Hundar iFokus

Hundar

Etikettoff-topic
Läst 1106 ggr
Arrowhead
1

Dagen före

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Nu sitter jag här och kan knappt se vad jag skriver. Jag skriver inte ofta här men jag kände att jag behöver det nu även fast ingen skulle svara. Imorron så ska vår ena hund avlivas. Jag vet att det är det bästa för honom då han har vart sjuk ett tag och mått ganska dåligt. Visst har han bra dagar men han har för många dagar då han mår så dåligt att han knappt vill gå ut och då känns det inte rätt att dra ut på det oavsett hur svårt det känns nu. Han är ändå 11 år så han börjar ju bli gammal nu, jag hade dock hoppats på nåt bra år till. Jag sitter här instängd på mitt rum helt förstörd, jag kan inte sluta tänka på vad som ska hända. Jag kan inte sluta gråta och samtidigt så sitter resten av familjen och kollar på film, jag kan höra hur dem skrattar och jag känner hur ilskan växer. Varför är jag den enda som bryr mig? Jag har dock ett problem här som legat och gnagt enda sen han började bli dålig. Det är mammas sambo som ska åka till vet. med honom imorgon och jag vet inte om jag vill följa med. På ett sätt känns det som att det skulle vara lättare att komma över det om jag följer med och är med honom sista tiden. Samtidigt så vågar jag inte riktigt följa med då jag vet hur mycket han hatar att vara där, han kämpade för sitt liv när de skulle raka honom för ett blodprov, så det skulle kännas hemskt ifall han det sista han gör är att kämpa för sitt liv. Jag tror inte jag skulle klara av att se det.. Jag vet inte hur jag ska göra och jag ville bara skriva av mig lite, förlåt om det blev rörigt.

Fransu
2
#1

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Önskar att det fanns ord som kunde lindra det jobbiga du går igenom nu. Lider verkligen med dig. Det är så oerhört jobbigt att skiljas från en kär familjemedlem som dessutom funnits med länge i ens liv. Jag vet hur det är. Jag har varit där själv.

Svårt att råda om du ska följa med till veterinären eller inte. Jag undrar hur väl hunden känner din mammas sambo, är han trygg med honom? Om inte så vore det bästa om du eller din mamma eller annan familjemedlem som står hunden nära är med. För hundens bästa. Han förtjänar att ha någon med sig som han känner och är trygg med tycker jag.

Stor kram till dig. Jag känner med dig. ❤️

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

[linda1989]
0
#2

<3 kram!

Catta-
0
#3

Fy vad jobbigt! Kram ❤️ Jag hade följt med. Är han trygg med dig kommer det kännas bättre för er båda om du är med in i slutet. ❤️

"Lycka och jubel att äga en pudel!"

peafie
0
#4

Jag har varit med en gång och missat en gång. För min del har det känts bäst att vara med, men jag tror inte att någon kan säga åt dig hur du ska göra. Det finns inte några rätt eller fel.

Kram. ❤️

Bloggen     ○    Instagram

poodlelicious
2
#5

Jobbigt… Jag har fått rådet tidigare att inte följa med om man inte klarar av att vara lugn och sansad. Brydde mig dock inte om det. Grät i pälsen och viskade i hans öra. Det var fruktansvärt men jag hade aldrig gått med på annat än att jag skulle vara med min bästa vän när han hade ont och var tvungen att somna in. Stackars liten.

Min teori är att det är lite som att skaffa barn. Man ångrar aldrig ett barn men man kanske ångrar att man inte fick det. Lite samma här. Du kommer förmodligen inte ångra att du var med även om det är jobbigt för du kan åtminstone bearbeta det. Om du sitter hemma och väntar kommer du alltid ha en massa tankar om hur det kanske var. Den ovissheten hade jag inte velat ha.

Vattenkrukan
0
#6

Kram på dig! ❤️

hemul
1
#7

Jag tycker också att du ska åka med. För hundens skull ifall det är så att han är tryggare med dig än med mammas sambo. Du kan ju hålla honom under färden dit o.s.v. För din skull under alla omständigheter. Du kan komma att ångra väldigt mycket om du inte är med. Jag tror inte att du kommar att ångra om du är med, även om det kommer att bli väldigt jobbigt. Det är jobbigt att sitta hemma och vänta också utan att kunan göra någonting alls.

Jag tror man funkar likadant när ett älskat djur dör som när en männsika dör. Det är viktigt att vara där om man kan och stötta så gott det går. Man kan få väldigt jobbiga tankar efterråt annars och det blir också ett slags avslut att man verkligen sett att den det gäller verkligen är död och inte bara har gått ut genom dörren och glömt komma tillbaka.

Hur gammal är du förresten? Och vi tänker på dig, hur du än väljer att göra. Detta är inte lätt för någon, oavsett ålder.

hemul
0
#8

Och ifall du undrar, det är känslomässigt väldigt jobbigt, men själv avlivningen går väldigt fort och stillsamt till. Det är över innan man förstår att det har börjat. Så det är inte otäckt på det viset.

Karolina-H
1
#9

Finns inga ord som kan lindra, är en del av att vara hundägare men den absolut jobbigaste delen när vi måste skiljas från våra vänner. Det finns inget rätt eller fel om man vill vara med eller inte vid avlivningen. Det är något du måste känna själv och ta besult om.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att inte vara med men så är jag en kontrollmänniska som vill veta allt och har svårt att inte få vara med. Mina hundar är mitt allt och jag kommer aldrig låta någon annan åka med dem. Fick ta bort min 3 årige hane i Mars i år och det är det värsta jag gjort men är så otroligt glad att jag var med honom intill slutet och fick se honom en sista gång ❤️

Codeavalone.blogg.se

Arrowhead
0
#10

Ni som oroar er över att det är mammas sambo som åker så är det ingen fara, de känner varandra jättebra och Totte är jättetrygg med honom.
Jag är inställd på att följa med än så länge så vi får hoppas att jag klarar av det. Jag får ganska lätt panik ångestattacker och jag vill inte utsätta Totte för det, jag vill att det ska vara så lugnt och stilla som möjligt för honom.

claravincent
0
#11

Ååh :(. Inga ord kan hjälpa, vila i frid totte <3


hemul
0
#12

Är det över nu? Hoppas det gick bra.

Arrowhead
2
#13

De är iväg nu, jag tänkte följa med men bröt ihop precis innan så nu ligger jag i sängen o hoppas på att jag inte gjort världens misstag.. Yissah är helt underbar, hon ligger bredvid mig o slickar bort tårarna och får mig att fokusera på att klappa henne.