Hundar iFokus

Hundar

Etikettövrigt
Läst 1627 ggr
Susanne
0

Ludde lump.

Den första mars hämtade vi hem en hund som vi av ren tur hittat för omplacering.
Han hade stått i hundgård knappa året och det var länge sedan han gått någon kurs. Han fyller 3 år den 23 april 2006.
En blandning mellan Dobberman/Rottweiler och de flesta sa att - Ushc, hur kan man skaffa en sån???

Vår Ludde är den mest omtänksamma hund man kan hitta. Han är  kärlekskrank och vill ingen något ont, självklart vaktar han mamma men i våra ögon är det inget fel (när jag orkar ska jag skriva om hans påhitt=)  ).
Han är en ypperlig blandning och många som haft/har Rottweiler ser honom som ovanligt hög… men ser inte blandningen direkt…och berömmer hans utseende med tillägget att han just är hög.
När jag berättar hur det står till tittar de med stora ögon och berömmer ännu mer.

Vi har våra "varningstecken" som tjejen som omplacerade honom hos oss talade om/visade…*nu gråter jag lite* han visar inga av dessa. Kan det vara så att vi som INTE var/är hundmänniskor har fått en gåva att vårda..?

Jag kan inte beskriva hur vår/Luddes tillvaro förändrades när han kom till oss…ni kommer att läsa bitvis framöver…

I vilket fall ville jag erätta att jag varit dum…
Då vi inte har riktigt koll på hur Ludde fungerar så har vi hittills haft honom kopplad hela tiden, han vill gärna träffa andra hundar men stänger då öronen så han inte hör vad vi säger…ikväll fick han springa lös utan koppel i  ca 30 min*fnissar med rodnad*
Visst tusan gjorde jag fel!!!
MEN jag lockade med godis och han visste var jag var…
Jag kännde bara att då han var van att gå fritt och respekterat/tagit till sig de regler som gäller här så måste jag ju…även för min egen skull…låta honom löpa lite fritt.  Vi mötte ett gäng ungdommar och då jag hörde dem långt innan (haha) ropade jag in honom och han fick gå med mig förbi dem och sedan lös igen. Han sprang till porten där det bor en tik han träffat ibland och gått med men kom direkt när jag kallade på honom.,
Jag är så stolt över honom, han är en sådan klippa(kanske att jag kan förklara någon gång).

Gjorde jag fel som lät honom springa fritt då jag faktiskt inte litar till fullo på honom?

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

ThereseW
0
#1

Jag tycker ju att det låter som att han lyssnar på dig väldigt bra. Vad är det som gör att du inte litar till fullo på honom, alltså vad är det du är rädd kan hända?

Jag tror inte att man kan vara 100% säker på sin hund någon gång faktiskt. Även fast jag känner min äldre hund oerhört väl & han känner mig så vet man aldrig ändå om han får något spratt och inte lyssnar.

Jag blir varm inombords av att höra om eran nyfunna vänskap och ser fram emot att höra mer om din underbara Ludde :)

davidia
0
#2

klart du inte gjorde fel av att släppa lös din hund.min hund lyssnar inte heller när det kommer roliga människor eller hundar.ibland går hon i sina egna tankar,men jag släpper henne lös ändå!

KerstinP
0
#3

Han kom ju till dej så jag tycker inte att du gjorde något fel. Någon gång måste man ju börja och då kan det ju bli lite missar. Ser fram emot nya inlägg.Flört

davidia
0
#4

släpper man inte hundarna så smiter dom istället om man väntar med det.för då tycker dom att det är FÖR roligt.

KerstinP
0
#5

#4 ja så kan det nog vara.

Susanne
0
#6

Tack!
för era svar, de gör mig varm och får mig att tro på mig som inte helt hopplös.
Jag har köpt extra goda godisar idag och Ludde fick springa lös en stund under alla våra turer idag. När han förstått att det var jättegoda godisar sprang han (EUREKA!) väldigt korta bitar från mig och var snabbt tillbaka för att få smaka godsakerna.
Imorgon (idag) ska vi på vår första kurs, allmän lydnad, jag har därför köpt potatiskroketter som ska friteras innan vi åker*hihi* anledningen till att jag valde dem är att han var så in i bäng snabb att lära sig vacker tass när han fick friterade potatisbullar som belöning*hihi*

Varför jag inte vågar ha honom lös…det var en bra fråga som jag inte har något "riktigt" svar på. I grunden är det för att han liksom jag stänger av öronen när han inte vill höra.
Han har aldrig varit elak men är inte så förtjust i hanhundar (dock uppfattar jag det bara som lek från hans sida med viftande svans).
Jag vill inte att han ska skada varken sig själv eller någon annan/annan hund.

Vi får se imorgon vad som händer på kursen.
Och som jag tänkte igår när jag släppte honom första gången…han är fullt försäkrad så vad är det värsta som kan hända…det finns ingen gång som är den perfekta för en chansning, så det kan lika gärna bli nu.

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

Susanne
0
#7

Nu har första kursen varit och JIPPIE! guuu, vad Ludde var duktig. Jag var helt övertygad om att han skulle förstöra för de andra men icke sa nicke, han överträffade sig själv idag. Vilken kille! Jag är så stolt!!! Skrattande

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

ThereseW
0
#8

Härligt! Erat samarbete och er kontakt kommer växa med tiden också, ju mer ni lär känna varandra desto mer kommer ni kunna lita på varandra.

KerstinP
0
#9

Grattis Susanne!!!! Bra tänkt med godiset. Det blir lättare att få kontakt men det. Och dina ord ThereseW är så sant så.

Faxlin
0
#10

Så skoj att höra Sussi, att det funkar bra för er.
Hur funkar han ihop med illrarna då?

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Susanne
0
#11

Då vi inte är säkra på Ludde än så bor illrarna en trappa ner och Ludde en trappa upp.
Han har tidigare jagat kaniner på skoj men då kaninen lade sig ner lade sig Ludde brevid och väntade på att kaninen skulle skutta runt igen. Han har ingen riktigt jaktinstinkt vilket man tydligt ser när jag kastar något "åt" honom…en boll som studsar är kul men rullar den bara vet jag inte vad det är. Dragkamp är inte heller något Ludde vet vad det är, han tar inte ens trasan eller repet i munnen.
Han har sett illrarna flera gånger mellan spjälorna i staketet/trappen och i början gnydde han men nu tittar han bara på dem med stort intresse. Han har fått sniffa lite på dem på armlängds avstånd och säger absolut ingenting…men gnyr lite när man tar bort dem.
Vågar faktiskt inte prova och vet inte heller hur jag säkrast ska kunna "fösa ihop dem". Ibland är det riktigt behändigt med två våningar Glad

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

Susanne
0
#12

Igår spårade vi. Ludde upphör inte med att förvåna mig, han visste precis vad han skulle göra Skrattande
Vi hade mycket trevligt i skogen och spår är något vi kommer att fortsätta pyssla med.

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

KerstinP
0
#13

Härligt Susanne. Du har nog fått hem en riktig pärla.Flört

Mickis
0
#14

Jag tyckte du gjortde helt rätt. :)

Det bästa var att du inte utmanad Ludde, genom att du kopplade honom när ni mötte folk. Hade du inte kopplat honom då, så hade han kanske frestats av att gå fram och hälsa.. och då hade det kanske varit en för stor störning för att han skulle komma på din inkallning. Du hade i det fallet inte haft kontrollen över situationen och då hade din hund haft större möjlighet att göra fel. S

å jag tycker absolut att du gjorde rätt i det att koppla honom, eftersom du kände att inkallningen inte "sitter" 100% (ännu).

Sen vill jag bara tillägga, att hur skulle du annars fått din hund att lyda när han va lös, om du inte tränade i att ha honom lös?

Du gjorde helt rätt, enligt mig. ;)

Lycka till i fortsättningen! :)

// Mickis