Problem med hantering av valp
Min valp är nu 4 månader och jag har försökt sköta hantering (kloklippning, känna igenom, pälsvård) efter konstens alla regler. Liten stund varje dag, mycket beröm, aldrig banna, inte ge mig. Det fungerar dock inte särskilt bra. Valpen ser allt och då menar jag allt jag gör som en lekinvit. Kan inte klappa, kan inte borsta, kan inte ta i den osv utan att det vill börja bita och leka. Jag kan göra ryggsäcken och då lugnar han sig men då använder jag ju båda händerna för att hålla fast honom. Om jag försöker börja med borstning eller annat efter ryggsäcken så går han igång och biter direkt igen. Om han somnar vaknar han så fort jag rör honom. Vad kan jag göra? Är rädd för att tvinga honom för då blir kanske hela livet en lång strid.
Valpar bits, det är bara så. När min hund var valp trodde jag hon aldrig skulle bitas för hon var som en liten piraya men jo visst tog det slut men hon var sen med att sluta bitas man fick visa att det inte var ok ha tålamod hänvisa till en leksak eller något.
#1 Jaja att valpar bits vet jag men jag kan ju inte ge den en leksak när jag ska borsta eller klippa klor.
#2 Nä men jag gav inte tips om vad du skulle göra när du borstade/klippte klor jag gav bara mina tankar på det, min valp bets väldigt ofta och tyckte det mesta var en lek men det gick över jag kom på egna strategier för att få bort det men minns inte nu hur direkt. Du sa ju inte bara att valpen bets när du borstar eller klipper klor du sa även att den bets när du klappar osv. Här är en länk jag hittade om valpar som bits: http://www.agria.se/hund/artiklar/valp/fredrik-steens-valpskola-valpar-som-bits/
Att han bits annars lägger jag ingen energi på alls. Det är ju en valp så jag hade inte räknat med annat. Det är bara att kampa med leksak och öva på lite tricks. Det är kloklippning etc. som inte funkar på grund av bitandet.
#4 Jag tror det kommer gå bättre med tiden med kloklippningen, det är bra att börja tidigt med kloklippning och vänja hunden med det och fortsätta vara envis även om hunden försöker bitas och leka så får du visa att nu är det inte lekstund utan klippa klorna stund. Du kommer kanske få mer tips här sen i tråden jag är inge bra på att ge tips om sånt här ;)
Man bestämmer sig för att klorna ska klippas, håller sin valp i ett fast och bestämt grepp och klipper klorna. Ju tidigare desto bättre.
Min valp är snart 5 månader och är också väldigt "på" Nu har jag börjat träna lite på tålamod, när han är stilla och inte gör något alls får han godiset. han får också vänta tills jag säger varsågod vid maten Jag utökar tiden allteftersom. När vi klipper klor så får han godis hela tiden, vi vill att han ska tycka kloklippningen är trevligt. Min york låg inte stilla särskilt länge i början, så vi klippte bara en klo om dagen, godisbit efter, det funkade bäst på henne. Ta den tid det tar och stressa inte med klorna, ta en klo om dagen om det funkar bäst på din valp beröm mycket med godis. Det viktigaste är att du och valpen trivs med kloklippningen.
Min hund var helt hopplös när jag skulle klippa klorna på honom som valp. Han slingrade sig, bets och jag behövde alltid hjälp av någon för det var omöjligt för mig att göra det ensam. Nu är han jätteduktig och står stilla när jag klipper hans klor. Jag sätter honom på ett bord och ger en godis + en kort paus efter varje klo. Det var lite stökigt de första gångerna men han lärde sig snabbt.
Jag tror också att det blir bättre och bättre ju äldre din valp blir. 🙂
#6 Ja det är ju den metoden jag vill prova. Men alla experter som ger råd säger att det ska vara så myyyyysigt och härligt och om man bara börjar tidigt så är det inga problem. Yeah right… Rackarpälsen vill bitas eller sova. Men han är helgo att träna med så jag ska inte klaga😃
Om jag bara tvingar honom finns det inte en risk då att kloklippningen kommer vara en kamp hela livet? (en liten mellanpudel kan man ju hålla fast men det är ju inte önskvärt)
#9 Man håller per definition inte fast, så snart hunden mjuknar så mjuknar man själv, det är absolut inte meningen att det ska vara en ständig kamp. Men vissa hundar behöver man lära att hantering betyder stå stilla och vänta, det kommer inte alltid per automatik.
Vi har "tvångsmyst" med vår valp sedan han var liten. Han har helt enkelt fått ligga i knät tills han somnat och då har vi bara lyft/skjutit av honom utan att säga ett ord. Så fort man lägger honom i knät eller lyfter upp honom så slappnar han av nu. Vi bara klipper klorna helt lugnt, myser en liten stund och sedan skjuter vi av honom. Valpen ligger som en död sill under tiden.
Jag hade börjat med att låta valpen ligga i knät tills han sover (sover på riktigt, inte bara ligger avslappnad och blundar) och då bara skjutit av honom. Bråkar hunden så håll ett fast tag och slappnar hunden av så gör likadant. Efter några gånger hade jag klippt klorna och sedan hade hunden fått ligga kvar tills han sover så att han lämnar situationen med en känsla av totalt lugn. Hunden lär sig snabbt att det är lugn som lönar sig och inte att bråka.
Jag tränade förut vår nu vuxna hund med godis och beröm och det har aldrig varit en "kamp" att klippa klorna men avslappnad har han inte varit, och han har ryckt i tassar och legat spänd av förväntan på godis. Nu gör vi likadant på honom som på valpen - bara lägger honom i knät, klipper helt lugnt, myser lite och sedan får han gå. Nu kan han rycka lite i tassarna ibland men ligger mestadels avslappnad och blundar. Jag tycker det är så skönt att slippa godisfokuset och att nästan "be om ursäkt" för vad man gör. Nu ser jag det som att jag gör hundarna en tjänst istället för att det är de som är duktiga och står ut med kloklippning. Detta har gett mig en lugnare och säkrare känsla vilket smittar av sig.
Det räcker att jag flyttar mig lite i soffan så tittar han upp direkt. Skulle absolut inte kunna röra honom när han har somnat utan att han vaknar.
Jag kör godis ;) Gärna godis som tar lite längre tid, typ en tuggpinne eller dentastix (delar de minsta storlekarna i tre åt henne, det tar sin tid ändå. Ser ingen anledning att hon skulle få en hel sån, hon är också fyra månader!) I början ville hon också tugga och bitas på allt, som tur var hade jag två kammar så hon fick bita på den ena, ibland bytte vi för hon ville ha min… Där funkade alltså inte alltid godis för hon ville hellre tugga på en kam ;) Men nu somnar hon så fort jag börjar borsta henne, vaknar ju dock såklart när jag måste vända på henne. Tassarna är hon inte lika duktig med men jag håller fast tassen, är lugn och ignorerar henne när hon försöker rycka undan. Bitas försöker hon oftast inte längre, men gör hon det avleder jag med godis. Har mest problem med att klippa, mellan trampdynorna och i ansiktet (hon får massa hår i ögonen annars, och så har hon lite rinnande ögon så lättare att hålla rent och torrt under om pälsen är kortare i ansiktet) för hon bara rycker undan, och huvudet är ju värst, samtidigt som man inte vill riskera att klippa fel eller sticka saxen i ögat! Har iofs hänt med klorna, hon rycker bort tassen i precis det ögonblick jag klipper, och vips så är det klippt för långt! Har bara varit… Ännu lugnare och försiktigare med var jag sätter kloklipparen, svårt att förklara kanske… När hon rycker så håller jag bara lugnt i tassen tills hon slappnar av. Var lite kul igår förresten, var hemma hos mamma, och min syster som också var där klagade på att Alizza rev henne när de lekte. Så jag bad mamma hämta kloklipparen (hon har också hund), och när mamma ger den till mig så kommer Alizza rusande och hoppar upp i knät på mig! Och alla undrar "Hur fick du henne att göra så?" men grejen var ju att den kloklipparen såg helt annorlunda ut än den vi har hemma, så hon trodde väl bara att mamma gav mig nån leksak eller att det såg kul ut ;D Helt och hållet en slump, och hon var inte supernöjd med att få klorna klippta men det går ju fort över.
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.
#12 Han behöver inte sova när du klipper. :)
Jag har flera gånger hanterat en schäfer som ägaren slutat hantera hunden då denne bet vilket inte var så roligt när man hade en närmast vuxen schäfer i armarna och händerna då man skulle hålla på med denne. Nu har denna blivit den mest underbara hunden då den lärde sig att det lönar sig inte att bitas för människorna skiter fullständigt i det.
Har man en valp så är det bara att bestämma sig att "nu ska vi klippa klorna" och då klipper du klorna. Småbits valpen så hade jag sett undan det men gör det ont eller eskalerar så hade jag sagt till valpen att den inte ska göra så och naturligtvis berömmer man -lugnt- om valpen är duktig och då kanske den får gå om den är så pass lugn. Man kan säga typ "slut" och gå iväg. På så vis berömmer man att valpen är lugn vilket på lång sikt oftast leder till att man har en lugn hund vid hantering då denne vet att lugn=få gå och göra något roligare.
Mjukost på tub! Kräver att man är två men då har valpen fullt upp med det goda i ena änden och man hinner borsta /klippa några klor :D
#11 Nu vet jag inte hur det ser ut hos dig när dina hundar blundar och är avslappnade när du klipper klorna och tvångsmyser, (så det kan jag inte uttala mig om) Min andra hund avskydde att klippa klorna, i början kämpade hon emot och försökte komma loss efter en stund blev hon helt slapp i kroppen och blundade. Jag tyckte det va otäckt, det va precis som hon stängde av, att hon inte klarade av att vara med mer. Nu har jag läst en del om alfarullingar. När hunden efter en stunds kämpande blir helt slapp i kroppen och till syntes avslappnad har mätningar gjorts på hunden. I det läget så är stressnivån skyhög. Lika hög som om man sparkar på hunden. Hunden mår inte bra trots att den till synes är helt avslappnad, den har bara gett upp… Då är det bättre om man har en hund som är "vaken" och upplever kloklippningen som något trevligt, än om den behöver stänga av helt.


Dessa bilder är från kloklippningen imorse, så nu vet ni hur det ser ut hos mig. Det var inget bråk och stök alls, valpen slappnade av så fort han blev lagd i knät och somnade efter en liten stund. Man somnar inte på tre minuter om man ligger och är stressad och rädd och tycker att situationen är obehaglig. När husse flyttade på honom såg han alldeles yrvaken ut. Man ser väl förhoppningsvis skillnad som hundägare på om hunden är så stressad att den "stänger ner" eller om den verkligen är avslappnad. Valpen visar noll tecken på att vara stressad och den vuxna visade mer tecken på att vara stressad när vi använde godis mot nu.
Hade valpen tyckt att det varit otäckt hade han förmodligen gått iväg när jag hämtade kloklipparen eller klippte den vuxna hunden, men valpen lade sig nära och tittade. Jag ser inte hur godis och beröm skulle göra situationen bättre - han ser ju ut att ha det hur mysigt som helst ändå.
Det är fullt möjligt att få en hund att tycka bra om kloklippning utan godis, även om det kanske inte är intrycket man får om man läser på hundforum där det låter som att allt som inte är 100 % godis och beröm innebär alfarullningar och kuvade hundar. Men allt är inte svart eller vitt och det finns inte bara en väg till lyckliga, trygga hundar.
Att det är att föredra att hunden är vaken och upplever kloklippningen som positiv jämfört mot en hund som blir så stressad att den stänger ner, det kan nog ingen människa i världen säga emot.
Självklart känner du dina hundar och vet bäst vad som funkar för dom
Det jag säger är att det är verkligen svårt att se om hunden är avslappnad eller om den har stängt ner. Det går inte heller att se på dina bilder.
Hunden ser ut att (nästan) somna och tittar sen yrvaket upp. man ser inga stressymptom alls
Nu efter att jag har läst på, så är jag säker på att min förra hund stängde ner, hon visste att hon inte slapp undan, hon hade lärt sig att jag va starkare. Olika hundar är olika envisa, vissa ger upp snabbare.
Om man tvångsmyser (håller hunden) lär den sig att matte är starkare i alla lägen.
Personligen tror jag att det är fel, det är min erfarenhet
#19 Jag tror alla hundägare har en magkänsla för vad som är rätt och fel för sin hund. Det gäller bara att lyckas sålla bort allt öronbedövande brus från vad alla andra tycker och tänker om man ska kunna hitta och lyssna till den. Sen gäller det att våga erkänna om man känner att man är fel ute vilket inte alltid är lätt.
Du säger att din hund kämpade emot och plötsligt slappnade av och att du tyckte att det var otäckt - ja då var det förmodligen inte bra. Du kände ju att det inte var bra så då gjorde du helt rätt i att byta strategi.
#20 Håller med dig, andra dömer alldeles för mycket. Man måste gå för vad som känns rätt och fel för sin egen hund alla hundar är individer jag skulle aldrig kunna lyssna på vad alla andra sa för då skulle jag gjort på 100 olika sätt, man måste hitta sitt eget sätt :)
#20 Jag tror inta ALLA hundägare har en känsla för vad som är rätt för sin hund Många har säkert känslan, men inte alla. Om alla hade känslan, så skulle det (nästan) inte finnas några problemhundar alls. Det är säkert inte många hundar som föds till problemhundar. Det är människor som formar dom så. Det är nog första lektionen en hundägare bör ta…. Ingen skulle heller behöva fråga om råd om man bara behöver känna :)
#22 Jag brukade fråga om råd mer förut när jag var ny hundägare, och jo visst kände jag egentligen av vad som var rätt men ville göra rätt av mig så frågade här och till slut blev jag så virrig av alla olika åsikter att jag förstod att bästa sättet var att hitta min egen väg och vad som funkade för min hund utan att lyssna för mycket av andra, men visst tar jag åt mig av vissa tips som sägs här på forumet om dem är bra vill säga ;)
#23 Visst är det bra att fråga om råd och byta erfarenheter det är så man lär sig. Jag frågar hela tiden…. Egentligen är det konstigt att människor har så vitt skilda åsikter hur man tränar/lär hundar på bästa sättet. Vi borde vet nu, vi (människa- hund) har ju ändå hängt ihop under väldigt lång tid. :)
Men om allt tvång framkallar stress hur ska man till exempel kunna passivitetsträna?
#22 Med att känna vad som är rätt och fel menar jag inte att bara man känner efter så vet man hur man ska göra med hunden för att lösa alla problem. Det jag menar är att man får en känsla om vad som är rätt och fel när man provar olika metoder. Känner man att det man gör inte känns riktigt bra så får man söka sig vidare även om "alla andra" säger att det man gör är rätt.
#23 Även jag lyssnade alldeles för mycket på andra och glömde bort mig själv i allt godisregn och klickande och beröm och när min nu vuxna hund var 8 månader var både jag och han helt sönderstressade och det får jag slita med att försöka städa upp nu. Det är livsfarligt för sådana som mig som är lite oroliga, hönsmammiga och vill göra "alla rätt" att läsa på hundforum egentligen. Det är lätt att allt bara blir kaos.
#25 Jag upplever att de gånger framför allt min stresshund blir "tvingad" att göra något (och inte har en massa olika val) så blir han lugnare. Till exempel så fick han muskelskador och jag fick lov att varje dag gå med honom en timme och stretcha honom direkt vi kom hem när han var varm och vi hade max 15 minuter på oss. Ingen tid för daltande utan det fick bara lov att göras. Det har gått hur bra som helst. Det mesta annat med hunden var vid den tiden stress och gnäll men när vi stretchade var det helt lugnt. En kvart varje dag var vi som i ett vakuum där allt bara var lugnt och tyst och skönt. Det kändes som att stretchingen var en av de mycket få saker som vi gjort rätt med den hunden och då hade vi alltså gjort tvärt emot så som vi brukade träna (vanlig träning/hantering bestod en massa godis och beröm och mycket shaping). Det verkar som att han tycker det är skönt att någon annan "tar befälet" en stund, så att han bara kan vara. Så jag upplever absolut inte att all "tvång" leder till stress på alla hundar. Det beror helt på hunden och hur man tränar. Är man helt lugn och avslappnad men bestämd får man helt andra resultat mot om man gör samma sak men är stressad/orolig/hotfull/irriterad.
"Vara still" gör jag genom att hunden får vänta på berömmet/godiset Valpen är ganska duktig på att kontrollera sig själv när jag håller en godis framför näsan på honom Passiva är hundarna när dom vilar/sover eller ligger och spanar i trädgården. Mina hundar är ganska coola men ibland går det i 110 Sen kan jag hålla med om att det lätt blir mycket fokus på godisbiten så fort man ska göra något öht därför brukar jag variera belöningen Klicker bara avskyr jag, jag blir stressad av skräpet När jag klipper klor är jag lugn och ger mig inte, jag pressar inte heller hunden och tar mer än hen vill och är redo för. Det handlar ju om tillit Tvång, tror jag skapar stress hos alla
Våran Enja var det mycket spring i som valp, vad jag gjorde var masera henne och lite pälsvård mm kloklippningen fick vi ta en tass i taget bestämnt men inte panikhållning. Så länge hon streta så klippte jag inte utan tog en klo varje gång det var kampfritt :) funka för oss idag är hon vuxen som tar allt med ro
Min valp tog också allt som lek vid den åldern, man får ha tålamod och ska man klippa klor så gör man det, ingen utväg! Men det ska inte bli till brottningsmatch! Bättre å göra det till nå positivt! Belöningen när du fått klippa nån klo kan ju vara en lek istället? :) Men sen något som funkat på min när hon var så liten var att klippa när hon var trött! och sen pilla ofta på tassarna.
Sen kommer du nog på vad som funkar bäst med din hund :)
// Michis
Det blir brottningskamp. Varje gång. Känner han att jag tänker hålla fast honom även om han inte vill så vill han bort. Blir så vild så jag inte kan hålla.
#30 min hund var så i början som mindre valp, sprattlade som en fisk. Jag fick hålla fast henne i min famn tills hon lugnade ner sig, tog fram kloklipparen visade den sen klippte jag lite i luften bredvid hennes klor när hon lugnat ner sig för att visa sen började jag klippa tog ett par gånger nu ligger hon helt avslappnat och blir kloklippt, gäller att vara envisare än hunden.