Jag försökte alltid sätta mig längst bak i bussen med min leonberger, men ibland var det fullt där och har en leonberger bestämt sig för att ligga så rör de inte på sig så himla villigt, men folk var förstående och gick bredbent, på upphöjningarna stolarna sitter på, över henne i gången. 

Jag tyckte det var ganska kul när folk reagerade på hennes storlek "Oj, en björn".

Nått man ska tänka på är att en stor hund är stark, jag hade med henne till jobbet och en dag sprang jag och chefen in på posten i Kista i ett ärende och jag band fast henne i en stor soptunna i gjutjärn utanför. Plötsligt hörde vi att folk skrattade och den var min hund som gått in genom dörren med soptunnan efter sig som fastnat i dörröppningen. Vi var tre personer som baxade den på plats igen.

Har haft en newfoundlandshund och en grand danois. Tycker inte att det varit speciellt svårt att hitta saker till dem, är nog nästan svårare med mellanstor hund eftersom så många har det och saker tar slut på exempelvis rea och så :P Man får en hel del blickar och några som går fram och frågar om rasen när man är ute på promenad (iallafall här där jag bor). Har aldrig åkt kollektivt med våra utan bara bil så kan tyvärr inte svara på de andra frågorna men som #1 säger så är stora hundar starka och många gånger inser dem inte själva hur stora dem är och kan vara rätt klumpiga första året när allt växer så det knakar ^^,

Min hund är 76 i manken och folk blir förskräckta varje dag vi går ut bara för att dom tycker han är så stor, däremot fick jag sluta ta bussarna bara för att chaffisarna klankade ner på honom hela tiden, annars satt vi i mitten och på tågen då sitter vi antingen i mitten vagnen där de finns mest plats om de inte spelar nån roll annars sitter jag utanför djur vagnen för dom är alltid så förbannat små och full proppade med små hundar.
Selar och halsband är inga problem att hitta, de finns ju hur stora som helst, leksaker däremot va ett problem, dom gick ju sönder varenda en förutom Kong grejorna.
Jag har alltid älskat stora hundar och alltid önskat mig en stor knähund som är fluffig och mjuk, och älskar att mysa i sängen och min hund är alla dom sakerna, han inser inte sin egen storlek men de gör ju inte jag heller, jag ser han fortfarande som den lilla valpen jag fick hem så jag förstår oftast inte varför folk blir så förskräckta över hans storlek.
De kan ju vara bra att tänka på att stora hundar är väldigt starka, jag har kopplet fäst på bogen och att ha en bra kontakt med varandra underlättar om hunden får för sig att rusa iväg.

Min första egna hund var en newfoundlandshane. Han var en stor grabb på runt 60 kg. Mankhöjden minns jag inte, men runt midjehöjd på mig som är 164 cm. Det var inga problem att hitta grejer till honom. Han var otroligt lugn och stabil och hade inga problem att åka kollektivt. Han fann sig i att stå och trängas om så behövdes. Helst åkte han bil, det älskade han! Fick dagligen kommentarer och frågor om honom. "Oj, är du ute med en björn!", "Äter den barn?", "Den måste du motionera massor!", "Hur mycket äter den?" osv osv… 😃

Tyvärr så var jag tvungen att omplacera honom när han var 3 år. Sörjde och saknade honom i flera år. Världens finaste nallebjörn som jag älskade av hela mitt hjärta. 💔

@fransu, ja hur mycket åt han? Funderar på att kanske skaffa en newfoundland själv! Men funkar det med en shih tzu och jag själv som är ganska liten och kommer väga typ 15 kg mindre än hunden? Går de lugnt i koppel utan att dra osv?

#5 Vår nuffe gick väldigt bra i koppel, min mamma vägde också ca 15 kg mindre än hunden men det var aldrig något problem :) Hade honom ofta ihop med små hundar (sheltie, lancashire heeler, toy Pudel och papillon bland annat) och han var dunder snäll :) Sålänge man tränar det från start så är inget omöjligt :)

#5 Det är är nu 20 år sedan jag hade min newfoundland, så jag minns inte hur mycket han åt i "pengar", men visst åt han mycket. Jag bodde hos mina föräldrar fortfarande när jag hade honom och min mamma skaffade en shih-tzu när Simson var runt 1 år. Vi var lite oroliga att Simson skulle råka lägga sig på den lille valpen, eller råka vara allmänt hårdtassad. Men vi hade inte behövt oroa oss. Han var så omhändertagande mot den lille. Vakade och skyddade honom. Han var väldigt mjuk och vänlig mot alla, men extra varsam med små valpar och mindre hundar, kattungar, barn osv. Newfoundland är en fantastiskt ras med underbar mentalitet.

Dela kupé en gång på tåget med en familj som hade en Dogo Argentino (stavas det så?). Dem sa att de alltid bokar en extra plats när de åker tåg för att vara säkra på att ha plats för hunden.

Masserat några Bullmastiffer när jag läste till hundmassör och den ena hade en Yorkshireterrier som bästa kompis, dem var helsöta tillsammans! Riktigt goa hundar och den ena skulle absolut sitta i knät under massagen! 

Kan tänka mig att det är lite svårare att ha med sig hem till folk, speciellt dem som kanske inte är så djurintresserade, då brukar små söta hundar vara mer uppskattade. Gäller väl även att ta med hunden till jobbet kan jag tänka mig iallafall (men beror väl säkert på vad man har för jobb också).