Jag hade sele på rastningar och bytte till halsband då jag tränade med godis och matade på

Jag övar följsamhet när hon är lös (99% av tiden). När kopplet sedan kommer på så följer hon fint:) och mycket beröm när hon går fint bredvid i koppel.

I allra första början så var jag noga med att belöna henne så fort hon gick vid sidan. Att hon gick framför eller bakom gjorde inte så mycket såvida hon inte drog. Drog hon så sa jag "sakta" och på något vis lärde hon sig då att sakta av till mitt tempo. Som valp gick hon som en klocka. Väldigt fint och vi kunde gå genom torget här med henne lös etc. Nu är hon unghund och att gå lös funkar inte längre. Vi löser det med tiden. Hon går däremot fortfarande bra, men om hon drar mot folk/hundar/andra djur etc. Så måste jag säga till henne med ett "nej" vilket hon accepterar hyffsat bra.

Hade hon varit en mer följsam hund som provade lite olika beteenden så hade jag istället använt mig av att stanna och vänta tills hon kommer tillbaka i rätt position när hon drog. Detta har funkat toppen på andra hundar jag har jobbat med, men min tjej sätter sig bara ned och väntar.. och kan sitta kvar tills hon lägger sig ned och sover istället :P

Jag vet inte varför du inte tycker den metoden är logisk. Korrigering vid felaktigt beteende och beröm vid korrekt, mer logiskt kan det väl inte bli? :)

Jag kör väl en blandning. Till en början mycket beröm och någon godisbit när hon gjorde rätt för att hon ska förstå vad jag vill. Så fort hon drog stannade jag och höll ett konstant tryck i kopplet och väntade tills hon gav efter och gick in vid sidan, då fortsatte vi gå.  Hon har således aldrig fått någonting ut av att dra i kopplet och insåg fort att det inte leder någon vart. Numera nyper jag till henne i rumpan om hon fuskar vid fotgående då det bara är ren olydnad, hon vet ju hur hon ska gå. Jag kan också säga "nej" om hon försöker nosa på någonting eller om hon går något steg framför mig, men det krävs inte så mycket mer än en mjuk påminnelse.

#4 Det jag inte tyckte verkade logiskt var att ta tag i hunden och säga till den att den gjorde fel, då blir de väl inte korrigering men en bestraffning? eller ser jag de på fel sätt? Att nudda bakdelen skulle jag aldrig nå, han går så långt fram att jag har ingen chans att nå hans bakdel för att nudda lite, de tyckte jag var lite konstigt, ska man gå ikapp så är de redan för sent att peta på honom.
Att berömma när han går fint det funkade inte alls, utomhus är han immun mot beröm, han stänger av de helt, struntar fullständigt i belöningar osv, bara han får sniffa där han får sniffa så är allt frid och fröjd.

han går hyfsat bra i koppel och kan gå i min takt men ibland är vi oense om vilken takt vi ska gå i, så de kan göras förbättringar på just den biten, de är däremot lättare med klicker, han är mer mottaglig för belöningar nu än han var före det.

Vår kille har börjat lägga sig i kopplet, alltså drar han inte men nästan. Detta klarar inte min rygg av i nuläget då den försämrats markant den senaste tiden så vi är väldigt strikt på att kopplet inte får vara sträckt, har visserligen alltid varit strikt med det men det är nu han har börjat lägga sig i det. Innan gick han som ett ljus, vilket vi berömmer.
Det vi gör nu är att direkt vi känner att kopplet sträcks så stannar vi upp och säger åt honom att backa, han får då backa tills att han är strax bakom fot position och får inte gå förren vi går.
Detta kan ta lång tid per promenad men har gett resultat, han går nu till en viss längd i kopplet och saktar sedan in där. Det lönar sig inte att gå enda fram, man kommer inte fram fortare för det. Nu på slutet när vi stannat så backar han in självmant såvida inget annat fångar hans intresse, han har börjat inse rutinen.
Men det är från gång till gång, vissa dagar är han totalt döv och bortkommen (unghund) så då kan det verkligen ta tid.