Sorgen att vara ifrån
Hej alla!
Jag ska resa till usa på fredag med min pojkvän och det har varit länge nu som jag funderat fram och tillbaka på hur jag vill göra med Inez, det två veckorna i är borta…
Först tänkte jag ta med henne men det kändes inte rätt…2 timmar sen 5 timmar vänta sen 8 timmar… kändes liksom fel och tror det skulle vara stressigt för henne…
Så jag bestämde mig för att fråga uppfödaren om h*n kunde ta hand om Inez de veckorna och de var hur lugnt somhelst.
Men idag så lämnade jag henne vid 12 och hela eftermiddagen har varit totalt konstig… känner mig verkligen tom.. och nu när jag ska försöka somna så känns det som en stor bit av mig är borta… det är så sorgligt även om jag vet att hon kommer säkert ha det jätte bra hos uppfödaren och leka med andra hundar….
Men jag är så fjantig och orolig att tro att Inez kommer glömma bort mig eller ''känna'' att jag övergav henne :'( Även om jag samtidigt har lärt mig att så är inte fallet så kan inte den tanken sluta finnas i huvudet.
Jag hoppas jag gjorde det rätta beslutet…. men saknar henne så… Det första jag gör när jag kommer tillbaka är att hämta henne så fort det går!
Känner någon igen sig i dessa känslor? Behöver lite pepp!
Känner mycket väl igen mig, dock är jag väl kanske lite känsligare än så att jag verkligen har separationsångest från min hund haha, är jag borta från henne en hel dag kan jag helt plötsligt må jättedåligt och måste fråga hundvakten stup i kvarten om allt går bra 😊
Jag tycker att du gjorde det bästa valet, även om det kan vara väldigt jobbigt att vara ifrån sin bästa vän. Du skrev att hon nog skulle bli väldigt stressad, du känner din hund bäst så troligtvis hade hon nog blivit det. Hon kommer absolut inte glömma dig, snarare kommer ni bli totalt överlyckliga när ni får träffa varandra igen!
Jag brukade förut vara hundvakt åt en bc och en volpino (båda tyvärr avlidna), det kunde dröja upp till ett år innan jag fick träffa dom men varje gång blev dom precis lika glada att se mig.
Hundar är inte dumma, dom glömmer inte 😉
Känner verkligen igen mig, men kan trösta dig med att saknaden avtar lite då man vet att hunden har det bra där den är och man får fullt upp med annat under sin resa. Emellanåt kan man känna den där saknaden, typ när man ska sova och när man inte har så mycket att göra.
Hon kommer inte glömma bort dig eller tycka att du övergett henne, hon kommer bli överlycklig att se dig igen 🙂
Försök att njuta av din resa så att du har massor med energi tills du ser Inez igen.
Trevlig resa!
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Känner helt klart igen mig! Om den som har han för tillfället inte svarat nog fort ifall jag smsat och frågar hur de går så är jag typ stensäker på att han har gjort sig illa på något sätt!
https://www.instagram.com/aros_yoda/
Tack alla för era berättelser osv det känns bättre nu men det är lite tomt men förhoppningsvis kommer det bli lättare när det är dags att dra oss i väg till Arlanda och när vi väl är där.
Kan knappt bärga mig till jag ser hennes söta lilla Ansikte igen <3
Starta ny diskussion