Spontant tänker jag att schapendoes kanske är värt att titta lite på? Känns som en sådan ras man kanske kan råka missa :) Jag skulle klippa ner min dock, även om det för det mesta står att pälsen är lättskött kannan tycka att det dras det in en del grus och det är ju helt klart mer pälsvård än på en korthårig hund. Något att tänka på angående pinchern: http://www.herrharry.se/?p=2424 Jag tror det är friskstaffe.se som ska vara rätt informativ om straffens hälsa, kanske kan vara nyttigt att läsa igenom.

Vad gäller labrador och höft/armbåge så är det viktigt att du väljer föräldrarna med omsorg. Om du utefter det ska välja jaktlinje eller utställningslinjen vet jag inte, men vill du inte ha en jakthund så borde du kanske inte välja jaktlabbe. Jag har en "tjockislabbe" som inte är det minsta tjock utan har en väldigt fin midja så bort med fördomarna där ;) Rätt foder och motion så går allt! Labradoren är en fantastisk ras i mina ögon, min hund gör verkligen allt för mig och har inte haft några problem med att ha med honom på buss/tåg/hästtävling/släktfest m.m. m.m. Du får gick tänja på din 15+/- kg om du väljer labbe, min väger 30. Han älskar att springa runt i skogen och blir helt galen om han hittar en tillräckligt stor vattenpöl att springa runt i. Även om det regnar ute så får jag en ifrågasättande blick om promenaden blir för kort. Allt som allt - hunden blir vad du gör den till, och en labrador är fantastiskt enkel att forma.

Min labbe tränar allt med mig. Vi satsar nu på lydnadsdebut, men vi tränar också alla sorters sök och tänker tävla där också, vi spårar, vi tränar rally och lite agility, vi drar…. En labbe blir vad du gör den till, och jag ville ha en brukshund. :D 

Väldigt trevlig ras, men de är ganska aktiva, reaktiva och kan vara ganska buffliga, jag vet inte om det kommer att påverka dig pga din sjukdom? Tollaren är ju mer av en jagande ras, men de jag har träffat har varit mer "värdiga" och inte alls lika buffliga och "tanklösa".

#1 Mycket läsvärdiga länkar, tack så mycket! Ska helt klart kolla upp mera information om schapendoes!

#2 Haha oj, glömde skriva att labben var undantaget. Så mathetsen inom rasen är en individfråga? Skulle en labbe påverkas i långa loppet av sin vikt och slita ut höfter/armbågar mer än t.ex. en lättare ras?

#3 Bra fråga, det där med min sjukdom … Har läst och träffat ett par individer som är så folkkära att de går genom eld och vatten för att hälsa, om om en större hund skulle sätta sin fulla vikt till vet jag ej om jag kan hålla emot varje gång. (Säg till om jag missförstod dig nu)

#4 Det där är helt klart en träningsfråga, men jag tänkte också på t.ex. min hund som gärna vill hoppa och klättra på mig som förare när vi tränar, jag kommer hem etc. Det är också en träningssak, men värt att fundera på :)

Sheltie?

#4 Labradorer är otroligt matglada, men det är en ägarfråga om den blir överviktig. Du kan inte precis ha fri tillgång på foder för då skulle vovven rulla inom en vecka ;) Men med rätt mängd mat så är det inga problem. Matgladheten ser jag snarare som en fördel som gör det väldigt enkelt att motivera hunden. Min hund är tyvärr känslig i magen så jag kör på hans torrfoder som godis när vi tränar och han är ändå lättare att motivera än mina vänners hundar som har diverse godbitar i fickorna till sina hundar som inte är lika matglada. Vad gäller lederna så är labradorer predisponerade för ledproblem. Hur vanligt det är vet jag inte, men alla individer, oavsett art, utsätter sina leder för mer påfrestning om de är överviktiga så då är det extra viktigt att se till att labben inte är överviktigt i och med att de redan är mer utsatta för ledproblem, ffa på äldre dar.

En ovanlig ras som jag tycker passar in i din beskrivning är Kerry Blue Terrier, en tuff hund med mycket motor och älskar att vara med överallt. Är väldigt smarta och lär sig fort med rätt motivation. Bli inte skrämd av att det är en terrier, jakten är nästan helt borta i denna terriern och jag kan min tik lös i skogen och hon håller sig alltid nära och skulle aldrig ge sig iväg. 

De hänger med på vad man än tar sig för och vi har varit ute på fjällvandring med vår kerry och hon har älskat det och gått med glatt varje dag. Då det är en liten ras så finns det inte några rasbundna sjukdomar i rasen utan den är frisk och lever långt upp i ålder :)

Fin labbe hoppar förresten inte på folk, det har jag varit tydlig sedan dag 1 att han inte ska göra så jag har fått säga till honom kanske 3 gånger när han var liten och nu sitter det, så även det är upp till dig att träna på :) Samma sak med dragande mot hund/människa. Om det är en hund eller människa han känner kan han dra en hel del, men annars vet han att han inte får leka/hälsa och tittar bara efter de andra hundarna/personerna som går förbi. Han är däremot rätt klumpig, så springer han lös och leker så är det snarare jag som får flytta på mig om han kommer mot mig än att han skulle hinna gira ;) Även om jag givetvis tycker att jag har den bästa rasen så vill jag med mina inlägg säga att man ska vara försiktig med fördomar mot raser. De allra flesta hundar kan du göra precis vad du vill med, det krävs bara mer eller mindre träning :)

Shelite, stämmer in på allt du skriver, förutom storleken.
Engelsk springer spaniel.
Lagotto.

Jag har bara erfarenhet av retriever så jag svarar bara utifrån dessa två raser. Tollare tror jag inte passar generellt som ras, även om rätt individ naturligtvis kan bli toppen. Det är en väldigt aktiv och lite småknepig hund som behöver få arbeta och de kan bli riktigt jobbiga hundar i fel händer.

Labben… tja… jag är lite kluven. Jag har erfarenhet av att äga såväl show- som jaktavlade labradorer och trots att jag älskar rasen som sådan så kan jag inte längre rekommendera de showavlade till någon. Det finns visserligen undantag fortfarande, men utöver de uppenbara exteriöra orsakerna, så har showaveln resulterat i andra egenskaper som i mina ögon är djupt problematiska. Matfixeringen är en sak, där det ibland är så extremt att hundarna får gå med munkorg i skogen (?!). Och det har inte bara med uppfostran att göra, utan det sitter djupt rotat i deras arv. Någonting annat är motivationen, träningsbarheten, koncentrationsförmågan, eller vad man nu vill kalla det. De två showavlade vi har haft (varav den ena mer åt det så kallade DP-hållet) har inte haft tillräckligt stor koncentrationsförmåga eller arbetslust för att räcka till i träningen. De egenskaper som gör retrievern till en fantastisk arbetande hund har gått fort att avla bort och det är fruktansvärt sorgligt att se.

En jaktavlad retriever behöver få arbeta för att må bra och är du villig att göra det så har du en fantastiskt fin kompis som är med på allt. Men kanske skulle jag ändå titta lite närmare på de andra raserna som föreslås här i första hand.

#11 Jag måste nog säga att det jag sett av tollare så är det svårt att hitta bra stabila hundar. Går säkert utmärkt med mycket tid för planering av hunden :) Tollare är rätt envisa med och hittar på eget om dem inte tränas tillräckligt (fast så är det ju med många raser som har stor arbetsvilja) Labbarna har du fått bra svar från folk som äger dem och de andra två har jag ingen erfarenhet av ^^, Men skulle vilja slå ett slag för engelsk springer spaniel, väger liite mer än du nämnt i din beskrivning men det är inte många kilon :) Dem är väldigt följsamma med mycket will to please klarar med lätthet av några dagar med vila om du skulle ha det jobbigt med sjukdomen och inte orkar träna, räcker med någon lätt hjärngympa övning :) Med regelbunden vård av öronen så är det en frisk ras.

Jag har stor erfarenhet av pinscher.
 De är  hundar med mycket vakt och ett mått skärpa i sig, oavsett vad de tävlar i.
De har väldigt mycket jaktlust. Men inte i de mått att en duktig förare inte kan kontrollera det.
Är du van vid högenergiska jakthundar blir inte pinscher något problem, till rätt människa är de enkla hundar - medan de till fel människa är ett helvete.
Det viktigaste som ägare till en pinscher är att man har humor, tålamod, är konsekvent, bestämd men aldrig hård.
Pinschern är mycket smart och det är absolut ingen hund man är fysisk mot i bestraffningen, någonsin. De svarar upp eller pekar finger åt dig och anser att du är en kass ledare.
Men de är tåliga, snabba, starka, kvicktänkta och mycket trevliga hundar som följer sin ägare genom allt. De är ofta enmanshundar.
Pinschrarna börjar avlas åt ett mer "familjehunds"håll och jag har numera sett flera individer som är duktiga på ex. agility. Men det är inget säkert kort.
Däremot kan jag lova dig att de söker & spårar skitbra, spec. viltspår.
Sedan ska man tänka på att det är en flockbunden hund som ofta har svårt för att bli lämnad ensam, trots träning. De behöver få vara med.
Samt att de har en del urhundsdrag.
Skaffa en pinscher om det är det du vill ha. Men jag varnar dig, en gång pinscher alltid pinscher 😉

Jag skulle vilja slå ett slag för dansksvensk gårdshund, mindre än du beskriver men helt fantastiska hundar! De är små men orkar med hur mycket som helst och tål väder och vind! Smidiga, glada och arbetsvilliga hundar. Har träffat och känner en hel del gårdshundar och allihop har varit  fantastiskt trevliga hundar. Klarar nog av de mesta och är en underbar kompis i vått och torrt :) 

Tollaren är en arbetsmyra. Det svåra med en tollare är inte att ge dom fysisk motion utan att hjärnan ska få jobba och bli tillfreds. Otroligt smarta hundar, nästan lite för smarta. Timing är otroligt viktig när man tränar en tollare, om timingen är lite off kan du råka lära in ett helt annat moment än du tänkt. Men om man vill ha en hund att jobba med och om man gillar den typen av känslighet och lyhördhet samt att alltid ligga steget före då är tollaren perfekt. 

Såhär skrev en uppfödare till mig när jag frågade om rasen:

"Den kräver inte så mycket motion. Däremot så kräver den att få jobba med sitt huvud, lite utmaningar. Det kan vara att man gömmer saker den ska leta upp precis som i apporteringen, spår är jättebra, viltspår är lätt och passar utmärkt. Tollarna brukar vara väldigt skickliga och noggranna spårare. Inte alla tollare är gosiga och keliga. De är inte som labbar och golden så de ska fjäska in sig. Jag tycker tollare är vackra, smarta, går inte med på vad som helst och har en liten egen vilja. Å andra sidan är de uthålliga, smarta så de kan lösa problem, otroligt vackra och lojala, snabba och kvicktänkta. Tricks passar tollaren som handen i handsken. "

Annars skulle jag nog också säga engelsk springer spaniel #12 beskriver rasen bra!

Måste bara säga tack för alla inputs och rasförslag, kommer definitivt att kolla igenom dessa och välja med omsorg när dagen är kommen! Håller just nu på att kolla igenom rasernas officiella sidor, mailar och läser om uppfödare, rassjukdomar osv. 

Fått mycket om Labbe, Tollare och Pinscher nu. Någon som är frivillig att svara inför Staffen? (Wow, det lät allvarligt haha)

Jag har staffe. Underbar, rolig hund med så mycket glädje! Otroligt rolig att träna med, älskar allt jag älskar och är som gladast om hon kan göra mig glad! Att det sedan inte blir 100% rätt är en annan femma, hon är en clown :P hon charmar de flesta, från grannen i trappen till främlingen vid övergångsstället. De dagar jag jobbar nätter och i princip bara kissar henne utanför dörren en gång vid lunch och sedan sover resten av dagen sover hon med mig. Hon funkar kalas med hundar hon känner, men är lite osäker bland främmande hundar. Hon är ganska tuff i leken också, men med de hundar vi känner som vi varit tydliga med vad som är ok och ej leker hon snällt. Jag skulle aldrig släppa henne med främmande hundar dock, både på grund av fördomar och för att hon kan bli för intensiv. Min är allergiker, och för oss funkar tillskott och foder för att hålla henne klådfri. Det är dock ingen mirakellösning, och man ska vara medveten om hudproblem inom rasen. Kortfattat, glad, rolig pajas. Människokär! Träningsvillig (med rätt bakgrund) och duktig på det mesta. Vill alltid vara med! Kolla sjukdomar noga, både hud, höfter och armbågar. Jag älskar rasen :)

Personligen tycker jag det är svårt att hitta en tollare som är bra och stabil. Labben är väldigt drabbad av dysplasi tyvärr men annars en väldigt underbar ras. Om du kan tänka dig en del pälsvård kan jag säga att cockern är en sju helvetes bra hund. Visst finns det jaktgalna idioter men jag tycker att generellt är inte den exteriöra cockern svår att träna att inte bry sig om vilt. Min egna har inte mycket will to please utan är överdrivet envis. Bra storlek, mycket hund som hänger med på ALLT. Inte mycket rasbundna sjukdomar om man väljer rätt föräldrar. Alltid glada gillar allt och alla, sen finns det avvikande individer. En del kallar det för en bra förstagångshund och där håller jag inte med, man ska kunna ganska mycket om hund innan man skaffar en cocker. Jag hade nog velat veta mer om hund innan jag skaffade min cocker, men tack vare min cocker kan jag nu så otroligt mycket som jag gärna hade velat veta innan. En bra uppfödare är a och o inom alla hundraser, men jag tycker mig se många oseriösa inom cocker spaniel så man får kolla noga på alla tester, hd, ed, pra, fn. Personligen vill jag ha jaktmerit på nästa cocker men det är jag det. Sammanfattning: En glad ras som gärna hänger med på allt, kan tränas och tävlas i det mesta men inte på elit nivå alla gånger. Vacker att titta på och får många ögon efter sig på promenaden. Mycket hund i mindre format. Väldigt lättlärda och är generellt en hund som har ett will to please men samtidigt är envis.

#16 Är det några speciella allergier eller är det på ett spritt spektrum? Åh, Staffe, denna ras! Skulle en individ med bra höfter och armbågar ta "stryk" av ett, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, aktivt hem med långa streckor som huvudfokus om en successivt tränar kondition och muskling osv?

#17 Cocker har jag bara svept förbi såhär i farten! Hur ligger mentaliteten till?

#18 den biten är jag inte bra på då jag bara mött några cockrar och min egna drar sig långt ifrån alla andra. Jag har ju en hund som hade väldigt kass mentalitet som valp och unghund, men det berodde nog på föräldrarna som jag inte kollade upp ordentligt och för att jag själv inte visste så mycket om hund att jag inte kunde läsa av honom ordentligt och förstå vad jag själv också gjorde för fel. Han troddes ha cocker rage om vi säger så och planerades avlivas, men som tur är gjorde jag det aldrig. De andra cockers jag mött tycker jag har varit väldigt sociala och glada. En del mer lyhörda än andra som gärna går i sin egna värld. Avreagerar sig relativt snabbt om de blir rädda, utforskar gärna nya "läskiga" saker. Älskar som sagt allt och alla och ÄLSKAR att jobba men kan lätt ta några dagars vila utan att klättra på väggarna.

Jag har en cocker och han är världens underbaraste hund! Go på alla sätt och vis, vänligare skäl får man leta efter! Han har ett otroligt bra hundspråk och muckar aldrig gräl med någon och visar tydligt att han inte vill dominera. Är inte särskilt intresserad av andra hundar på promenader men leker gärna om han faktiskt träffar en hund inte bara går förbi. Vill följa med på allt och är alltid super glad!

Det enda jag upplevt att jag inte tänkte på var att pälsen har noll motståndskraft mot väder och vind. Vara ute någon längre stund utan täcke när det regnar går inte, pälsen suger åt sig vatten och han blir blöt in på skinnet och blir då också väldigt kall. Han var ju valp i vintras, men då gick det inte ha med han ute när vi åkte pulka eller längre stunder ute för då blev han också kall. Men om man kan leva med att ha täcke på hunden vid dåligt väder så är det en toppen ras!

#18: En staffe skulle definitivt klara av aktivt hem med "långa streckor som huvudfokus". Finns de som fjällvandrar ofta med sina.

Instämmer mycket i det #16 skriver om staffen. Det är en otroligt härlig ras som överlag är väldigt villig att vara till lags! Har två själv, men har haft otur med deras hälsa. Inga allergier, men däremot är tiken HD-belastad (D/1) och hanen hade dels demodex som ung och vid 3½ års ålder blev han diagnosticerad med SLO (än så länge den enda inom rasen som jag vet om som har det). Så val av uppfödare är definitivt viktigt, anser jag.

#19 & #20 Tack för att ni delat med er, ska definitivt kolla vidare på Cockern!

#21 SLO, shit! Googlade och det lät smärtsamt. Har börjat kolla runt på uppfödare och hittat ett par som avlar på HD A/B, L2Hga Clear och MH som krav för sina avelsdjur. Något mer jag bör hålla utkik efter?

Jag hade valt en jaktlabbe! De är ju inte avlade för att springa efter vilt, utan hämta dött(skjutet) vilt. Så de är väldigt lätta att ha lösa, till skillnad från andra jaktraser. Så skulle inte säga att den behöver gå bort pga jakten :) Jaktlabben tycker jag är mycket enklare att motivera osv än utställningen, mer arbetsvilja. Lättare att hitta stabila individer inom jaktlinjerna också, eftersom det är mentaliteten som man avlar på - inte utseendet. De utställningslabbar jag träffat har bara varit soffpotatisar som man bara gör något om man har godis ;) inte lika smarta heller känns det som.. En jaktis lär sig mycket lättare. Båda är lättlärda, men det känns svårare att liksom"visa" hur hunden ska göra om man har en utställning ännommman har en jaktis. Jag tror jaktlabben passar mitt i prick!

#21: SLO verkar ha olika grader och det är olika hur länge de är drabbade. Vår hane hade problem under 3 månader och är sedan dess fri från besvär, så han är som vilken annan hund som helst numer.

Det kan också vara bra att kolla så inte föräldradjuren eller släktingar haft demodex eller allergier. För det finns det ju inget register, så det får man fråga uppfödaren och hoppas att denne är ärlig. Sen är det även bra att de är ögonlysta. 🙂

Staffinfo.se är för övrigt en bra sida med flera uppfödare listade. Sen vad gäller hälsa finns sidan friskstaffe.se, dit staffeägare kan skicka in uppgifter om sina hundar och så läggs det in i ett eget register. Där står även allergier och sådant med.

#23 Det finns inte så många jaktlabbe kennlar som säljer till icke jagande

Jag håller med #21 om aktivitet. Jag fjällvandring med min, och även om hon inte har toppkondis ger jag upp långt innan henne. En nackdel till som kan vara värd att ta upp och som många jag träffat med staffe håller med om är att de inte är speciellt vädertåliga. Min fullkomligen hatar regn. På vintern är det tjockt täcke som gäller och på fjället vindtäcke. Blir det för varmt är hon inte jätteball heller, även om allt är bättre än regn. I alla väder utom regn är hon alltid med och tycker livet är skitkul. Vi har vandrat i snö också, och hon tycker det är skitroligt, så länge hon har täcke. Min är kvalsterallergiker mot två sorters kvalster.

#25 jag känner jättemånga kennlar som gör. Vi har själv en jaktgolden, och haft jaktlabbe. Pappa var väldigt aktiv inom båda raserna innan och har kontakt med väldigt många kennlar fortfarande. Så länge man är aktiv med hunden brukar det inte vara något svårt. Och man behöver ju inte jaga, apportering som lek/träning går ju lika bra. Det är ju samma sak som att jaga. Hunden ser inte någon större skillnad på jakt och träning. Har faktiskt väldigt sällan hört om en kennel som inte säljer valpar till icke jagande.

#21 Ska definitivt kolla upp den sidan! Har mailat en kennel (än så länge) och frågat runt lite om deras aveldjur osv.

#23 Känns skönt att du "bekräftade" att jag faktiskt inte behöver köpa en showlabbe om det nu skulle bli rasen. Är det mer skillnad på showlabbarna och jaktlabbarna än mentaliteten? Är de bättre på hälsoaspekten också?