min staffetik på 7,5 månader har gått och blivit otroligt osäker. det har kommit mer och mer smygande, men blivit väldigt synligt det senaste. hon är min första hund, och jag är så himla osäker på vilken del av osäkerheten som beror på att hon håller på att bli könsmogen (hennes syster löper, hon har själv inte börjat riktigt än). hon har blivit mörkrädd, och väldigt osäker. det har eskalerat sedan hon blev påsprungen av en lös labbe. normalt sett vid möten med hundar är hon otroligt låg, kryper fram med viftande svans,lägger sig på rygg, slickar hunden i mungiporna och är väldigt försiktig, men efter detta har hon blivit mer "attack är bästa försvar", reser ragg, morrar, blir helt till sig och skäller. skulle hunden komma nära (vilket hänt i mörker runt hörn, släpper henne aldrig med främmande hundar och låter henne inte träffa främmande hundar) försöker hon fly, hon försöker aldrig göra verklighet av sina små utbrott.

med labben tvingade jag ägaren att stanna kvar efter att den sprungit fram, pratade med henne ett tag och gick en liten sväng tills min tjej som var helt uppe i varv lugnat ner sig och kunde gå med labben utan att bli stressad. efter det fick dom hälsa och leka lite och sedan gick vi åt var sitt håll. vi har träffats efter och hon hyser inget agg mot denna hund alls, men mot andra hundar har det blivit värre. vet inte om jag gjorde rätt i denna situation. 

generellt med hundar som hon känner, och kompisarna på dagis går det kanon. dagispersonalen berömmer alltid att hon är en så snäll och vänlig hund trots att hon inte är så gammal. hon funkar i alla grupper, med både små och stora hundar, och hon tycker dagis och kompisarna där är toppen. med bästisen är hon väldigt vänlig, känslig för signaler och läser honom väldigt bra. han behöver aldrig säga till på skarpen, hon fattar och backar. mot mig och sambon, och människor över lag, är hon väldigt mjuk. barn blir hon stressad av, och därför undviker vi dem. hon är lättstressad och går snabbt upp i varv om hon får chansen, typiskt staffe vad jag förstått. 

det jag fastnat lite i är hur jag ska träna henne. hon har som sagt blivit värre nu när hormonerna sprutar, vad är hormoner, och vad är osäkerhet. är så himla rädd att jag ska ställa till det för henne och ställer otroligt höga krav på mig själv. igår blev hon helt knäckt när vi passerade en samojed som tidigare kastat sig i koppel mot henne, och vi fick ägna en halvtimme åt att träna lite trix och kontakt med samojeden i närheten (på synavstånd, men inte i direkta närheten) vill inte gärna gå in med henne när hon är så uppe i varv, utan försöker träna ner henne i varv med störningen i närheten. gör jag rätt? det vi tränar nu är kontakt vid hundmöten, hon sitter en bit ifrån, mötande hund får passera. lättare övningar under tiden, klickar och berömmer när hon släpper hunden och tittar på mig. ger hunden som möter oss ingen uppmärksamhet går det bra, inte riktig tlika bra om mötande hund "ser" oss och ger uppmärksamhet. något jag ska tänka på?

rörigt inlägg, men för att sammanfatta. bra övningar för att stärka en osäker unghund? vi tränar mycket enkla övningar som hon kan när hon visar osäkerhet. rätt eller stressar jag upp henne? balans och enkla lydnadsövningar (sitt, stanna, fot i olika tempon) 

ska jag fortsätta som jag gör med hundmötena? sätta henne och belöna när hon släpper och ger mig kontakt. tanken är att lägga på ett kommando på kontakt som vi kan köra vid störningar. 

hur mycket beror på hormoner och hur mycket är "hon"? hon är en "vek" hund som behöver pepping, och det kommer vi nog få jobba med, men hur mycket förvärrar könsmognaden?

tack för att ni orkar läsa mitt röriga inlägg. vi har gått valp och unghundskurs med henne, samt nu kurs i Nose Work för framtida doftprov och tävling.