Har du några önskemål vad gäller storlek och pälstyp?
Är det några egenskaper du vill att hunden ska ha eller inte ha?

Storlek spelar ingen roll sålänge det inte är jätte liten eller jätte stor. Pälstyp spelar heller ingen roll. Bra egenskaper Vänlig sällskaplig lekfull lugn Dåliga egenskaper Aggressiv mot människor eller hundar, svår hanterlig, lat, kräver mycket motion

Corgi låter som att det skulle kunna passa! Dock vet jag inte hur lugna Corgis är, de flesta jag sett kör på mottot "fullt ös medvetslös" :P

Tror nog också som #3 att Corgis är "fullt ös medvetslös", den uppfattningen jag fått men planerar ändå att skaffa såna i framtiden ;) Jag är så jäkla opartisk som i princip konstant rekommenderar samma ras till alla men det är en väldigt lagom ras till mycket och då du ändå är inne på Welsh Corgi så kanske du ska kika på Welsh Springer Spaniel? Tydlig av och på knapp, oerhört sociala och trevliga, älskar att träna och vandra men slappar lika gärna i soffan. Smarta och lyhörda och en alldeles lagom hund :)

har också hört att dom är väldigt aktiva och krävande, vore skönt om man kände någon med corgi. Welsh springer spaniel är jätte fina, ska kolla in rasen mer.

Tänkte också med corgi, dom har ju mycket instinkter tydligen, blir det inte svårt för en "nybörjare" att uppfostra?

Welshar är både vackra och underbara :) Så länge du inte skaffar nån av dem som ser ut som en liten setter… (Högbent och tanig)

Jag tror inte att Corgis skulle vara särskilt mycket svårare än någon annan vanlig hund, alla hundar har ju instinkter :)

#6 Nja, samma som med allt. Det är i grund och botten en vallhund, den kan ha vallinstinkter. Det är även en ras med viss vakt i sig. Jakt kan nog vilken hund som helst ha instinkter av.

Okej.. Då lutar det mycket mot en corgi. Vaktinsinkten hur visar den sig? Men måste bara fråga om ni jobbar dag, var har ni era hundar då?

#9 Jag kan inte svara säkert, men Aussie ska ha en viss vaktinstinkt, och Tinja varnar med att moffa lite. Andra i hennes släkt skäller. Hon har syskon som moffar. Det kan mycket väl utvecklas till skall.

Köper man en ras med vakt i sig får man nog räkna med varningsskall :P

Okej, det låter inte så farligt endå :)

Tror att en corgi passar dig väldigt bra! De är väldigt positiva hundar. De klarar av mycket motion men gillar också att mysa. Om man sitter ner är de helt lugna men så fort man börjar gå blir de jättepigga och de följer med en överallt. 🙂

De kan dock varna när det kommer folk vilket kan bli en nackdel, men det går alltid att träna bort om man tycker det blir för jobbigt. De har vakt i sig.

De är lättlärda och ofta lydiga, men om de är flera stycken blir det en hel del bus (mest bara roligt och sött). 😃

Jag ska kanske skaffa corgi iår om att blir som jag vill och det blir min första "riktiga hund". De passar perfekt in i vår familj då de är lagom men också väldigt glada och urgulliga!

(Säger bara utav egna erfarenhet av Corgis men vissa saker är individuellt.)

Kräver inte corgi en hel del motion? Vallhundar brukar ju i allmänhet vilja röra sig mycket och aktiveras även mentalt, min uppföttning iaf :) Om du inte har nått emot pälsvård så är ju pudel en superduper hund för dig! Inte spec krävande utan väldigt anpassningsbara, hänger med på allt osvvv kolla upp de! Om de ej va för pälsvården skulle det bli en pudel för mig! :) Cocker spaniel, welsh som nämnts tidigare, cavalier king charles spaniel(tyvärr lite hälsoproblem) är också bra raser för dig skulle jag säga :) Jag bläddrade i gruppen sällskapshundar tills ja hittade den som va perfa för mig, Russkiy toy, men du vill ju inte ha en så liten hund ^^

#13 Har för mig att de inte kräver jätte mycket motion varje dag  som vissa andra hundar, men de mår som bäst av långa promenader och annan akrivering iallafall några gånger per vecka, för att de blir galna psysiskt annars, vad jag har förstått, om man bara kör 20-min rundor. De är typ som en stor hund i en liten kropp.

#13 Har också tänkt mycket på cavalier king charles, ja tyvärr finns det hälsoproblem men hittar man en uppfödare som avlar på friska hundar borde det inte vara någon fara :) så rasen håller jag i tanken! Welsh springer spaniel, är inte dom jätte aktiva? Läste någonstans att dom är det :/

#15 Det är de absolut inte, perfekta familjehundar! :)

Men är det någon som vet någon mer medelstor till liten hund som skulle passa? Gud det är så svårt dethär med ras, särskilt när man aldrig haft hund förut och är orolig för att välja fel :p

Usch ja, supersvårt! Min kompis har en welsh, den kräver inte supermycket som jag förstått det, men hon tränar en del med den, agility osv, mycket smart och trevlig hund! Både cavalier och cocker är underbara hundar som är mycket lättskötta :) #14 när jag läst om dem har jag uppfattat det som de kräver en hel del… Men jag kan ha fel! Men som du säger, små 20-min rundor är inte tillräckligt, tror de behöver minst 1-2 långprommisar per vecka på typ 2 timmar + helst någon kul sport också :) kanske ej lika krävande som vissa andra hundar dock, men absolut stor hund i liten kropp! (har läst mycket kring hur krävande vovvar i den storleken och neråt är just för att jag är ute efter en lugnare hund som inte kräver så mycket ;) )

#13 Tror tyvärr inte det räcker i fallet Cavalier. Ingen vettig uppfödare avlar t.ex. på en hund med känt ärftligt hjärtfel. Ändå är rasen nedlusad med just det problemet. Det är samma visa med andra raser med stor sjukdomsrisk. På sikt kan man kanske avla bort det, men att föräldrarna är friska är ingen garanti. Tänk också på att avelshundar är relativt unga och den här typen av problem oftast visar sig senare i livet.

#19 Precis och även med friska linjer bakåt så kan det komma ändå. Symptomfri betyder inte alltid frisk.

#16 okej det är jätte bra! Har läst mer om rasen nu och tror verkligen det kan vara något :) #19 så synd :( otroligt fina och mysiga hundar! Men för att salta ennu mer.. Om man skulle kolla längre bak i släkten och kanske kolla på syskon, över 4 år alltså? Läste på en uppfödare som kollat med röntgen osv hos veterinär och dom är helt friska, det låter ju bra?

#21 Welshar är helt underbara så jag tycker absolut att du ska satsa på en sån om du tycker att rasen känns bra :)

#19 Man kan inte upptäcka anlag för t.ex. hjärtförstoring med röntgen. Jag försöker avråda från en annars underbar ras därför att jag har egen erfarenhet av hur trist det är när det går illa. Jag fick en Cavalier när jag var 9 (hade tjatat om en cocker, men många icke hundvana föräldrar tror ju att ju mindre desto bättre för barn). Vi fick avliva honom i förtid p.g.a. hjärtförstoring.

Det började med att jag vaknade på nätterna av att han lät. Han sov i mitt rum och lätet kom av att han inte kunde andas. Han låg och drog efter luft, ögonen var uppspärrade och han såg livrädd ut. Jag sprang så klart och väckte föräldrarna, men när de kom hade det gått över och de trodde jag inbillade mig/överdrev. Det hände mest på nätterna i början och därför var jag den enda som såg det. Efter en tid ville han inte gå och kunde tvärstanna och vägra fortsätta. Tappade också gnistan helt, bara låg. Till slut fattade föräldrarna och vi kom iväg till veterinär. Då var hjärtat jättestort och tryckte på luftstrupen så den låg i en C-formad båge kring hjärtat. Sen dröjde det inte länge förrän vi tvingades inse att han inte hade något liv längre. Det var jag som fick fatta det slutgiltiga beslutet, det var ju min hund. Detta respekterar jag mina föräldrar för. Har du barn kan jag tala om att det är en upplevelse du inte önskar dem. Det är en upplevelse jag fortfarande inte vill ha. Det är hemskt för alla.

Som vuxen valde jag själv en annan hårt drabbad ras, Berner Sennen. De får i hög utstäckning olika former av cancer. Jag visste inte det, det var före internet och sån information var inte lättillgänglig då. Den hunden älskade jag mer än alla andra hundar och han kommer alltid att vara Hunden för mig. Han blev bara sex år. Då fick han en smittsam form av blodcancer.

Det började med lunginflammation som han aldrig hämtade sig ifrån. Det visade sig senare att han hade metastaser i lungorna. När vi åkte till djursjukhuset var han så svag att jag fick bära honom ut till taxin. Det var ingen konst för han hade nog tappat nästan hälften av sin vikt. De sa att han såg ut som en cancerhund och ville avliva direkt, men jag förmådde inte utan att ha en diagnos. Labben var stängda p.g.a. storhelg så han blev inlagd några dagar, fick dropp och piggnade till en liten aning. Men sen ringde de och berättade att de kunnat röntga och hade funnit metastaserna. Då var det ju inget att tveka om längre, så jag tog en taxi direkt.

De kom med honom i en lång gång. Han kunde gå nu och orkade vifta lite svagt på svansen när han såg mig (normalt hade han tjutit rakt ut och kastat sig över mig). Vi fick sitta själva i ett rum ett tag. Jag satt på golvet med hans huvud i mitt knä. De kom in och jag nickade att de skulle ge honom sprutan. Jag kände hur hans nackmuskler spändes så snart de började trycka in kolven och sedan omedelbart slappnade av. Han var redan borta. Jag grät i veckor. Sorgen kan  vara lika svår som när en människa dör, fast det går fortare över. På hösten satt jag på stenar i skogen och grät. Jag brukar plocka svamp och det hade jag ju inte gjort på länge utan att han var med. I såna situationer kom det tillbaka. Att sitta där med sitt fika och sin macka utan sin kompis vid fötterna var svårt.

Jag vill att Cavalier och andra sjukdomsdrabbade och felavlade raser (såna med stora fysiska problem) ska räddas som raser, men jag tror inte det hjälper att fortsätta köpa dessa hundar så länge tillståndet inom raserna är så dåligt. Det gör tvärtom att det kan fortsätta som det är.

Det blev långt det här, men jag vill att du ska förstå. Du kommer att älska din hund och du vill inte vara med om de här grejerna och du vill inte att din hund ska behöva genomlida det heller. Förr eller senara tvingas de flesta avliva sin kompis, men man vill att det ska vara senare, så sent som möjligt, när de fått leva ett långt, fullt och lyckligt liv.

#23 Du har helt rätt, du öppnade verkligen upp mina ögon..det är ingen bra idé att ta risken och sen bli helt förkrossad. Tack. #22 det är väldigt svårt att hitta information om rasen över internet, så om du har lust att berätta lite mer om rasen vore det amazing :) Vill gärna veta mer om hur mycket daglig fysiskt aktivitet dom behöver ? Är dom lugna och lättlärda hundar? hur är det med pälsvården? Berätta gärna mer om saker som vore bra att veta eller så :) tack! Måste bara säga att jag börjar bli kär, har kollat på många bilder och dom är otroligt vackra hundar :)

#24 Absolut! De behöver inte mer fysisk aktivitet än andra hundar. De älskar att springa och träna olika saker, allt från spår till agility, och lämpar sig till praktiskt taget allt men de klättrar inte på väggarna om du inte tränar, vanliga promenader räcker gott och väl. Lugna och genomsnälla, väldigt stabila och sociala hundar. Oerhört smarta hundar och rasen är framavlad för att arbeta nära sin husse (fågelhundar som går längre än bössan räcker var värdelösa) så deras instinkt är ju att ha ett nära samarbete med ägaren.

Det som kräver mest med pälsvården är öronen då dessa ska plockas. Då rycker man bort den långa pälsen och hunden vandrar iväg med vackra, sammetslena öron. En del klipper dem men då blir det som en tjock matta som oftast blir grå… När man väl fått in tekniken så tar det inte särskilt lång tid :) Annars är det bara att någon gång klippa ner fanor (pälsen på benen), fram på halsen, tassarna och allmänt hålla pälsen i lagom längd. Ska man inte ställa ut hunden så kan man i princip bara klippa rakt av. Det är ingen trimras och vi trimmar väl våra ordentligt vartannat år eller något sånt men klipper tovor när det behövs.

Har du tittat på några särskilda kennlar eller bara rent allmänt på bilder?

#25 Tack! :) Har kollat på skk hemsida och verkar som det finns några uppfödare i Stockholm där jag bor. Var köpte ni er hund?

Är det stor skillnad på engelsk och Welsh springer spaniel?

Vår första hund kom från Filoreg's (hunden i den kenneln kom från Peledryns) men vi föder upp dem sen 16 år tillbaka :)

En del skillnader finns det, welshen är över lag friskare, har enligt mina erfarenheter bättre lynne, är lite nättare och "vackra" och har mindre päls. Engelsk springer är större, grövre och tyngre.

#28 okej, har ni en hemsida?

Min uppfattning om dem stämmer helt överens med Lizeldas beskrivning! :) Min kompish welsh kastar sig på rygg framför alla människpr och vill bli klappad och kliad, så gulligt ^^ hon har sagt att hennes vovve är lättlärd och har lärt henne en massa trix och konster:)