Ja tror de har med husse och matte till stor del. Sen tror ja även att hundägare med hetsiga stora hundar låter bli att ta kollektivtrafiken. Sen är ju vissa raser lugnare än andra. Men tror inte de beror på storleken. :)

En aggressiv Chihuahua avlar man på, men en aggressiv schäfer avlivar man.

Både ja och nej, jag tror absolut att både ras och avel påverkar hur miljöstark och lugn den upplevs, sedan tror jag också att många hundägare till större hundar känner mer press på sig att deras hundar skall uppföra sig väl av såväl praktiska skäl som att inte skrämma folk. Summan av kardemumman: en kombination. Men det är ju en grov generalisering.

Tror att det är lite så som #1 säger.

Det beror helt på hund, ägare och hur man tränat enligt mig, dock finns det tyvärr mycket i det #2 säger också…

Tyvärr ser väldigt många inte problem som hysteri, aggressivitet och stressnerver som ett lika stort problem på små hundar som med stora hundar. Kanske beror på att det är tydligare med en jätte än med en liten?

Men främst beror det på ägaren och dess egenskaper som ägare. Skaffar man hund och inte tränar den på ett bra sätt och aktiverar den för att göra av med energi så får man en jobbig hund oavsett ras. Sedan att det kan ligga i generna hos hunden pga avel tror jag dock är ett problem, men inte det huvudsakliga problemet hos de flesta hundar.

Jag tror det beror mycket att att man inte ser hysteriska småhundar som ett lika stort problem som med stora hundar eftersom det inte påverkar omgivningen lika mycket. Det är mest den lilla hunden som mår dåligt. 
Sen tror jag det också beror på aveln. Vissa specifika raser tycker jag man oftare ser är skälliga och allmänt stressade. Tex. Chihuahua upplever jag vara så.

Som #6 skriver så upplever jag det som att raser som till exempel Chihuahua, terriers och andra mindre raser ofta är hetsigare, ettrigare och skälligare. Självklart gäller det inte alla och det finns ju stora raser som skäller mycket också(även mellanstora hundar, får vi inte glömma, Tello är en liten skällmaskin hela han hahahah!). Sedan beror det mesta på hur hundarna uppfostras också och hur folk reagerar, samt vad som händer med mer aggressiva och skälliga större hundar. Ofta ser folk större hundar med mer muskler som farliga monster, men ofta bryr man sig inte om de mindre raserna.
Tror att det hänger ihop lite med ägaren också, vissa kanske tror att det är mer okej att hunden håller på & skäller bara för att den är liten? Vem vet, det finns ju folk till allt. (men det är inte okej, såklart)
Detta blir ju även ett stressmoment, antingen gör det att hunden blir mer stressad eller så skäller hunden för att den är stressad. Brukar ofta vara så, och då borde man göra något åt saken istället för att tro att en avlivning kommer lösa saken. I de fallen där det handlar om avel att göra kommer det ju inte bli bättre för det.

Som två säger så tror jag det har mycket med aveln och göra med, en liten vavva som går mot attack mot andra hundar på utställningen säger inte många något om, eller om dom naffsar till domaren som försöker titta i munnen. Skulle det vart en större hund hade nog många reagerat på helt annat sätt. Men sen har det väl med vad man gör med sin hund och hur man fostrar den med.

Jag tror det är ägarna som inte tror att en liten hund kräver så mycket och därför slarvas det både med motion.stimulans och uppfostran och ledarskap.

Mycket tror jag beror på ägaren MEN, små hundar ÄR oftast mer energiska, skälliga och alerta. Många hundar som är i mindre storlek användes som gårdshundar, råttjägare etc. Då krävdes det en liten och snabb krabat, som även larmade ifall någon främmande kom in på gården. Så det är väl en blandning mellan genetiskt och uppfostran.

Många bra poänger sagda redan. Mentalitet är så viktigt i aveln hos arbetande hundar, medans hos sällskapshundar går det mer på utseende. Visst har det mycket med träning att göra med, men vissa individer och raser är mer stresståliga än andra. 

Sedan så lägger man ju lättare märke till stora hundar och små som är högljudda medans små som är tysta lätt smälter in i omgivningen.

Jag tror att det handlar mycket om att de små inte uppfostras på samma sätt.

Sen tror jag att #2 har en bra poäng också. Stora brukshundar inbillar jag mig att man är mer noga med vad gäller aveln. En liten sällskapshund avlar en del på nästan hur som för att man inte tycker att det spelar någon roll.

Det är ingen nyhet att små hundar är ettrigare och stora hundar är mycket lugnare, men jag tror även att det har en hel del med fostran att göra. En stor hund som är fostrad på fel sätt kan bli livsfarlig.

Bland många små raser har det som de flesta märkt varit (och är än) en boom. När alla kändisar hade olika dvärgraser så ville alla andra också ha en liten maskot/accessoar. 
Det avlades hejvilt för att "mätta marknaden" och det kommer nog ta ett tag innan det lägger sig. Just nu är det lite av ett överflöd på chihuahuavalpar t.ex. Nybörjare köper av andra nybörjare som tar kullar på sina små söta tikar med mindre bra psyke. Det är både riskabelt och dumt. Det finns erfarna uppfödare som sitter med unghundar kvar.

Sen är de ju så små och söta, inte gör det något om Fiffi skäller, det hörs ju knappt! Hon är så liten och kaxig, hur många gånger har man inte hört det när hunden uppenbart är stressad, understimulerad eller osäker. Det märks mer på stora hundar, men är precis samma situation egentligen. Det är inte lika gulligt om en schäfer är "kaxig", då tar man nog snabbare reda på varför och börjar man jobba på det, alt. hamnar den på blocket…
Så allt bygger egentligen på okunskap både när det gäller avel och uppfostran/aktivering.  Men jag tycker det går åt rätt håll iaf, man ser fler och fler småhundar träna i vardagen och även tävla. :-)

Jag tror också det är lättare att lyfta en liten hund så den slipper undan med mycket, en stor hund måste efter valptiden gå på egna ben genom livet och får på så sätt bättre miljöträning.  Ibland måste man ju lyfta för att undvika skador såklart, men jag tror man underskattar lite ibland även om man annars är duktig på aktivering, har ibland kommit på mig själv. :-)
Ett exempel är att en liten hund sitter i knät om man miljötränar på stan, medans en stor sitter på marken intill ägarens fötter. Har också hört om många med småhundar som bär dem första halvan av promenaden för att de vägrar gå bort från hemmet (gå hemåt funkar sedan fint), det är ju inte möjligt med en stor hund! :P Samma sak om hunden tycker det är jobbigt att gå intill trafik eller vid hundmöten m.m…

Jag har rest med många små hundar av olika raser och alla beter sig jättefint på tåg eller buss, så jag tror det beror på matte/husse. Många små hundar får inte samma uppfostran för de är ju så "små och hjälplösa". 😕

#16 Det kan ligga riktigt mycket i det!

Jag och sambon åkte buss med våran valp igår, mindre ras, uppförde sig perfekt! I stan satt hon bredvid oss med slakt koppel och väntade på rödljus, då sa en kvinna bredvid oss att det var himla roligt att se en sådan liten väluppfostrad hund! Jag tackade så mycket och sa att hon bara är en valp då blev hon ännu mer impad!

Sen gick vi förbi 3 tanter med småhundar som blev galna när vi gick förbi, min erfarenhet är att äldre tanter gärna klemar bort.

#18 Grattis till en så fin liten valp!

#19 Tack! Vi har lagt ner mycket tid då det är en väldigt självständig "kan själv" ras. Dessutom vildast i kullen. ;)

#20 Vad för ras? :)

#21 Tibetansk terrier. =)

dubbelpost

Visserligen har jag, som skrev tråden, även sett mops  och ett fåtal andra små uppföra sig fint på tåg/buss. Stimulerar min och har gränser och så, vet inte varför min 3 åriga blir ett skälligt monster (jag tillåter inte skällande överlag) just i trafiken när ´han känner av eller ser andra hundar. Ute på promenad skäller han aldrig på andra. Han har hälsobekymmer och är ständigt hungrig nu på kortison men även innan reagerade han med skällande när han ser eller känner en hund på tåget, bussen. Ibland skäller han även av okänd anledning utan andra hundar. Vilket jag förstås tycker är pinsamt och försöker korrigera/avleder om jag har mat med.

Baserat på svaren förstärks min misstanke om att större hundar överlag är lite lugnare av sig. Det här med aveln och bortval vid aveln har inte jag tänkt på men det ligger något i det.

Både min dvärgschnauzer och min mittelspitz uppförde sig perfekt på tåg och buss. Jag har tränat min chinese crested mycket på bilåkning med för att få till "etikett" på hur man beter sig i fordon och det funkar bra även om vi jobbar på hans åksjuka. 

Digger vår stora hund beter sig riktigt illa i bilen, Så vi har ett tvärtom problem här. Han har problem med stress i överlag så individer med stress klarar inte folkmassor och liknande lika bra. 

En hund som är van vid det sen den var liten kommer högst troligen vara lugn, medans en som inte är van kommer bli överväldigad av stimulin. Men jag tror att storhund aveln främst på arbetande raser har arbetat hårt på att avla så hunden ska kunna klara hög stimuli och klara stress, annars är det ju inte en bra arbetshund. En stressad liten hund däremot kan skyddas mot det onda av ägaren så det är inte samma priorité. Men! Uppfödare som ställer ut mycket avlar på de hundar som klarar av utställningarna - så de klarar folkmassor så där väljs stressade individer ofta bort. 

Om mitt inlägg är virrigt så är det för att jag är extremt trött och har feber.

#25 vet att det är lite OT men Min hund är en liten hund som blir jättestressad på utställningar och i bilen. Dock klarar han tåg fin fint, sover och kikar på folk och vi har varit bland stora folkmassor och han är lugn. Men varför han är stressad på utställningar och i bilen, det vet jag inte. Men hans mamma är meriterad inom utställning men jag har hört att hundar ändå kan ärva halvtaskig mentalitet fast föräldrarna har meriter inom utställning.

#26 Jo visst kan dom det. Jag har varit med om en hund som HATADE en specifik bil, var nog något biljud i motorn, men alla andra bilar sov hunden lugnt. I den lilla bilen var det pipande och stressande men aldrg annars i någon annan bil. Så vem vet vad dom reagerar på. Inte lätt att hitta alla gånger.

När jag var runt 10-12 år så kom det en gång en Chihuahua kutande i full fart mot mig i ett bostadsområde och skällde, den hoppade på mig och jag blev jätterädd. Ägarna kom i lugn takt efter och ropade/sa typ "den är snäll, den vill bara leka" och "den är så liten och snäll, den kan inte skada dig". Snacka om puckon till hundägare!(ursäkta ordvalet). Tror aldrig det hade hänt om det var en stor hund, för t.ex en ouppfostrad hoppig schäfer släpper man inte lös bland barn och låter den hoppa, skälla och skrämma barnen för då är risken att den schäfern inte får leva så länge till.
Jag tror att många skaffar små hundar som sällskapshundar och de som vill träna hund väljer ofta en större ras(eftersom de flesta bruks/arbetarhundar är större), och därmed blir det helt enkelt så att många stora hundar är mer uppfostrade än små. Men sen har det säkert att göra med(som redan nämnts) att små hundar är lättare att ta under armen och gå iväg, och de som släppte sin Chihuahua lös bland barn tyckte tydligen inte att den gjorde någon skada, vet inte om jag delar den åsikten dock…
Så jag tror det handlar mest om ägarna, uppfostran och aktivering.

Sen finns de ju de exempel som visar att storleken inte är det enda som har betydelse för hur lugna hundarna är, t.ex de som skaffar bordercollie, belgisk vallhund osv som sällskapshund…

I stort ett problem hos människan mer än hunden, tror jag. Det finns uppenbara saker, många småhundar avlades specifikt för att vara just "larmhundar", så att begära att en sådan inte skäller är ganska mycket begärt. T.ex. Därmed inte sagt att det inte går… Men det finns arv och så finns det miljö. 

Jag har en stor hund, en aussie, och så har jag en pudelvalp (dvärg eller toy, får se vart hon stannar på höjden) på 5 månader. Uppmärksamheten som jag och lillan får från omvärlden är betydligt större oavsett hur hon beter sig, ovälkommen sådan. Häromdagen stod jag exempelvis och tränade vid rulltrapporna ner till en tunnelbaneperrong. Valpen tycker att rulltrappan är läskig och har stannat ett par meter ifrån, längst ut i kopplet. Eftersom det är en lugn tid på dygnet passar jag på att börja träna upp hennes självförtroende kring rulltrappor, peppar minsta steg mot dem osv. Men ja, hon står där och ser lite beklagansvärd och olycklig ut. Tog två sekunder så kommer en äldre dam närmare oss och säger bestört:

-Du måste lyfta upp henne!!

-Eh, ja, sedan när vi åker ner lyfter jag henne, men vi tränar på detta nu…

-Men stackarn ser så ledsen och rädd ut!

-Hon måste lära sig hon också.

En schäfervalp eller för all del min aussie hade ALDRIG fått samma ömkan från omvärlden.  Det är ju lättare idag, när man är en van hundägare, att veta vad man ska göra och inte lyssna på folk omkring en, så jag fortsätter träna lillan på samma sätt som om hon varit stor, eller rättare sagt, storleken spelar ingen roll, jag är ute efter vissa saker och vill inte ha vissa saker oavsett mankhöjden.

Många hundägare är nog också ute efter minsta möjliga motstånd. Idealbilden av hundägandet för dem kanske är promenader, kort och gott, de är inte intresserade av att träna saker. Jag märker att hundar, oavsett storlek, kommer in till trimmet med hanteringsproblem. Ägarna kan inte klippa klorna, klippa håret runt ögonen på sin långhårshund, få känna igenom sin hund på lite obekväma sätt osv. Detta är ju ett problem för MIG, som får ta skiten, för ägarna betalar ju för att slippa det och då är det ju inte direkt något problem i deras värld heller - de är ju inte med. Många hundar är mest lite fjantiga och nafsiga, men det finns de som verkligen hugger efter en om man inte har munkorg på. Jag kan föreslå alla möjliga träningssätt för att komma tillrätta med det och till och med få hunden att tycka det är mysigt med kloklipp, pälsvård osv, erbjuda lektioner blablabla, men ALDRIG har en ägare sagt "Är det sant? Wow, jag ska genast börja träna!".  (Har däremot lyckats dra med en del nyblivna valpägare, som ju idag har välartade hundar på trimbordet tack vare det. ;))

#29 Känner igen det där med att inte få träna i fred! Inte lätt att få en trygg liten hund när alla stirrar och pjoskar…
"Stackars liten som måste kämpa så för födan!" (belönar henne med godis, t.ex. gör tricks eller hoppar upp/balanserar på saker på promenaden) "Orkar hon verkligen gå hem också? Bär henne!"
Men vänta bara tills vintern kommer så ska du få höra… ;-) De små hundarna måste ju ha kläder alla årstider utom högsommar (även om de gillar bus i nysnön) annars är det djurplågeri!!!

Mycket beror på ras, men en liten hund har oftast lättare att röra sig snabbt än en stor och stadig sak. Min tidigare shar-pei var lugna "ferdinand" allihop, medan mina nuvarande heeler är som små galna illrar😃 Jag är fortfarande samma lugna person.

Jag tror inte att det beror på att så många hundägare till små hundar inte uppfostrar sina hundar. Jag själv har tre shelties varav mellersta tiken är rädd. Hon gör utfall mot saker hon upplever som obehagliga. Detta har vi nu kämpat med väldigt länge och hon har kommit oerhört långt. Men det ser ju inte folk som inte känner oss. Dom ser "den lilla hunden som inte uppfostrats för att det inte gör så mycket när hon är liten". Och ja, det har hänt att jag lyft henne. För att det har behövts. Det är också en sak som många har fördomar mot. Att man aldrig ska lyfta en hund för då ömkar man den. Visst finns det dom som inte uppfostrar sina småhundar men det finns det bland storhundsägare också. Sen får man tänka på vad som är rasernas ursprung och mentala egenskaper. Det är lätt att kalla en "larmande ras" för bjäbbig och ouppfostrad. Vissa hundar kan man träna att bli mindre skälliga men alla är individer. Av mina tre (av "skällig ras") är en skällig och jag tror inte att jag kommer kunna få henne lika tyst som dom andra två.

stora

#31 AVSLÖJAD! Det är inte heelers du har, det är schizofrena illrar, ev rabiessmittade.

😂

#34 - attans, du kom på dom😂

Hundar med kläder ser ganska knäppt ut även om jag förstår att hundar med tunn päls fryser om det blir riktigt kallt.

#36 Inte då. Man vänjer sig. ;) En varm hund är en lycklig hund.

#37 Men gud så söt hon är 😍

Söt!

Det sitter snarare i att små hundar oftast är avlade som larmhundar, precis som kelpien fortfarande är väl helt okey i vall har även dessa "små sällskapshundar" kvar instinkterna. Och sen beroende på hur intresserade ägaren är av att ta tag i problemet är hundarna olika uppfostrade.

Det sitter snarare i att små hundar oftast är avlade som larmhundar, precis som kelpien fortfarande är väl helt okey i vall har även dessa "små sällskapshundar" kvar instinkterna. Och sen beroende på hur intresserade ägaren är av att ta tag i problemet är hundarna olika uppfostrade.

#41 Att larma ser jag inte som ett problem.

Det är när hunden visar allmän osäkerhet bland människor och hundar, på tåg, eller andra sociala tillställningar som man bör ta tag i problemet.

Men larmar hunden i hemmet för att någon besökare kommer som larmhundar är avlad till, är inte ett problem anser jag.

#42 menar inte larmade i hemmet vi talade väl ändå om småhundar på tåget/bussen?

#43 Förstod inte att du menade det. Ett missförstånd.