Enligt min mening så kan hunden äta även om den inte alls mår bra. Har han ont och därmed lider så tycker jag att det bästa för han vore nog att få somna in. Men du vet bäst själv om din hund mår bra eller dåligt.

Bättre har han ju helt klart mått. Han får ju ont även när han sitter och går väldigt kupad med ryggen och korsar benen. Det har blivit en markant skillnad på ca ett halvår.

Låter som att han har rätt så ont och kanske även fått problem med balansen om han korsar benen.

Jo… Kanske är just balansen som gör att han tippar omkull.

Jag skulle tro det, men kan inte säga nått säkert då jag aldrig träffat din hund.

Vet att det alltid är jobbigt/svårt att ta beslut om avlivning men ibland så måste man för att det är det bästa för djuret. Man vill ju trotts allt inte att dom ska lida.

För en ca 10 år sedan, fick min 13-åriga golden anfall, som epilepsi i slow-motion, och vet trodde att det skulle kunna vända och hon skulle bli bra. Dock ansåg jag att hon skulle slippa få fler anfall, för de kom nån gång om dagen (1 på lö, 2 på sö, 3 på må, tisdag morgon åkte vi in med henne) och hon blev väldigt rädd och låg av det. Inne fungerade hon bra, det var ute anfallen kom.

När vi sa att vi ville ta bort henne, så svarade han att man egentligen aldrig tar bort en gammal hund för itdigt. Visst kan man låta dem bli gamla värdigt, men många hundar m¨år dåligt av att inte "vara på topp" och klara av vad de tidigare gjort.

Ingen kan dock säga åt en annan människa att det är dags att ta bort en hund. Jo, kanske i extremfall, men det är upp till de som känner hunden att ta beslutet. Det är hur jobbigt som helst dock. Du har ingen annan i din närhet som känner honom väl och kan hjälpa dig? Min mamma har fått vara med och tycka om några av våra hundar.

Låt honom sluta. En vacker morgon kommer du hitta honom död. Han verkar vara ganska slut i kroppen, plutten. Som det nu är kan du själv bestämma slutet och vara med honom hela vägen. Hittar du honom bara kanske du får dåligt samvete att han fick dö ensam. Men han har nog haft ett mycket bra liv eftersom han kämpar vidare. Tänker på er…

#6 Det skulle vara min man, men han är nog lika "rädd" som jag att ta fel beslut så när jag frågar får jag svaret: Det är helt ditt beslut, men… han är ju inte fräsch.

Innerst inne vet jag att det är dags, men hade väl velat höra från ALLA att: Nej då, han mår bara bra, lite krass i bakvagnen men får han bara ligga å gotta sig med go mat, så…

Låter ju riktigt patetiskt nu när jag läser det själv… När jag läser min egen beskrivning av honom inser jag faktiskt att det nog är mer än dags. Den bistra sanningen blev tydligare på nåt sätt.

En till…

Kan vara lättare att se det i text istället för som tanke, texten kan man få lite mer distans till.

Vad du än beslutar dej för så tror jag att du kommer att fatta rätt beslut för din hund.

Titta på din hund och fråga dig själv; "har han ett värdigt liv?"

Bara du kan svara på den frågan.

hur gick deet?

Vet. är på väg. Ska bara ta mig igenom tandraspning på hingsten och vaccin på ett halvspattigt ungsto först… Blir ju spännande. Kan ju inte säga att jag är direkt fokuserad på de sakerna. Sen blir det Tintins tur… Tror att jag kommer ångra mig, ungefär lika mycket som om jag inte skulle gjort det nu.

En tröstekram från mig!

Jag skickar en massa styrkekramar och du får tänka så här som min vet sa till mig…..man kan inte som människa veta hur hunden lider man kan bara se det och det gäller att man tar det till sig, man måste släppa taget när man ser att ens bästa vän lider….

Jag tänker på både dig och din hund…

Tack alla för de svar jag fått. Det blev ett lugnt insomnande för honom. Tyvär klarade jag inte av att var med till slutet, efterssom vetrinären inte hittade någon ven så hon skulle få sticka i hjärtat, och DET ville inte jag vara med på. Jag gick när Tintin var så pass nersövd att han inte märkte det. Gubben fick ta över. Men vad Tintin har satt spår överallt. Favoritplatsen på gräsmattan, den sista pinnen han gnagde på, morrandet som brukade höras så fort den äldre tiken kom springande med sitt klingande halsband, eller gick förbi hans plats i köket. "Shäferpipandet" när man steg in genom dörren eller pratade med honom. Hans stora mandelformade ögon som följde vakande på en när man bytte rum. Nu är allt så tyst och tomt…

Skickar en tröstekram och tankar tll dig. Jag tror att du tog rätt beslut. Detta svåra, svåra beslut. Detta beslut som gör så ont. Men jag tror att du har en vän i Regnbågslandet som skickar tacksamma tankar till dig.

Det gör ont att mista en så kär vän. Det finns en så stor saknad, så mycket minnen.

Det tar tid och får ta tid att inse att denne käre vän ej kommer tillbaka.

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de blir blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…

Starkt av Dig! Jag läser ju detta när Du redan tagit beslutet, men innan jag kom till Ditt sista inlägg så kände i alla fall jag att det nog var rätt tid för honom att få sluta sina dagar. En hund som inte kan kontrollera sin kropp i alla lägen mår inte bra.

Han var verkligen jättefin! Hoppas Du kan minnas de fina dagarna med honom. Vilken tur våra husdjur har, att de kan få hjälp in i det sista och med sin ägare vid sin sida också. På hemmaplan.

vilken jobbig sits jag känner med dig….

våran 12-åring fick ont i höger bakben vid tolv års ålder, men var pigg förövrigt….men vi såg att det blev värre och han började släpa lite med bakdelen, blev lite irriterad på gamla dagar, och då tog vi beslutet att han skulle få somna och komma till de andra i hundhimlen,och vi ville inte att han skulle ha ont och lida av det……..

#18 Tack va fint det lät ( fick mig att tappa ytterligare några dl vätska. Ser väl snart ut som ett torkat plommon, kan jag tro…)

Jag inser (nu) att det var dags för honom, men aldrig kunde jag tro att ett hjärta kunde värka så mycket som nu.

oh ja d va nog dags nu, starkt av dig.. förstår att d måste kännas tomt..  tröstekramar till dig…

stark du är som klarade av att ta det beslutet, han blev nog glad över att få vila nu, massa kramar till dig

Skickar massor med tröstekramar till dej

Ja, nu har han kommit till en fin och skön plats och springer runt helt befriad:) Och han kommer vänta på dig..

Massa tröstkramar till dig!

Kram på dej. Jag beundrar alla som orkar ta detta fruktansvärt svåra beslut. Men det tas ju med tanke på djurets bästa. Tusen Kramar!

Du tog det rätta beslutet fast det kändes så tungt, nu har han fått frid och slipper lida. Vila frid lilla gubben…

Efter att ha läst alla dina inlägg tycker jag att du tagit rätt beslut. Beklagar verkligen men det är det svåraste beslut någonsin när man tagit hand om ett djur.

jag hade låtit avliva honom om han hade varit min. Jag resonerar så att kan inte hunden leva ett "hundliv" så är det bättre för hunden att somna in. Även om det är tråkigt och ledsamt att behöva göra detta, så är det för hundens bästa. Lycka till med vad du bestämmer dig för.