Mja, kanske inte alls vad du menar men. De två hundarna jag skrev dikten "Tiden läker inte alla sår" till räddade mitt liv iaf.
Hade inte dom funnits hade jag aldrig orkat med alla år av bråk och skit med min styvfar. Så de är hjältar för mig.

Vet inte om det var nå sånt du menade men

Hm fick inte med bilden i första, försöker igen..

japp!! precis sånt får man ha med.. ALLT som man tycker att hunden gjort bra!

Ja, ungefär samma här. Eros har hjälpt mig att ta mig igenom massor med jobbiga saker och vet inte vad jag gjort utan honom. Han får mig att må bra varje dag och är den bästa vän man kan ha! :)

Haha, ja kommer aldrig glömma när dobby o malou rymde x'P (ingen hjälte precis, men endå 08) ) Dobby är då min hund, och malou är min mammas hund. Mamma hade varit bortrest över dagen och såfort hon kommer hem så sticker hundarna, gör dom alltid av nån anledning O.o Iaf, så fick Malou upp ett spår och försvann över ängen bakom vårt hus och Dobby va inte sen att följa efter :p Efter en stund kom iaf Dobby tillbaka, han har inte lika stor jaktinstikt som Malou, så han fatta nog inte ens vad han jagade x'P Mamma och pappa va ute och letade efter Malou i timmar, och jag fick sitta hemma för att kolla om hon kom tillbaka. Heela tiden satt Dobby och gnällde vid dörren, och ibland sa jag "Var är malou Dobby?" Då rusade han till fönstret och ylade. Så när mamma kom tog hon Dobby i koppel och han bara rusa iväg med nosen i backen. Och gissa om han hitta henne! xD Raka vägen ut på ängen sprang han, och där stog hon o gömde sig med lera upp till halsen :p Pappa kallade honom för "hjälte konungen" i en vecka, tills han rymde efter en katt x''P

ojdå, vart lite långt 8)

det var mina hundar som fick mig att resa mig ur rullstolen då jag blev förlamad,det är också dom som har sett till att livsgnistan infunnit sig igen många ggr i mitt liv, det finns inget bättre än en hund…

Snodden jag har nu, har hjälpt mig komma igenom en fruktansvårt jobbig skilsmässa alldeles nyligen, den är inte över än och det stormar ordentligt ibland, han är min glädjekälla och det lugn jag så väl behöver ibland för att orka gå vidare….

#6# Oj, har du varit förlamad? Det visste jag inte. Var det efter en bilolycka eller sjukdom? Är du helt frisk nu eller så att du kan gå iaf?

geisja, jag brukar inte nämna det så ofta,ja jag kan gå idag även om ryggen är full med stål och skruvar,och en transplantation har utförts.

man kan inte säga när detta med ryggen hände, det kan ha blivit en skada när jag var liten också,men med de tunga jobb jag har haft,så gick det sönder till slut ,och jag kommer aldrig att bli helt frisk igen;-).

Just nu önskar jag att jag kunde säga att Hades är en hjälte av ngt slag!

Men allt han gör nurförtiden är att spela dum
VArken Matte eller husse uppskattar de ;)

#8# Vad du måste ha kämpat för att komma tillbaka. :)

10, javisst det är en kamp varje dag, men jag är inte den som ger mig heller, man är väl lik sin hund

Men Lena är du lik din hund?

japp i mångt och mycket förutom ryggen då :-)))

usch vad läskigt Lena.. de är dit min mamma är PÅVÄG ist. Hon har felpå ryggen och får inte göra nått i princip för då hamnar hon i rullstol. Men hon är ju som hon är och fortsätter göra massa.. sist nu föll hon i golvet när dom dansa på henne och de bara small till.. så nu har diskbrocken eller nått flyttat sig ner till armen, en av dom iaf. blää..
Och dom säger att operation kanske bara gör de värre.

Jaa.. ecko har inte gjort nått än sålänge tror jag.. förutom de andra pratat om.. Han är mitt liv.. utan honom skulle jag nog gett upp för länge sen och tagit slut på livet.
Men Lufsen drog ut mig från sängen en gång.. jag fastnade under när jag var liten:P och de var bara han och jag hemma.. jag skrek som en stucken gris och han kom.. jag grabba tag i halsbandet och han drog:)

Usch Lisette säg inte så där jag blir alldeles tårögd

Min mormor ramlade ner för trappen i huset för ett antal år sedan och låg efter det mins ett ½ år på sjukhuset och läkarna sa att hon var totalt förlamad för resten av sitt liv från midjan och ner, mormors svar på det var -Jag ska gå med hundarna i skogen! Det tog mkt tid och ännu mera träning och envishet men tillslut så kunde hon gå igen trots att hon ännu inte hade någon som hellst kännsel i benen men så efter ett tag så började känseln komma tillbaka.

Det var hundarna som fick henne att kämpa sig upp från rullstolen.

Senare så fick mormor cancer och även nu hade läkarna gett upp hoppet och sa tillslut att hon mest troligt bara hade några få dagar kvar att leva och pumpade henne full med morfin för att hon skulle slippa ha ont sina sista levnadsdagar. Hon sa då att jag ska hem igen och vara med mina hundar.

Detta är nu några år sedan och min mormor lever än idag med sina hundar och planerar nu den sista kullen som hon ska ha i sin uppfödning innan hon pensionerar sig från hunduppfödandet.

Skulle nog vilja påstå att hennes hundar var/är hjältar som hjälpt henne genom allt detta

Herregud vad många som verkligen mår så bra av sina hundar. Jättefint. :)

vad Lotta?

Jaa vilka fina historier att hundarna hjälpt så mycket för människor. Men jag vet ju också hur de är.. och hundar är nog en räddning från himmlen. Vem annars skulle kunna ge all den vikorslösa kärleken och trösten. Inte en människa iaf.

Nej, det är sant. En häst kanske. *ler*

Jamen det där att du skulle tagit slut på livet Lisette *usch*

Jamen vad ska jag göra då lotta? När hela livet är emot en? Prata om de me Malin nu.. jag har haft de skit hela livet periodvis och ändå är jag kvar?.. Förstår inte att de inte tar slut någon gång och allt kan vara bra en stund.
Fölåt..mår inga bra just nu! Men om de inte hade vart för ecko och Lufsen innan de så skulle jag inte vara gammal.

Usch det måste vara bedrövligt jobbigt du som är så ug, hoppas det vände för dig snart så du får känna dig pigg och lycklig igen…Kramis

ja tänk om hundarna visste hur mycket dom hjälper till utan att själva vara medvetna om det, den tanken slår mig ofta :-).

Ja och det som är så underbart med dom är att det är precis som att dom anar när man mår dåligt, när jag känner mig riktigt nere så kommer alltid Skorpan och lägger sig på mig och slickar mig på armen eller på halsen…eller bara ligger och sover och hon lämnar mig inte en sekund =)

Pappas äldsta schäfer kom alltid och puffade med sin nos i midjan på mig när jag var nere, det kittlades jättemycket så han lyckades alltid få mig att skratta igen :)

ja snodden kommer alltid och trycker in sig hos mig var jag än är om jag är orolig, lämnar mig inte en sekund…

Det är konstigt det där…katten är likadan, för dom behöver inte vara i närheten endå kommer dom precis

Jo, men djur känner ju av hur man känner jätte väl. De är ju därför hundar överreagerar om man blir nervös ute..då blir det att det skulle vara nått farligt.

Dessamma när man är ledsen och nere.. då kommer ecko direkt och lägger sig i mitt knä med huvudet och tittar på mig med sina hazelnötsfärgade ögon.. och så får jag en puss:)

Mums en Ecko puss =)

åhhh, så fint! hunden är utan tvekan den bästa vän man kan ha<33           när jag är ledsen så få viggo mig att skratta när han försöker jaga sin svans eller rullar runt på rygg och se allmänt knasig ut.