett stort motstånd mot att "göra det med händerna".

Du kan alltid ringa din Disktriktveterinär.

Vet exakt vad du pratar om. Min tiks höfter gav upp en den dag. Jag hade sett att hon gungade markant när hon gick men inte mer än så. Veterinären hittade inget fel på henne. Allt var som de skulle. Hennes höfter och knän var fel fria året innan. 

Vi var i skogen och gick. Efter att han varit i skogen i 2-3 timmar som vanligt så skulle vi åka hem. När vi väl kom hem och dom skulle ur bilen ville hon inte resa sig. Hon bet mig vilket ALDRIG har hänt. Detta var på torsdagen. På fredagen låg hon bara. Hon trillade flera gången med häcken och jag ringde då veterinären. Dom sa till mig avvakta till måndag och se hur hon är så att hon inte har sträckt en muskel eller trampat fel. På lördagen ville hon inte ens ut och kissa. De var ute och sen in igen. Dottern min underbara 2 åring handmatade henne. På söndagen var hon 100% normal lekte var aktiv mm. Så tog en runda till hundrastgården där hon kunde röra sig som hon ville. De kom en kompis med sin varghund och hon lekte normalt mm. Innan vi skulle gå hem såg jag att hon började med häcken igen så jag sa att nu får vi vila. Hon lekte inte mer fast hon blev inbjuden. Innan vi gick hem så gick hon mellan hanhundarna som började rangbråka. Och de var mer eller mindre de sista hon gjorde. Vi hade Veterinären hemma hos oss på lördagen och på söndagen. Just för att kolla dom då min vinthund vägrade äta och började få blod liknande slem. 

När veterinären kom på söndagen kände igenom min älskade Tik och kollade om hon behövde smärtlindring. Då för första gången ever känner vi en skillnad i skelletet på ca 1 till 2,5 milimeter. Då är de 6 timmar efter hundrastgården och veterinären hade redan varit hos oss en gång innan. På de helgen från fredag kväll till måndag morgon kl 9. Hade mina hundar träffat samma veterinär 10 gånger. Alltså 3 gånger ca hemma hos oss. Sista gången på söndagen känner vi av sprickan.

På måndagen avlivade jag båda hundarna. Och jag har avlivat tyvärr många hundar på 10 år samt katten och hästar. Men denna gången var de de värsta jag kunde vara med om. Tur var att jag hade redan på lördagens sagt hejdå till dom. Och sagt till dom att de var okej att dom släppte och gick upp till himmeln. 😢😢

Så jag förstår exakt hur du menar. 

Du vet ALDRIG om din hund blir påkörd även om du har den i koppel med reflex mm. Du vet ALDRIG när ett ben bryt eller en kula hoppar ut led. 

Jag gick med den realistiska tanken " De går säker att operera eller att laga. Hon har säkert trampat del eller har sträckt en muskel eller nerv i kläm.!" Alla dom tankarna. Med vinthunden visste jag om han hade magproblem så han tänkte jag att skogen kanske var stressig då han träffade sin gamla ägare mm.

Jag behöver dock inte fundera på det då jag vet flertalet jägare! Och jag känner även två veterinärer, som då kan göra en bedömning av hur pass lidande djuret är! 💜

Om hunden ligger tillplattad på vägbanan med tarmarna utanför behövs knappast en veterinär för att göra en bedömning. Så uppfattade jag ivf TS fråga - vad gör man om det är uppenbart att det är kört och hunden lider nåt fruktansvärt? Man vill avsluta det ögonblickligen. Jag har också haft såna tankar och min nödplan är det jag sa - polisen. För jag vet att jag inte kan göra det själv. Jo, om jag hade ett pistol kanske, men det har jag inte.

Jag har faktiskt en bekant som är polis och dessutom är hundförare. Jag ska banne mig fråga honom om de ställer upp i såna situationer.

Vet att poliser avlivat större djur(rådjur, älg och liknande) som blivit skadade i trafikolyckor så man kan säkert ringa och rådfråga de om de kan komma ut/kan kalla ut jägare som brukar jobba med eftersök. Man får ju avliva djur upp till en viss vikt hemma själv(finns info på jordbruksverkets hemsida) men tror det är långt ifrån alla som skulle klara av att avliva ett så stort djur som en hund handgripligen, alltså utan skjutvapen. Och än färre som faktiskt är säker på minst en avlivningsteknik som kan användas på ett så pass stort djur(vilket man måste vara annars kan man bara öka på djurets lidande. Hade det hänt något akut med min hund(1h från närmsta vet.) Hade jag ringt runt överallt, djursjukhus, distriktsveterinär, polisen, googlat jägare i området, frågat grannar o.s.v. Helst ska man ju göra sånt innan olyckan är framme men inte alltid man kommer ihåg sådant, speciellt inte om man kanske nyligen flyttat.

Vi har gjort det flera gånger med smådjur, hundar, katter och en gris.

#14 Har svårt att tro att polisen ställer upp, om man inte känner någon och kan snacka sig till det. Jag och min hund hittade en rävunge som var halvt mosad när vi var ute men fortfarande levde och led något så enormt, och jag har alltid hört att polisen ska man ringa så kontaktar de jägare eller skickar hjälp. Efter 15 minuter i telefonköer och liknande svarade polisen sa bara att "Sånt sysslar inte vi med. Det gäller bara speciella vilt (bland annat vildsvin, älg, varg, lo) och framförallt vid trafikolyckor där vilt blivit skadat. Vi förmedlar inte kontakt med jägare för en skadad räv. Du får lov att slå ihjäl den själv om du bedömer att den lider."

Jag googlade och ringde själv efter jägare, men närmsta jägare bor 6 mil härifrån och var inte tillgänglig att rycka ut (då det hade varit helt privat).

Nu är det kanske annorlunda om det gäller tamdjur, och hundar har de ju skjutit förr i andra fall, men att räkna med hjälp från polisen när det gäller skadade djur har jag tyvärr helt tappat hoppet om.

Polisen hjälper inte till - om det ens går att komma fram till dem vare sig på 112 eller 114 14 - i alla fall inte häromkring, vare sig det gäller vilt eller tamdjur :-( .