Jag hade vuxen och valp helt själv, ingen trädgård mitt i ett bostadsområde. Vet precis hur det känns! Det går, det är inte lätt  alla gånger men det går. Jag hade alltid något billigt godis i fickan och övade in "godisregn". Lär in de när de lugna första gångerna. Säg dit ord, kasta ut en näve godis. Upprepa tills ordet är ett alldeles fantastiskt ord. Sen när det krisar kan du säga ordet, få en sekunds uppmärksamhet och belöna det med godisregn. Och om de inte kan man kasta i alla fall och intala sig att man avleder och inte alls belönar skitbeteende och gå hem och gråta en skvätt ;)

Åh min valp har mentalt varit till salu i 3 veckor nu :P Hon biter i ALLT, allra helst händer, hälsenor och lätt som hon är tar hon gärna ett skutt upp och drar hål i både byxor, kjolar och är hon riktigt studsig kan han få tag i tröjor också. Hon har också börjat hitta upp på bordet där hon tjuvar diverse mer eller mindre ätbara saker och flyr sedan fältet med som i morse, kaviartubskorken, i hopp om att hinna tugga upp det innan vi får tag i henne…. Ger vi tuggben så går hon runt och ylar för att hon inte hittar något bra ställe att gömma det på… Men värst är okynnesskällandet! Grannarna skäller hon ut dagligen trots att dom är ute på sina tomter varje dag och har så varit de senaste 8 veckorna hon varit här… Bitandet har blivit bättre och vi hoppas att det avtar mer när mjölktänderna lossnat, men skällandet är skitsvårt! Avlastning är det svårt med utom familjen, jag har en sambo som löser av mig lagom tills hon ska somna :P så jag försöker vila när hon vilar och om hon är för ihärdig och jag behöver städa/tvätta/diska så sätter jag för kompostgaller där jag är så jag får jobba på ifred… Men det är ju till trots en fantastisk hund med underbar personlighet som troligtvis blir en trevlig hund om ett par år ;)

Har nog aldrig varit med om en jobbig valp, mer än att den gjort sina behov inne och lite sånt.

Om min unghund beter sig som ett as så ökar jag motionen, det fungerar varje gång. Jag har missat att behovet har ökat och det visar hunden genom diverse dåliga beteenden, ökar motion och vips så är vi vänner igen.

#1 Tack för tipset, ska försöka köra det sen, Måste komma på ett bra "ord" bara.

#2 Det kommer att gå över, stå ut hahaha! Påtal om att gömma ben är det min valps hobby, Han får ett ben tiken får ett annat han gömme rsitt och ska absolut ha tikens…

#3 Lyx, Min tik var värre som valp än valpen jag har nu, så jag vet att jag har en "lätt" valp.

#4 Jag skulle öka motionen om det gick, En valp ska inte ha motion och tiken kan inte få motion när valpen inte kan vara ensam och jag är ensam. Dom får leka varje dag på sina egna villkor och gå korta promenader. Kommer dock bli mer motion nu när jag får hjälp, för tiken, Och mer lek för valpen.

#5 Kanske gå längre promissar med tiken men ha med en väska du kan stoppa valpis i? då kan valpis va i väskan/barnvagnen/etc medan du kör lite lättare trix med tiken och går en längre prommis, lite dogparkour kanske är en idé! Då kan du ju göra det under promissen? 😃 Lycka till!

Känner igen det där. Många, många gånger va dom "till salu" båda två. I mitt fall va det valpen som gav sej på den äldre när det va något. Det händer fortfarande att hon gör det, fast hon är 2 år. Men som alltid, gör dom några gulliga saker, och sen är "problemen" glömda. Men vad skulle vi göra utan våra goa och fina hundar? 😄

#6 Tack för tipset men jag har ingen barnvagn och valpisen väger tyvärr över 22kg redan, tror inte jag orkar bära omkring på honom 🤐
Åkte till min pojkvän och här får jag hjälp, dom har sprungit i hundgård idag i 1,5timme och allting har gått bra. Har kunnat träna båda hundarna också! Lite hjälp funkar alltid!
#7 Just därför dom får bo kvar hos mig, för vad skulle jag göra utan dom? 😍

Min hund var helt underbar som liten, sen när hormonerna kickade in (ca 1år gammal) morrade han åt allt, åt mig, åt människor, åt hankiss, åt allt. Han var ett helvete som bet mig blodig så jag hamnade på intensiven. Han skulle avlivas men jag beslöt mig för att jobba på det, idag är han världens underbaraste hund i världen.

Min andra hund (8mån) vaknade med tuppen klockan fem och skulle ut och gå på toa tyckte hon. Gick man inte upp tog hon tag i täcket och slet upp det, tog tag i lakanet och slet i det, man kunde höra hur sömmarna sprack ibland. Och funkade inte det skällde hon, funkade inte det ja då gjorde hon det inne. Och gick man upp och var på väg ut kunde hon ändå göra det inne. Jag höll på att bryta ihop för hon var så jävla jobbig, men jag bestämde mig där att jobba med det också, tillslut fick jag henne att hålla sig till klockan 6 innan jag sålde henne tillbaka till uppfödaren.

Hundar är jobbiga, men det går alltid att jobba på det. Och ja, ibland får man vara arg och deprimerad på sin hund för att den är för jävlig. Ibland kan det vara skönt att få hjälp med sin hund så man kan ta några andetag och sedan komma igen och må bättre.

Jag hade korrigerat den vuxna hunden, tycker det är förståeligt om valpen beter sig så men absolut inte en vuxen hund.  Det är inte accepterat hos mig utan när jag går med flera hundar samtidigt håller sig samtliga bakom mig och inget annat, inget bus eller tokryck utan då blir man tillsagd. Du måste nog jobba lite på ditt ledarskap om du har sådana problem med din vuxna hund…Hoppas jag inte låter för elak eller dryg för det är inte min mening, lycka till med valpis 🙂

#10 Det gör du absolut inte! Jag måste nog det, helt klart, Men det har var en engångsgrej (när jag håller i, med andra kan hon trotsa). Jag hade inte låtit dom få leka av sig ordentligt för jag inte hade haft möjlighet så det blev nog för mycket på en och samma gång. Hon är den som blir tillsagd mest, även om valpen är värre, eftersom hon ska veta att man inte börjar hålla på och fjanta bara för valpen gör det. Hon vet vad man ska göra och hon ska göra det, valpen lär sig fortfarande så där är det mer "accepterat".
Det jobbigaste är dock inte tiken, hon lyssnar otroligt bra såfort man säger åt, det är valpen som alltid ska dra som om han aldrig gått i koppel innan när tiken är med, tiken kan gå fot och söka kontakt och sitta, vänta, och vara helt normal men valpen blir helt galen när hon är med av någon anledning. Ska öva på det nu när jag har hjälp så att tiken kan hållas i av min pojkvän medans valpen får gå finare med mig så jag slipper ha fokus på två objekt (kan vara det som stökar till det med valpen).

#11 Tycker det låter som en bra idé att jobba lite med valpen själv om det blir för jobbigt med två hundar.  Kan tiken gå fint i koppel sen innan däremot borde det inte vara något problem att ta ut båda samtidigt.

Ett tips är att först och främst ha sele på valpis om den rycker så att halsen inte tar stryk. En teknik jag använder mig av för att få hunden att gå fint i koppel är att jag petar till hunden när den börjar dra. När jag bara har en hund får den gå lite framför mig, men ser jag tendens till att den börjar komma in i sin egna värld och inte håller koll på mig så petar jag helt enkelt till den med fingret. Det brukar räcka för att hunden ska komma på sig själv med att den tappade fokus på matte och så kan man fortsätta en trevlig promenad utan dragande. Den här metoden fungerar även i andra situationer, typ om hunden vill jaga efter en katt osv.  Det är alltså ingen CM petning mellan revbenen jag pratar om där man vill orsaka smärta för hunden, utan mer en "hallå vakna här är jag" metod 🙂

#12 Jag kör samma med tiken (peta till) inge nyp inge hårt bara så hon ser mig igen. Tiken går fint i koppel sålänge inte det kommer en katt, hon tål inte katter, Men allt annat har jag lyckats träna bort. Men ibland glömmer hon bort sig och ska bara fjanta runt som när jag skrev det här inlägget.
Jag tränade på att "inte dra" i kopplet, inge fotgående med valpen, men han får gå längst ut (på rätt sida av vägen) och lukta, men han får absolut inte hetsdra, Jag har VGW sele på valpen (knäpper på ryggen oftast) och Metizo på tiken, Har dock känt att i vissa situationer fungerar halsband bättre, inte när han drar, mer när jag måste ha mer koll på miljön ifall nosen trycks ner någonstans vid något ätbart man inte var beredd på.
Har alltid halsband på båda ifall sele går sönder eller vad som helst sker, halvstryp (som då inte stryps åt vid strypning). Och oftast sele, om dom inte har i hundparker, Men jag ser redan framsteg så det här ska nog gå bra!
Kan tillägga att tiken endast får gå bredvid mig när valpen är med (om ingen annan håller henne), eftersom hon kan det och vet reglerna, Tänkte korta av kopplet/träna in ett kommando för valpen om jag behöver ha in han vid sidan, Ta det långsamt så han hinner fatta. :)

Vår skruttunge är en mycket orädd och självständig individ och det är naturligt eftersom det är en sådan ras men satan vad jag vissa dagar önskar att han var någon som hade minsta lilla egna drivet till att ta kontakt. Vi får jobba oss blodiga och hoppa och skutta och ha fyra leksaker och godis för att få någon respons alls somliga dagar. Jag vet inte hur många gånger jag asgarvat åt tipset att stanna när dom drar och vänta in kontakt och sedan belöna och släppa fram igen… han har ju nämligen inget intresse av att ta kontakt, får han inte gå framåt sätter han sig helt sonika på rumpan med ryggen vänd åt mig och väntar eller så går han åt ett annat håll och hittar en fluga eller ett moln eller en glasspinne och underhåller sig på egen tass.

Så ja, jag kan känna igen din frustration=p

#14 Hahahaha, Det tipset funkade inte på mig heller, och hunden/hundarna jag kört det på (3 av mina egna) har inte fattat grejen fast dom velat söka kontakt.

Jag har sett väldigt många människor av olika slag hantera min valp sens han kom (bara hälsa, säga åt eller dylika saker) och jag har insett att alla verkar tro att valpar förstår oss människor, Men hur ska en valp förstå vad nej är? Eller fy? eller vad som helst? Utan att någon visat det? Jag har tillexempel inte tränat in kommandot stanna, jag kör med stopp (stående stilla) och vänta, för ordet stanna var redan uttjatat innan jag lärt in det av ALLA människor som träffat valpen, Han förstår inte, folk blir arga för han "trotsar" och det blir bara onödig energi. Jag har kommit på mig själv flera gånger med ord, ljud och meningar han aldrig hört innan och inte förstått, så jag fått visa, Jag är ju så van vid min andra hund som kan allt på en fingerknäppning, Sen kommer en valp som inte ens förstår vad jag menar, Och man själv blir frustrerad och alla runt än för att hunden är "så olydig". Ugh, Var bara något om valpar jag var tvungen att skriva av mig.