Närhet i flocken
Hej!
Jag har en tik (Chica) som fyller 6 år i mars som jag haft sedan hon var 16 veckor och en tik (Signe) som jag fick hem i augusti, hon fyller 2 år i februari. De tycker om varandra och busar/brottas ofta. Chica är lite osäker bland andra hundar och rädd om baken, men Signe får lukta hur hon vill på henne och de leker väldigt fysiskt. Det har hänt att det legat intill varandra och tuggat på varsitt ben.
Däremot så klarar inte Chica av när Signe försöker mysa/sova med eller tvätta henne, då gör hon lugnande signaler och flyttar på sig. Hon kan inte ligga och sova närmre än en decimeter ifrån, förutom i bilburen där de måste ligga intill varandra vilket går bra även om Chica i början av färden är rätt stel och inte vågar sova. Signe kommer ifrån en hundflock som ligger och sover i hög och tvättar varandra. Hon har redan från första dagarna här hemma visat att hon behöver närkontakt, för henne var det hur självklart som helst att gå in i Chicas iglo (bädd med tak) när Chica redan låg där inne vilket resulterade i MORR och hon fick lägga sig någon annanstans. Numera har Signe förstått att Chica behöver utrymme och lägger sig i öppningen till bädden så hon nästan ramlar ut på golvet för att undvika att nudda Chica men ändå vara nära och hon ser sååå olycklig ut och det gör ont i mattehjärtat att se.
Jag har hittills låtit dem sköta hundspråket själva, men funderar på om det är något jag kan göra för att öka Chicas förtroende? Förstår att inte alla hundar har det behovet, men Chica är jättegosig med oss människor (man kan göra vad som helst, världens snällaste!) och särskilt om det är kallt vill hon ligga näääära.
Någon som känner igen sig i situationen? Kan det komma med tiden?
Nehe tydligen helt ensam om detta :'D Några tankar iaf?
Det tror jag absolut kan komma med tiden!
Jag har en kille som har ett relativt stort närhetsbehov, framförallt med hundar. Han har en bästis, som har ett extremt stort närhetsbehov, framförallt av människor.
Sen är bästisen också relativt reserverad (vinthund), och extremt reserverad jämfört med min labrador.
Sakta men säkert kommer de varandra närmre och närmre, nu kan de ligga i anknytning till varandra, och röra varandra, fast de inte "ligger tillsammans" - där målet är att ligga tillsammans och mysa.
Så ge dem mer tid, är mitt tips. Om du eventuellt kan ge dem tid ifrån varandra, så att de hinner känna av att de saknar varandra, det funkade väldigt bra för våra grabbar. De är sällan så kärleksfulla som när de fått vara ifrån varandra, av logiska skäl :)
Lycka till!
Mina vill absolut inte ligga nära varandra på det sätter heller och jag ser inget fel i det. Vissa hundar vill ha spejs helt enkelt när dom sover/slappar 🙂
#2 Tack för svaret! Intressant, får hoppas det kommer med tiden! Ska prova att ge lite mer egentid var för sig, alltid nyttigt ändå :-) #3 Tack för svaret! Där ser man, skönt att båda dina tycker lika. Om det vore så skulle jag inte bry mig alls :-) Men lilla Signe kryper närmre försiktigt och om då Chica flyttar sig ser hon såå frågade ut. Har tänkt att jag kanske förmänskligar lite, men nej det tror jag faktiskt inte, har gått kurs i hundens språk och hon ser verkligen ut att vilja ha närhet från Chica som i sin tur blir obekväm och gör lugnande signaler.
Starta ny diskussion