Om du känner dig redo för en ny hund så varför inte? Men det låter inte som om din dotter är redo för en egen eller att dela på en. Jag vet naturligtvis inget om hennes ålder/ert förhållande men om ens barn bor hemma och tidigare visat att de bara vill ta hand om de "roliga" delarna bör man nog helt enkelt säga att de får skaffa egna djur när de flyttat hemifrån och inte kan vägra ansvaret.

Tack för tankar :)

Hon är 13 år och rätt bekväm

Jag skulle nog säga att hon gör det hon måste och vill men inte så mycket mer. Hennes pappa tyckte att hon skötte hunden bra, jag är mer tveksam, eftersom hon ofta "smet" eller slapp undan sina åtaganden med diverse undan flykter. Men jag tror att hon blir ledsen om jag skaffar hund till mig. Fast det kanske jag inte ska lägga så mycket vikt vid eftersom hon ju kan hjälpa till med nya hunden om hon är seriös och gör det även när det regnar… Fast gosa gör man ju oavsett väder 😉

#3 Jag tycker inte du ska lägga så mycket vikt vid det. Hon älskar uppenbarligen hundar och kan ta hand om dem men är något oansvarig enligt dig (vilket ju är helt normalt när man är 13). Men det hon skulle fått ut med en egen hund får hon ju utav de djur ni har och din hund om du skaffar ett ny. Det hon blir ledsen över är väl att hon inte får uppfyllt "idén" av att hunden är hennes medan det i praktiken inte skulle vara annorlunda.

Du vet ju självklart bäst när det kommer till ditt eget barn och jag talar mer ur det perspektiv jag kan se att jag själv hade som trettonåring. Att ett eget och familjens djur inte kändes som samma sak, fast det egentligen var det.
Även om föräldrarna har största ansvaret när man ger ett djur till sitt barn tycker jag att man som vuxen ska kunna vara säker på att barnet alltid tar det ansvaret och slippa att tjata. Det kanske inte fungerar när barnet är 13 och då kan man ju vänta några år med eget djur till man som förälder känner sig säker på att ens barn är moget. :)

Gör det som är bäst för dig

Jag kände att jag började fokusera på hur jobbigt och trist det kan kännas för henne om jag får en ny hund o inte hon. Därför jag började skriva här ☺ Och visst är det så att hon kanske blir lite sur en stund men med lite valpgos inser hon nog att mamsen gjort rätt. 😊 oca vem vet hon kanske vill vars med o dela hund med mig då

Men skaffa en hund du och dottern din kan du säga att hon får hjälpa till om hon vill, du måste göra nåt  för din skull, en trettonåring behöver verkligen inte få eget ansvar för en hund, jag fick dela med familjen och det gick superbra! Tror dte är bättre då kan hon gå promenader när hon vill och du sköter den som din och vet att alt ansvar är ditt och ni håller sams:)

Varför inte skaffa en gemensam hund? Alltså för hela familjen? Det krävs ju en kompromiss i denna situation. Att ni har en hund som tillhör hela familjen, men för det kan ni väl rå om den som er egna? Att tex din dotter tar den och gör vad det nu är hon ska göra, och att du gör din grej efter?

Tack för tankar 🙂 Jo det blir nog bra att jag skaffar mig en egen hund och så får vi se hur aktiv hon vill vara. 

För mig är ju skillnaden på egen hund och gemensam hund mest vid valet av ras och individ, annars blir det ju på sitt vis familjens hundar hur som eftersom man ju hjälps åt i familjen. Men jag ska nog se till att det blir en sån ras jag vill ha så får vi lösa resten efter hand. Mannen vill ju ha en jakthund av typ jämthund, dottern en border collie och själv är jag inne på en dvärgschnauzer 😃

Dvärgschnauzer låter som en väldigt bra ide, utifrån vad du har skrivit vad du vill göra.  🙂 Lycka till!

Skaffar man hund så blir det allas ändå så jag ser inte felet med att ni inte ska kunna skaffa en ny hund som sen du kan träna med mer. Dom övriga hundarna kan följa med under promenaden och få sin bit motion. Vill dottern ha en egen hund så kan hon få visa sina framfötter med hjälpa till med alla hundar, hon kan lära sig lägga spår och träna jakthundarna med :)

Dottern kan inte få ha en av de andra hundarna som ni har nu som "sin egen"? Tycker att det låter som att det är viktigt för henne att ha en hund att kalla sin, men utan att behöva ta så mycket ansvar (och just rasen hon själv vill ha kräver ju väldigt mycket, får de inte arbeta så hittar de på snabbt eget arbete = saker som man kanske inte alls vill att de ska göra).

Skaffa dig en valp du, din dotter kanske blir väldigt sur först men jag skulle kunna tro att det släpper fort när ni väl har fått hem valpen .

Tack så mycket för era tankar 👍

Har börjat leta efter en lämplig kennel så tar vi det ett steg i taget. 

Som det är nu får hon givetvis aktivera familjens hundar nästan hur hon vill, och ha den hon vill som bara sin, men de duger inte. Hon vill bara ha en helt egen hund. Men jag har lyckats få henne att gå på en kurs med en av våra hundar i vår så vi får se om hon ändrar sig 😃 Jag har sagt att det är bra att träna sig på att träna hund även om det inte är drömhunden man går med så lär man sig som förare något hela tiden ❤️ 😇