1) Min hund aktiveras med något nästan varje dag, främst lydnad och nosarbete av något slag. Jag kastar in perioder då vi inte gör någonting alls också, men normalt så tränar vi varje dag. Däremot ligger mina hundar ensamma hemma under dagarna eftersom jag arbetar heltid och lever själv, så det är ganska naturligt att vi tränar under kvällstid. 

2) Schäfern är en så pass bred ras att det går att hitta en hund som passar de flesta. Varför har du snöat in på just bruksschäfer? Det tror inte jag att du behöver köpa. 

Motfråga: Vilka egenskaper hos schäfern är det som lockar och som gör att det är den rasen du vill ha?

Anledningen till att jag tror att schäfer är rasen för mig är främst att det är så intelligenta, arbetsvilliga, lojala, vackra och lagom utmanande. Jag var länge inne på en border collie, just pga hur smarta de är och energin de har, men kände sen att det klickade helt när jag kom in på schäferspåret. Det är egentligen lite svårt at förklara men jag känner bara att rasen som helhet är så extremt vacker, både på insidan och utsidan. 

Anledningen till att jag funderade på en bruksschäfer är väl främst pga den raka ryggen. Mer därtill har ju utställningslinjer i allmänhet lite sämre rykte eftersom de avlas så mycket beroende på utseende. Jag är dock helt öppen för en linje som inte är specifikt bruks om hunden är rakryggad och bra i humöret. 

Tack för svaret!! :)

Den stora skillnaden mellan bruks- och showschäfer sitter inte i ryggens lutning (även om den är helt horribel på en del utställningsschäfrar men det är en annan diskussion) utan i mentaliteten.
Men du behöver ju inte ha världens tjänstehundsämne utan en mer "lagom-schäfer" som har vettig exteriör men ändå inte har samma krav och behov som de mest utpräglade brukshundarna?
Dock undrar jag vilken nivå du hade tänkt dig på agilityn? Schäfer är väl inte direkt den lämpligaste rasen för det om man vill satsa mer än att bara träna och tävla lite för att det är kul.

Ni som kan era Schäfrar - skulle den Vita Herdehunden kunna vara något?

Min uppfattning är att det är som en Schäfer, men med en lägre växel än sin "systerras", rätta mig nu om jag är helt ute och sne´seglar! 🤦‍♂️

#4 Vit herde saknar många av schäferns egenskaper. Vill man ha en schäfer funkar sällan vit herde.
Däremot kan man hitta en schäfer som är lika "light" som en herde i princip, fast med schäfern egenskaper.

#5 Tack för rättelsen! 👍

#2 Det man kan räkna med att få när man köper en schäfer är en intensiv hund som man behöver lära att koppla av. De biter tag i det som fladdrar förbi, strular vid hundmöten och har ofta en gigantisk jaktinstinkt. Beroende på erfarenhet så är de säkert lagom utmanande, men som första hund eller som hund där det inte finns stor möjlighet till mycket nosarbete så är de inte jätteroliga att ha att göra med.

Fundera på alla de dåliga egenskaperna och det värsta scenariot som kan bli när man har schäfer. Känns det fortfarande som en helt rimlig vardag? Grattis, då är det schäfer du ska ha.

Jag föreslår att du ser till att träna tillsammans med många olika schäfrar. Se hur de agerar och framförallt reagerar, se vilket tempo och intensitet du själv vill ha. Och ha i åtanke att för lydnad är inte schäfern helt optimal, det finns en stor risk att du får in ljud. Fundera även över det som en negativ aspekt.

#3 Ja det är den optimala schäfern för mig skulle jag tro, en "lagom" med bra rygg, tyvärr har jag inte hittat allt för många sådana kennlar! Jag har i dagsläget noll intresse av att tävla i något slag med hunden, utan vill helst hitta aktivering som vi båda tycker är roligt. Så om hunden tycker det är kul, great! Om inte får vi hitta annat att göra! 

#7 Ja, tyvärr är jag lite orolig för "västa scenariot" men det är väl alla hundköpare? Jag har tyvärr inte så stor erfarenhet av schäfrar men ska försöka besöka några kennlar i närheten och även se om jag kan hitta någon som behöver lite hundvakt. De schäfrar jag har lärt känna genom åren har alla varit arbetande polishundar vilket inte är vad jag letar efter. Jag är inte speciellt orolig för ljud osv, jag planerar som jag sa till #3 inte att tävla eller så i lydnad heller.

Jag tycker du ska titta på sheltie, spaniels eller retrievers istället. Kanske pudel eller portugis? Dels för att dessa är bättre lämpade för agility, dels för att de besitter lättare egenskaper och har på så sätt större möjligheter att snabbt och lätt bli trevliga vardagshundar till skillnad från bruksschäfern.

Jagförstår dig när du pratar om både bc och schäfer. Det är otroligt vackra, härliga hundar! Däremot tror jag att man måste vara ärlig i sitt hundletande. Jag drömmer t.ex om dobermann eller huskey någongång i mitt liv. Tyvärr måste jag vara ärlig för både min skull och hundens skull och inse att det är hundar med för stora behov för att jag ska kunna tillgodose dem. Självklart kan allt hända med alla hundar, men risken ökar om man väljer hundar med stora behov av aktivering. Det finns en anledning till att schäfer är så populär i polis och tull. Det är hundar som kan jobba 8h i sträck i princip. Lagom utmanande? Ja, det är ju en definitionsfråga :P vad innebär lagom utmanande? En understimulerad brukshund är defenitivt utmanande. Jag säger inte att schäfer inte är rasen för dig, men frågan är om det är den snygga hunden som lockar mer än det jobb som krävs för att hålla den nöjd? Det finns så otroligt många raser som är mer "aktiv sällskapshund" som kanske hade passat bättre? Ibland måste man välja med förnuftet och en stor dos ärlighet kring sin egen önskan, ork och förmåga.

#9 Har tittat på alla raserna men känner inte att de passar mig. Har vuxit upp med en jaktlabrador och hon har helt underbar, men inte vad jag söker i min nästa hund. Är som sagt inte direkt ute efter en bruksschäfer, utan vill ha en rakryggad. Om jag kan hitta en sådan på annat håll är mina reservationer gentemot rasvalet helt bortblåsta. Jag förstår själv att en bruksschäfer antagligen blir "för mycket hund" för mig, men jag vill verkligen inte ha en räkryggad, av såväl estetiska som principella skäl. Det plus att de linjerna ofta tar för stor hänsyn till utseende över mentalitet. 

#10 Jag håller med dig till 100 %, men samtidigt tror jag att det är nu, om någonsin, jag skulle ha tid med en så pass krävande och aktiv ras (och då menar jag självklart inte enbart det kommande året). Jag studerar, och kommer göra det i många år framöver, vilket ger mig korta dagar. I dagsläget skulle jag säga att jag är ledig ca 7-8h av min vakna tid och det är så det kommer se ut iaf 5 år framöver (med undantag för tentaveckor osv). Lagom utmanande för mig betyder en hund som kräver utmaning och stimulans, och som annars blir uttråkad, då jag själv är precis likadan. Jag vill ha en hund som kräver arbete, men även fungerar som sällskapshund, eller familjehund. Jag försöker vara ärlig och eftertänksam i mitt val, men jag tror heller inte på att köpa en ras man inte vill ha till 100 % då det kan skapa sina egna problem. Jag har funderat på att köpa en jaktlabbe, och jag skulle garanterat älska den, men det känns inte rättvist mot mig eller hunden då rasen inte besitter de egenskaper jag letar efter och med tanke på att en hund inte direkt är ett abonnemang jag kan uppgatera om några år känns det inte som ett alternativ för mig. Och som ett litet sidospår var utseendet länge en orsak till att jag INTE övervägde schäfer som hund. Jag tyckte verkligen inte att det var en överdrivet snygg ras förr, men har börjat se skönheten i rasen  nu när jag läser mer. I mitt fall kan man säga att jag, om jag köper en schäfer, blev kär i personligheten ca 8 månader före utseendet.

Är det verkligen en schäfer du vill ha, så kör på det
Men gör för tusan hemläxan ordentligt då  😎
Besök många kennlar och prata & fundera tillsammans med kennelägaren.

#12 Vi får se, jag ska som du säger  göra min hemläxa lite mer först. I dagsläget kommer jag tidigast skaffa en till hösten så det finns tid att besöka och prata med folk som har schäfrar :)

Jag har en schäfertik på 20 månader. Aktiverar inte jättemycket, men hon är hur go och glad som helst. Hon är en bruksschäfer. Köpte henne på kenneln torneryds i Blekinge. Supertrevliga hundar där.

Schäfer valpar är inte lätta att ha å göra med, och inte heller när dom blir unghundar. Man får nog räkna med det värsta, min hund var helt galen som yngre, helt underbar nu (hon är inte renrasig schäfer).

# 15 Varför måla fan på väggen? Alla valpar är mer eller mindre jobbiga. Det är charmen med djur!

Och varför diskutera att schäfervalp skulle vara värre än andra? Din är ju inte schäfer!!!

#16 För att det är vettigare att vara realistisk och förbereda sig på värsta tänkbara scenario. Varför ska man linda in allt och få det att låta som att det är enkelt och lättsamt när det väldigt sällan är det?

Tänker på om det är någon kennel som har en omplacering om du är osäker att du kommer klarar av hunden. Om det är en hund som är över 8 månader har du ju ett hum om hur den är och hur den kommer att bli. Du kan också prata med uppfödaren då om vad som krävs och vrf den ska omplaceras

#19 I min mening känns det svårare med en omplacering än en valp. Jag förstår hur du tänker med att de har hunnit växa i sin personlighet lite men de har gjort det i samband med någon annans vanor och uppfostran. Ofta kan man behöva lägga minst lika mycket tid på en omplacering som p åen valp då de har oönskade vanor osv. Så för mig är omplacering inte ett alternativ i dagsläget.

#14 Jasså? Gud vad kul att höra från någon som inte bor på bruksklubben bara för att de har en schäfer (inte menat att förolämpa någon). Ungefär hur aktiverar du henne? :)

Visserligen länge sedan, men jag är uppvuxen med schäfer som en ren familjehund. Världens absolut snällaste och mest tålmodiga hund - vi barn kunde leka med henne helt tryggt. Visst var vi på brukshundklubben ibland, men det var bara på nån helg. Inte överdriven träning, hon "vallade" dock alltid familjen när vi var ute på friluftsaktiviteter. Oerhört vänlig mot främmande - ingen bra vakthund, alltså. 😃

Hon kom ändå från en uppfödare som sålde många hundar till polisen, tullen och annat arbete.
Mina föräldrar skaffade senare en till schäfer från samma uppfödare, hon hade precis samma fina kynne och positiva temperament.

#22 Det gör mig så glad att du hittade in här. Jag förstår ju själv att typ 80% av alla schäfrar i världen är aktiva familjehundar men so fort man tar upp rasen känns det som om alla vill att man ska vara på bruksklubben 4h per dag och ändå ha tid att köra spår på kvällen också (eller något liknande). Det går liksom inte ihop i mitt huvud. Jag vill dock vara aktiv med hunden och kommer säkert vara på klubb eller liknande minst en gång i veckan, men samtidigt bor jag själv och måste vara realistisk med att hunden kommer att behöva kunna tagga ner om jag skulle bli sjuk eller har tentavecka, till exempel. Men tack för svaret! Jag skulle vara jätteintresserad av vilken kennel ni köpte ifrån om du vill berätta. Om du inte vill skriva det här kanske man kan skicka personliga meddelanden? :)

Oj, den är borta för länge sedan. Den första hunden köpte vi kring 1954, den andra på 70-talet, vilket nog var en av deras sista kullar.

Det var gråa schäfrar båda två - enligt mig de allra vackraste! Blir så glad varje gång jag träffar på en sådan.

#24 jaha, vad synd! Men jag ska försöka träffa två kennlar som ligger nära mig, en som är med bruks och en som är mer utställning, och se vad de har att säga osv. 

Ja, jag såg en schäfervalp i veckan och fick typ svårt att gå vidare. Kändes som om personen gick iväg med en del av mitt hjärta. Då insåg jag att jag nog redan har bestämt mig för vilken ras jag ska ha, men det skadar ju inte att fråga vad andra tycker ;)

Lycka till! Och jag vill tillägga att ingen av de schäfrar familjen hade stämmer på beskrivningen i #7. Inte struliga, inte nån speciell jaktinstinkt. Lugna, trygga, glada och positiva är det jag kommer ihåg.
Och som tonårstjej var det ovärderligt att ha en trygg schäfer att få tröst hos……..

De flesta normalt funtade hundar som är hyfsat tränade och aktiverade i vanliga fall klarar en sängliggande husse/matte alldeles utmärkt en vecka eller så. Sen är det ju LITE så att det beror på vad hunden är van vid. Är man ute och cyklar flera mil om dan, följt av ett mastodontpass på BK så är det klart att hunden ligger högre i kondis än om man har ett mer…normalt liv. När det gäller valpar så har de av mina kompisar som haft (bruks)schäfer inte haft jobbigare under uppväxten än vi andra, snarare tvärtom då de varit såpass föriga. Dock skall det väl tilläggas att de varit i händerna på vant hundfolk, jag tror säkerligen att en schäfer med mycket krut i kan balla ur rejält om man inte styr upp den på rätt sätt från början.

Känner du så för schäfer så säger jag go for it! 😃

Har inte haft schäfer själv, men alltid tänkt att en gång i livet ska jag ha en. Nu blir det nog aldrig så. Men jag har känt schäfrar som varken jobbat eller tränat på bruks, aktiva familjehundar skulle man väl kunna säga, och de har varit hur fina som helst.

Hon är med i stallet på morgonen, sen vanliga rundor under dagen. Inga mils långa turer. Ska börja cykla lite med henne. Kastar boll osv. Inget konstigt och överdrivet. Spårar ibland. Har inte varit på BK än med henne. Utställd 1 ggr.

#17 Min hund är total schäfer i beteende och utseende så det där var en totalt onödig kommentar. Väldigt omogen, och bara för min hunds mamma var en schäfer labrador säger det inte att jag har erfarenhet av andra schäfrar eller hur?

#20 Omplaceringar behöver inte alls vara jobbiga, finns desutom äldre valpar kvar ibland, köpte själv en het okomplicerad grabb(ej schäfer) som var kvar hos uppfödaren :)

#30 Det va du som skrev att det inte va en renrasig hund, inte jag! Undra vem som är omogen.

Instämmer med #31, båda mina omplaceringar har varit plättlätta.
Den ena var drygt 2 år och kom direkt från uppfödaren eftersom hon inte höll måttet för avel. Väldigt väl genomarbetad både i vardagen och på jaktträning (labbe, men det spelar ju ingen roll).
Den andre var 6 och trillade mest in, han skulle bo hos mig ett tag och få rehab men jag behöll honom 😃.

Däremot skall man väl se upp med hundar i slyngelålderns som omplaceras på grund av "allergi" eller "ändrade förhållanden".
Påfallande många barn blir allergiska just när hunden är som jävligast…

Jag tycker att det är svårt att säga om en schäfer skulle passa för dig eftersom du bara skriver vilka grenar du är intresserad av, inte hur mycket hunden skulle aktiveras. Spontant känns inte en bruksschäfer lämplig om lydnad och agility är huvudaktiveringen. En bruksschäfer ska man skaffa för att man vill ha en arbetsmaskin, inte för att man gillar utseendet. Alla bruksschäfrar jag känner har framför allt bruks(spår, sök och/eller IPO) som huvudaktivering och lydnad tränas och tävlas utöver det, inte minst på vintern. Någon har startat i agility också men mest på skoj. Eftersom det tyvärr förekommer problem med höfter, armbågar och spondylos i rasen - även om man kan minska risken genom att vara noggrann med uppfödare - är andra raser mer lämpliga om man vill vara säker på att kunna köra agility.
Den exteriörschäfer jag har koll på tränas i princip enbart i lydnad och inte alls i samma utsträckning som bruksschäfrarna. Den har inte samma kapacitet heller men verkar inte alls kräva lika mycket aktivering. Det går säkert att hitta exteriörkennlar som inte avlar på extrema räkstjärtar. Själv skulle jag dock inte skaffa schäfer om det inte vore för att jag vill ha en brukshund. 😉

De vita herdehundar jag träffat har varit riktigt trevliga! Även i den rasen förekommer HD och man får vara noga med att uppfödaren avlar på mentalt stabila och arbetsvilliga hundar men jag skulle hellre skaffa en vit herde än en exteriörschäfer, om jag ska vara ärlig.

#32 hahaha okej, vad bra att du har koll då. Vad bra att man är mindrekunnig av en ras bara för man nämner att ens egna är blandras :) Tycker själv att det är konstigt att du pratar om schäfer unghundar och valpar som om det vore lätta som t.ex en pudelvalp eller vilken ras som helst, lyser inte direkt erfarenhet vad jag anser. Schäfrar är inte lätta raser att ha å göra med, har du råkat få en lugn individ betyder det inte att alla är det.

#35 Du uttrycker det som om just schäfervalp är det svåraste som finns. Givetvis finns det lättare och svårare individer i alla raser. Omplaceringar kan vara hur trevliga som helst. Som #33 skriver ska man kolla varför hunden är en omplacering. Absolut inget fel på dom vill jag gärna säga. Skulle själv kunna tänka mej en.

#36 Har inte skrivit eller antytt någonstans att det är dom svåraste valparna/unghundarna som finns, dom är dock inte alls lätta som "vilken ras som helst".

Du skriver att schäfervalpar är svåra.

#38 Svåra är långt ifrån svårast.

Jag är tacksam för alla svar jag får, ÄVEN de med blandradser av schäfer! Om ägaren säger att hunden beter sig som en typisk schäfer förstår jag inte varför vi ska ifrågasätta det? Vi känner inte personens hund. 

Jag bygger visare lite och undrar om någon av er har erfarenhet av en holländsk herdehund? Hur är dessa i jämförelse med schäfern?

#40, Jag har inga personliga erfarenheter, men av vad jag läst och hört ska holländaren påminna mer om mallen än schäfer, men med svajigare mentalitet. Tror du att en bruksschäfer blir för aktiv tror jag inte att holländaren blir bättre, men är du sugen på rasen ska du förstås bilda dig en egen uppfattning. 

Jag tänker lite på kelpie annars när jag läser din beskrivning. Sund byggda och bör passa ypperligt till både lydnad, agility och spår.

Håller med #41, holländaren ligger närmre belgarna mentalt än schäfern. Rent generellt är schäfer ofta lite "lättare", mer förlåtande för förarmissar än belgare/holländare som kräver fingertoppsstyrning.