Känn dig inte usel, vi gör alla fel ibland och det märks på din text att du verkligen har alla goda intentioner i världen! Oroa dig inte.

Tyvärr har jag inga bra tips men jag vill sätta ett tassavtryck så att jag får läsa vad folk säger.

Valpen är inte aggressiv, nej.

Det låter som en stressad och osäker valp. Ni måste skapa lugn och ro och se till att valpen får det lugn den behöver, klarar den inte av att slappna av själv måste ni hjälpa den, köra passivitetsträning. Håll inte på att tryck ner hunden på sidan, då kommer det bli dubbelt värre.

Jobba på relationen, var en trygghet för valpen samtidigt som du passivitetstränar i massor, varje gång valpen blir för stressad avbryter du och kör ryggsäcken eller annan typ av passivitetsträning.

Hm låter som han håller på att bli könsmogen. Var bestämd men inte aggressiv. Det är också viktigt att man behåller lugnet. Jag jobbade tidigare med hundar och vi använde Jan Fennels amichien bonding som funkade väldigt bra för oss. Klandra inte dig själv för hur du agerade. Valpägare och småbarnsföräldrar har det verkligen inte lätt, det ska gudarna veta…

#3 Beteendena har inte med könsmognaden att göra. Man måste vara försiktig med vad man gör med lättstressade och samtidigt osäkra hundar/valpar, att ta i för hårt/bestämt kan sluta riktigt illa. Amichien bonding är verkligen inte att rekommendera med denna typ av hundar. (Eller någon alls överhuvudtaget)

Till ts; finns lite böcker i ämnet, en läsvärd är t.ex. "Släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt.

Tack för svaren!

#2 - precis så kände jag också, det här gör det bara dubbelt värre, och det var därför jag släppte.

Jag ser också stress som den enda förklaringen, men jag förstår ju verkligen inte varför han skulle vara stressad…?

#4 Den visar ju dominans beteende… Det låter väl knappast som något en stressad hund skulle göra? men visst gör som ni vill… orkar inte med hundfolk längre…

#6 Dominans mellan arter är en myt.

Snälla, låt inte ytterligare en tråd balla ur nu, med konflikter huruvida en valp kan visa dominans mot andra arter eller inte 😕

Vi kommer ändå  inte kunna enas i den här tråden heller. Så låt oss tänka förbi dominans nu…?

#6  Nej, verkligen inte! Dominans är något helt annat, valpen visar tydliga tecken på stress och osäkerhet. Dominans existerar inte olika arter emellan och en dominant hund skulle aldrig någonsin bete sig på det viset.

Läs på lite, här är en klassisk artikel att börja med; http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

#5 Det är faktiskt ganska vanligt med denna typ av beteenden, valpar får lätt för mycket intryck och stimulans. Har själv haft en valp och unghund med liknande beteenden, som hade väldigt lätt till stress som liten.

Ha fasta rutiner, se till att valpen vilar och sover tillräckligt, överstimulera den inte, lagom aktivering för åldern.  Börja med passivitetsträning och gör det exakt varje gång valpen blir för stressad, inget fuskande, så ska du se att det börjar gå bättre.

#9 Det finns tusentals olika artiklar och studier om hundar och alla säger olika om allting… I slutändan kan ingen säga med säkerhet varför en hund gör på ett eller annat sätt allt vi kan göra är att gissa…  Jag tänker respektera doodlebreaks tråd och inte skriva mer här. Jag hoppas du gör det också…

#11 Nej, numera är forskarna mycket tydliga med vad de kommit fram till, alla  forskare som tidigare lagt fram dominansteorier har dragit tillbaka dem och erkänt att de hade fel. Sedan är det ju bra att lyssna på etologer också, de vet vad de pratar om. Det är viktigt att få undan gamla felaktiga teorier för att göra det så bra som möjligt för hundarna i dagens samhälle.

Utan att tala om dominans eller det ena med det andra, så är det just dessa situationer som hundägare ska  och måste ta hand om. Jag har en Shiba som är en omplacering som trots kemiska kastrering inte kunde lära sig den sociala kompetensen med sin flockledare.

Han bet sönder sina familjemedlemmar så att blodet sprutade och  när dom skulle sätta på honom koppel och halsband var det omöjligt. Han hotades med avlivning då han var 2 år och för att kunna rasta honom över huvud taget var dom tvungna att låta han ha sitt halsband och koppel på dygnet runt. Han fick leka med deras fötter som valp och sen skulle han hugga var fot som gick fram om inte husse hann dra bort honom.

Sen kom han till mig och jag bestämde mig för att lyckas med denne fjant som trodde att världen tillhörde honom. Vi hade dispyter han och jag men i detta fall var jag tvungen att vara stenhård. Stenhård säger jag och där innefattar inget stryk! När han tog min katt över ryggen kom matte och lyfte honom bort i öron och nacke och  stuss. Han skrek med sitt Shibaskrik så jag var rädd att bli anmäld.

Hundarna själva är inte direkt rara vad gäller felaktigt beteende i flocken. Är man fel ute så kan det t.o.m. avgöra om du ska få överleva eller med sönderbitna brutna framben lägga dig att dö någonstans.

Han såg en hare  på vår första promenad och blev galen. När jag korrigerade honom då med ett ryck i kopplet, högg han mitt ena ben så blodet rann. Jag blev vansinnig & ursinnig, men 2 fingrar på ryggen fick honom då att lägga sig. Inte hjälper aggressioner då tillbaka. Utan då dominans utan fysiska replissarier.

Min lille fjant hade fått leka och dominera över sin familj för han var så gullig och inte hade dom heller erfarenhet att på rätt sätt korrigera sin valp. Tycker så synd om dom och husse grät när han lämnade över sin kille till mig.

Nu har vi ett superbra förhållande jag och doggy…men jag tror det var i sista stunden. Eftersom jag trodde att jag skulle klara denna hund pg. av erfarenhet som ej denna familj hade, så var det bara det som gällde.

Mer behövdes inte. Denne hane är otroligt stark och hade säkerligen varit ett föredöme för Japanarna. Jag får påminna honom om sin plats flera gånger om året. Han är trygg och lugn i.o.m.d.

När människor som ringer på dörren och kommer in så skriker han med sitt Shibaskrik rakt uti glädje . Fast när matte sover på andra sidan dörrarna så vaktar han. Han får vakta när matte ger tillåtelse till det. 

Unghundars lek är träning för det allvarliga vilda livet och när vi har dom innanför våra dörrar som en trevlig vän…så ska vi vara vänliga nog att förstå att dessa negativa handlingar som att hugga sönder huden på sin "ägare" inte är acceptabel. Då måste faktiskt dessa gränser komma in.

Sen är det så tråkigt när människor inte heller förstår vart gränsen ska gå. Jag fick stryk som liten och jag blev väldigt kaxig av det. Är dock glad att jag inte förespråkar våld bara för det. Eller blev en hukande ursäktande person. För våld och stryk hjälper ingen varelse! Men bestämdhet och krav skadar ingen!

Jag håller med helt, det här får inte fortsätta.

Lyckligtvis är inte min valp "aggressiv" dagligen.  Det har bara hänt någon enstaka gång, utöver de tillfällena jag skrev om… Men 3-4 gånger är ändå 3-4 gånger för mycket. Och skulle han bita lika allvarligt igen… då vet jag inte vad.

Det här med att kroka fast sig på folks ben börjar bli hemskt jobbigt. De flesta gångerna som någon vill hälsa så börjar juckandet.  Jag har skrivit om det förr och tagit till mig tipsen, men det ger sig inte. Men jag tänker inte ge mig jag heller. Jag får nog istället börja samla in honom i ryggsäcken, innan folk får hälsa på honom… Men det är desto svårare när någon/några är på besök. 

Ikväll visade han tänderna igen…

Det började med att han antagligen var övertrött och började rusa runt och bita i mattorna. Jag sa NEJ, men han fortsatte. Jag tog honom då i ryggsäcken (och han morrade när jag lyfte honom). Han lugnade ner sig i famnen och fick snart gå igen.

Men det dröjde inte lång tid innan han åter gick till mattorna och slet och bet. Jag sa NEJ, men han lyssnade inte heller denna gång, utan började istället rusa runt i vardagsrummet, hoppa och skälla skarpt. Men när han stannade upp så hade han rumpan i luften, och jag tolkade det helt enkelt som en invit till lek.

Eftersom det inte var läge för varken rastning eller lek då, och vi dessutom kommit in från en rastning 20 minuter tidigare, försökte jag samla in honom till ryggsäcken igen. Jag visste att han egentligen var trött. Så jag satte mig på huk, och han sprang mot mig i världens fart och nafsade mot mig. Också här lekfullt, även om det är lite för hård lek för min smak.

Han fick själv närma sig mig, för att jag inte skulle verka hotfull (jag låtsades pilla med något som han blev nyfiken på). Sedan tog jag lugnt men bestämt tag i honom, för att hålla honom i ryggsäcken. Men då kom den arga blicken och tandköttet fram igen…

Kan det helt enkelt vara så att det, i detta tillfälle, är lek? Att han vill leka kamplek med mig, och ser lite "aggressiv" ut? På samma sätt som hundar t.ex. kan morra när någon leker dragkamp med dem, eller som hundar kan se ut när de kampleker med varandra?

Eller blir han helt enkelt osäker?

mitt tips är att ansöka till en valpkurs! där kan du tala ut om din valp tillsammans med andra valpägare och du får hjälp av en kursledare som gått utbildning via SBK (svenska brukshundsklubben) för det är svårt att ge tips över datorn då saker man skriver missuppfattas lätt men vill bara säga att du inte är ensam! Det finns många som sitter med sina valpar och lider  i ensamhet av att tro att ens valp blivit ett aggressivt monster men jag skulle vilja säga att de flesta av oss har nog genomgått en tid med våra valpar då vi tror att allt hopp är ute. 

Stort lycka till och känn dig inte usel!🌺

#15 - Vad du är söt ❤️ Tack! Man vill ju alltid hundens bästa men ibland blir man totalt ställd…😕 Och han blir ju bara större och och mer hård i tagen, känns det som.

Vi går på hundkurs faktiskt, vi har redan varit där 4-5 gånger. Det här med hans kraftiga bitande har jag inte tagit upp eftersom det är ganska nytt… Men allt annat man frågat  om, menar vår kursledare är ett normalt beteende. Likaså juckandet… Och han, kursledaren, menar att det går över. Min valp hade en period då han ofta morrade när man lyfte honom. Det skulle arbetas bort genom att bygga upp en relation, genom närhet och mycket godis.

Relationen har dock funnits där… Han verkar ju lita på mig. Men det är just när han tänder till för att han inte får som han vill (som jag tolkar det), som är så oerhört "sorglig" och på ett sätt lite obehaglig 😕

åh, så jobbigt när första tiden med ny valp är svår. Tycker VERKLIGEN du ska söka valpkurs, det är guld värt. 

För övrigt kan jag säga att min valp juckade eller grep tag i folks ben iaf innan jag hann bryta, i typ en månad efter jag fått hem honom. Kanske mer, kanske lite mindre, jag minns inte. Sen försvann det bara. 

Valpar bits, så är det bara. En lite större ras med de sylvassa valptänderna kan enkelt göra skada, det i sig hade jag inte oroat mig för. Hanterat, naturligtvis, avrbutit, naturligtvis, men oroat mig för, nej. Förstår dock att det är jobbigt, det är det. Vissa valpar är grönsaker och ställer inte till med något innan de utvecklat en personlighet, andra valpar är mer… monster :)

Har sett så många totala bastarder i valpform i mitt liv då föräldrarna föder upp hundar, och alltså när de är såhär jätteunga… Bli inte för orolig/ledsen. De har precis fötts :) Som sagt, rekommenderar valpkurs. Men var inte för hård mot dig själv, ta det lugnt, och kom ihåg att hunden bara varit i livet i 15 veckor.

Hej!

Mitt tips ang. koppelbitande är att stanna och ta tag i hundenshalsband under hakan på hunden. Du gör detta med lugna rörelser, hundarna brukar då släppa fort. När hunden släppt fortsätter ni promenaden och börjar det om gör på samma sätt igen. Det känns ofta som att man behöver göra det om och om igen men det brukar bara vara vid den första tiden på promenaden när hunden har en massa energi som den inte riktigt vet vad den ska göra av.

Valpbitning i benen. Mitt tips är att ha godis lättåtkomligt och när hunden kommer upp vid dig ge den en godis. Biter den stanna säg inget eller aj! när den släppt ta ett steg och belöna att den följer dig.

När det kommer någon och hälsar på så ge dem godis och få dem att sätta hunden framför sig och därefter klappar de om hunden. Om detta görs hela tiden så vet valpen så småningom vilka regler som gäller.

Likadant kan man vänta ut att valpen sätter sig innan den får uppmärksamhet.

I de situationer där du vet att det kommer hända något försök att förebygga istället för att avbryta ett beteende du inte vill ha. Jag vet att det är lätt sagt men betydligt svårare att genomföra. Men det känns som att du tänkt igenom var, hur och när de olämpliga beteendena kommer. Det är första delen sedan är det betydligt lättare att ligga steget före eller iaf att vara beredd när det kommer.

Du har ju en apporterande ras gillar han/hon att bära saker? Om han/hon gör det så är det en bra grej att stoppa något i munnen på hunden när ni får besök. Då har hunden något i munnen och kommer därmed inte att sätta tänderna i besökaren.

Det viktigaste är dock att man försöker på ett lugnt och sansat sätt vägleda valpen så den vet vilka regler som gäller hemma hos er.

Lycka till!

#17 - tack för ditt värmande svar 🌺 Det var väldigt skönt att höra dessa lugnande ord! Ibland förvärrar man nog situationen rätt ordentligt, genom att skapa problem av något som egentligen är väldigt oskyldigt. Man är ju så rädd att det ska bli värre. Men som du säger… Han är ju bara valp!

#18 - Tack för tipsen! Jag ska helt klart bli mer förberedd vid besök. Kanske sätta upp en skål vid porten med lite godis i beredskap? Ibland är han ute i trädgården och jag vet inte själv att jag får besök. Men det blir jag medveten om när jag hör "Aj! Ner, ner!" från personen som han har flugit på och krokat sig fast vid. Riktigt hyper blir han… 

Det är just när han har dragkamp i kopplet, som han verkligen kan balla ur och visa sin skräcksida. (Beskriver den situationen längre ner.) För oss börjar alltid dragkampen i mitten eller mot slutet, haha. Kanske när han börjar tycka promenaden är tråkig? Men också ofta när han väntat utanför affären. Jag försöker bli mer intressant och väcka hans uppmärksamhet, men kopplet är verkligen det roligaste som finns!

Jag har gjort på sättet du beskriver, men när jag försöker komma åt halsbandet börjar han bita i mig som värst. Jag piper "aj!" utan resultat. Hade vi inte varit hemma, så hade jag gått därifrån efter mitt tjut, men det går ju inte direkt på en promenad. Så jag fortsätter hålla i halsbandet och går samtidigt sakta framåt, och får därför uthärda en hel del nafsande. Vi kommer kanske bara 1-2 meter innan vi måste stanna, men vid tillräckligt många stopp så brukar han tröttna och börja gå fint igen. Trots att bitandet är plågsamt så är det här det mest effektiva. Att avleda med godis eller leksak fungerar i en halvminut, sedan börjar koppelbitandet igen.

Vid tre tillfällen (ett idag) har han dock blivit så "upprörd" över att jag tar tag i halsbandet, att han spänner ögonen i mig, börjar sprattla och visar tänderna.

Ännu en gång - tror han att vi kampleker eller visar han faktiskt någonting annat? Osäkerhet? "Ilska"?

(Och det här med att bära… Han gillar att bära saker i tio sekunder! Haha.)

För några år sen var jag dagmatte till en valp, blandning mellan dansk svensk gårdshund och Tollare. Han kunde vara riktigt jobbig och bitas och härja runt. När vi gick på promenad höll han alltid på att bita och slita i kopplet. Han tyckte det var skitkul men det var inte alls så roligt för en själv. Jag började då ta med en leksak ut. En boll med "snöre", helt i rep (om du förstår vad jag menar). Valpen hade väldigt stort föremålsintresse och när vi då var ute och han började busa med kopplet började jag busa med leksaken istället, hängde och slängde den farmför hans nos tills han tog tag i den istället och släppte kopplet. Han fick bita och slita i den hela tiden, när som helst under våra promenader och det hjälpte faktiskt. Ibland fick han bära den själv också. När han blev lite äldre, runt 5 månader rörde han aldrig kopplet när han och jag var ute. Med hans matte var det en helt annan sak, hon hade ingen som helst kontroll på sin hund men hon klarade heller inte av att ställa några krav eller lära honom vad han skulle göra istället.

Denna valp hade jag från det att han var 12 veckor tills han var 6 månader, då skulle jag börja sommarjobba. Jag tror inte hans matte hade kvar honom så länge, gissar på att han blev helt ohanterbar när jag inte hade honom om dagarna tyvärr.

Jag vet inte om denna historian hjälper dig något i träningen med din valp men hans beteende kommer säkerligen att gå över så småningom! Bara du hittar ett sätt så du klarar av att hantera honom eller iaf undvika att du blir skadad så du klarar av att stå ut ett tag till.

Har du testat att gå någonstans där det inte finns någon bilväg i närheten så du kan släppa kopplet när han börjar busa med det? Sen kanske ta med en leksak och busa med och se om han vill busa med den istället för kopplet som du inte längre håller i?

#20 - Det kan absolut vara värt ett försök! Jag har en "Ryck-I"-leksak men utan pipljud (ni vet de där långa avlånga mjuk djuren som finns i många mataaffärer) som kan vara enkel och rolig att slänga runt med.

Jag har på flera ställen läst om "halv könsmognad" och jag tycker beskrivningen stämmer väldigt bra in på min hund… Det ska tydligen yttra sig v.12-16, vilket stämmer in på honom. Under den här tiden kan de upplevas plötsligt stöddiga, "aggressiva", oroliga och bestämmande. Men många nämner också att de försöker klättra i rang under den här tiden, vilket gör mig lite tveksam till begreppet.

Är "halv könsmognad" enbart ett begrepp som används hos dominans-förespråkare, eller är det en allmänt känd fas (om man alltså fokuserar på alla andra beteenden förutom dominans-delen)?

#21 Jag har aldrig hört talas om halv könsmognad tidigare. Men det stämmer nog ofta att många valpar blir lite jobbigare under den tiden men jag tror det har att göra med att dom blir modigare och vågar utforska mer på egen hand och därmed inte är lika försiktiga mot oss människor längre.

Konflikt ikväll igen - vår längsta någonsin. Vad är det som har hänt? 😭
Är det på något sätt mitt fel att detta beteende har börjat?

Det började efter att han fått springa av sig i hundrastgården under ett riktigt valpryck. Innan jag kopplade honom, såg jag till att han var lugn och satt fint. Men precis utanför rastgården började ännu ett ryck med koppelbitande. Dock visade han tänderna under koppelbitet, så just den gesten kanske inte är så allvarlig?

Hur som helst… Jag hade en annan sele idag som där ringen är högre upp på ryggen, så att jag lättare kan greppa utan att bli så utsatt för hans hugg. Men den där snabba och flexibla kroppen kommer åt ändå… Hugg, hugg, hugg i armar och mot händer… Jag försökte lugna honom i några minuter och få honom i ryggsäcken, men han bara högg. Jag pep "aj" utan minsta resultat.

Jag gick tillbaka in mot mot rastgården, där kampen mellan oss fortsatte en stund. Men till slut lämnade jag honom, gick ifrån hundrastgården med honom kvar i. När jag gick gnällde och skällde han efter mig.

Efter ett par minuter gick jag in till honom. Satte mig på knä och pratade lugnt… Det varade i ca tio sekunder. Sedan började han jucka på mig och bita mig. Jag sa till på skarpen och pep "aj", men han fortsatte. Så jag gick, igen…

Den här gången pep han och började skälla mer än han någonsin skällt. Efter ett par minuter gick jag tillbaka, men han slutade inte skälla. Han ville verkligen ut till mig. Men jag gick in först när han satt sig. Och tillslut så kunde jag gå in och sätta mig bredvid honom och hålla om honom…

Resten av promenaden gick han fint bredvid mig. När han drog, stannade jag upp. Då stannade han upp, vände sig om och gav mig ögonkontakt eller satte sig ner. En önskvärd respons från min sida…

Men jag känner mig kass hur jag än gör.
Och hur vet man när man "vinner"?
"Vann" jag ikväll?

Ikväll tjuter han bara jag går på toa. Det har han gjort mer och mer nuförtiden. När vi är inomhus kan han inte vara ensam en sekund (när han är vaken) utan att gnälla. Har jag gjort honom osäker och otrygg eller vad är det som har hänt?!!?! 😭

#23 Ta det bara lugnt. Du är inte ensam, finns många som haft likadana valpar. Min med denna typen av beteenden var helt galen som valp, likadan om inte värre, dock inget juckande. Han höll även på inomhus och kunde komma från ingenstans i raketfart och hoppa tag i ett ben eller arm, många blåmärken och blödande sår. En helt normal valp, som dock inte hade en tydlig på och av knapp utan behövde få hjälp med den biten. Som vuxen, världens underbaraste hund. 

Du skall inte tänka att det handlar om vem som "vinner", det brukar inte sluta särskilt bra. Du skall satsa på att skapa en bra relation till valpen, vara en trygghet och att ni skall ha roligt tillsammans. Håll dig till en sak, valpen är säker väldigt förvirrad den också, har du börjat med ryggsäcken så slutför du, inte byter mitt i. Ha handskar på dig om det så krävs, håll i selen och valpen och vänd bort valpens huvud så den inte slipper åt att bita, först när den är lugn avslutar du, om det så krävs att du har tjocka handskar och sitter där i en timme eller två. En annan grej som funkade bra på min är att hunden i vanligt halsband och när den börjar genast bryta genom att hålla kopplet sträckt och armen rakt ut åt sidan, antingen stå stilla eller bara fortsätta gå och låta den hoppa och ha sig bäst den vill där på sidan, till slut slutar de.  Vart efter gäller det sedan att lära sig att läsa av sin hund och bryta redan innan den hunnit börja, se till att den inte hinner bli så uppjagad.

Lämna inte valpen fler gånger på det viset, det skapar osäkerhet och oro och fördubblar problemen. Satsa ordentligt på relationen och att få valpen trygg med dig. Boktips: "Bra relation" av Kenth Svartberg.

Men är ryggsäcken alltid rätt? Jag har ingen kelsjuk hund och fysisk kontakt är krävande för honom. Vi jobbar dagligen med att knyta bättre fysisk kontakt. Och när jag tar honom i ryggsäcken i en redan spänd situation så verkar han få panik och spänner ögonen i mig. Det känns som att allt förvärras. Är det möjligt att det är så?

Jag ser för- och nackdelar i alla metoder, det är väl därför man blir så förvirrad över vilken metod som ska fullföljas…  Och det här med att lämna honom… Jag förstår helt vad du menar med att det skapar separationsångest, jag har tänkt samma tanke. Men det är ju ett av de vanligaste tipsen man får? Bland annat från min kursledare. Och hon fokuserar ändå mycket på positiv inlärning och att skapa en fin relation.

Som när man piper "aj" och går därifrån. Det är ju som de flesta vet för att efterlikna en annan valp/hund som inte vill leka mer, för att leken blir för smärtsam. Gäller inte samma spelregler för människan?

Det enda sättet att få honom lugn på riktigt verkar tyvärr vara just när jag går! 😕

Mitt tips är att se om du inte kan boka en bra tränare eller gå kurs med valpen.

Jag tycker det låter lite som att han får överslag, juckar och biter är oftast pga stress eller trötthet dom har inte den orken att ha fokus utan tar till detta. Sen kan bitandet i sig vara kom igen lek med mig så hamnar ni i konflikt.

#26 - Ja,  kanske det. En annan kursledare än den jag har i så fall 😕 Som tar juckandet mer på allvar. Idag t.ex.  låg valpen lugn i gräset och vilade (men var vaken). Jag satte mig ner bredvid honom och strök honom försiktigt över huvudet. Då reste han sig sakta, grabbade tag om min arm och började jucka.

Om han är stressad så är det ingenting som syns tydligt i alla fall, det gav ju verkligen den här situationen svar på 😕

27 finns inga löptikar inom 1 mils radie ? Det är inte ovanligt att även unga hundar reagerar på detta och då är det stress, sen kan man tydligt o bestämt säga ifrån att jucka det gör man inte.

Stackars dig vad du får kämpa och jag tycker inte det låter som du gör fel bara att du har en väldigt aktiv valp. Du jobbar på och tycks väldigt seriös och vänlig och vill få det att fungera. Han är ju dock inte så gammal men det är ju viktigt att  han klarar tillrättavisningar.

Skulle han inte vara lättare månne att hantera med ett vanligt halsband? För då har han ju inte fritt spelrum så att säga. Halsbandet får inte heller sitta för löst så han lyckas kränga ur det. Förresten en gammal kärring som jag vet inte vad "ryggsäck" är. Menar du sele då? Därför jag påpekar det där med halsband. Dock ej stryp.

Jag hade dock inte sagt aj, utan bestämt NEJ. När han svarar på det om så bara några sekunder, belöna honom utan upphetsning och massa tjosanljud. Det där juckandet låter som även det en överslagshandling.

Min hund hade fått lägga sig ner på sidan om han ej slutar med dessa överspel som att attackera matte med juckningar och bett och när han svarar med en fnysning eller suck så har han fattat konceptet.

Då går man vidare och låtsas som inget. Skönt att du har någon med som kan hjälpa dig i ditt dagliga arbete. Kämpa på och var inte ledsen för det är inte personligt menat från din valp.

Kanske du när ni är hemma i lugn och ro kan sätta dig med honom och ge mycket fysisk beröring som massage? Att han genom det lär sig att koppla av. Min hund älskar det och somnar nästan med ett leende. Han var sannerligen inte tillåtande till fysisk kontakt förr.

Tack snälla för de värmande orden 🌺 Ja, aktiv eller väldigt stressad. Eftersom han är så himla svängig så känns det också jättesvårt att bedöma om han är för mycket eller lite stimulerad. Den enda gången man t.ex. kan sitta och titta på tv eller läsa, utan att behöva passa på honom, är när han väl slår sig till ro med ett ben. Men så kräsen som han är, är det nästan bara färska grejer som gäller, och hur lämpligt är det på vardagsrumsgolvet? 😐

Han känns ständigt stressad nu för tiden. Han gnäller och vill inte vara själv, blir hyper när man ska leka (också vid lugn lek dvs), juckar i alla sinnestillstånd, nafsar när man ska klappa honom eller ha honom nära, skäller när jag inte ger honom uppmärksamhet, hugger när han vill sätta igång mig, eller när jag är bestämd, han följer efter mig vart man än går… På valpkursen gnäller han absolut hela tiden. HELA TIDEN!

De enda gångerna han är lugn och man kan gosa ordentligt, är när han är nyvaken. Han lägger sig på rygg och visar magen. Jag kliar och myser så länge jag bara orkar, säger massa lugna och fina ord och upprepar "lugn och fin". 

"Ryggsäcken" är en typ av passivitetsövning för att stressa ner hunden. Man sätter sig ned och håller hunden framför sig (med hundens rygg mot dig). Sedan håller du händerna om hans bringa. Man sitter då som en ryggsäck på hunden. När du känner att han lugnat ner sig  och slappnar av, så kan du släppa efter.

#28 - Förresten - ja det kan nog finnas löptikar omkring. Vi bor i ett väldigt stort villasamhälle!

Jag funderar på om det kan vara något annat fysiskt. Om han faktiskt inte mår bra. Han kräks ju var eller varannan natt. Ibland galla, ibland maten. Jag fodrar ca 23-24 och så fort vi vaknar, så att han inte ska gå på tom mage,  men han kräks ändå. Ibland blir han lös i magen också, och då håller vi oss till ris, kyckling och morötter. Veterinären har känt på mage och lyssnat på hjärtat, men det är ok. Hon tycker vi ska överväga foderbyte.

Kan mag- eller tarmproblem kanske påverka hans beteende?

Hua… Valpar alltså… 🤦‍♂️

Sitter i detta nu i en lekpark och storgråter. Min jacka är totalt förstörd. Byxorna har mängder med hål. Hade jag inte tagit vinterjacka med flit, hade mina armar varit sönderbitna. Han hade hela mina armar i sin käft och tog nya bittag hela tiden. Det började med ett valpryck, han började springa i den typen av ilfart. Sedan slet han rejält i kopplet. Jag tog honom i ryggsäcken, och han blev lugn. Vi gick två meter, sedan började han med kopplet igen. Jag tog honom i ryggsäcken igen, men han slingrade sig ur och helt och hållet attackerade mig. Hoppade och högg mot mig, juckade och bet. Jag hade inte en chans till kontroll, jag fick springa upp i en rutschkana där han inte kom åt mig. Sitter där nu. Lyckades gå ner till honom och binda honom, men jag är för chockad och förstörd för att fortsätta hem på ett tag. Det blir ju bara värre och värre, jag vill inte ens vakna upp imorgon.

Stackars dig! :( 
Du har nästan bara skrivit om dessa anfall på kvällen- är det bara då de kommer?

Ja, på kvällarna är utfallen värst :( Men det övriga beteendet har han hela dagarna. Ville verkligen inte ge upp allting och gå därifrån förut ikväll, men den som hade sett honom hade förstått. Helt okontrollerbar och okontaktbar, helt väck… :'( Är så rädd att någon ska gå förbi och han lyckas slingra sig ur kopplet. En normalt klädd människa skulle bli så otroligt skadad, och ett barn skulle banne mig kunna dö :'(

Jag orkar inte läsa alla inlägg. Men det där med dominans och underlägsen finns inte i hundvärlden, dock finns säker och osäkerhet. Det är osäkra hundar som beter sig på detta vis, det handlar inte alls om aggressivitet det handlar om att din hund vet inte hur den ska handskas men olika situationer och tar till hugg som lösning. Min unghund tar till skall och har alltid gjort, hon blev skrämd för det mesta som valp då jag bor i ett litet samhälle så folk med hundar och barn och allt möjligt rusade fram utan en tanke på att Tanjas (min) nya valp kunde bli rädd. Hon har skällt på allt och alla och vi har kämpat och kämpar än i dag att hon ska kunna hantera sin osäkerhet på ett bättre sätt än vad hon gör i dag.

Vi har gått på massa kurser och jag tror att det har hjälpt oss kopiöst. Anmäl din valp till en valpkurs snarast möjligt, hundinstruktören kommer hjälpa dig med dina problem och ge professionella tips utifrån din hund personlighet. Hundinstruktörer erbjuder även privatkurser, dom är dyra, vi har betalat 300 kr per timme för våra privarkurser, men det är värt det.

Ta aldrig liknande metoder som din valp använder för det uppmuntrar bara beteendet, när du väl har fått de verktyg du behöver från en kunnig instruktör som har hunnit bekanta sig med din hund som kommer du känna dig tryggare, det kommer att ta tid att bryta beteendet hos din valp så det gäller att ha tålamod och se de små små framstegen och bortse från bakslagen…. bakslagen har varit hemska för mig, usch vad jag har varit ledsen när det har blivit riktigt ordentliga bakslag men det gäller bara att fortsätta kämpa.

Utifrån vad du skrev så tror jag att du vill göra allt för din hund. Och jag vet hur desperat man kan bli, men ingen här kan hjälpa dig på riktigt, vi kan komma med tips och råd men du måste komma i kontakt med en kunnig hundinstruktör.

Jag huttar absolut inte med fingret, om jag på något vis har låtit dryg har det inte alls varit med mening, klockan är halv 2 på natten så då är det inte lätt alla gånger ;) . Lycka till med din lilla raring, det kommer bli bra! Ge inte upp

hmm  fundera lite på angående "tokryck", vet att min hund kunde få de ibland när han var valp och då var de för att han inte hade fått springa av sig tillräckligt mycket ute=understimulerad eller när jag hade gått för långt i koppel(enligt honom) och han blev jätte uttråkad. Övertrötts beteendena va mer gnäll/skäll/bita å va allmänt jävlig xD men inga tokryck.

Har du någon skog i närheten där du bor eller möjlighet att ta dig till? att låta valpen springa av sig ordentligt i skog och terräng är jätte bra och ett utmärkt tillfälle att ha roligt ihop med sin valp. Bästa skulle va om man kunde göra de varje dag, men minst ialf 3/veckan ca 45 min eller så. När den är lös så kan valpen själv välja tempo så man behöver inte oroa sig att den motioneras för mycket så att säga:) ta med några kamp leksaker (kasta boll/pinne stressar jätte mycket)  ta ögon kontakt med hunden och spring sedan åt andra hållet ta fram leksaken och belöna när han kommer fram till dig, de brukar va en uppskattad lek, sen är de bara att lägga på inkallnings kommando medans han/hon springer mot dig=) springa i en rast gård ger inte så jätte mycket (självklart beror de på hur stor den är) men de är mycket jobbigare att springa i terräng i skogen. sen kan man prova att lägga något kortare spår eller locka upp hunden på mindre stubbar och stenar, va rolig för din hund helt enkelt=)

När han biter på kopplet kan de va så att för utom stress att han blir uttråkad och eller vill få mer uppmärksamhet av dig? jag skulle nog testa, istället för att prata med hunden/kolla på eller allmänt göra en grej av beteendet=uppmärksamhet=superkul,ta kopplet i höger hand och ställ dig på de med vänster fot, så kort att han inte kan hoppa på dig, och sen bara stå och kolla rakt fram eller upp i himlen, prata inte med han och ge han ingen ögonkontakt, rör han inte. Om de han vill ha är uppmärksamhet och att något ska hända, så gör precis tvärt om, bli passiv och supertråkig:)

  kan tillägga att min hunds värsta period var mellan 8 veckor och 6 månader sen sluta dom flesta jobbiga beteenden=) de blir lättare kämpa på och ge inte upp, fortsätt att prova saker tills du hittar de som är rätt för er, så ska du se att de blir bra till slut=)

#34 - Jag upplevde inte ditt inlägg minsta elakt! Vi går på valpkurs men han kan inte koncentrera sig. Han bara piper och drar. Tillslut är energin slut och han vill bara lägga sig. Jag tar hans ständiga gnäll ganska allvarligt ändå, och tolkar det som ett stressbeteende, men min kursledare verkar se honom som en ivrig valp som fort blir trött… Jo här ligger man vaken och bekymrar sig… Men jag har ju fått tillfälle att söka efter en hundinstruktör nu i alla fall, eftersom han sover… Tyvärr är det dubbelt pris i mina trakter, mot vad du gav. Men det spelar ingen roll… Jag är ju så fäst vid honom, det gör så jävla ont. Så du har rätt… Jag vill göra allt. Och jag SKA göra allt!!!!!!!!

#36 om du inte redan har gjort det, så berätta om era problem! Bra att ni börjat kurs :D .

Hur leker du och din hund tillsammans, och när?

Vi försöker leka korta stunder utspritt över hela dagen. Förut lekte vi tafatt (det bästa han visste!) men nu blir han för hyper… Men vi leker ibland kurragömma. Har jag honom lös så får han springa fritt, och när jag kallar på honom så kommer han rusande i världens glädje. Det är mycket inkallning här, men han älskar det och ser det nog som en lek. Jag har aldrig lekt kamplek med honom, för att jag ville förebygga just denna typ av beteende som kom ändå… Förut kunde vi kasta saker som han hämtade, men det har jag slutat med eftersom det stressar dem… Annars jobbar vi jobbar mycket med kontaktövningar, t.ex. godis i hand, godis på marken, m.m. Vilket innebär ögonkontakt = godis. Han har blivit jätteduktig på detta. Han är alltid så tålmodig och duktig. Jag lägger upp spår också… Inte så mycket traditionell lek kanske, men han ballar ju lätt ur som sagt…

#40 Jag tror du behöver lära dig hur du kan och bör leka tillsammans med din hund. Det är inget fel eller märkligt med din valps beteende, problemet är att du inte har några bra strategier för att bryta beteendet och styra hunden i rätt riktning.

Jag hade börjat leka kamp- och jaktlekar med en så pass aktiv valp. Använd två likadana kampleksaker, presentera den ena för din valp, när han har bitit fast så håller du den leksaken han biter i stille och börjar vifta aktivt med den andra. Lär hunden på det viset att byta mellan leksakerna, och att i förlängningen kunna vänta på ett "ja!" innan han får hugga och slita i den aktiva leksaken. Din hund behöver förmodligen gasas, inte bara bromsas.

Lästips: http://3vallare.se/?p=565

Tack Majken! Artikeln är läst och det fanns mycket nyttigt att hämta. Idag ringde jag en instruktör som jobbar starkt på individnivå, och redan i eftermiddag ska jag och mitt lilla monster träffa henne och få privat träning. Det känns bäst att låta någon se honom/oss innan vi börjar experimentera för mycket. Håll tummarna för oss?

#42 aport och kull lekar skapar ju stress och i sin tur frustration. Vissa hundar klarar av sån lek men inte alla, det är bra att du själv lagt märke till det. Jag tänkte föresten på en grej sen när jag var ute på sista promenaden med mina tjejer och vill inte skrämmas så eller nu men har du besökt veterinär med han? Beteendet kan ju bero på smärta eller sjukdom, djur är proffs på att dölja smärta och sjukdom för att inte visa sig som ett lätt offer för rovdjur. Ta inte illa upp nu jag undrar bara om du var noga i valet av uppfödare, labradorer är ju tyvärr en sönderavlad ras och tyvärr kan ju detta också vara en bakomliggande orsak

#30 Aha ja…det kallar man "ryggsäck" ja…☝️

Vad jättebra att du får hjälp med det här, för denne hund behöver du verkligen hjälp med…som jag ser även Tanjis och kanske fler? tycker 

Även om jag tycker du verkar både förnuftig och inte heller okunnig, så behöver du ha ordentlig hjälp…han är verkligen jobbig. Det här fixar ni.👍 

Jag håller tummarna för er i eftermiddag och framöver med, Doodlebreak!🌺

Kära du.

En sådan enorm utmaning  du fått i denna hund.  Alldeles för svår för att någon här på I Fokus  ska kunna hjälpa dig  -  utmärkt  att du tar hjälp för av en expert!

Alla hundar är ju olika  och ingen av oss har ju träffat honom  och han är säkert en mycket speciell hund.    Det är inte ditt fel  på något sätt att dessa problem uppstått men din valp är inte en vanlig valp.

Önskar innerligt att du hittat  RÄTT  expert!  Om inte  -  dra dig inte för att prova någom annan.

Varmt  LYCKA TILL!

Aa.

#30 jag menar inte alls att hon verkar okunnig men den ena hunden är inte den andra lik, det som funkar på nio hundar funkar kanske inte på den tionde. Sen är det en väldigt trygghet att ha ett verkligt proffs bakom sig som man kan bolla med när ideerna tar slut eller frustrationen blir för stor. Som Ts har även jag en väldigt osäker hund, dock tar min hund bara till skall och jag inser ju nu hur tacksam jag ska vara för det för dom kan ta till mycket värre metoder. Jag är inte själv okunnig men det är ju ex många uppfödare som rekomenderar att man alltid ska gå valpkurs ex hur hundsäker man är, jag och min uppfödare gick ju tillsamans på valpkurs, hon kunde ju redan det mesta men det var ju nyttigt för henne att repetera och friska på minnet :)

Jag vill först börja med att säga en sak…
Jag tar ingenting personligt! Så var inte rädda för att ni ska trampa mig på tårna! Om vi ska få bukt med problemet så måste vi också få bukt på min hantering. Jag är så himla tacksam för varje svar jag får 🌺

Hundinstruktören sa någonting i telefonen som jag tyckte om att hon sa… "Kurser är inte rätt för alla. Hundar är, liksom människor, individer. De är olika, och behöver därför hanteras olika."

Och jag tycker det stämmer så bra på min valp. Valpkursen är ingenting för honom. Han blir så stressad och vi får inte ut någonting av det, mer än att han får träffa andra vovvar. Det är ju det bästa. Jag tycker det känns så fel när min kursledare ler lite och säger att han "bara är trött".

#43 - Veterinären kollade honom för några veckor sedan då vi tog resten av vaccinen. Hon undersökte honom eftersom han kräks ganska ofta. Allt var ok. Jag har själv känt på hans leder och magsäck, och han visar ingen reaktion. Men man vet ju inte… Han kommer från en av Sveriges främsta uppfödare (vill dock inte hänga ut nåt namn!) med "felfria" föräldrar.

#44 - Gud vad du är fin. Vilket stöd du upprepar 🌺 Tack och tack igen.

#45 - Tack snälla. Du har så rätt, det här ska vi klara! Och vi ger oss inte förrän vi hittat rätt hjälp! Jag hoppas innerligt att han är vanlig i grund och botten, men att han har hamnat i lite obalans som vi lätt kan ta oss ur. 

Skriver senare hur det går!

Det är helt otroligt att folk lägger tid på att läsa, råda och hjälpa till på det här viset. Människor är bra fina ibland. Tack igen - allihop.

Vill gärna följa denna tråd! Tycker du verkar vara en otroligt bra hundägare som gör allt för din hund och som tar till sig av andras råd 🌺

Du har fått väldigt många bra tips och råd med denna tråd, och jag håller verkligen tummarna för att du får hjälp av denna privata instruktör.

Vad säger uppfödaren om detta?

Håll oss uppdaterade!

Hoppas instruktören är bra och att denne kan hjälpa dig! Håller alla tummar och tassar här hemma för att du ska få ordning på din valp. Ingen ska behöva ha det som du har och jag tycker verkligen synd om dig. Men du verkar vara en stark (psykiskt alltså, fysisk vet jag inget om;) ) och envis person så du kommer säkert fixa det här! 

Lycka till!🌺

Stor eloge till dig som tar åt dig av alla tips på ett toppensätt! 
Hoppas verkligen att det löser sig för er 🌺

Då var jag tillbaka…

Jag träffade instruktör dubbelt så länge än vad hon egentligen tar betalt för (vi var där 2,5h). Hon verkade helt rätt för min grabb! Och hon fick ju direkt försmak på hans beteende - det första han gjorde han hoppade ur bilen och hon kom för att hälsa på mig, var att kroka tag i hennes ben och jucka.

Om ni inte orkar läsa det vi gjorde så kan ni sluta här, haha. 🙂 2,5h blir ju en del i skrift och ändå så får jag ju förkorta berättelsen rejält…

Men en kort sammanfattning: min valp är hemskt stressad.

Vi började med att samtala. Vi pratade igenom det mesta kring honom: hans vardag, valptid, kunskaper och självklart hans problem. Efter stund gick vi på promenad. Under denna tid hjälpte hon mig att upptäcka tendeser till överslag och att tyda hans kroppsspråk. Bara att han vänder huvudet och ser över sin axel t.ex, är en början till otålighet, och sådant måste jag bli väldigt uppmärksam på. Nästa steg blir antagligen att börja bita i kopplet, och då har det redan gått för långt och ett bråk kan trappas upp.

Det är jätteviktigt att man under en promenad inte går och väntar på att de negativa tendenserna eller otåligheten ska ske. *Inte ens små, små tecken på otålighet ska behöva komma._ _Det innebär, att har det gått bra under en lång tid, så fortsätter man inte bara gå, utan då är det läge att påbörja något annat spännande. På så vis hinner inte heller hunden tröttna. Vi är föreslagna att tre gånger om dagen vara ute på promenad i ca 20 minuter. Under dessa promenader ska vi alltså inte bara gå,*utan variera oss med kontaktövningar, lite sitt/ligg/tass m.m, kanske ett spår osv.

Efter vår promenad gick vi igenom lite "stanna", då hon kunde hjälpa mig med mitt kroppsspråk och rätt tidspunkt för belöning m.m.

Vi talades vid lite till, och den lille vilade. Vi kom fram till att vi måste få en väldigt strukturerad vardag. Och då menar jag väldigt strukturerad! Därför måste jag själv veta absolut hur jag vill ha min vardag, och vad jag förväntar mig av honom. Vad ska han t.ex. göra medan vi äter middag? Var ska han vara? Ska han få vara med i vardagsrummet, eller ska han vara utanför men kunna se oss genom ett kompostgaller, eller ska han få ha en hage där inne? Och jag måste vara 100% konsekvent här. Idag kan det mycket väl vara så att han hittar på "jävelskap", eftersom han inte har en aning om vad han ska göra.

Vi måste ha väääldigt mycket vardagslydnad. T.ex. sitt och ögonkontakt när vi ska öppna en dörr/äta/få något/hoppa in i bilen/hälsa på någon osv… På så vis hjälper vi honom ännu mer att visa vilket beteende vi förväntar oss av honom.

Har vi minsta misstanke att han kanske ska hoppa på någon eller hoppa upp på bordet, så avleder vi honom direkt med något annat. Oavsett om han var på gång att göra det eller inte! Det är ju bättre att avleda en gång för mycket än en gång för lite!

När vi talat en lång stund, ville hon se hur han betedde sig mot andra hundar. Hon tog ut en jack russel (med fantastiskt temperament!), som fick vara i inhägnaden medan min hund stod utanför.. Där fick hon smak på hans iver och gnäll när han inte fick hälsa. Otålig till tusen. Och precis så är han alltså under två timmar under varje valpkurs. Först när jag avlett min hund och han satt lugn vid mig, fick han hälsa på jack russeln. Fortfarande med ett galler emellan dock.

Jag berättade ganska mycket om valpkursen för övrigt. Instruktören var uppriktigt sagt ledsen att jag ens började där, och rekommenderade till och med att jag inte går dit mer. Det gör honom bara skada. En så här pass stressad hund får inte ut något av det, han är inte mogen. Tänk själva med två timmars intensivt gnäll och iver - och som avslutning på detta så får han  *leka!_ _Dessutom arbetar vi tyvärr med helt fel av träning på valpkursen, vad gäller min valp… Tråkigt nog. Men det var skönt att höra det - jag*har alltid bekymrat mig över hans oro under valpkursen, medan valpkursens ledare säger att han bara är trött av alla intryck.

När en hund är stressad utsöndras stresshormoner. Ju värre stress, desto starkare utlösning. Och det tar 3-5 dagar innan de är nere på vanlig nivå igen. Tänk vad min stackars pojke går runt med för stresshalter sin kropp! :( 

Det här är nog svaret på varför han kräks var eller varannan dag. Åh, kräks av stress. Gubben… 

Och antagligen var han stressad redan när jag fick honom - han har alltid kräkts och alltid varit orolig. När han väl började hälsa på människor så hälsade han på "fel" sätt. Kanske fick han kämpa för sin överlevnad i kullen, och stressen hann aldrig lägga sig… 

Nu får vi se hur sista kvällsrundan går. Fickorna är fulladdade med leksaker och godsaker… Jag är lite nervös men samtidigt lite taggad. Målet är att ha kul ikväll. Inga måsten.

TACK FÖR STÖDET!!!!! Jag är verkligen spänd på hur vårt nya liv kommer gå. Instruktören upprepade många gånger: "Nu börjar du på noll. Tänk att idag är första dagen med din valp."

51 Låter som du verkligen träffat en bra instruktör som kan olika sorters hundar och deras beteende. Hoppas det löser sig och att du får en massa hjälp :)

#51
Nu jag inte gett dig några tips, men läste igenom tråden.
Jag förstår exakt vad du går igenom, min labbetik var lika dan.
Du har hittat en jätte bra instruktör som kommer ta er framåt, du verkar verkligen vara en ansvarsfull ägare som gör allting för sin hund.
Din hund kommer att bli underbar med tiden.
Lycka till! ❤️

Jag blir så imponerad av din ork när jag läser den här tråden! Jag får snart hem en valp och jag vet inte alls om jag skulle hantera din situation hälften så bra som du gjort. Vad skönt att du fått hjälp av en instruktör som verkar vettig! Hoppas verkligen att allt löser sig!

Underbart att höra.  Nu har du fått verktyg att använda.

Varmt lycka till!  Aa

Kärlek till er

Kärlek till er

Kärlek till er! Kvällens promenad tog minst sagt på krafterna. Jag var helt svettig när jag kom hem, men jag slapp åtminstone en attack. Det blev ett evigt upprepande av avledning med leksak, sitt, övningar, belöning etc etc… Men tyvärr hela tiden nafs i kopplet däremellan. Sista halvan av promenaden började han hoppa upp för att jucka eller komma åt mina händer/armar. Leksakerna kan inte jämföras med njutningen av mina kläder eller armar ska ni veta. Men tack gode gud för kokt kyckling i dessa lägen… Rom byggdes ju inte på en dag, så det gick nog helt ok… Ikväll slapp jag ju åtminstone fly till en rutschkana och gråta! Jag avslutade med ett gott ben i lugn och ro när han kom hem. Tyvärr verkar han behöva få ut sin stress minst en gång per kväll, för när jag skulle lägga honom för natten (i en hage bredvid min säng) så pep, småskällde och tjöt han i säkert en halvtimme innan han somnade. Det har han aldrig någonsin gjort förr. Men jag hoppas ju att det är ett tecken på att promenaden var "lugn" för honom. Ert stöd alltså. Jag kan inte säga att det är lätt. Dessutom är han min första hund, så jag har ju inga referenser. Så hua, allt är betydligt svårare än jag väntat mig… Det är väl därför jag lägger skulden på mig själv och min "okunnighet"… Men intresset och min hållning till hundar har funnits i hela mitt liv. Och har jag nu drömt om att få engagera mig fullt ut med min framtida hund, då måste jag fullfölja. Och se på honom… Glimtarna emellan allt det här trubblet, och synen av honom alltså… Tanken på att ge upp honom gör mig gråtfärdig. Han behöver ju verkligen mig för att ta sig ur sin onda spiral :( Och ert stöd borde belönas. (Hade jag inte skrivit från mobilen så hade jag lagt till massor med blommor, jag lovar!)

Riktigt bra jobbat måste jag säga. Du är en riktig hundägare du.

Åh vad roligt att läsa det här!👍

Du är helt suverän och vad glad jag blir av att höra du hittat rätt hjälpare dessutom. Nää en valpkurs låter inte som någon höjdare för denne hund. Du ska se att hans magbesvär som bonus rättar sig till nu när du fått en så klok och god hjälp.

Tycker detta är en underbar tråd och alla har så kloka och goda tips. Fast det här var det bästa som kunde hända, att hunden blir utvärderad för den han är. Vi alla är ju olika människor som djur. Tror detta blir en riktigt trevlig hund tillslut. Tack vare ditt engagemang.

Vill följa er utveckling jag med. Brinner för sådant här och blir så ledsen när sådana här hundar annars kan bli vandringspokaler för att än den ena och den andra kanske sen tror sig kunna lösa problemen.

Ja Wellkraft #59  säger såå sanna ord!🌺

Kram till dig och din valp & allt trevligt folk som deltar i denna tråd!❤️

Vad glad jag blir av att läsa att instruktören var så bra och att du fick så många bra råd! Hoppas verkligen nu att det blir bättre för er! :D 🌺

Hej alla! Nu har det gått drygt en vecka sedan jag träffade instruktören, så jag tänkte bara uppdatera er lite. Under denna vecka har min valp inte visat något "aggressivt" beteende överhuvudtaget! ❤ Dock vi kämpar fortfarande med promenaderna - då är han värst. Men jag hade inte förväntat mig en blixtsnabb förändring så jag är stolt över hur långt vi kommit ändå! Han tappar tålamodet fort och blir bara hispig vid avledning egentligen. Jag fick ju rådet att göra promenaden roligare och annorlunda genom att göra övningar m.m. under promenaden, också innan han började bita i kopplet. Tyvärr framkallar det snarare mer fart i honom. Än så länge fungerar det bäst att be honom sitta så fort han visar tendenser för koppelryck. Därefter gör vi några övningar, sedan kastar jag ut godisar framför honom så att han börjar gå framåt. Gör vi för många övningar börjar han hoppa och vill jucka. Att bara släppa kopplet och gå när han rycker, fungerar också när omgivningen tillåter det. Men det är ju inte alltid det går direkt… Vid hundmöten tappar han fokus och igen men då fungerar avledning med sitt och därefter godissök ganska bra. En lugnande famn gör honom bara mer vild, så vi får hålla det på hans nivå nu. Juckandet har minskat markant! Han har inte fått tillfälle till det helt enkelt, eftersom vi arbetar så sjukt mycket med vardagslydnad. Han försöker ju ett par gånger om dagen, när det blir lite för mycket för honom (vilket det lätt blir) eller när det kommer oväntat besök. Men eftersom han måste sitta och se mig i ögonen innan gud vet allt, har han automatisk börjat sätta sig ner och se på mig när han kommer intill! Därmed samspelar vi mer och jucket blir inte aktuellt när jag är omkring :) Utöver detta har jag en valp som under denna vecka inte har: kräkts, jagat svans, ätit på sin päls, bitits m.m. Fantastiskt att se. Min älskling. Så duktig! ❤

#62 Tack för feedback! Så skönt att det går frammåt för er!

Skönt att det har vänt lite och jag hoppas att promenaderna kommer bli trevligare o trevligare :) Kul att du dela med dig av bilder på sötkorven med 😃

Tack snälla ni 🌺

Haha, ja och ändå är han tusen gånger sötare i verkligheten… Folk stannar upp dagligen och säger att det är den sötaste nalle de någonsin sett - de lägger på telefonen, stannar bilar och allt möjligt. Så gissa hur många bitch-blickar man får när man säger "Nej tyvärr, vi håller på att öva så du kan inte klappa honom".

Jag vill vara lite anonym, så jag letade till och med upp bilder som inte såg ut som honom! 🤫 Men ni skulle se honom i verkligheten alltså… Det enda man tänker är "hur kan en sådan änglalik nalle bli ett sådant monster"?

65 tänk på att låna bilder är inte tillåtet om inte den som tagit korten godkänner att du lånar dom som "dina"

#66 - Hehe, joo men det är alltså min valp på bilderna! :) Men han är sig inte riktigt lik på dem bara, eftersom jag vill vara lite anonym. Han är sötare i verkligheten! 😃

Lycka till med din söta valp… tänk att små framsteg är fortfarande framsteg :)

Tänk på att det inte är lagligt att stänga in hundar i små hagar och burar.

#69 imsuchadiva - tack för infon, men vi bryter ingen lag så länge hagen har en öppning eller dörren på buren är borttagen. Dessutom talar vi inte om fyra kompostgaller när vi pratar hage, utan snarare avgränsning av rum.

"Tyvärr verkar han behöva få ut sin stress minst en gång per kväll, för när jag skulle lägga honom för natten (i en hage bredvid min säng) så pep, småskällde och tjöt han i säkert en halvtimme innan han somnade. Det har han aldrig någonsin gjort förr. Men jag hoppas ju att det är ett tecken på att promenaden var "lugn" för honom." När du skriver att du lägger honom för natten i en hage brevid din säng så låter det verkligen inte som avgränsning av ett rum…

#71

Men nu har hon ju berättat att det inte är en liten hage, så då är det väl läge att släppa det? ;)

#71 - Men vad pratar du om, det står ingenstans att mina hagar är stängda? Jag har dessutom flera hagar. En hage bredvid sängen som består av kompostväggar och en öppning, samt en hage i vardagsrummet som avgränsar rummet, också den med öppning. Din kommentar gällde att jag inte ska bryta mot lagen. Nu har jag svarat att jag inte gör det, så den här diskussionen kan väl vara ganska över nu?

Vilken underbar riktning denna tråd har tagit (utöver senaste inläggen). Fantastiskt jobbat, TS! Så inspirerande!