Får jag fråga varför hundägande är år borta? 
Kanske känns bättre om man pratar lite om det. 

Stor kram ❤️

Jag har varit i din sits och jag vet att det är tufft, men tills du kan skaffa hund igen så får det räcka med "ersättningshundar". Det är ju positivt att din bästa vän har skaffat hund, en till hund att gosa med! ;) Jag övertalade mamma att skaffa hund igen så jag hade en hund nära att gosa med innan jag kunde skaffa. När jag bodde i Spanien gick jag till ett djurhem och gosade ibland :) Kramar, hoppas du mår bättre snart

Då jag inte kommer få plats med hund på nuvarande jobb som det ser ut som, och sedan ska jag plugga på universitetet och sedan jobba där jag med största sannolikhet inte kommer kunna ha med hund… dagmatte/hunddagis är inte heller något alternativ tyvärr…

Har också varit i din sits, det är verkligen jobbigt. Men jag såg till att ta tillvara på hundarna omkring mig. När bästa vännen skaffade valp var nog jag lika uppspelt som henne - men samtidigt kunde jag njuta lite av att komma hem till ett rent, lugnt hem utan en supervild valp runt fötterna. 😉 Man vet aldrig vad framtiden väntar en - universitetsstudier begränsar absolut inte hundägandet skulle jag vilja säga, och kanske ändras livssituationen helt och en dagmatte eller hunddagis känns helt okej. Eller så flyttar man nära jobbet och kan smita hem på luncherna så att jobbet inte heller kan begränsa en så strikt 😃

Men hur klarade jag mig genom den värsta hundabstinensen, egentligen? Tja.. när den först slog mig skaffade jag en kanin. Jag kan inte leva utan djur, men min livssituation då tillät mig inte att skaffa hund. Det hjälpte otroligt mycket; visst, inte samma sak men ändå ett sällskap. Och så planerade jag massor för hur hundägarskapet skulle bli i framtiden. 4 år senare blev det hund, och det är så skönt att vara ordentligt förberedd. Det är så mycket lättare att tolerera valpigheten och trotsen när man längtat så länge!

Som sagt, jag har nimbus som jag har ibland. Jag jobbar på djursjukhus så har daglig kontakt med djur. Har även 3 marsvin och ett gäng akvarium… Men just det att det som får mig att klara vardagen bättre, och att kanske må bra, måste jag vänta med. Jag av alla människor. I år…

Lider med dig även om jag aldrig varit i samma sits själv - men kan ju tänka mig hur det skulle vara 😕.
Du har inte möjlighet att skaffa katt?
Menar absolut inte att nedvärdera dina marsvin  men katt är lite mera… hundaktigt på något sätt även om den givetvis inte kan ersätta en hund.

Tänker också att du kanske i alla fall kan planera inför en förhoppningsvis kommande hund, kika på raser, uppfödare, hänga med i vad som händer på träningsfronten och så vidare.
De gånger jag haft en svårt sjuk hund eller förlorat en - som nu, jag har förlorat två hundar på knappt tre månader - så har jag liksom kunnat dämpa sorgen och tomheten med att planera inför framtiden.

Om det är träningen du saknar också så finns det ibland hundägare som gärna vill ha en förare till sin hund i agility eller någon annan hundgren. Det är ju heller inte detsamma som att ha en egen hund men man får i alla fall göra något, eventuellt gå kurser, tävla med mera.

Ta hand om dig ❤️!

Tyvärr är jag allergisk mot katter haha.. Annars hade jag haft katt för länge sen! För ja, katt är lite mer… Katt :p Haha vet inte i hur många timmar jag suttit och valt raser, foder, kennel, har till och med ett excelblad med vad en valp skulle kosta första året… Så håller på för fullt ;) Sen har jag som sagt Nimbus som jag tävlar i agility, ska ha honom nu i helgen för att träna inför nästa helgs tävling så det blir en tröst. Men är alltid lika tomt när dom åker igen… Ja hundarna är som en medicin… Och utan sin medicin kan man bli väldigt ledsen… :/ Tack!

Som #4 säger, så vet man aldrig hur livet förändras. Mitt liv tog en helomvändning som jag aldrig kunnat föreställa mig, och även om mycket var/är negativt så innebar det iallafall att jag nu har en valp på 7 månader :)

Får verkligen hoppas! Tack alla :)