Hundar iFokus

Hundar

Etikettänglahundar
Läst 843 ggr
Ticka
0

Till minne

Gust; intelligent, rolig, full av upptåg och hyss, oklanderlig stil, stark integritet, stor mod och känslighet. Likt Gösta Bärling "starkas och svagast av alla".

Han kom att bli en viktig del av min familj. Under sina fjorton år gick han från en morsk liten valp som trodde sig kunna styra värden till en morsk liten hund som trodde sig kunna styra världen.

Han älskade torkad lever och kunde göra vilka trick som hälst för en bit eller två. Tillslut kom han underfund med, att om han gjorde alla tick på en gång, så var han säkrad att få lever biten. Smart?! Efter många bitar lever kunde han fisa så att han skämde sig själv.

Han var inte en hund som inte var mycket för med klappar och kli på magen. Men om lillmatte brast ut i gråt. Då kunde han krypa tätt intill tills lillmatte slutat hulka och väta ner nosen med tårar.

Han älskade att åka bil. Han satt på på helspänn, med nosen i fläkten och ögonen på vägen. Han såg bilen som ett speed jakts redskap.

Tusen och åter tusen ord skull inte kunna ge rättvisa åt denna stora lilla hund, men jag skulle vilja skiva vart ena ett, för att inte minnet ska blekna. Hur han luktade skog och varm hund, ljudet av tassarna mot parketten, de lite okynniga leendet, livsglädjen, de tysta morgon promenaderna…  han kommer alltid ha en egen plats i familjens hjärta.

Gust somnad in 12 september 15:55

Han blev 14 år gammal

kerstinjoh
0
#1

Vilken saknad!

Tröstekram!!!  

Ännu en vovve som springer på

                                         gröna ängar. Pigg och glad!

[Vargnatt-]
0
#2

Beklagar verkligen sorgen!

Soulonfire
0
#3

Beklagar sorgenGråter

Lotta
0
#4

Skickar en massa tröstekramar till dig….

och säger som Kerstin… ennu en vovve som springer pigg och glad på gröna ängar.

Ticka
0
#5

Tack för era vänliga ord de värmer.

Hela dagen har jag gjort små saker som jag kommer på inte längre är nödvändiga, men de går av ren vanan. Jag klev upp tidigt och ställde upp dörren. Men de finns ingen hund som vill ut och pinka. Tappade en bit skinka på golvet och i en halv millisekund tänkte jag att den tar Gust..

Kopplet hänge i farstun och hans sov korg står tom. Men jag kan inte förmå mig till att ta bort dem. Annars är ju allt som vanligt.

De kommer ta tid innan jag slutar höra honom gå i trappen eller snusa under skivbordet. Jag kommer nog att öppna dörren fler mornar och förvänta mig att skinkbitar ska försvinna en tid framöver. Sådan sitter i kroppen.

Jag kan tänka mig Gust springa på gröna ängar, med en skara tikar och fri tillgång till torkad lever och köttben. :)

Ticka