Att ständigt lära sig.
Jag är 24 och har min första "egna" hund. Inte min på pappret, men i alla andra meningar av ordet så är hon min. Det känns som att jag haft henne i alla år, och som att allt jag vet idag, det har jag alltid vetat.
Men hur står det till med det där, egentligen? Att titta tillbaka kan nästan vara lite läskigt ibland..
Jag har alltid varit djurvän. Jag har alltid älskat hundar och velat deras bästa, och nu är det lätt att lura mig själv till att jag alltid använt de snälla, mjuka och tålmodiga metoder som jag använder idag. Sen stannar jag upp och tänker tillbaka. Bara två år sedan - vad tyckte jag då var rätt? Vad predikade jag då för något? På de flesta punkter hade jag helt olika åsikter. För två år sedan tyckte jag det var lika bra att kastrera alla hundar som inte skulle användas i avel, för intakta hundar var ju så jobbiga - idag tycker jag att det är onödigt att kastrera då det försvinner så mycket information som uppfödare kan använda i sitt avelsarbete.
Sanningen är att jag lär mig hela tiden. För två år sedan var jag okunnig men trodde att jag visste allt. Idag kan jag mycket mer men vet att det finns oändligt mycket mer att lära mig. Vissa åsikter jag knappt kan tro att jag haft, och de hade jag för bara ett och ett halvt år sedan. Metoder som jag aldrig skulle kunna tänka mig att använda idag, de var de enda metoder jag trodde fungerade.
Så vad har förändrats? Tja, för det första har jag blivit mer ödmjuk. Jag har gett upp bilden på att man måste kunna allt. Jag har slutat försöka verka som att jag redan vet allting i rädsla av att andra annars skulle se mig som okunnig. Jag höll fast vid mina åsikter för glatta livet, för gjorde jag inte det skulle ingen övertygas om att jag kan något, om att jag bryr mig. Jag följde slaviskt de råd som fastnat i min unga skalle och repeterade de för alla som visade minsta intresse. Att bli ifrågasatt gjorde mig osäker, ledsen och framför allt irriterad. Hur vågar de ifrågasätta min passion för hundar? Ser de inte hur mycket jag kan, hur mycket jag bryr mig? Istället för att ta in frågorna, utvärdera mina egna metoder och ta vara på den erbjudna informationen så tog jag åt mig. Jag tog allt personligt. I min värld kunde det inte vara mina metoder de kritiserade, nej. I min värld var det mig de kritiserade.
Så ödmjukheten har definitivt förändrats. Jag är inte allsmäktig. Jag vet inte allt. Och det är bra! Det har gett mig en frihet som jag inte haft förut. Nu kan jag bege mig ut på internet och in i diskussioner för att söka svar på båda sidor av myntet för att sedan fundera på och besluta om vad jag själv tycker. Att starta trådar där andra människor skulle kunna säga att jag har fel skulle aldrig ha hänt innan - nu gör jag det för jämnan som ett sätt att utmana mina egna uppfattningar på. Om jag inte utmanar mina åsikter och tankegångar så kommer de aldrig att förändras. Jag lär mig något nytt nästan varje dag, justerar mina åsikter på löpande band allt eftersom jag får mer information och fler infallsvinklar. Det finns alltid ett annat sätt att se på saker, och varje nytt sätt bidrar med mer underlag till min egen åsikt och uppfattning.
Poängen med den här väggen av text är att ingen bör vara rädd för att ha "fel". Det kommer alltid finnas människor av andra åsikter, det kommer alltid finnas de som tycker att man gör fel, men om man kan öppna öronen och släppa in andras tankegångar och synsätt så finns det alltid något man kan lära sig. Det finns ingen skam i att komma till en egen slutsats om att man gjort fel, att man gjort något på fel sätt, gett fel mat, valt fel ras, köpt fel märke av hundborste eller vad det nu kan handla om. Det gäller bara att vara ödmjuk och förlåtande mot sig själv. Är man det så ger man sig själv chansen att lära sig något nytt.
Det är vad jag gör, och jag lär mig ständigt nya saker.
Hear hear!
Bra skrivet och framförallt tänkt! All heder till dig!
Bra sagt! 🙂
Fin inställning!
Med vänliga hälsningar, Apportbocken
Hoppas du får en härlig dag! 😃

Bra skrivet! Inom hundar blir man aldrig fullärd och man vinner något enormt på att ta till sig och lyssna på andras erfarenheter och kunskaper! Jag har haft några hundar nu och under en period ansåg jag nog att jag kunde och visste mer än många andra. Särskilt inom hundträning. Jag kunde bli upprörd när någon tränade på ett annat vis, när personen valde korrigeringar så såg jag det som okunskap och att personen var för lat. Jag hade svårt för att ta till mig av andras kunskaper om de inte stämde in på mitt sätt att träna och leva med hund. Jag var så fast i att jag hade rätt vilket gjorde att mycket bra och värdefull kunskap gick mig förbi. Idag är jag väldigt mycket mer ödmjuk och lyssnar på vad andra har för tankar. Jag har levt med en hund i 2,5 år nu som inte alls fungerar bra på enbart positiva metoder och detta har gjort att jag varit tvungen att lyssna och läsa på mycket om träningsmetoder som jag, för bara några år sedan, förkastade helt. Jag har lärt mig att det finns många typer av individer och bara för att vissa saker fungerat bra för mig behöver inte andra sätt vara fel, för andra typer av hundar. Jag utgår också mer från hunden idag. Tidigare utgick jag nog mycket från mig själv, detta känns bra för mig. Istället för att faktiskt kolla av hunden, hur fungerar hon på den här träningen? Ger det henne något eller tragglar vi mest på för att jag är bekväm med det här sättet att träna? Jag ser inte längre rött när jag hör om så kallade quick fix, då vissa problem faktiskt kan vara nödvändiga att lösa fort för att sedan kunna jobba vidare med bakomliggande orsaker. Jag har lärt känna grymt mycket duktiga människor, människor som inte alltid tränar så som jag förespråkar men där jag ändå kan förstå deras val och plocka vissa bitar ur deras kunskap, som sedan används i min egna träning. Framförallt fick jag efter ungefär ett år tillsammans med Humla inse att jag har tänkt åt helvete fel med den här hunden. Och det är som du skriver inget fel med att ha fel ibland och att våga erkänna det för sig själv. Och att våga be om hjälp.Nu går det inte längre, nu räcker inte min kunskap till, nu testar vi något annat, nu ber vi om hjälp. För att inte tala om alla intressanta diskussioner som jag kan ha idag, när jag inte längre är låst vid mitt eget tänk. Och även om jag naturligtvis inte sväljer allt med hull och hår så sparar jag många kunskaper och gör om dem till verktyg som går att använda i mitt eget sätt att träna hund.
Toppen Fisherling!
Jag är glad att ni tycker att det är bra skrivet. Själv ville jag mest lätta på hjärtat och ge andra en chans att ha fel ibland, för det är nyttigt :P
#6 Måste säga att vår hund har lärt mig så mycket och gett mig en stor mängd ödmjukhet! Alla hundar är inte lika, alla metoder funkar inte på alla hundar och bara för att en hund ballar ur ibland betyder inte att hunden eller föraren är körda i huvudet :)
#7 Åh, känner igen mig så. Benji ballar också ur ibland, men på senaste tiden tar jag det med ro. Han är sådan, han är 5 och ett halvt år, det lär inte ändras. Men allt eftersom jag bara mjukt kallar in honom och klappar om honom istället för att ryta när han ballar ur så har jag märkt att det blir enklare och enklare att bryta honom ur det. ❤️
Det är en av de roligaste sakerna med hundar (och hästar, för den delen) tycker jag, att man kan lära sig mer och utvecklas hela tiden bara man är öppen för det. När jag skaffade min första hund så var jag väl visserligen ganska ödmjuk men hon var så att säga född lydig. Sen kom hund nummer två där det bokstavligen tog blod, svett och tårar att få henne att funka någotsånär - men OJ vad jag lärde mig! Visst har jag utvecklats även med senare hundar men det har mer varit finlir och specifika hundsporter, det mesta om mentalitet och vardagshantering lärde jag mig onekligen tillsammans med ridgeback-Mulen <3 . Hon är helt klart även den hund som utvecklat mig mest som instruktör, att jag verkligen insett att varje hund är unik och att många hundar faktiskt inte funkar enligt instruktionsboken.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Åhh.. Jag älskar dig bara mer och mer, det känns som du har vart inne i mitt huvude och skrivit därifrån! Nu har jag inte hund, men hela detta forum har gett mig denna känslan, lärt mig så mycket. Jag var så för bara ½ - 1 år senn och jag skäms nästan lite över det, mest över att jag har gett folk råd om saker jag inte vet något som helst om, men jag har trott jag visste allt. Men det är ok, nu evt jag bättre 😃
Det jag försöker skriva är la bara att det är ett fantastisk inlägg, och jag tror många här verkligen behövde det! 😂❤️
Instagram
@TwoPawsAhead ◇ @M4rkPhotography
#10 Det är som jag då,trodde att det bara var Caesar Millans tekniker som fungerade och att hans tekniker då skulle funka på alla hundar… Men för kanske 3-4 år sedan insåg jag att så inte var fallet, efter att jag testat teknikerna på flera hundar och det faktiskt inte funkat riktigt bra på en enda hund! Men såklart kanske vissa tekniker funkar på vissa Hundar!
Jag tycker att det är jättebra när folk inser detta, jag har själv skrivit något likvärdigt någon gång. Jag började inse detta för ca 4 år sedan. Och det var nog det bästa som någonsin hänt mig i mitt liv. Men ibland undrar man hur många som inte har insett det och hur många som lever instängda i en fyrkantig låda 😛 Alla kommer inte alltid att hålla med dig i ditt sätt att tänka och tycka, men det behöver nödvändigtvis inte betyda att du har rätt eller fel. Och de som inte klarar av att se på saker från två olika perspektiv tycker jag är trångsynta människor som väldigt ofta anser det dom tycker är rätt och endast det punkt, men ibland finns det två eller till och med fler rätt.
Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus
Underskatta aldrig värmen från en kall nos 
Det jobbiga är när de försöker dra in andra i sin låda också. 😉