Ett förslag är att ta hjälp av en instruktör (som jobbar med problembeteenden) och då ta privata lektioner, där instruktören går med på promenader. Försök även ta reda på på vilket avstånd din hund inte reagerar och blir fixerad på andra hundar, där du fortfarande kan få kontakt med honom. Det kvittar om det är 10 eller 100 meter, bara du vet det och kan börja träna hundmöten på en nivå där du och din hund kan lyckas och göra honom mindre känslig för situationen. Att bygga upp en lång "historia" av dåliga hundmöten gör det svårare och svårare att träna bort det.

Det är jättejobbigt när man har en hund som är reaktiv i kopplet, oavsett om hunden faktiskt ogillar andra hundar, är rädd för dem eller bara vill fram och leka. Min egen hund kunde ett tag inte se en hund på 30 meters håll utan att bli tokig av förväntan i kopplet.

Vad tråkigt att du fått råka ut för det här. Och allt på samma promenad dessutom :(

Jag tror inte att det nödvändigtvis är så att han vill leka, att vifta på svansen behöver inte alltid betyda är glad och vill leka.
Att han ville leka med grannens hund kan ju vara för att han känner igen dens närvaro och lukt så att den inte är ett hot.
Har du funderat på om det kan vara så att hans utfall beror på rädsla och osäkerhet?

Jag tror att du kan behöva hjälp av en riktigt bra instruktör eller hundpsykolog som använder sig av positiva metoder.

Har du provat på att skvallerträna förresten?

Tror din Zorro är lite säker. Så gör lite Lillan med, fast hon skäller inte, bara piper, drar och vill fram, så brukar sätta henne vid sidan om mig och försöka distrahera henne. Lillan är sån att vissa hundar vill hon leka med om hon får hälsa, andra hundar morrar hon på och verkar inte gilla. Lillan blev påhoppad av en stor schäferhane och 1 stor svart mellanpudelhane, så hennes självförtroende för medelstora/stora hundar är inte bra direkt, små hundar går bra (hon är sankt bernhard).

Testat att köra skvallerträning på honom?

Sixten är ungefär likadan vid hundmöten, men han reser dock ej ragg. Men han skäller och gör liksom ett skutt ut i kopplet och håller jag emot så står han och drar och skäller. De flesta vi möter verkar tro att han är farlig (speciellt eftersom han har halti på sig = ser ut som en munkorg). Men när jag tittar på honom verkar som om att han bara vill hälsa, men att han skäller för att han är osäker.
För han funkar liksom ihop med min hund och när de busar så morrar och skäller dom åt varandra. Och han har funkat med hundar förr. Men ja, man känner en törn i psyket när man kommer hem efter att man mött en hund och Sixten betett sig så som han gör. Jag känner mig rätt hopplös faktiskt.
Han blev så en annan gång när det kom en hund. Men hon var mer förstående och vi gick på varsin sida av vägen och hon frågade om haltin funkade bra och lite sånt. Så det var bra träning för Sixten och liksom efter 3:e försöket att försöka ta sig till den andra hunden och hälsa så gav han upp och gick fint.
Kanske något sånt kan hjälpa? Du kan ju prata med någon hundägare när du är ute och fråga om det är ok att ni hänger på för att träna. Och så kan du ju gå brevid dom fast en bit ifrån så att han vänjer sig?

JAg förstår hur du känner dig. Det är inget kul :(
Mitt förslag är samma som #1. Ta hjälp av en instruktör som kan förlja med och se vad man kan ändra på.

Usch förstår hur du känner dig  En riktigt uppgiven känsla man får i kroppen.

Jag har kämpat mycket med min jack russell då han skällt på människor och gjort utfall på hundar och barn.
Jag har gråtit många gånger när jag kommit in från promenaden pga att att jag inte känt att jag klarat av denna hund jag har. Dock har vi kämpat till tusen och det har gett resultat. Ibland kan han skälla på hundar, men han gör inte utfall på samma vis som innan. Barn och människor bryr han sig längre inte om.
Jag har kört skvallerträning med honom när det gäller hundar(googla om du inte vet vad det är)

Jag håller med övriga att du borde ta kontakt med en privatinstruktör som kan hjälpa er och ge tips om hur ni ska gå vidare.

Hoppas du inte skadade dig allt för mycket under denna promenad, var stark och se det som en utmaning att få din hund att bete sig som du vill. Innan så kände jag ett krav på mig att jag måste få min hund att sköta sig bland människor, jag bara var tvungen! Jag blev och må sämre och jag tror min hund kände av det och blev däremed värre ett tag och så gick det bara utför. Jag ransakade mig själv och insåg att det var mig det var fel på och att jag handlade fel i vissa situationer och att jag mådde dåligt själv.
Efter att jag insett det så satte jag upp ett mål för mig själv, och nu har vi nått målet och jag mår mycket bättre i mig själv.

Nu förstår jag att du inte haft din hund så länge och att det därmed är något som följt med din hund från förra ägaren.

Oj vad långt det blev, men jag kände igen känslan du beskrev i ditt inlägg.

Kan tillägga att efter ca 10 månaders träning har jag och min hund jätte bra kontakt med varandra, jag litar mer på honom nu och vi samarbetar bra. Så ett tips är att träna massor med kontaktövningar med honom, det har vi gjort och det har gett resultat.

Tack för era svar! <3

Jag har ju bara haft Zorro i 6 dagar så vi är fortfarande på "lära-känna-varandra-stadiet"… jag har alltså inte testat någon specifik träningsmetod än. Jag tycker att skvallermetoden låter bra, men jag känner mig väldigt osäker på hur det skulle fungera i verkligheten. Hittills har han ju inte brytt sig ett skit om mig vid hundmöten, även om jag har fickorna laddade med både korv och köttbullar.

Jag ska sätta mig och söka lite på hundinstruktörer. Om det finns någon i närheten som ger privatlektioner så ska jag testa det… vill inte riskera att göra saken värre.

Jag bor i Borås-området… om ni har några tips på hundinstruktörer så hojta till.

#7 Önskar dig lycka till! Berätta gärna hur det går för er.
Har lite dålig koll på Borås-området, men det finns säkert andra här inne som vet någon.

Styrkekram!

#7 Låter bra. För risken är ju som du skriver att det blir värre. 6 dagar var inte länge. Så jag tror det kommer bli mycket bättre med rätt träning :)
Hoppas du hittar någon i närheten.

Inte kul med sånna problem :/ förstår att det känns jobbigt.

Kolla in denna sida för hundinstruktör: http://www.vinnahundcenter.se/

6 dagar är ju inte så länge :)

Jag kan också rekommendera Vinna Hundcenter!
Ta kontakt med Emelie så får du säkert bra hjälp!

Angående skvallerträning så är förutsättningen att man inte ställer krav på hunden som den inte klarar av. Alltså du måste börja på såpass stora avstånd att din hund kan hantera det och sen minska avståndet som ni skvallrar på eftersom ni lyckas.
Om du någon gång måste genomföra ett hundmöte utan att kunna ta omväg eller hålla avståndet så strunta i träningen då och bara försök komma förbi.
För att skvallerträning ska bli framgångsrikt bör man ta det långsamt stegvis.
Eva Bodfäldt har skrivit mycket om skvaller träning och Tina-A här på iFokus har skrivit en toppenartikel.

http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=9

http://blandrashundar.ifokus.se/articles/4d712e7eb9cb46221d0449f3-skvallertraning

Jag tolkar hans beteende som mycket osäkerhet utifrån vad du skrivit. Utfall är en avståndsökande handling för hunden, han vill inte att den andra hunden ska komma fram, han vill öka avståndet till den.
Om den väl kommer fram (situationen genom staketet) så har han där inte självsäkerhet nog att faktiskt göra något åt saken på riktigt.

Emelie på Vinna Hundcenter är jättebra och har hjälpt en hel del utagerande hundar.

Det jag vill säga nu, rent akut innan du gör något mer, ta INTE tag i honom!
Det gör honom osäker på dig och ger honom än mer obehagliga känslor i hundmötessituationen. Tänk på att man vill att hundmöten ska vara något positivt (som i skvallerträningen, hundmöte = belöning i hundens ögon) eller något helt neutralt.

Min yngsta var ganska rädd för andra hundar (det hände lite tråkiga saker när hon var valp) utom de i hennes flock när hon var yngre, jag har mest jobbat med att ta ut cirkeln rejält vid hundmöten. Då behöver hon inte göra utfall för att öka avståndet, jag tar på mig ansvaret för att det blir ett lagom säkerhetsavstånd.
Detta ihop med att hon vant sig vid andra hundar på brukshundsklubben har gjort att hon bara gör utfall i riktigt trånga situationer numera. Hundmöten har helt enkelt blivit neutrala, hon har lärt sig att det händer inget, andra hundar är faktiskt ofarliga att gå förbi.

#12 Nej, jag vill ju helst inte ta tag i honom… jag har i stället försökt ignorera hans beteende vid hundmöten, eftersom det är omöjligt att få kontakt med honom. Det jag gjorde i dag var ju en "panik-handling"…

Jag ska kontakta Vinna Hundcenter, det ligger ju bara 3-4 mil härifrån. Tackar er båda för tipset!

Att undvika hundmöten blir svårt med tanke på hur många hundar som bor i det här området. Det andra alternativet är att använda nosgrimman (halti) som den förra ägaren skickade med? Jag vet ju inte hur han beter sig i nosgrimman eftersom jag inte har testat, men kan den förvärra situstionen? Usch… inget av alternativen känns rätt… men jag vill inte bli omkulldragen igen… eller få mer skavsår i händerna.

Hur är de andra hundarna? Jag har määrkt på min hund att hon blir arg på hundar som stirrar på henne och skäller. Men möter vi en annan hund som viftar på svansen och tittar undan då & då så blir hon lugnare och vill leka.

Har också landat på magen pga Vovven, då var det en collie som bara stirrade på oss. Och ägaren stannade där och bara glodde när jag fick brottas med hunden. Hundmöte + plocka bajs = inte bra 

Precis som #11+12 så rekommenderar jag Emelie på Vinna hundcenter. Lycka till!

Min valp på 7 månader nu hade exakt det problemet i början och har lite av det kvar än. Han vill fram till andra hundar och viftar på svansen glatt men skäller ofta väldigt mycket och om den andra hunden också vill leka och är lite på så visar han tänderna, skjuter ragg och morrar och kan ibland försöka nafsa. En jag känner som tävlar sina schäfar på väldigt hög nivå inom lydnad m.m har hjälpt mig otoligt mycket med det problemet för hon sa att han tycker det är väldigt spännande men att han samtidigt är väldigt osäker och rädd i möten med andra hundar. Så hon tog med en av sina tikar som är betydligt mycket större en zorro som är en Chihuahua men aldrig skulle jag kunna tro att han skulle överleva att möta en så stor hund. Och han skällde och höll på men hon var så lugn att hon behandlade honom som luft, total ignorerade honom. Han skällde och hoppade och viftade på svansen och morrade om vart annat men hon tog igen som helst notis om honom. Men efter ett tag gick han lugnt brevid henne som om han kännt henne hela livet! Och efter att ha träffat en del andra lika dana hundar har han äntligen blivit mer självsäker och nu är det bara spännande och roligt och det nervösa och osäkra är borta!

Jag vet inte om detta hjälper dej så mycket men jag kände igen lite av min hund i din beskrivning av att han vill leka men visar det på en kostigt sätt. Lycka till!

#16 Tack för ditt svar! Nu var det ju ett tag sedan jag skrev det första inlägget och jag har efter det haft en privatlektion med en hundinstruktör som sa precis samma sak.

Han vill gärna leka med andra hundar, men är samtidigt väldigt osäker och har inte en aning om hur han ska bete sig. Instruktören tyckte att vi skulle börja om från grunden, alltså behandla honom ungefär som om han vore en valp. Han var ju 3 år när jag tog över honom, men han har aldrig blivit ordentligt tränad, eller fått möjligheten att socialisera sig på ett bra sätt med andra hundar.

Eftersom att hans hormoner ställde till det rejält för oss när tikarna i området började löpa så bestämde jag mig för att kastrera honom i somras. Nu börjar jag märka av "effekten" av kastreringen och all träning börjar ge resultat. Han lyssnar mycket bättre och har mer fokus på mig.

Hundmöten är fortfarande jobbiga, men vi kämpar på med träning och socialisering.

Så bra ! Hoppas det går bra framöver också! :D

Bra att du tog tag i det för att så som du höll på så gjorde du hundmötena mycket värre för honom, du ska vara glad att det inte gick över till agresivitet

Vad roligt att det går framåt!

För många är sedan hade jag en liknande hund. Det gick inte att avleda med godis eller någon kul grej. Då fick jag tipset av en instruktör att prova att ha med en liten vattenflaska (det blev en desivonflaska). När det blev stök så fick han ett litet vattensprut i ansiktet o kom av sig totalt. På honom var det jätteeffektivt, efter  ett par gånger kunde jag få kontakt med honom.

Det underlättade om man var två i början.

Alla hundar är ju olika men på honom funkade det jättebra.

TS inlägg är skrivet 2011 🤪

Det där har skett mig sååå många gånger, i ren å skär panik har jag fått greppa tag i min hund när hon kastat all sin vikt framåt utan någon vidare anledning för att "göra utfall", det började med hundar, sen barn, sen random utvalda människor… På under en månads skvallerträning går hon nu fot, jag kan hantera hundmöten och vgwselet hjälper något otroligt i träningen! Hur mycket hon än försökte att rycka i början med vgw flyttades hon inte en cm och då behövde jag bara hålla i henne lite lätt.