Hur gammal är han och hur länge har du haft honom? Tror du att han "bara" har blivit skrämd eller blivit behandlad riktigt illa (vilket man kanske inte ska spekulera i, försöker bara bilda mig en uppfattning)? Är han rädd för människor också? För dig, kanske i vissa situationer? Jag tänker att ni bör börja med att bygga en bra relation tillsammans. Innan du utsätter honom för läskiga saker så är det viktigt att han litar på dig, annars kan rädslan förvärras. Hitta på roliga saker tillsammans som inte ställer några direkta krav: träna tramstricks, kanske spåra, skutta runt i skogen. Så småningom kan du gradvis införa även lite "jobbigare" saker som gör att han blir LITE osäker, men då är det jätteviktigt att du kan läsa honom ordentligt så att du lägger det på en lagom nivå. Till exempel var det en bra tanke med burkarna men du kanske tog det ett steg för långt nu så här i början? Han måste få lyckas och "växa" mentalt, därför är det också bra om du känner honom lite bättre så att du inte får för fort fram. Man ska inte linda in dem i bomull men ändå ta det varligt, i synnerhet när man inte vet bakgrunden till rädslorna/osäkerheten. Just att HAN får saker att låta är en bra tanke, att han märker att han har kontroll och till viss del kan styra det själv. Tänk på att varken pjoska eller vara överdrivet hurtig, i det senare fallet kan man lägga lite för stor press på dem så att man omedvetet gör att de tycker att det är jobbigt. Var lugn, trygg och lagom uppmuntrande. Lycka till med vovven!

Jag har haft honom i drygt en månad. Jag tror inte att han blivit illa behandlad, men däremot har han nog blivit ganska ignorerad. Tillbringat större delen av livet på en gräsmatta bakom en villa. Han är 2,5 år gammal.

Han verkar inte rädd för människor, och han verkar trygg med mig. Däremot reagerar han väldigt starkt om han blir tillsagd, han vill vara till lags, liksom. Visserligen effektivt, för säger man till på skarpen så har han lärt sig sen. Han blir inte rädd då, men han är VÄLDIGT noga med att rätta till sitt misstag.

Tills hunden känner dig väl och vet att du är snäll och pålitlig så ska du nog undvika att säga till på skarpen Hunden kan bli ännu mer osäker om du blir arg :( Försök istället att bygga upp förtroende och trygghet, utan skarpa ord och tillrättavisningar, hunden vet ju inte hur du vill ha det hemma hos dig

#3 Det vet jag, men nu sa jag inte att jag blev arg, jag sa att han blev tillsagd på skarpen, vilket är stor skillnad. Och tillsagd så blir han om han inte lyssnar i en potentiellt farlig situation, som när han hoppar ur bilen utan tillåtelse innan han blivit kopplad och såna saker. Oavsett hur säker hund jag har så säger jag inte till på skarpen annat än i situationer där det är väldigt viktigt att han lär sig snabbt.

Jag vet inte hur du säger till på skarpen, men om hunden är rädd, försiktig och lättskrämd så ska man helst inte vara skarp när man hanterar hunden alls Då gör du hunden ännu mer osäker försiktig så att han inte gör fel (Det är min åsikt, utan att för den delen döma dig och hur du gör)

#5 Han är inte rädd eller försiktig mot människor, så jag tror inte det är ett problem. Men för sakens skull, när jag "säger till på skarpen" så låter jag lite argare och hårdare på rösten än vanligt, utan att för den skull skrika. Typ "Öj, gå in igen!"

Vår tik va väldigt försiktig och lättskrämd när hon va valp (Hon gillar fortfarande inte höga ljud som dammsugaren tex, det har blivit bättre) Hon va inte rädd för människor, tvärtom med oss va hon tuff Hennes lättskrämdhet/osäkerhet gjorde att jag aldrig korrigerade henne, jag ville att hon skulle känna att hon tog rätt beslut, klarade sig fint i världen och va duktig Resultatet är att vi har fått en trygg liten tjej, (visserligen lite bortskämd men alltid go och glad) Hon känner att hon klarar att hantera det mesta. Om jag hade korrigerat henne i hennes sätt att vara och det hon gjorde, då tror jag hon hade varit otrygg och osäker idag

#7 Jag tror tvärtom, att en hund som blir korrigerad blir trygg i att ha en konsekvent husse/matte. Hunden vet vad som gäller, liksom. Fast du pratar ju visserligen om att korrigera hundens sätt att vara, och jag tror att om man gör det så har man fel hund (eller snarare, är fel ägare för hunden). Men jag pratade om att korrigera handlingar, och det tror jag är svårt att undvika om man vill få en väluppfostrad hund. Dock är det ju så klart minst lika viktigt att berömma bra beteende.

Hundar är väldigt olika det kan vara så att du fått en väldigt mjuk hund som dessutom är rädd för vissa saker. Det med att du säger till på skarpen tror jag är något du och hunden kommer lära er vart den perfekta gränsen är. Min hund är hård och där är tillsägelse på skarpen (i farliga situationer som du tidigare skrev) måste vara väldigt skarp och ibland måste jag bli riktigt arg för att han ska förstå. Annars lyssnar han inte alls men där finns ingen rädsla hos honom. Medan jag träffat flera hundar som inte har rädsla i andra situationer som blir helt förstörda av att man höjer rösten. Du har inte haft hunden så länge så den delen kommer ni att lista ut hur skarp du kan vara och hunden kommer att vänja sig mer vid dig och förstå dig bättre. Va konsekvent från början med vad som är okej och hur man visar att det inte är okej tycker jag är jätte bra.

Det med saker skulle jag till att börja med ignorera. Om jag fattade det rätt så har du inte haft hunden så länge så se till att få en bra relation med hunden och sen kan du börja gömma godis bredvid högre saker sedan på, under och så vidare. Stressa inte låt det komma i hundens takt så tror jag du kommer kunna träna bort det. Rädslor kan ta mycket tid att träna bort så det gäller att ha tålamod. :)

#9 Han har bott hos mig i ca en månad och före det gick jag långpromenad med honom varje dag i en månad så att han skulle lära känna mig innan han flyttade in.

Jag har en hund som är känslig för ljud och det bara är så han är. Haft honom sen 2 år tillbaka och det är något jag helt enkelt får acceptera och anpassa mig efter. man kan bygga deras självförtroende med balansövningar och sporter där de får känna att de lyckas som t.ex. nosarbete, dog parkour, agility m.m. och det kan minska lite av rädslan men i överlag så kan man inte "fixa" en hund som är känslig för ljud genom att bara utsätta för massa ljud utan det kan ge stressmage och andra problem. Jobba inifrån och ut är mitt tips. Ju mer kroppskontroll och självkänsla hunden har desto mindre utsatt mot världen är den så att säga.