Har en i min klass so har en flatte, och den är och har alltid varit lugn..ca 10-11 mån nu. Och hon har tittat hos vet vrf hon är "för lugnt" och inte alls som andra men inga fel på hunden(hon va orolig att det va nåt fel med hunden), så tror nog alla hundar kan vara olika, men hon försöker jobba upp  henne för att hon ska bli mer busig (leka osv) och det går bättre , 
Så länge hon inte mår dåligt så skulle jag inte oroa mig!
Tror ni får testa er fram och se vad som gör henne taggad/överlyckling ja vad du nu vill kalla det. Lycka till!

Hon verkar inte må dåligt alls, hon ätrer och dricker duktigt och hon är väldigt nyfiken och vill alltid vara med så det är ju inte som att hon ligger som en trasmatta i ett hörn hela dagarna. Sen ville vi ju ha en lugn ras så det är väl lite det som redan nu spelar in, och förmodligen att hon har en lugn personlighet då.

Våran Alice var en väldigt lugn valp, det var för det mesta väldigt lugnt och hände sällan olyckor eller nus för den delen heller. Som våran första hund reflekterade vi inte över varför hon varit lugn,försiktig och återhållsam. Med tiden gick hon igenom olika faser med en väldig "berg och dal bana", hennes tillväxt kurva var ojämn om man jämförde med andra Leonberger. Hon fick alltmer problem med magen och aptiten och vi bokade tid hos veterinären som konstaterade att hon var en frisk och sund hund. När hon sen blev äldre fick hon problem att gå, hade ont och var stel, ville helst ligga och vila för sig själv och blev alltmer avvikande mot andra hundar, näst intill grinig och irriterad, pga att hon hade ont och inte mådde bra. Pälsen blev sämre och växte inte, hon började istället bli mjällig och tappa sin päls som sen inte växte ut. Bokade tid hos en annan veterinär som röntgade henne på alla tänkbara ställen och hittade en benpålagring på ryggraden som kunde vara en inflammation eller Spondyros. Hon fick Inflacam som triggade igång eller rättare sagt tog dom sista krafterna ur hennes kropp som gjorde att hon blev extremt mycket sämre. Alla dom symptomer som hon har haft har kommit väldigt smygandes och det är inte förens efteråt som vi kan tyda alla dom tecken som hon visade i tidig ålder att någonting var fel. Hon dolde dom väldigt bra för oss. Men vi fick remiss ner till Strömsholm först för ryggen med en CT, men vi berättade att hon har varit väldigt stel, haft ont, och mått väldigt dåligt vilket gjorde veterinären fundersam om det var någonting annat som låg bakom varför hon var så mycket sämre. En massa olika prover togs och det visade sig att hon hade Hypotyeros, en underfunktion i Köldkörteln och att hon inte fick alla dom hormon som hennes kropp behöver. Så medicin sattes in, kosttillskott samt en Artroskopi av ett knä som inte ville bli bättre som också visade OCD. Nu har det gått 6 månader och hon ska fylla 3 år i Augusti, vilket vi verkligen inte trodde för ett halvår sen. Vi har fått en helt ny hund, en frisk Alice. Hon är pigg ,glad, pratar och är den färgstarka personlighet som hon är. Stelheten är så gott som borta, hon kan vara med på långpromenader, pälsen växer tillbaka och hon mår riktigt otroligt dunder bra, och med medicin och kosttillskott kommer hon kunna leva ett fullvärdigt hundliv, ett aktivt hundliv tillsammans med oss, vilket inte hade varit möjligt om vi inte hade varit uppmärksamma och faktiskt lyssnat på magkänslan att något faktiskt inte står rätt till, och när hon väl blev så pass dålig så var det aldrig någon tvekan.