En tanke som slår mig när jag läser det du skrivet är att han är väldigt reaktiv när det handlar om hans framparti, bringa, ben osv. Har ni kollat upp så att han inte har ont i de delarna? Det skulle kunna förklara att han reagerar så häftigt, han försöker skydda de ömtåliga delarna eftersom han vet att det kan göra ont om någon rör dem.

Jag hade bokat in en veterinärkoll snarast, om inget annat för att utesluta smärta.

Skulle också boka in vet-kontroll och utreda varför han verkar känslig på bringan. Kanske bra att undvika rastgården, iaf just nu, eftersom han av nån anledning påverkas negativt av situationen? Sen skulle jag inte heller låta främmande människor klappa honom, när han uppenbarligen inte tycker om det. Min hund är inte heller någon typisk myshund, och kan också välja att gå undan när någon i familjen vill klappa. Han vill gärna vara med men tycker det är onödigt med kel och gos.

Har effekten av den kemiska kastreringen börjat släppa, tro?

#3 Jag funderade på det också, men det har bara gått tre månader, ska det inte sitta i längre än så?

#4 Jo, generellt ska det göra det, men jag skulle nog börja där.

Mycket svårt att tänka mig att själva kastreringen skulle sluta så snabbt, hunden har sen innan låter det som haft svårt med vissa personer samt hundar. Jag skulle helt utesluta att hunden har ont genom göra ordentlig undersökning. Sen undrar jag vad gör ni för träning med honom? Låter som att han är osäker men att bita husse som han känner väl låter som att han har ont.

Kanner en bekant som har en liten hund med lite samma raser. Denne hund har jatte manga problem med som vet inte kan avgora exact vad det ar och jag sjalv tror att hon har ont. Hunden ar jatte aggresiv mot andra hundar och hon har aldrig blivit attackerad. Jag tror att hon har sa ont och darfor gor sa + att hon ar osaker. Jag skulle definitivt ta till vetrinar forst och kolla det + kastreringen.

Här är en till pomeranianblandning. Todde först det var samma person som skrev här också.
http://problemhundar.ifokus.se/discussions/55ffb804ce12c41c8b001cd3-pafrestande?discussions-1

Har ju ändå svårt att tro att det är blandningen det beror på. Framgår ju inte heller vilka andra raser det är i den hunden.

skulle först och främst göra en vet-kontroll på den! hundpsykologen kommer förmodligen vilja att ni gör det iaf innan denne börjar en utredning om hunden. 

Jag tycker att det låter som smärta. Som någon annan sa känns det skumt om kem.kast redan gått ut!

Gör en ordentlig utredning hos veterinär först! :)

Tack för alla svar.

När vi gjorde den kemiska kastreringen tog vi upp det med veterinären som kände igenom honom, men hon tyckte inte det verkade vara något att gå vidare på utan sa att han kanske var kittlig där men att han skulle tränas mer i hanteringen.

Vi har som sagt tänkt att han kan ha ont men eftersom det ibland går jättebra att klappa och klia där (han kan somna) känns det som att om han hade ont borde det göra ont hela tiden och han då skulle visa något alla gånger? Glömde nämna att vissa gånger går det hur bra som helst.

Hundpsykologen nämnde inget om veterinär undersökning men jag ska nog försöka fixa en tid snarast.

Och har också gått i tankarna att kastreringen gått ut men känns ju väldigt orimligt att den gjort det efter bara 3 månader…Men det var en enorm skillnad hursomhelst. Från att ha ogillat de flesta, till att iaf acceptera alla och nu tillbaka till att ogilla de flesta.

Vi "tränar" honom i vardaglydnad, hantering, skvallerträning, lite tricks och såklart leker vi med honom. 

Undviker just nu hagen och låta honom hälsa då jag inte kan förutse alls hur han kommer reagera. Han beter sig som att han vill hälsa (drar mot den) men när han fått göra det har han börjat morra och hoppa på den andra hunden. Vissa tål han men svårt att veta vilka i förhand, kan inte se något samband mellan de olika hundarna. Kan det ha att göra med hans ålder, att han kommer in i unghunds perioden?

Om ni vill satsa på att försöka fixa detta så skulle jag se om akupunktur vore något. Om det är smärta eller spänningar så kan akupunktur och massage hjälpa att släppa. Men för att vara brutalt ärlig så skulle jag undra om en hund som inte går att lita på ens bland sina egna vore något som borde vara bland folk och djur överhuvudtaget. Jag hade funderat på hur mycket är värt att lägga ned på med en hund som inte går att lita på. Ni känner såklart hunden bäst men jag känner att jag behöver vara lite "tough love" i detta.

#11 Det kan ju vara så att det enbart är vissa rörelser som gör ont, det behöver ju inte vara ömt utanpå för att det gör ont invärtes. Sitter det till exempel lösa ben eller broskbitar kan de röra sig inuti lederna och då orsaka smärta ibland och ibland inte. Hade det varit min hund hade jag dels gjort en rejäl veterinärgenomgång och kanske låtit en hundfysioterapeut känna igenom honom då dessa är experter på rörelseapparaten.

Är det aggression då och inte något annat? 

Min hund är genomkollad av veterinär och det är inget fel på henne, däremot så får inga andra än just familjen klappa henne efetrsom hon blir glad till en början och sedan biter- hårt. Hon kan även bita till oprovocerat hemma när hon tycker att jag ska ge henne uppmärksamhet, hon är ganska duktig på att bitas i allmänhet men efter mycket träning har hon trappat ner enormt mot mig, däremot biter hon fortfarande alla andra. Sedan får man fortfarande passa sig vid att klappa osv då hon ibland helt enkelt biter ifrån.

 Låt inte folk klappa, behöver du mot förmodan hamna i folkmassor (vet ej vart du bor) så försök gå en bit därifrån, skvallerträna eller liknande. Kolla upp hos veterinär så han inte har ont, kan vara så enkelt att en massage eller akupunktur vore på sin plats. :)

hur har det gått? vad sa psykologen?

Har bokat in en veterinärtid på måndag, så får se vad de säger…! 

vad vi vet så är det aggression, det är det han använder sig av oavsett anledningen, som vi ju inte vet. Men som i det exemplet, att det skulle handla om uppmärksamhet har jag svårt att se.  Ett typiskt exempel: Han sitter/ligger i knät och allt är lugnt. Så kanske man behöver flytta upp honom lite så han inte glider ner, eller klappar på fel ställe (oftast frampartiet) fast det gått bra minuten innan, så rycker han till och morrar; stirrar stint på handen. Om handen rör sig morrar han och hugger efter den. Efter det är han lite småkonstig en stund.

Vi har varit inne på ifall det kan sitta i hjärnan (pratade med psykologen om det också) men hon trodde inte det kunde vara det eftersom han inte hugger helt utan anledning. Biter oftast inte, utan låter mest. Men ja, det kan komma helt oförberett vad vi kan se så är svårt att förutse det. 

Känner ändå att du har en poäng i det du menar…Litar inte alls på honom, ingen i familjen gör det längre. Men kan inte ge upp än, så hoppas på en förklaring snarast! Vet att eftersom han är en liten hund ser risken mindre ut än om det hade gällt en stor hund, men problemet är lika stort för det. 

Psykologen gav tips på att vi skulle fortsätta träna honom i hantering samt undvika rasthagar och låta honom hälsa om det inte är hundar han går ihop med. Hon var mycket inne på att det handlade om integritet, hand ålder och personlighet att göra.  Om han inte funkar med andra hundar-undvik dem. Själv känner jag att jag inte är klar med detta än, vill gå djupare än så. 

Jag jobbar för övrigt som hundrastare och har ibland haft med mig honom, då har han aldrig visat några tendenser till aggression bland de hundarna.

Om en hund inte gillar en hund, hur mycket är "normalt" att visa det? Han går ju till attack direkt, biter inte, men gläfsar och låter massor. Kan ju själv tycka att ett morr räcker?