Nojig matte.
Det har gått kanske två veckor sedan Tinja slutade löpa, och jag tycker hon är ovanligt flåsig. Även korta stunder med spring gör att hon flåsar rätt ordentligt, även om hon inte verkar besvärad i övrigt - hon är lika pigg, glad och arbetsvillig som vanligt.
Nu har vi en vilodag utan träning och hon är flåsig trots att hon inte gör någonting. Räknade andetagen och de ligger uppe i 50 stycken per minut, iallafall just då jag räknade. Hon andas inte med öppen mun hela tiden, utan varvar mellan öppen och stängd mun. Hon är fin i ögonen, tandköttet är rosa och hon har ingen feber.
Kan de bli flåsigare efter löp? Är det början på skendräktighet eller något liknande? Hon har ju definitivt fått "vuxenspenar" och två (om än grunda) fåror längs magen istället för den platta magen hon haft hittills.
Jag är en supernojig matte (kollar till exempel efter minsta tecken till haltning varje gång jag kastat något åt henne) och har ju googlat fram både den ena och andra hemskheten från borrelia till livmodersinflammation. Det senare skulle ju vara en absolut mardröm med tanke på mina avelsdrömmar så nu sitter jag här och nojar mig.
Nu har andningen återgått till det normala, och det är ju skönt.