Blodöra
Har någon här erfarenhet av blodöra?
Hur behandlade ni det hela? Om ni behandlade?
Hur ser er hund ut efteråt?
Min kära pojk har drabbats utav det och det ser minst sagt fördjävligt ut.
Det stör honom inte det minsta dock, pigg och glad som vanligt.
Får pilla och ta på örat, inte överdrivet varmt eller ömt osv förutom att det är rejält svullet.
Enligt veterinär så är det ingen idé att göra något just nu eftersom han inte har ont av det.
Håller hans aktivitet nere såklart så han inte är ute och stojar alltför mycket med risk för att skada örat mera.
Skulle kunna operera och tömma ut blodet för att få ett snyggare öra efteråt men jag är inte bekväm med operationer i onödan eftersom varken han eller jag inte kommer lida av hur örat ser ut efter att blodet "försvunnit".
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus 
Min pappas hund fick samma i våras. Örat är fortfarande svullet. Han fick samma ord till sig, att avvakta med att göra vid det. Och när de tömmer så kan det lätt fyllas igen eftersom det finns plats för det. Skinnet måste sys fast igen i brosket liksom, så resultatet skulle väl inte bli sådär bra i vilket fall som.. Nu har hunden hängande öron, o rister mkt på huvudet o kliar en del, han tycker det e skönt liksom. Jag upplevde att han var besvärad av det men vi alla tyckte olika.
#1
Exakt det jag tänkte med operationen, onödig risk känns det som.
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus 
Min hund fick det. Den blev så uppblåst att de tömde den, alltså ingen operation utan bara dränering.
Fick göra det 2 eller 3 gånger sedan gav vi upp, örat är lite tjockare än det andra och lite knottrig till känslan på vissa ställen.
Var 2-3 år sedan och hon har inte fått tillbaka det, hon har halvt hängande öron så man ser inget och är man inte medveten om att hon har haft blodöra så känner man ingen skillnad när man pillar på hennes öron.
Min systers hund gjorde samma som 3 och det var minst för tre årsen det har inte kommit tillbaka.
Min berner fick det. Antagligen mitt fel. Vi brukade kampa genom att jag grep tag i hans päls på sidan om halsen och han förskte bita i mina armar. Han slängde med huvudet mycket då och öronen daskade ju i mina armar, men inte tänkte jag på att det kunde gå så.
Han led verkligen av det, det var som en halv tennisboll längst ner i örat och han gick med huvudet på sned. Kunde känna hur tungt det var när jag lyfte örat med handen.
Veterinären fixade det med an metod som var ny då. Tömde ut blodet och sen häftade han liksom ihop öronflappen så skinnet inte skulle kunna dela på sig. Örat såg efterut normalt ut, men var stelt och konstigt att ta i. Inte som det andra som man i pincip kunde knyckla ihop i handen. Vet sa att om man inte gör någonting alls så blir det blomkålsöra, som på gamla boxare. Låter ju inte så kul.
Det kan bli lite "blomkålsöra" efteråt när det självläkt, men sällan något som hunden lider av - det är mest kosmetiskt. Vill man få örat snyggt, så är det nog tömning och att sy öronlappen som gäller - men det är som sagt sällan något som är nödvändigt🙂