Nej aldrig.

De blir ändå inte som den hund man klonat ifrån, inte ens 100% utseendet. Och beteendet blir inte samma. Vill bara ha en av varje av mina med :)

Lixom om man klonar hunden så följer jo allt med. Man kan inte för hindra canser. Jo i livmodern. Om man säger där man kan ta bort organ eller vad de nu är.

Men annars följer jo hela paketet med

Absolut inte.

Inget fel på honom alls och han är så otroligt älskad. Men när han går bort vill jag ha en ny hund att lära känna och bygga en relation och ett liv med.

#2 Nej allt följer inte med. Inte 100% utseende, och personlighet osv följer inte med.

Cancer? hur kom det in i bilden?

Trodde att om du klonar så är de edentiskt likadant som man får.

Där av sjukdomar så där av Cancer som jag tog upp

#5 Finns ingen som kommit på sån kloningsteknik.
Och beteende/personlighet kommer man nog aldrig kunna klona.

Fast jag har inte nämnt något om sjukdomar?

Nej men jag frågade :)

Hittade en annan som hade höjt samma sak som du oxå kommenterade i :)

Jag vet inget om kloning och vist jag älskar alla mina hundar och sörjer dom. Men nej jag hade inte klonat

Nej. Jag vill inte klona något djur.

Min nuvarande valp är extremt lik min förra tik. Min förra tik är moster så det är absolut inget konstigt. Sätter jag tex en porträttbild på förra tiken bredvid en porträttbild på valpen så hade det lätt kunnat vara samma hund. I kroppen är de dock olika (valpen är mer lik min första tik, sin mormor) och det tycker jag är skönt! De beter sig dessutom väldigt, väldigt lika.

Hade de varit om möjligt mer lika nu än vad de redan är, då hade det nog varit väldigt jobbigt för mig att alls ha min valp.

Aldrig i livet. 

Hade aldrig kunnat leva med en exakt kopia av Arrak - utan att det faktiskt är Arrak. ( sen spelar ju naturligtvis miljöfaktorer in också, men ändå.)

Oavsett hur gärna man vill ha en kopia på sin hund när man väl är där. Så nej! 

Vi får våra hundarna till våra liv av en anledning tror jag. När min tik är inte med mig så är de en tid där de kommer en annan hund som behöver mig

Det är lite kul att leka med tanken på hur man hade lagt upp träning mm när man redan "känner" individen.

Men jag skulle inte vilja göra det i verkligheten. Känns som en dyr genväg för att slippa ta i tu med sin sorg.

Genetiskt sett är en klon en kopia av ursprungsdjuret (om man undantar mitokondrie-DNAt) men de blir aldrig riktigt likadana i alla fall.
Under utvecklingen från en cell till "färdig" individ försiggår massor i cellerna som bland annat påverkas av miljön utifrån. Olika gener triggas igång på olika sätt, även kloner som är gjorda från samma ursprungscell kommer att bli olika i slutändan.

Och nej, jag hade inte velat klona min hund, dels för att forskningen inte kommit så långt så att klonerna blir lika sunda som ursprungsdjuret, dels för att jag ändå inte får tillbaks MIN hund, möjligen en med liknande förutsättningar.

Däremot kan jag, precis som Em_, leka med tanken på hur det skulle vara att träna en hund där man på sätt och vis har ett "facit" från början, eller i alla fall lite försprång.
Mest tänker jag faktiskt det med den hund jag "misslyckats" med; hur skulle hon blivit om jag haft den kunskap jag har idag, av allt jag lärt mig under de 12 år jag hade henne?
Hade jag kunnat gjort det bättre eller hade hon blivit en osäker Strulfia ändå?

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att klona en individ. Hur lika den än är så är det inte samma hund, och det känns lite som att man försöker ersätta sin gamla hund för att man inte kan gå vidare eller för att man inte vill utvecklas.

Dessutom tycker jag att det spännande med djur är att ju fler olika man har/tränar/äger desto mer lär man sig, utvecklas man och får vara med om. Om man har en exakt kopia så visst kanske man har något man tycker är perfekt eller vet hur man ska träna och uppfostra men för min del är tjusningen att lära mig nytt genom att vara med nya individer.

Tänkte på det här om dagen. Hade jag vetat till 100% att det skulle bli exakt samma hund som jag klonade skulle jag kunna ge allt jag äger och har för att kunna klona min förra hund. Nu ser ju inte verkligheten ut så och Iom att det troligen inte skulle bli samma hund så skulle jag faktiskt avstå, man blir nog ganska besviken när man vill att den ska vara som en specifik hund så är det något annat i slutändan

Nej. Även om sorgen efter förra hundens död var hemsk, fruktansvärd och långvarig.

Nej det skulle jag absolut inte. 

Ingenting kan ersätta ens hund, inte ens en klonad version.

Hmm, behöver världen fler Caspers? 🤪

Aldrig, för min del skulle det inte vara samma sak och skulle bara kännas konstigt.

Nej! Det enda som är likt originalet är DNA, dvs kroppen får man men allt annat som pälsfärg och mentalitet formas av miljö och uppväxt.

Sen är själva kloningsfabrikerna ganska "smutsiga" ställen. Asien är väl det land som klonar mest och man kan ju alltid fråga sig vad händer med de valpar i kullarna som ej väljs ut till att bli en ersättare? Många tror ju att dessa avlivas, slaktas då mödrarna troligast kommer från hundfarmar som föder upp hundar till mat. Surrogat tikarna köps ofta därifrån och sen när de är färdiga skickas de tillbaka för ett syfte. Iaf om man ska tro de som är insatta i detta. Jag har försökt leta info om vad som verkligen händer dessa hundar, men hittar inte mycket.

Man använder oftast 3 tikar, DNA donatorn som har det lättast. Sen har man äggdonatorn och surrogat tiken, dessa två måste sövas och genomgå operation, om man nu inte använder äggdonatorn som surrogat. Men då måste tiken ändå genomgå två operationer för att skörda och implantera. Sen föds det hela kullar, man implanterar inte bara ett ägg utan man lägger in några stycken 6-10 st så det blir några valpar i kullarna. Och det är nog ingen ägare som vill sitta med 10 kloner hur mycket man än älskar sin hund.

För stort utnyttjande av liv för att få fram en individ.

Sen är det få embryon som klarar sig genom hela processen, de dör i fosterstadiet eller så dör de kort efter födseln. En del lider av defekter osv, men dessa hör man inte talas om. Man misstänker ju även att klonade djur blir äldre snabbare än icke klonade djur, tex fåret Dolly hade korta Telomerer redan från födseln, dessa ska normalt kortas ner under individens liv och inte vara korta från dag 1. Men man har dock inte kunnat bevisa att det är så, man har bara hittat spår som kan tyda på för tidigt åldrande.

Asien vill ju även i år börja massproducera klonade kossor för slakt, då befolkningen ökar och man måste föda alla. Så tyvärr kommer vi nog snart få se klonade biffar i affärerna. Men det är en annan diskussion ;)
http://www.epochtimes.se/kontroversiell-kinesisk-koreansk-fabrik-ska-massklona-kor/

Om vi leker med tanken att kloning innebar ett 100% perfekt resultat, utan några sidoeffekter så hade jag emotionellt sett tvekat. Men av etiska skäl säger jag nej. Jag hade gjort mycket för att få tillbaka min förra hund Zorro, har flera gånger tänkt på hur roligt han och Fafner skulle ha tillsammans. Det var en underbar hund med ett fantastiskt psyke. Men han hade epilepsi, och  att behöva se sjukdomsförloppet en gång till på samma hund hade jag inte klarat av. Dessutom kommer inte förutsättningarna för min förra hund vara desamma som de var när jag var liten, och det hade med största sannolikhet inte blivit samma hund trots allt.

Absolut inte, min hund passar mig inte alls så varför skulle jag vilja ha två dåliga hundar? 😃

Nää, fel att klona tycker jag. Lite sjukt.

Nja har svårt att se att jag skulle tycka kloning var något positivt. Man måste kunna släppa det som varit och öppna sig för nya möten, inte klona och försöka hålla kvar något gammalt.

Nej.

Även om jag älskar min hund över allt på jorden skulle jag inte vilja ha en klon. Du kanske kopiera skalet men du kan aldrig kopiera en själ. Och hans själ är vad gör just honom unik i alla dess slag.

När min pälskling går bort vill jag starta ett nytt äventyr, med en till hund, lära känna den, få underbara minnen med den.

Nej. Oavsett om den ser ut och beter sig som min hund så vet jag ju att det inte är hon, och det skulle bara göra det smärtsamt. Hon skulle ju fortfarande vara död och borta för evigt, och det skulle ju jag vetat om.

Klona den här? Jag tror faktiskt att det räcker med en! 😌

Skulle aldrig kunna klona min hund 😮

Nej, ingen kloning av henne, skulle isåfall kunna tänka mig en avkomma/släkting.

Nej, aldrig.

Nej, inte en chans. Min hund är fantastiskt på alla sätt, och vi kan nog ta oss ganska så långt, men jag har utvecklats sedan jag skaffade henne, och har fått otroligt många nya erfarenheter. Så jag hade velat ha en svårare hund där jag kan lära mig ännu mer :)

Nej, för det första för att jag tycker det är fel och lite sjukt. För det andra för att jag inte vill ha en "kopia" på min hund som garanterat ändå inte kommer bli samma. Visst är jag nyfiken på hur min hund hade varit om jag fått uppfostra honom ända från början, men klona skulle jag aldrig göra.

Asså om jag vill ha en liknande hund så kan jag köpa en med samma ras/blandras eller samma färg mm. Men de som gör att vi älskar våra hundar den grad vi gör är inte hur dom ser ut eller vilket ras dom har samt vem dom kommer från. Utan de är dom. Deras personlighet. Vem dom är. 

Vill man har utsidan finns de flera hundar som kan se lika dana ut. Men de är insidan som gör dom unika