Det beror ju på anledningen till varför dom skäller.

#1 Hur menar du då?

Tillåter inte att mina skulle vrålskälla eller "fara" emot andra hundar.
Pipa till eller skälla till bryr jag mig inte. Men bästa ärom de ignorera dem iställt :)

Hundar som skäller, drar mot andra hundar mm tycker jag är problem
Hundar som går kvar vid sidan eller ignorerar tycker jag inte är problem :)

Du hade nog haft problem med det om du hade en 20kg+ hund som drog i kopplet och gjorde galna utfall emot hundar. Hundar kan göra utfall av osäkerhet, eller rent av aggression för något hänt, det kan finnas många anledningar till varför hundar kan agera såhär. Min tik hade aldrig varit med om något dåligt men började ändå göra utfall såfort hon såg hundar, såfort hon såg folk som åkte skateboard, eller sparkcykel, eller barn som sparkade boll (det värsta för hon ville ha bollen), eller katter, fåglar, ja allt. Hon har fortfarande grova problem med katter men allt annat funkar super. Det är dock inte så kul när man har en hund på 25kg som reser sig på bakbenen och drar emot hunden för allt den vill och sedan river dig på både ben och armar för du försöker hålla tillbaks den på något vis. Och det är just då det blir ett stort problem.. Och de här sekunderna, är då en minut långa i din skalle när du står där med din problemhund som alla kollar snett på, och vet du vad? småhundsägare ÄÄÄÄÄLSKAR att stanna och stirra så där står man med sin hund och gör allt för att lugna den medans det där 3sekunders problemet helt plötsligt blev till flertal minuter för folk inte verkar förstå något :)

#2 Beror skallen på aggression eller osäkerhet?

Jag tillåter inte skall. Hundar behöver inte skälla  för att kommunicera. Enda gången det tillåts är om jag bett om det.

`#4 , ja, skulle jag ha en sån hund, skulle jag åxå känna att det var ett problem. Frågan är ju, vad är problemet egentligen?  Är det aggression? Isf varifrån kommer aggressionen?   Jag tycker att det är en intressant grej faktiskt, eftersom så många har problem just vid hundmöten. Jag är helt övertygad om att lösningen är inte att jobba med hundmöten i sig, utan jobba med det som är problemet, vad nu det är

Jag tror att I många av dessa hundmöten är det mer ett människoproblem: Människorna överför sina känslor via kroppshållning, ansiktsuttryck på sina hundar. Naturligtvis finns hundar, som har verkliga problem I kontakten med andra hundar oberoende av sina ägare, men, som jag ser det är de få. I denna tid har vi blivit rädda att ta kontakt med andra. De, som inte är som oss är " konstiga". Ett sätt att " förenkla" tillvaron, som egentligen försvårar den.

Tycker inte det är ok. Jag gick med 3 hundar idag, vi gick förbi 2 styckna som rastade 4 hundar tillsammans. Dessa hundar förde ett himla liv. Om jag ska vara ärlig tyckte jag mest synd om ägarna som hade skällnade/ryckande hundar I kopplet. De såg lite besvärade ut.

Min hund kan skälla när hon är själv pga osäkerhet (aldrig när vi går I flock) och då ryter jag till eller försöker avleda. Tycker inte det är ok alls.

Som andra redan nämnt så är det ett problem när hunden skäller och nästan drar omkull sin ägare för att springa på en annan hund, eller en 9 månaders labbe som jag var hundvakt åt i några dagar förra året, han skällde inte men hängde i kopplet och ville leka med varje hund man mötte. När den andra hunden bara gick vidare så vägrade fortfarande labben gå framåt och la sig ner istället för att jag brukar bara gå vid hundmöten men han ville ju sitt.

Går även regelbundet ut med en grand danois som i början gjorde utfall mot en annan hund, jag lyckades hålla kvar honom som tur är!! Nu tittar han bara på den andra hunden medan vi går förbi men man vet ju aldrig.

Jag är också nyfiken på var den här osäkerheten hos hundarna kommer ifrån, inte bara med andra hundar men med cyklar, skateboards osv som hunden bara skäller och skäller på.

Jag tror att om ägaren spänner sig vid ett hundmöte redan första promenaden så ser ju hunden ett tillfälle att ta över situationen. Alla beteenden hos hunden visar ju hur ägaren uppfostrat dem 🤔

Problem i min mening betyder att man tappar kontrollen eller känner att man inte kan hantera hunden på ett önskvärt sätt, ex vid aggression, hoppande, överdrivet skällande eller liknande. Dvs man känner att man inte riktigt kan hantera hunden, och det är faktiskt ett problem då det kan bli situationer man inte klarar av på ett säkert sätt.

Om det bara är att hunden skäller enstaka gånger eller kanske tappar fokus på mig i nån sekunder så kallar jag det istället "icke önskvärt beteende". Dvs det är egentligen ingen farlig situation utan bara ett beteende jag inte riktigt vill ha vid hundmöten. Det innebär ju inte att jag inte jobbar med det, men jag tycker man ska skilja på en riktigt problematisk situation mot en ouppskattad reaktion.

#9 Min hund är livrädd för stora hundar (hon har blivit påsprungen/jagad ett antal gånger av större lösa hundar), så därför skäller hon.  Vissa hundar tycker hon är extra läskiga, men vi jobbar på det. Det är synd att vissa hundägare förstör för andra…deras hund vill ju "bara leka".

Min ena tik är rädd för främmande hundar och har därför i större delen av sitt liv skällt och gjort utfall mot mötande hundar. Det är ett problem för att hon är osäker och varje möte är jobbigt för henne. Jag har jobbat i många år med att få henne trygg i hundmöten och äntligen kan hon gå förbi de flesta hundar på några meters avstånd utan att skälla. Men problemet för mig (även om omgivningen blir sura) är inte skällandet utan den stress det är för henne att möta en hund och det är det vi jobbar med. Sen att skällandet blivit mindre är en bonus eftersom jag ju hellre vill ha en hund som inte skäller i tid och otid. Min andra hund skäller ibland i hundmöten men det är mer ett lugnt skall, det jobbar vi också på, inte för att hon är rädd där utan att det blir jobbigt när hon ska stanna vid varje möte och glo på hunden och skälla. Men skulle inte kalla det ett problem.

Tack för er respons :)   Tanken föddes när jag gick instruktörskurs för Eva Bodfäldt ecucation, och den instruktör vi hade, har bla vunnit SM i sin gren med sin hund. Den hunden är ju som ni förstår klockren i sin tävlingsgren, men den drar oerhört i koppel. Ägaren har dock inget problem med det, och har därför inte tränat på det. DET tycker jag på nåt sätt var befriande att höra :)

Ja, problem blir det ju bara om ägaren uppfattar det som ett sådant. ( Eller om andra uppfattar att ägaren har problem med sin hundhållning, vilket de ibland gör oftare än att de uppfattar att de själva har det :)).

#13 hua, skulle aldrig orkat gå med ett gang dragande hundar…men visst tycker hon det är ok så är det upp till henne, så länge hunden inte drar omkull henne och stör andra hundägare så att säga. De flesta brukar dock förespråka en god vardagslydnad 😎

Sant #14 Ofta är det mötande som uppfattar ett problem

Det kan skrämma många hundar när andra hundar skäller på dem, därför tycker jag inte att det är okej när hundar stormskäller och gör utfall. Däremot lite små skall anser jag inte som något större problem. Jag tycker att man ska arbeta på anledningen till att hunden skäller. Min hund skäller ibland på andra hundar för att hon helt enkelt är rädd för dem. Därför försöker jag jobba på att hon ska känna sig säkrare bland andra hundar, med hjälp av lugna hundar jag känner.

Om hunden vi möter är i balans har jag inga problem alls. Men om det är en osäker hund som stirrar eller lägger sig ner för att göra utfall när man passerar så reagerar min hund. Då väljer jag ofta en annan väg för att inte stressa min hund

Jag skulle se det som ett problem om jag vore du, av en mycket enkel anledning - det kan trigga mötande hund. Att den skäller innebär inte att det är en bra kommunikation, hade du mött oss så skulle du fått en 45kg hund slängandes mot dig. Vilket antagligen inte är så roligt för dig.
Nu menar jag inget mot dig som så utan tänker mer på att det kan vara triggande mot andra hundar om ens egen hund skäller, därav också mitt exempel att vår hund är en av de som reagerar på sådant. I den mening tycker jag det bör ses som ett problem som ska "lösas" då det minskar riskerna för otrevligt möte.

Vår hund har inga problem vid möten - så länge den mötande hunden beter sig också. Men så fort den skäller, bråkar i kopplet, gör utfall m.m så gör vår utfall mot den. Dock är vår ute efter lek = ett "positivt utfall".
Men bara för att vår är ute efter lek så gör det inte allt till något trevligt, hur ska den mötande veta att han bara är ute efter lek? Hur kan dom veta att han egentligen är en trevlig och busig hund? Givetvis kan de kolla efter signaler, men det är inte alla som gör det.
Vår är dessutom av en ras med dåligt rykte, vilket gör det ännu mer troligt att den mötande tar hans lekinvit som ett hot. Vilket är ännu mindre roligt för oss.

Hundmöten kan vara problematiska av många anledningar, ett av det värsta jag vet om är när den man möter har sin hund längst ut i kopplet. Jaha, tänker nog vissa nu. Men när den mötande hunden är en som slänger sig emot andra hundar m.m så är det inte så roligt att möta den längst ut i kopplet eftersom ägaren då har mer eller mindre noll koll på den.  
Kan man inte lita på ägaren så kan man absolut inte lita på hunden.

#4 Åååh, vad jag känner igen det där med småhundsägarna som stannar och stirrar! Förra hunden jag hade, 37kg schäfer, var helt hopplös ett tag, råskällde och drog som en galning mot andra hundar. Mötte ganska ofta en gammal tand med rollator och fyra skällande papillons, och hon stannade ALLTID och stirrade ogillandes medan jag kämpade med min hund, trots att hennes hundar skällde minst lika mycket. Ibland var jag bra sugen på att bara släppa kopplet..

Det blev dock bättre. Mot slutet drog han fortfarande mot andra hundar, men han skällde inte åt dem. Dessa papillons däremot.. Trots att min hund INTE skällde så stannade hon och stirrade, medan hennes hundar skällde som galningar. Till slut tröttnade min hund ur och började skälla tillbaks, och då fick jag den där ogillande blicken igen.

Liknande problem hade jag med grannen, som ofta anmärkte hur "dålig kontroll" jag hade på min hund eftersom han drog mycket. Hennes hund drar visserligen inte, men var jäkligt duktig på att skälla ut min hund vid varje möte, trots att min hund inte skällde.

Jag hade "Problem" en gång, när vi bodde hos min farmor några månader. Mötte ibland en med två större hundar och Lillan ville dit. Jag satte henne ner för att få kontakt men problemet i sig var att denna person gjorde samma sak med sinaxD Så ibland tog det evigheter att komma förbi varandra :P

Jag vet att vi har ett problem och jag vet varför och vi tränar varje dag på det. Jag har en otroligt osäker hund vid hundmöten, annars funkar hon hur bra som helst med andra hundar. Hur problemet kom fram vet jag också, påflugen av samma hund flera gånger när hon var yngre vilket sitter i trots träning idag, hon blir bättre men reagerar på vissa hundar, beror helt på vad den andra hunden ger ut för signaler. Men jag anser fortfarande vi har ett problem. Slänger sig i kopplett, står på två ben och gapar. Skälla/gruffa kan man få göra man absolut inte slänga sig kopplet.

Jag längtar till den dagen vi kan möta vilken hund som helst. :)

Ja det blir problem om han skaller, jag tror sjalv att han inte mar bra av att hela tiden kolla runt och 'leta' hundar att skalla och dra pa. Hans eget hundsprak ar inte optimalt heller. Han blir stressad av andra hundar som skaller och drar och jag tycker det ar sa mycket mer jobbigt att traffa en sadan hund aven om traningen funkar okej I sadana situationer ocksa (fokus pa mig). I helgen sag jag 2 hundar dra omkull en tjej och det vart inte kul att se, men helt hennes fel (not paying attention). Sa nej tycker problem vid hundmoten borde vara for att respectera andra hundar/manniskor/barn och inte bara tanka att detta problemet stor inte mig…

Ni som klagar på att era grannar osv anmärker på att eran hund är utom kontroll måste ha förståelse. Grannen kan vara rädd för att er hund ska slita sig och gå på deras hund. Har varit i samma situation och det är inte trevligt att vara rädd för att få sin hund påflugen. Sen har jag stannat när andra hundar skäller fast min hund är tyst för att jag tycker det är en bra störning vid kontaktövningar.

#24 Bättre dock att de talar med den personen i så fall och tar reda på fakta istället för att klaga direkt, tycker jag i alla fall. Kan ju finnas massvis med orsaker till att hunden beter sig om den gör, utan att vara aggresiv på något sätt men kan upplevas som farlig. Har en granne som gick förbi vårat en dag och vår den stora hunden skällde vid staketet. Grannen anklagade att hunden var aggresiv bara för att hunden skällde = okunskap. Och så kan det vara kring detta också okunskap hos personerna.

#25 fast om den skäller vid ett staket är en helt annan sak. Jag bryr mig faktiskt inte om hundägaren säger "Fido är egentligen snäll han är inte farlig" för jag litar inte på sådant. Man ska kunna kontrollera sin hund annars får man leva med att folk tycker det är obehagligt.

#26 Det var ett exempel, principen är densamma. 
Ja självklart kan folk tycka att det är obehagligt men du förstod nog inte min poäng uppenbarligen

#26 jag förstår din poäng men jag tycker det är ditt ansvar att ta kontakt med grannen och berätta hur det ligger till eftersom din hund utgör en "större fara" i sammanhanget då den kan slita sig. Sedan får du också påpeka för grannen att den får jobba med sin hund efterson skällandet kan trigga oönskade beteenden hos andra hundar.

#28 Nja med tanke på ditt svar så nej du kan inte ha förstått min poäng med inlägget, men aja.
Nja jag tycker personligen inte att jag ska behöva förklara för alla runtom, bättre att personen som undrar frågar istället för att klaga och komma med förutfattade meningar. Anser jag i alla fall.

#29 men är du inte villig och göra ansträngningen att ta kontakten och förklara får du ju acceptera att grannarna har förutfattade meningar. Stör det dig så mycket är det bara att prata med dem.

Jag tänker lite såhär: Jag tror inte att alla hundar har problem just med hundmöten i sig, utan problematiken kan vara, som någon åxå skriver, av väldigt många anledningar. Det kan vara osäkerhet, aggressivitet osv, men många döper det till: problem vid hundmöten, istället för att kanske se att - min hund är osäker, och då jobba med det problemet. 

Möter jag ett eikpage, där en stor hund kommer och attackerar, för att min hund skäller, så känner jag att det mötande ekipaget har stora problem, inte jag.

#31 👍

#30 Jag håller inte med dig och handlar inte om att inte anstränga dig. Man kan omöjligt veta vad grannar eller andra man möter vet och inte vet. Man kan ju inte tala med varenda person man möter om hunden beter sig illa när de ser, det är ju omöjligt. Folk får lära sig att inte ha förutfattade meningar kring massa saker utan om de undrar får de fråga i så fall istället för att ha förutfattade meningar, är så jag resonerar i alla fall. så handlar inte om "vilja att inte prata med granne" mm som du skriver.

#33 Jag håller med dig, det bästa vore ju om folk frågade. Som du säger, man kan ju omöjligt veta vilka grannar som tycker vad, och inte känns det vettigt att ta kontakt och prata med alla  heller.

#33 annars kan du skriva en lapp och sätta upp i porten där du förklarar. Självklart ska du inte behöva prata med varje människa du möter med just grannar är annorlunda, annars får man räkna med att det pratas. Jag ska inte gå och fråga grannen om dennes hunds beteende när det är grannens hund som utgör ett problem för övriga grannar om du förstår vad jag menar. #31 håller med att skall inte ska provocera till attacker, även om det optimala vore att båda parter träna på att få lugnare hundar som kan bete sig vid möten.

#31 "Möter jag ett eikpage, där en stor hund kommer och attackerar, för att min hund skäller, så känner jag att det mötande ekipaget har stora problem, inte jag. "
Så du anser att du inte har någon delaktighet alls i detta?

I sådana här fall anser inte jag att det går att säga att problemet sitter hos den eller den, jag anser att båda har problem när bådas hundar beter sig dåligt. En hund skäller inte utan anledning vid möten och skällandet bör därför ses som ett problem, eftersom en skällande hund kan vara provocerande på olika vis för en annan hund.

#36 Jag menar såhär: 
Om jag möter ett ekipage, där hunden skäller på mina hundar, och mina hundar blir triggade av det, och beter sig illa, så är det mitt problem, inte den mötandes. Naturligtvis finns det något i den mötande hundens beteende som gör att de 2 av mina som reagerar, gör det . Vad det riktigt är, har jag inte fått någon kläm på, men det är alltid samma hundar de reagerar på. Det har ju blivit så att när vi möts, så säger jag och den andra hundägaren: Jahapp, då var det hallå igen.  Mina är inte ett dugg aggressiva och skulle jag släppa kopplen skulle de aldrig springa fram

Har jag då ett problem vid hundmöten?   Nej, jag anser inte det

#36 Dina är nog lite som min, rädd för andra hundar så hon kan skälla till (dock något skall bara inte bjäbb bjäbb bjäbb)

Sen tycker jag det är ett MYCKET större problem att ha en aggressive hund än en hund som skäller lite för att den är rädd.  Även om man måste träna på båda sakerna. Jag försöker I alla fall alltid träna på att hunden inte ska skälla och det händer sällan faktiskt. Men sen har jag en hund som är rädd för allt, hon är rädd för påsar, tält, stora jackor osv. Nakenhundsaveln har inte direkt satsat på temperament 🤦‍♂️

#38 Nakenhundsaveln har blivit mycket bättre, i alla fall på chinese crested. Men vissa raser har lättare för skall än andra också men inom chinese crested är aveln mycket bättre än innan och satsas på bra temperament av seriösa. (ja jag har en cc och en korsning med det)

#39 Jag har en sk "olycka", inte 100% puff. Hoppas du har fått en mer lyckad hund än min, hon är lite smått efterbliven…aldrig stött på något liknande.  Förhoppningsvis är aveln bättre som du säger, tråkigt när de förstör en ras så bara för att den ska se snygg ut. Har hört manga andra som har rädda kineser också så tror tyvärr inte det är jätteovanligt.

#40 Som sagt mycket bättre nu än vad det var innan. Hade med uppfattningen att de ofta var rädda mm men upptäckt att så är inte fallet längre.
Jag har en papillon/puff och en nakis grad 5. Den sistnämnda är mer rädd av sig men hon blev inte så bra behandlad i förra hemmet.
Däremot är de överlag mer försiktiga av sig och så. Men träning och bra avel så är de inte mer rädda av sig än många andra raser :) Men lätt till skall har dem ja

#40 Så länge som folk stödjer sådan avel kommer den också existera.

Nu handlar inte tråden om avel överhuvudtaget

#42 japp, tyckte att den hunden förstjänade ett hem också, även fast det var en tjuvparning. När jag köpte den visste jag inte heller att aveln var så dålig på kineser,  men får skylla mig själv för att jag inte tog reda på det. Tycker man borde mentaltesta kineser så bara de som håller måttet får avlas på.

Vi tränar men det är mer som en instikt känns det som. Däremot är hon fullt fungerande hund annars, jättefin träningskompis är bara synd att hon är så rädd av sig. Har som sagt haft hund förut och även Passat andras hundar och aldrig stött på något liknande så det är inte ett normalt beteende.

Min hund får gärna titta på hundarna vi möter, sålänge det inte blir ett intensivt stirrande. Ser jag att han håller på att spänna sig så säger jag till han, annars bryr jag mig inte så mycket. Ser jag att den andra hunden/ägaren har problem så brukar jag gå en bit ifrån och sätta min hund ner, för att underlätta både för mig och den andra ägaren. Accepterar inte att min hund skäller och lever om när vi möter hundar, finns ingen anledning till att hålla på så anser jag.

Ni som säger att ni inte accepterar skall vid hundmöten, vad tänker ni att orsaken till skallet är? Varför accepteras inte det?

#46 Det accepteras inte för att en stabil hund ska inte skälla när man går förbi andra hundar. Orsaken kan vara osäkerhet eller aggression. Sen kan hunden skälla till om den träffar en hund och vill leka med tycker inte det är samma sak.

En hundägare ska ju utgå från att ha en stabil hund.

#46 För mig finns det ingen anledning till att låta dem skälla, jag uppskattar inte om andra hundar skäller på oss om vi passerar så vill inte att mina ska bete sig så på promenad heller.

Att skälla på andra hundar är inte vettig kommunikation. Jag skulle kunna acceptera att mina skäller tillbaks på en hund som tillåts skälla hejvilt… men där går gränsen. De ska inte reta upp eller skrämma andra hundar (och det gör de ibte heller, de är rätt språksäkra).

Mina hundar är oerhört språksäkra enligt min mening, därav att jag inte har nåt problem. Jag är helt övertygad om att deras skall har en anledning.

#50 Vad är det för anledning då? Finns inget positivt med en hund som skäller och retar upp andra hundar…är det till exempel rädda får du träna på det men varför vill du inte göra någonting åt det? Dina hundar kan inte heller må bra av det, att skälla mycket är inget normalt beteende och jag är säker på att det stressar upp dina hundar och att de skulle känna sig mycket mer avslappnade om de lärde sig att bete sig på ett lugnt sätt.

Jag tycker faktiskt att det är alla hundägares ansvar och försöka se till att deras hundar beter dig på ett lugnt och sansat sätt gentemot varandra.

Det gäller såväl hundar som människor, eller hur? Fast att hundar skäller i vissa situationer kan ibland vara bra- när vi vill att de ska skälla.

#50 Jag är övertygad om att en stor hund som kommer framspringande och hugger en koppla liten Chihuahua också gör det av en anledning, och också skulle kunna räknas som språksäker.. Att hundarna gör något av en anledning betyder inte att den anledningen är en acceptabel sådan, eller en man bör vifta bort med en axelryckning. Språksäkra hundar gastar inte på andra hundar om de är balanserade och trygga. De hanterar situationen på ett bättre sätt.

Visst, det finns alltid anledningar till att individer handlar på ett visst sätt. Sen kan dessa anledningar vara mer eller mindre accepterade. Att hundar skäller i vissa sammanhang t. ex. vid jakt, för att skydda mot intrång o dyl. accepteras vanligen av oss människor. Hundar skäller också vid glädje, inbjudan till lek… Skallen låter olika liksom kroppshållningarna. Hundar skäller, en del av deras kommunikation. Vad, som är acceptabelt anser jag hör ihop med många faktorer, situation, plats, tidpunkt- och vad, som tolereras av omgivningen. En språksäker hund uppfattar jag som en, ofta dominant, trygg hund.

Du kanske menar självsäker snarare än dominant.

Jag menar faktiskt dominant i sin positiva bemärkelse.

Jag tog med mej min hund från landet när jag flyttade till en stad och det fungerade inte alls, hon skrek så fort hon såg en hund vad vi än gjorde så hon fick flytta tillbaka ut på landet. Min nya hund har aldrig fått hälsa på andra hundar eller människor (tråkigt?) så det har löst sej av bara farten.

#54 att en hund är språksäker har inget med dominans att göra. En hund kan vara väldigt låg i rang och ändå oerhört språksäker. Kan säga det från erfarenhet eftersom jag haft många hundar samtidigt och de som var ranglåga hade inte alls sämre kroppsspråk än den mest dominanta hunden. Varken mot varandra eller andra hundar. Vart har du ifrån? Vilka erfarenheter tyder på det? Det går det inte att jämföra skall från en arbetande hund där den fsktiskt SKA skälla med en hund som skäller på andra hundar utan anledning. #57 tråkigt att du inte låter din nya hund hälsa på andra hundar/människor. Om du är rädd för att den ska bete sig som din gamla hund behöver du inte oroa dig så länge du socialiserar den ordentligt. Gärna så tidigt som möjligt (valp)

#58, jag tänker inte diskutera detta med dig, eftersom jag av tidigare erfarenheter av diskussioner med dig anser det meningslöst. Du får tolka det hur du vill.

http://stud.epsilon.slu.se/7752/

Hela  artikeln:

http://stud.epsilon.slu.se/7752/1/Strandner_J_150325.pdf

Som sagt, att två av mina 4 hundar skäller mot vissa vi möter, det har jag inget som helst problem med, jag gissar att den mötande hundar ger signaler som de reagerar på, men så länge de inte visar tecken på någon som helst aggression, så ser jag inte varför jag ska göra nåt åt det?   Det är väl samma sak som att jag skulle säga till min instruktör att jag tycker inte att hundar ska dra i kopplet, att hon borde träna på det.

Såhär är Roxy 9/0 gånger när hundar skäller i trädgården, förr bete hon sig annorlunda för att hon ville dit och hälsa.
Så vill jag att hon ska bete sig när vi möter i koppel med,ibland går det ibland inte.

# 60, jag håller med! När det inte föreligger några tecken på aggression I skällandet, så nonchalerar jag det- om omgivningen inte uppfattar skällandet som allvarligt störande. #61 Lyckligtvis är hundar levande varelser, inga förutsägbara maskiner.

Bara att konstatera att man tydligen kommer undan med rätt så mycket när man har, eller är, söta småhundar.

Jag gör ett inhopp i diskussionen som icke hundägare. Jag har haft hundar omkring mig, men blir osäker på hundar eller egentligen ägare som inte verkar bry sig om vad sin hund gör eller som visar att de ej har kontroll. Jag har haft hundar som drar mot mig, stirrar ut mig, skäller påmig, kastar sig mot mig och jag vet inte allt. Jag ser det som ouppfostrat och otryggt.  Jag arbetar med barn och har haft mycket hästar. Med hästar kan man inte slarva med fostran/ledarskap då det kan få fruktansvärt allvarliga konsekvenser, men om hunden väger 2 kg så verka en del hundar få styra sig själva. Jag har haft hundar på ett litet kilo som naffsat mig i byxbenen och märkliga ägare som bara talar om att de endast vill hälsa, men om det hade varit en rottis så hade den blivit avlivad. Precis som vi fostrar barn till att bli socialt kompetenta och ger struktur så bör det göras med hundar. Vem skulle som vuxen människa kasta sig om halsen på främmande människor och verbalt attackera? De lever i en samhälle.

Vissa småhundsägare inser inte att det är lika viktigt att träna dem som större hundar. Möjligen noterar man dem oftare än de tränade, liksom att man noterar de större hundar, som beter sig "illa" oftare än dem, som inte gör det.

#64 Att hundarna springer fram till andra är inte ok, vare sig det är en stor eller liten hund. Jo, jag vet åxå att många hundägare använder sig av: hunden är snäll, den vill bara hälsa. Sånt är inte ok tycker jag.   Jag låter aldrig mina hundar hälsa på främmande, varken människor eller hundar. Jag låter aldrig främmande människor hälsa på mina hundar heller. Jag ser ingen anledning

Håller med #63.  Jag förstår faktiskt inte varför man skaffar en hund om man inte ens har viljan att lära den grundlydnad. Blir så irriterad på folk som har små bjäbbhundar och inte ens FÖRSÖKER göra någonting åt problemet. Skulle jag gå med flocken och den stora hunden skällde och drog, nog skulle folk tycka att jag inte borde få ha hunden. Men gäller det en liten hund är det helt plötsligt "ok".

Hundar är hundar oavsett storlek och ska uppfostras därefter.

#67 tänk om personen har försökt med allt för att den inte ska skälla? Det är inte så lätt att lugna en hund som man inte kan få kontakt med när den ser andra hundar.

#68 Men försöker man är det ju en annan sak? Klart alla kan ha problem med sin hund! Nu menar jag de som har en skällande hund och inte försöker göra någontin åt det.

Det är ett stort problem, tänker man på hundens välbefinnande så jobbar man på utfall. En hund som gör utfall utsöndrar stress i kroppen, det tar lång tid att lägga sig och lederna påfrestas! Därför har jag aldrig förstått hur man som hundägare vill provocera fral utfall på andras hundar eller egna.

#70 Ja, gör hunden utfall så är det ett stort problem, men VAD är problemet? Inte är det bara hundmöten, det är jag helt säker på

#71 vad menar du? Brukar vara osäkerhet eller dominans, vissa hundar gillar bara att mucka gräl. Är ju bara ett problem vid hundmöten, annars kan hunden va hur go och snäll som helst..

#72 Jag menar, är hunden osäker, så är den mest troligt osäker i andra sammanhang åxå. Självklart kan hunden vara hur go och snäll som helst, men osäkerheten sitter i själva hunden, även om det mest ger sig uttryck vid hundmöten. 

När jag går med mina en och en, så är det ingen av dem som ger ifrån sig ett ljud vid hundmöten. De två som skäller till (eller, staffen skäller inte, han gurglar och piper) gör det när de andra är med eller när de två är tillsammans.  En av dem skäller till när det ringer på dörren, ingen av de andra. Däremot springer hon aldrig fram till dörren/en annan hund, utan nöjer sig med att "säga till"  Hon blir aldrig blockerad, utan tar fortfarande kontakt. Därav att jag inte ser det som ett problem

#73 blir svårare när alla går samtidigt och triggar varandra. Bara en sådan sak att staffen "gurglar och piper" kan trigga en reaktion. Därför är der viktigt att hunden bara går förbi och inte tillåts gå upp i varv. Även små reaktioner kan eskalera.

Men alltså, det är ju inte en enkel fråga med ett enda enkelt svar. Man kan inte ge ett svar som sedan gäller för alla hundar som uppvisar avvikande beteenden vid hundmöten.

Först måste man objektivt beskriva beteendet.

*Hunden hukar sig och stelnar på 10 meters avstånd, mungiporna smalnar av, blicken intensifieras, svansen sänks. Vid 5 meter visar hunden tänderna och lägger vikten bakåt. Vid själva mötet gör hunden ett kraftigt utfall och detta pågår under hela passagen. Efter mötet kastar hunden blicken bakåt under en sträcka av 20 meter och går sedan lite spänt i några minuter.

Eller kanske

* Hunden visar intresse för den mötande hunden på 10 meters avstånd, svansen åker upp och viftar intensivt och gången blir struttig. Just vid passagen sträcker hunden ut kopplet och skäller uppmanande, tre skall, och riktar sedan uppmärksamheten mot föraren och hoppar ett par gånger mot dennes ben innan den återgår till vanligt promenadgång.

Eller varför inte

* Hunden riktar uppmärksamheten mot den mötande hunden på 30 meters avstånd och vid 25 meter saktar den in och uppbehåller sig strax bakom föraren. Vid 10 meter viker hunden ner i diket och avståndsreglerar gentemot den mötande hunden, slickar sig om munnen och flackar med blicken, öronen pendlar och svansen är lodrät mot marken. Vid passagen gör hunden en kraftigare undamanöver och drar under några meter kraftigt i kopplet i ett försök att öka avståndet mot den passerade hunden.

Det kan finnas MÅNGA andra beteenden, de kan vara väldigt specifika för just den hunden eller lite mer allmänna/enkla.

När man har beskrivit beteendet kan man utifrån det ställa lite frågor om hundens bakgrund, vardagsliv, övrig beteenden, personlighet osv, ägarens träningssätt och förhållningssätt och relation till hunden osv, i ett försök att hitta källan till problemet.

Har man all fakta klart för sig  kan man förhoppningsvis analysera situationen korrekt och utifrån det hitta ett lämpligt sätt att arbeta med problemet.

#75   Precis. Har man all fakta klart för sig ….   

Det är, som jag skrev tidigare, intressant att höra allas tolkningar av frågan, och jag tackar för all input :)

Egentligen tycker inte jag der finns så mycket att forska i, man ser bara till att hunden inte får chansen att fokusera på mötande hundar över huvud taget så är problemet löst.

#77 Åh, för det är ju så himlarns jättelätt alla gånger menar du… :P Jag har stött på folk med hundar där "ge den inte chansen" varit ungefär lika lätt som att lägga en köttbulle i halsen på hunden och tro att den inte ska svälja. Det är en sak med föriga hundar utan större blockeringar, där det egentligen bara är tönterier vid hundmöten och en HEEEEHEHEHEHEHEEEEELT annan sak när det är starka drifter (rädsla, aggression, jakt, resursförsvar) inblandat.

Det är lite som när folk säger "jamen vadå, låt inte hunden dra i koppel så drar den inte". Går jättebra med vissa hundar och den som säger något sådant har troligtvis haft hundar där dragandet varit vad vi kan kalla ett ytligt problem där "bara låt den inte dra" har fungerat, andra hundar kräver massiva mängder träning innan man ens kan fundera på att ta en normal promenad. Har man haft DEN sortens hund sitter man inte och himlar med ögonen åt folk som kämpar sig blodiga över saken… :P

Sen är det säkert så att många gånger ger folk upp eller försöker kanske inte ens "bara inte ge den chansen", utan bestämmer sig för att det inte går/inte är värt ansträngningen att styra upp… det är förstås beklagligt.

Allt beror på hur hundägaren själv upplever det.

Ja, det är en form av kommunikation.

Jag har haft en glad social hund som älskar allt och alla, det kunde vara jobbigt för mig personligen när jag ville gå på lugna promenader men sedan ser en människa henne och säger hej vad söt du är och hunden blir super glad och skuttar till människan för hon vill hälsa och kela.

Den hunden jag har nu är tvärtom, reserverad mot människor och utfall/skäller mot hundar.

När hon var unghund kunde jag känna det var jobbigt för mig för hon var energisk och stark, väldigt lätt för utfallen.

Idag är hon 10 år, vi kan gå förbi vissa hundar, andra hundar skäller hon på men inte alls som innan så nu upplever jag inte det som jobbigt längre.

Men ALDRIG såg jag det som ett problem.
Min hund kommunicerar när hon skäller, morrar, gnäller osv.
Det enda jobbiga för mig var när hon hoppar eller drar till i kopplet i samband med sina utfall, hade inte det hänt hade jag inte upplevt att det var så jobbigt när hon var yngre.

Men som sagt, inget problem.

Så, allt handlar om hur hundägaren själv upplever saker och ting.

Sedan tar ju vissa efter allt som sägs på tv.

#77 Då är det väl lika lätt att ge självförtroende åt en osäker hund? ;)

#78 min nuvarande är rädd och metoden funkar. Min förra blev aggressiv och metoden funkar på den hunden också. Jag har tagit hand om många hundar och det har alltid fungerat för mig i alla fall..och har det inte fungerar så är det för att jag har slarvat. Min erfarenhet såklart.

@JenMjao

Fy sjytton, det stämmer, jag minns när min hund var yngre (unghund) och gjorde sina utfall, där står jag och ska lugna henne och så står småhundsägerna och bara glor.

En gång fick jag nog och sa till tanten med sin lilla hund, kan ni inte gå iväg, för de stod verkligen och bara stirrade och min hund var så upp i varv.

Hennes svar va:
Men detta är ett perfekt tränings tillfälle för min hund.

Åååå vad arg jag blev.!

De flyttade inte på sig så jag fick gå upp i skogen och över stenarna för att komma förbi. De stod på den smala stigen.

#82 Vad dina hundar och mina hundar gör och hur de är, är irrelevant för den som har en hund som inte är likadan och som är en människa som inte heller är likadan. Dessutom finns det nog inget luddigare sätt att beskriva ett sätt att arbeta med något som "jag bara fixar det så är det fixat". Vilket, i princip, är vad du säger. Förstår du hur jag menar? :)

Vår valp skäller nu när vi möter andra hundar och vissa människor. Jag gillar inte att han skäller, för han gör det av osäkerhet och ibland lite lekinvit Jag vill att han ska känna sig trygg i möten och känna att jag har koll på läget Det är inte hans ansvar att hålla andra på avstånd. Det är mitt ansvar

#84 Ja alltså metoden funkar för mig, behöver inte funka för andra. Tror mycket beror på vad den som håller I kopplet är van vid också. Är man van  med att alltid korrigera med godis I munnen på hunden och låter hunden bli superstressad är det klart att det inte kommer att fungera att stoppa något I käften på den och få det att sluta.

Sager inte att man måste göra på mitt sätt men eftersom det fungerar för mig tog jag mig friheten att tipsa andra, inte säkert att ni kommer lyckas med metoden eller att mitt sätt är ända sättet. Man får själv bestämma vad som fungerar för just sin hund.

#85 Har du prövat att avleda med godis innan har går upp I varv? Något riktigt smarrigt som köttfärs? Så fort ni ser en hund så åker något gott fram så lär sig valpis att ta kontakt med dig vid möten?  Håller med dig om att ansvaret ligger på hundägaren vars hund skäller eller liknande och inte på ägarna vars hundar sköter sig.

#86 Var i tråden har du beskrivit "din metod"?

#86 Han har precis nu börjat konstra vid möten med hundar Jag såg på You tube ett klipp där man tränade aggressiv hund med godis, det funkade jättebra om man får hundens uppmärksamhet i rätt tid, långt från den andra hunden och sen tränade med att gå närmare och närmare Jag ska prova det :) Han va tidigare rädd för bilar och cyklar men har vant sig nu, han ser ju också att min andra hund är lugn och trygg Jag tycker det är hemskt när människor bara ger upp oavsett vad det är. När människor sätter sig och säger att "Det går inte" Att ha skällande hund i hundmöten och inte göra något åt det är "att ge upp"

#88 Om en hund skäller till vid hundmöten och man inte gör något åt det, är inte att ge upp, det är att inte lägga någon notis om det, inte göra någon grej av det. 

MÅSTE alltid era hundar "svara" eller bli triggade av andra hundar som skäller på dem? 

Av mina 4 är det bara staffen som gör det. De övriga tre bryr sig inte, de ignorerar fullständigt, den mötande hunden får skälla skallen av sig om den vill.

Den kan vi ju kontra lite snabbt och enkelt med en motfråga. MÅSTE dina hundar alltid skälla rakt ut på, "trigga", andra hundar? Du säger att dina hundar måste ha en anledning till skällandet och att du ser det som kommunikation. Resten av världen ska fostra sina hundar att inte gå igång på dina, och de ska fostras att inte sätta igång dina heller, så kommer dina att vara tysta? För det är alltid de andra hundarnas fel… :P

#88 Att ignorera hunden i stökiga hundmöten behöver absolut inte betyda att man "gett upp". Jag har skvallertränat sedan min vuxna var liten och han blev bara värre och värre . Det var när jag började låtsas som att jag inte hade någon hund i mötena som de blev bättre. Bekräftar jag hans stress genom att bry mig på något sätt blir han osäker. Jag har definitivt inte gett upp.

#92 Jo jag vet att det funkar att ignorera oönskade beteenden, när det gäller vissa hundar och i vissa situationer Valpens bilrädsla ignorerade vi bort. Det är när det inte fungerar med att ignorera, som man har gett upp och inte gör något åt saken.

#90 hahaha, nej, så menar jag absolut inte!!!

för det första så skäller de inte alltid rakt ut på andra, de skäller inte på de flesta alls :)  Om andra triggas av att staffen gurglar, så är det inte mitt problem, likväl som jag inte tycker att det är den mötandes problem ifall mina två av fyra reagerar genom att skälla till. Min fundering var ju just den, VAD är själva problemet som många har vid hundmöten?  Jag kanske har formulerat mig svårt eller tokigt.

och inte har jag påstått att andra måste göra sina hundar tysta för min skull heller, jag störs inte ett dugg :)

Vi är väl några som försökt svara dig, och det rätt grundligt. Ja, jag tror att du kanske formulerat dig lite svårt/tokigt eller hm ospecifikt om du fortfarande inte känner att du fått svar på din fråga.

#95 Jag har ingen fråga som kräver ett specifikt svar, det var en fundering kring hur andra resonerar och ser på det här med problem med hundmöten, precis som jag skrev i första inlägget.  Om man frågar de som säger att de har problem med hundmöten, vad problemet verkligen ÄR, så får man, precis som här, spridda svar.  En del har ju problem med sin egen hund i form av utfall osv. En del har egentligen inget problem mer än att de skäms för sin hund inför andra. En del har problem med den mötandes hundar, annars inga problem.  Jag tycker att det är intressant bara. Inget jag nödvändigtvis måste ha något svar på som sagt :)

#87 Det lättaste sätter om man har flera hundar tycker jag är att ge ett ryck I kopplet innan hunden är uppe I varv. Man kan också förstärka med röst. Är hunden inte för stressad kommer den att vara mottaglig för detta. Ska den här metoden lyckas antar jag redan att hunden har god grundlydnad och kan gå vid sidan utan att dra I kopplet och stressa upp sig själv redan när det inte är andra hundar I närheten.

Man kan också sätta hunden ned och korrigera så fort den fokuserar på den andra hunden, belöna med godis när den tittar på dig.

Ni behöver inte ha stryp vid öronen och köra CM style för att lyckas med detta, det skulle jag inte rekommendera för någotn.

#97 Anser att man aldrig ska rycka i hundar. rycka i koppel tilllhör CM också.

#98 ok ingen tvingar dig att träna på det sättet! Själv tycker jag det är en mycket effektiv metod för den som går med flera samtidigt.

#99 Har jag inte påstått heller, sa att jag anser inte att man ska rycka i hundar. Finns andra träningsmetoder. Har du halsband t.ex på hunden kan det skada nacken. Hunden lär sig inget av att man rycker heller. 
Effektiv metod, tja det skapar bara massa obehag för hunden.

#100 Tanken är att det ska skapa obehag. Jag tränar mycket positivt men anser att man också måste visa huden att det blir konsekvenser och inte bara slänga godis på den hela tiden. För övrigt skadar det nacken om hunden drar också.

Har man bara en hund kan man sätta den ner. Man får göra det som passer en själv. Du behöver inte gillar min metod med nu ville en person I tråden veta.

Nu finns det för all del olika nyanser av att "rycka i kopplet" Har gått en instruktörsutbildning för Eva Bodfäldt education, och där kom den här frågan upp. Om du tex, INNAN kopplet ens är fullt sträckt, knycker till i kopplet, så kan du lära hunden var gränsen går, INNAN kopplet är sträckt. På samma sätt som hundar i flexi, snabbt lär sig hur långt de kan springa, innan de måste bromsa, utan att det blir tvärnit

#102 Låter som en klok instruktör. Tyvärr är det många som är emot ryck I kopplet över huvud taget. Jag tycker att det kan vara en bra metod om den används på rätt sätt. Sen kan man rycka till om hunden har sele också, om man nu inte vill ha halsband på hunden.

För nått år sen så fick jag hem en STOR schäfer hanne på 38 kg och 11 månader. han hade aldrig gått i koppel och aldrig träffat en annan hund. Han gjorde  utfall, riktigt ordentliga utfall… jag med mina 162 cm hade inte mycket att säga till om, och det var ett riktigt stort problem, även om han inte ville "död" utan bara inte förstod va han skulle göra. 

Men de var många gånger jag frukade för hans och mitt liv när de kom en hund som svarade emot han… 

Men med mycket slit svett å tårar så är han nu en fin hund :)

Anser att det är bra att många är emot ryck i kopplet, och är väldigt logiskt varför också. Och vettigt.