Jag har själv en Rottweiler som är 1 år nu. En tik.

Med rätt hantering och träning så är de en av de bästa hundarna man kan ha.

Eftersom ni har haft blandraser innan så är jag lite nyfiken på om denna nya valpen har stamtavla? Jag vill bara dubbelkolla för Rottis är personligen inte en hund som jag skulle skaffa om den inte var rasren och man kunde kolla på föräldrarnas MH och röntgen etc.

Men vad det gäller Rottis i allmänhet, och nu utgår jag till viss del från min egen hund, så är det en intelligent hund med stor integritet och självsäkerhet. En Rottis behöver framförallt jobba mycket med huvudet, om man bara har dem som soffhundar blir en bra avlad Rottis oftast inte aggressiv, men den hittar på hyss. Typ käkar upp soffan, rymmer och kanske t.om. börjar göra utfall.

Det är en hund som man uppfostrar positivt, men trots det så måste man vara tydlig med vilka regler som gäller redan från början. Får den vara i soffan? Får den dra på promenaden etc? Att använda våld i uppfostringssyfte är meningslöst. p.ga. sin stora integritet så är det en hund som svarar upp mot sådant.. slår du den så biter den tillbaks.

Man behöver inte träna dem på något speciellt sätt, utan det kan du göra som med vilken hund som helst. De är smarta och lär sig snabbt. Men du MÅSTE träna den. Det är inte valfritt. De behöver däremot inte överdrivet med motion. Se bara till att inte ge den för mycket mat, för de lägger lätt på sig vikt, och en tjock Rottis får till slut problem med lederna vilket inte är speciellt kul. 

Börja tidigt med att miljö och socialträna din valp. En Rottis måste funka med allt och alla. De är stora och du vill inte ha en rädd och socialt osäker hund på 40-50kg som dessutom har lätt till försvar. Dålig kombo :)

Vad gäller barn så älskar de flesta Rottisar barn. Det står t.om. "barnvänlig" i rasbeskrivningen. Om nu din syster har barn så måste hon/ni lära dem hur man uppför sig runt hundar. Inte slåss, springa runt eller gapa för mycket. Klappa fint etc. och sedan låta er valp träffa och umgås med barnen, men lär hunden tidigt att den inte får hoppa upp på dem. Min egen tjej är tokig i barn, och jag önskar att jag hade tränat henne med barn som valp. Hon blir tossig och välter dem så att hon kan slicka dem i ansiktet.. ibland populär… men oftast inte :P

Jag aktiverar min tjej väldigt mycket. Mer än vad den normala Rottisägaren gör. Vi håller bl.a. på med skydd, spår, lydnad, sök, uppletande, klövjning och friluftsliv, men hon hade klarat sig på mycket mycket mindre. Det är detta som är så fantastiskt med Rottweilers. De är otroligt anpassningsbara och med på det mesta. Oftast inte bäst på något, men nästan alltid bra på mycket :)

Även om ni vill att hunden ska vakta så är detta inget som ni behöver träna på. Om det finns hos hunden så finns det naturligt på den nivån som en privatperson kan ha behov utav. De vaktar dock oftast mat, ben och leksaker, så ni får träna den mycket med att byta grejer och belöna att den lämnar ifrån sig och kommer med saker.

Jag rekommenderar dig framförallt att köra trickträning/lydnad med din valp och även spår. Spår är ett väldigt enkelt och roligt sätt för hunden att aktiveras, och det kräver inte överdriver mycket av dig som förare :) Vill du ha tips på hur man kör igång med spår, eller har andra Rottisfrågor så är du välkommen att skicka mig ett PM :)

Har du tänkt över ditt hundköp öht? Jag råder dig till att anmäla dig till en brukshundsklubb och gå valpkurs med din hund till att börja med och sen fortsätta med träning och aktivering Det är ett stort ansvar att köpa en så stor krävande hund

Du skriver att du läst dig tokig på internet, men när du skriver "Vi vill ju ha en vakt hund, men betyder detta att dem kommer kräva mycket mer träning och motion än "vanliga" hundar?" så undrar jag om du är medveten om att det är en brukshund som ursprungligen använts till bla vakt som du ska skaffa? Citerar från SKK: "Den reagerar med stor uppmärksamhet på omgivningen och har en hel del vaktinstinkt" och "Rottweiler är en utpräglad brukshund". Visst finns det de som inte har sina rottweilers som bruks/träningshundar och det funkar bra, men det är trots allt arbete den här rasen är avlad för…

Ska du ha en rottis med bra vaktegenskaper så får du bruksegenskaperna på köpet.
De kräver en hel del motion, men framförallt meningsfull aktivering.

#1 Oj tack för så lång och genomgående text, de uppskattades faktis! Tanken med att jag och mamma skaffar oss hunden tillsammans är för att jag ska flytta hem 1 år och plugga på distans så att jag kan bo med valpen hos henne för att den ska få möjlighet att träffa mycket barn och olika djur och få maximalt med socialisering etersom det är mycket rörelse hemma hos mina föräldrar. Vi har ju katt och iller och lite allt möjligt här hemma och andra djur hos grannar och det, och massvis med barn och barnbarn och grannbarn och förstås andra hundar. Sånt där har jag ju full koll på, som sagt har ju växt upp med hundar och har fortarande kvar retrivern hemma som jag gick på valpkurs med när jag var mindre, så erfaren, men ovis är jag kan man säga. Och svar på frågan om stamtavla, ja valpens föräldrar är reggade i SKK  MEN inte valpen eftersom de var tjuvparning och honan inte hade testat mentaliteten innan parningen. Men ja, du bekräftade väldigt mycket saker som jag trodde jag kunnde, men var rädd att ja fått de om bakfoten. Och nu får min syrra själv läsa så hon kanske tror mig, de är nog mest hennes attityd som gjort mig arg och osäker på mitt kunnande. Men ja tror som sagt hon är avis eftersom hon också vill ha hund men ska strax få sitt 5:e barn o därmed inte är läge för det… 

#2 Va? Ja vi har planerat att skaffa rottweiler i några år, men de har inte varit läge fören nu pga jag bodde ostadigt och gick gymnasiet, jag är redan anmäld till valpkurs som startar 2 veckor efter jag fått hem valpen.

#3#4 Jag tror ni missförstod mig, var kanske lite knasigt skrivet, men jag vet att de är en brukshund, därmed att jag skrev  vi vill ha en vakt hund, eftersom vi vet att den är det. Men de som har varit väldigt diffust är om de behöver motioneras mer pga att de är en ganska stor hund och om de behöver tränas mer, alltså tar det lång tid att träna en rottweiler sitt, ligg eller krävs de 2 år innan en rottweiler förstår komandot kom efter ständig träning. De är där jag har fastnat lite då de står olika och folk säger olika överallt. Men de fick jag ju svar  på i #1 kommentar.
 Så ja, jag vet att vakthunds egenskapen kommer på köpet, därav vi valt just denna ras, men de som jag ville ha ut av de citatet var om de behöver super motioneras och om de är svårtränade.  Förstår att de blev missförstånd dock.

#5 Jag läste verkligen att ni "inte" ville ha en vakthund, därför reagerade jag som jag gjorde, my bad! 🙂 Nu förstår jag hur du menar, enligt min uppfattning så är rottweilers rätt smarta och behöver inte mycket tid för att lära sig kommandon. Så har iallafall de rottweiler jag träffat varit, de flesta har även varit lugna och trevliga. Har dock träffat ett skräckexempel som haft många problembeteenden, och då främst problem med andra hundar, men jag tror den hunden knappt hade fått någon socialisering som valp. Jag har inte upplevt att de måste hanteras på något annat sätt än de flesta andra raser, bara man är konsekvent.

#6 ja jag förstod att de va nått som måste ha blivit fel, men ingen fara 🙂
Jo det är ju den uppfattningen jag själv också fått av våra blandraser, de var ju 75% rottweiler och 25% schäfer. När hanen var 8 år lärde vi honom dansa och spela död vilket inte alltid är de lättaste att lära en gammal hund.

Problemet ligger nog mest hos min syster som då har blivit riktigt sur på mig och min mamma. Hon hävdar ju att de inte alls är lätta att lära in kommandon av hennes egna erfarenheter, men jag tyckte mer de var hennes fel, att hon var den som var dålig på att uppfostra hennes hund som då var en av dessa två blandraser vi ägde.  Hon har inget emot att vi köper hund, och när mamma visade vilken valp vi tittat på frågade hon om dem två skulle köpa den tillsammans. När mamma då sa att jag är den som köper valpen med mamma blev hon arg o sa att vi kunde skaffa en annan hund som är mycket lättare att lära saker och ta hand om, typ labrador.
Detta har ju fått mamma att börja tänka om lite, men hon är fortfarande inställd på skaffa valpen. Om hon avgör att jag inte kan sköta den efter ett år så kommer mamma ta hunden.

Så denna tråd är mest gjord för att visa min syster att jag hade rätt och min syster ska sluta tänka att de är monster.

Jag har haft två rottweilers, renrasiga. De är varandras raka motsatser.
Jag har en av de nu, den andra har tyvärr fått somna in pga. sjukdom.

Den förra var en kille med ett temperament som heter duga, han rev ifrån redan som 9 veckors valp om man gick för nära när han hade ben. Han hade extremt med vakt i sig.
Jag är som så att jag kan ta i hundens nackskinn, anser det vara detsamma som när man tar ett barn i armen. Det är inte hårt så det gör ont men bestämt nog att förtydliga ett "nej". På denna gick inte det på, han rev ifrån direkt. 
Han skulle det enbart vara positiva metoder med, du fick inte vara fysisk alls för då sa han ifrån. Han hade en mycket stor kroppszon, så att säga.
En otroligt snabblärd hund, en ängel att jobba med både lös och i koppel. Hade inga problem med andra människor eller djur, gick utan problem att träna lös med djur som störning. Han fokuserade rejält.
Brorsan åt denna kille är ett praktexempel på att man måste också veta vad denna typ av hund innebär, att man köper inte denna ras för att ha enbart som vakthund.
Ägarna till brorsan är erfarna ägare och har haft rottweilers tidigare, trots detta så vaktar denna hund husse från matte, han vaktar husse från husses kompisar och han vaktar barn från deras egna föräldrar. Han har även huggit när han vaktat husse från hans kompisar, han ger sig då på kompisen.
Okontrollerad vakt med andra ord, vilket är rejält farligt!
Vi har också i efterhand fått veta att deras mamma är mycket ostabil, detta syntes det inget av trots flera besök och mycket utfrågningar. Hon hade även ett godkänt MH, tyvärr är det några hundar som blir godkända trots att de inte ska bli det. Lyckligtvis är det få! Ett godkänt MH indikerar en trygg, säker och stabil individ och även om några få ändå går igenom och blir godkända trots att de inte ska bli det så kan man ändå vara säker med att ett MH i 9/10 fall visar en rättvis helhetsbild.
Men där är också en anledning till att man absolut inte ska köpa en hund där inte båda har godkända MH:n, du har ingen säkerhet alls.
Nu kan brorsans beteende bero på att mamman är som hon är, det är fler ur kombinationen (pappan är stabil och go) som uppvisat ostabilt beteende, MEN jag vet fler som skaffat rasen för att ha som vakthund och där det spårat ur på liknande vis.
Därav min mening ovan, man köper inte denna typ av hund enbart för vakt.
Finns andra mer passande raser för det.

Vår nuvarande var en av de tre med häftigast humör, idag är han en gullegris. Han älskar allt och alla, vilket han gjort hela tiden. Han har en del vakt i sig, men man kan idag (han är 13 månader) ta ifrån honom saker utan problem. Skulle det vara något han ändå blir "Nä, den är min" med så är det inte värre än att man visar en godis, då spottar han direkt.
Denna kille är mycket självständig också, han ogillar att bli lämnad ensam inne men att gå ifrån honom om han är lös ute är inga problem. Han kunde inte bry sig mindre, tyvärr vill jag säga. Han har nästan inget intresse av att hålla koll på oss, vilket gör att vi fått träna väldigt mycket på att ha honom lös. Idag kan vi ha honom lös och han håller rätt bra koll ändå, men backar man 4 månader så kunde han utan vidare få för sig att sticka på egna äventyr.
Även denna kille är mycket lättlärd MEN svårmotiverad så det heter duga, har man väl fått motivationen så är det inga problem i världen dock. Han har även svårt att fokusera och tappar lätt fokus och gör därefter på sitt vis, dvs gå iväg och gör annat. Typ.
Men en ängel, han är för korkad för sitt eget bästa. Vi brukar säga att om han svarar upp och blir "dum", då har man förtjänat det också. Varför jag skriver "dum" och inte dum är för att oftast så har hunden väldigt bra skäl att svara upp/säga ifrån på, såvida den inte är mentalt ostabil.

Jag vet inte vad jag ska skriva just, du får mer än gärna ställa frågor så svarar jag så gott jag kan.
Men kort om rasen:
Den kräver!
Den kräver både fysisk och psykisk aktivering, den måste få jobba med både knopp och kropp. Det är ingen soffhund även om den utan problem kan bara vara i några dagar, det är en hund som kräver att man är bestämd. Inte bara för att det är en bestämd och stark ras som så utan för att det är en stor ras som också är stark rent muskelärt, vår nuvarande hanne väger 42 kg och har mycket muskler. Han älskar alla och vill gärna fram till alla, vill han så kan han lugnt dra iväg med mig då jag inte väger så jätte mycket mer. Då gäller det att han är bra uppfostrad så han inte utnyttjar sin storlek och vikt för att få sin vilja fram.
Samtidigt som man måste vara bestämd så måste man vara mjuk.
Du som ägare ska vara mjuk, bestämd och konsekvent. 
Att vara hård med denna ras fungerar inte, en Schäfer kan du stirra stint i ögonen på och den ger sig men det gör alltså inte en rottis. Antingen struntar den fullständigt i dig eller så svarar den upp.