Min dotters lilla hanhund var precis likadan innan han kastrerades. Efter kastreringen blev han mycket lugnare och verkar mer nöjd med allt.
Jag kan bara rekommendera kastrering. 👍

Jag har bara bra erfarenheter av kastrering, förutom en långhårig hund som fick dålig päls dock.
Gör som du själv känner för och gå efter magkänsla.
Visst finns det vissa bieffekter, men jag skulle inte kalla dem vanliga.
I ex. USA kastreras många hundar och dem är inte sjukare än våra.

#2 Det gör mig inget om han får lättare att gå upp i vikt eller mindre päls, det kan jag anpassa mig efter 🙂

Just nu är din hund i "värsta" åldern - jämförbar med en tonårskille, med alla dom hormoner so rasar i kroppen. Låt din hund växa upp ordentligt och vänta tills den är  över 2 år (gärna närmare 3) så ska du se att den lugnar ner sig betydligt i umgänge med tikar🙂

Om folk bara orkade vänta tills en hane inte längre är tonåring, så skulle de allra flesta inse att den inte är speciellt jobbig längre. Kan bara nämna kompisens ena cavalierhane, som rymde när han var 1,5 år och fick nys på löptikar. Nu är han 3 år och har under flera löp gått tillsammans med mina löptikar under promenaderna (lös förutom under just höglöp) och det är aldrig problem. Han försöker aldrig göra något han inte "får" för tikarna. Han rymmer aldrig vid doften av en löptik och han är aldrig jobbig på tikar. Låt det ta lite tid innan du tar ett beslut🙂

Jag tycker att det låter som en utmärkt idé att kastrera din hund. Tror säkert att både han och ni skulle må bättre av det.

#4 Varför är du emot kastrering? 🤔Många djurslag mår mycket bättre då de är kastrerade. 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Personligen tycker jag att många fler borde kastrera sina hundar, katter, hästar, kaniner osv. Hanar som honor.

#6 - då undrar jag hur du vet att "många djur" mår bättre av kastrering. Har dom sagt det själva 😉

Kastrering är ett kirurgiskt ingrepp, där saker kan gå fel vid sövning osv. Varför operera ett djur det inte är fel på ? Jämför nu inte med katter och hästar, för där finns andra skillnader/problem som inte finns hos hund.

Men det är min åsikt och alla behöver inte tycka lika. Det finns många fler risker med kastrering än själva sövningen, så för mig görs det inte "bara för att" 🙂

#7 Hetsa inte upp dig nu.😉Jag bara frågar eftersom du inte skrev varför. 

Jag har inte för avsikt att ändra på din åsikt.

#8 - jag hetsar inte upp mig det minsta. Jag är helt lugn och fin🙂

För att gå mer in på det så är det för att hunden inte är färdig i skallen - om man går på TS hund. Det finns kopplingar mellan en del sjukdomar och kastrering - främst tidig sådan. Den kan få problem med andra hundar, då könsdofterna är viktiga (min ena tik avskyr kastrater och det är inte helt ovanligt - hanar kan uppvakta). Hanhundar som är mjuka, kan få stora problem med rädslor då testosteron är ett hormon som ger "mod" - och många är dom hanhundar som börjat göra utfall en tid efter kastrering.

Så det finns många saker att fundera på innan man sätter kniven i hunden och tar bort testiklarna - och inte bara tro att den lugnar sig med tikar 🙂 Man kan få med många oönskade bieffekter.

Jag är däremot inte emot kastrering av översexuella vuxna hanar - eller hanar som är grymt testosteronstinna. men det gäller vuxna. De flesta tonåringar är lite väl sexuellt heta på gröten, men det gäller även människo-tonåringar innan hormonerna stabiliserat sig😂

Nu förtiden sederas hundar & de flesta andra husdjur istället för att sövas helt med narkos.

Sedering är inte särskilt starkt alls och det är väldigt, väldigt ovanligt med komplikationer. Dock är det väldigt vanligt med ägare som glömmer att fasta hunden minst 12h innan ingreppet, så djuren börjar kaskadspy av sederingen… Men det är inte direkt farligt ;)

Ja visst kan biverkningar ske, men den värsta jag har sett av alla kastrater jag träffat i mitt liv var dålig päls, dvs för mycket underull och för lite täckhår - sheltien ser ut att ha stålull i pälsen haha. Men lyckligtvis så kan ägaren borsta ur denna stålulls-underull.

Har två kompisar som kastrerade sina hanhundsaggressiva(detta var dock ej anledning till kastration) hundar (den ena var aggro till naturen och den andra var bara väldigt osäker & rädd), båda med gott resultat. Den rädda hunden gör aldrig utfall längre och kan umgås med andra hundar igen utan problem, kan dock markera om den andra hunden blir för på - men inget mer än så.

Och den aggressiva kan umgås med de flesta hanar igen.

Sen vet jag en hund som inte förändrades ett dugg!

Tyvärr ställer testosteron ibland till det, men det kan vara ett bra tips att vänta ut stormen, tills din ras ska anses mogen.

Jag skulle dock kastrerat ändå, om det vore min hund. Jag kastrerar i princip alla mina djur, de behöver inte stressas av en onödig drift - dock stressas inte alla indvider av den sexuella driften - men en hel del gör det faktiskt.

Att testosteron skulle ge särskilt mycket mod är inget jag tror på personligen. Jag tror snarare att hormonerna driver hunden såpass framåt att denne inte riktigt hinner tänka efter alla gånger. Jag har faktiskt aldrig träffat en skygg/rädd/osäker kastrat, men desto mer stressade fertila hanar, som ska hävda sig och stissa runt i tid och otid ;)

Ja, summan av kardemumman så skulle jag kastrerat. Det är ett litet, enkelt ingrepp som hunden (om läkningen går rätt, vilket det i majoritetsfall gör) inte har särskilt ont av särskilt länge. Ingreppet går väldigt, väldigt sällan fel, det är så pass enkelt (och då pratar jag om kastration på hanhundar).

Och jag är inte ute efter att motbevisa någon, utan bara redovisa mina egna tankar & erfarenheter!

Om jag skulle invänta att min hund mognar klart, hur länge bör jag vänta då? Han är född sept-13 och väger 13-14 kilo :)

Vad är det för ras? :)

Blandras, mamman är mudi och pappan okänd.

Det är en svår fråga men man kan ju alltid uppskatta.
Enligt min erfarenhet så har de "värsta" raserna, typ labrador, amstaff, mognat vid max 3 års åldern (även om vissa raser aldrig växer upp ;) ).

Genomsnittligt brukar de flesta hundar skärpa sig runt två år ändå, så runt därikring skulle jag gissa på.

Gärna till åtminstone 2,5 års ålder 🙂 Där börjar de flesta hanhundar landa lite och få ordning på sina hormoner.

Nu har detta snack om kastrering börjat dyka upp hemma igen, så jag tar upp gamla tråden. Hunden är snart 21 månader och sen jag skrev #0 har mycket hänt. Det märks att han börjat mogna på många sätt, han har nu i mars-april varit mer lugn, fokuserad och harmonisk än vad han någonsin har varit. Fram till för ca två veckor sen, då slog allt om helt över bara en helg. Gissar att det beror på att vi har många löptikar runt oss. Jag skulle faktiskt våga säga att han är värre än någonsin just nu.

Han är väldigt stressad för det mesta, speciellt ute. Att lyssna det minsta på vad matte/husse säger utomhus skiter han i, det är som att vi inte är där. Varenda kissfläck ska luktas på, länge, vissa ska även slickas på vilket vi inte tillåter. Han skiter även fullständigt i vad tikar säger också, jag tror faktiskt inte att han skulle ge sig ens om tiken bet honom, det känns iaf så. Vi har haft honom lös med en icke löptik på inhägnad område, och det märks verkligen att tiken blir extremt less på honom och han bryr sig inte ett dugg om när hon säger ifrån, utan smyger tillbaka till rumpan på en gång när hon sagt ifrån. När vi kopplade honom så tjöt han.

Vi hade först sagt att vi väntar till nästa år, men anledningen till att vi igen börjat diskutera kastrering är pga av att han faktiskt blev så mycket bättre under våren nu fram tills det slog om. Han kändes verkligen så lugn och harmonisk då och det gör lite ont i mattehjärtat att se honom så stressad nu, och att allt gick så fort gjorde mig förvånad.

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra, i dagsläget önskar jag att jag hade kastrerat honom i Januari när jag skrev #0, då hade vi kanske sluppit det här nu. Att kastrera nu när han är som värst känns inte heller helt bra, det känns ju som att det måste vara bättre att vänta på att han lugnar sig lite, nån gång måste det ju ske. Snälla kan någon klok person komma med åsikter som kan hjälpa mig att bestämma hur jag ska göra.

Min hund matvägrade flera dagar efter han känt lukt av en löptik, vilket resulterade i att han väldigt sällan åt något alls eftersom vi bor mitt inne i byn, och här är väldigt hund-tätt. Så jag valde att kastrera honom eftersom han ändå inte ska gå i avel. Nu bryr han sig inte ens om om hans bästa tik-kompis löper, han luktar inte ens på henne, och han har slutat revirmarkera på vartenda föremål vi går förbi. Tycker absolut inte han blivit mer stressad, eller någonting sådant. Var lite de första veckorna att han var lite mer "nervös" eller "stressad" (vad man nu ska kalla det), men det är inte så konstigt, är ju en omställning för kroppen. :)

Jag hade också väntat tills hunden iallafall var runt 3 år. Det kan ta ett tag innan dom lugnar sig, men dom flesta brukar lugna sig ju äldre dom blir. Min Hugo var jättejobbig från att han var runt 7 månader till 3-4 års åldern. Men runt 3 års åldern så började intresset för tikar avta lite och han blev lugnare på den punkten. Tränade också som en tok och det gav resultat.

Nu var jag ändå "tvungen" att kastrera han pga medicinska skäl när han var runt 6 år men innan kastreringen var han inte alls intresserad av löptikar heller.

Tyvärr så har det mer och mer slentrianmässigt blivit att man kastrerar hundar. Vilket också svenska kennelklubben observerat vilket i sin tur haft den effekten att kastrerade hanhundar inte får ställas på utställning från och med 2017. Rätta mej om jag har fel. Veterinärerna får också svårt att diagnostisera vissa hälsoproblem hos hundar med kemisk kastrering.

Man kanske ska anpassa sej efter hundens beteende och inte anpassa sej efter att hunden får sämre päls eller går upp i vikt🤔 

Anmäl dej till en lydnadskurs och gå den. Rådfråga kunniga hur du ska komma tillrätta i stället för att gå den enkla vägen att plocka bort något från kroppen.

TS Nu vet jag inte om du har en blandis eller rasren? Har du en blandis kan det vara en av orsakerna för att kastrera eftersom en blandis inte ska gå i avel. Men är det en ras ren så är det ett eventuellt avelsmaterial du kastrerar. Och det kan man INTE veta när hunden är så pass ung.

#19 Jag har gått ett flertal kurser med kunniga tränare, och tränar varje vecka i en hall med andra hundar och tränare på plats. Just på träning går det sämre än tidigare, men det är ändå den plats där han är mest som vanligt(förutom hemma) eftersom löptikar inte får vara där och det inte finns några kissfläckar att stressa upp sig över. Dock är det skvättskydd på som gäller men det är inget problem alls.
Hunden är en blandras och ska inte gå i avel, jag bryr mig heller inte om pälsförändringar eller problem med vikten. Det är sånt jag kan anpassa mig efter. Däremot är det ingen anledning att kastrera bara för att hunden inte ska gå i avel tycker jag, jag vill kastrera för att min hund ska slippa må dåligt.

Anledningen till att vi funderat på att kastrera tidigare än vad vi sagt är att vi somsagt sett såna tecken på att han mognat det senaste halvåret. Dock är jag medveten om att jag kan räkna med att han är unghund i ett år till och jag vill inte göra någon onödig operation. Det känns inte nu som att det någonsin kommer bli bättre, men så känner nog alla unghundsägare nån gång haha, och innerst inne är jag medveten om att det kommer bli bättre- säkert ganska snart också.

#19 Ska tillägga att jag även diskuterat detta med våra tränare. Dom säger att detta är en fas, vilket jag är medveten om. När det kommer till kastrering så säger dom att jag själv måste avgöra det eftersom jag känner min hund och vet hur han påverkas i vardagen av det här. Dom säger även att kastrering inte garanterar något, vilket jag också är medveten om.

Min farmor har även ett skräckexempel på hur en hanhund kan bli om man kastrerar för tidigt, dock hade denna hanhund kass mentalitet med rädslor och sånt redan innan vilket min hund inte har. Och även om min hund är så mycket stabilare än vad den någonsin varit så är jag medveten om hur det kan gå.

Jag skulle kastrera om jag var du, det verkar ju ganska uppenbart att hunden inte mår vidare bra av att utsättas för den stressen. Du kan ju alltid "provkastrera" medicinskt innan du tar beslutet att kastrera "på riktigt" så får du ett litet hum om hur han ev kommer förändras.

Om han ändå inte ska gå i avel så har jag dock svårt att se nackdelarna. Lycka till och hoppas det blir bättre för er båda 🙂