Låter som att hon är osäker på främmande barn, vilket är fullt förståerligt. Barn är svåra för hundar att läsa av, då deras rörelser och ljud är ganska plötsliga och många gånger oväntade.

Se till att hon slipper nära kontakt med främmande barn och att de barn som hon träffar regelbundet lär sig vilka regler som gäller i närheten av Nadja. Se också till att Najda lär sig att barn är en tillgång. Se till att de ger henne maten och även går fram för att ge henne godis då och då.

lite av problemet med nadja är att hon är så närgången. sitter vi vid köksbordet, då ligger hon under bordet. tittar vi på tv - ja då ligger hon nedanför soffan. när jag går och lägger mig, då ligger hon vid min säng.

nu vid datorn, ja gissa vem som ligger här? =)

hon är kort sagt med överallt.

men zebben, du verkar vettig. ska komma ihåg dina tips.

hur ska jag göra när loke börjar krypa, ta i saker? hon kommer ju garanterat att bli dragen i pälsen.

Men Loke är ju inte någon främling för Nadja då. Dom har ju växt ihop. Så det kanske inte behöver gå illa alls. Jag var också lite orolig när jag fick hem Elin. Vi hade då en liten hund. Som inte var speciellt barnvänlig. Men Elin växte ju upp hos oss och dom accepterade varandra. Jag såg till att Elin aldrig kröp över hunden osv. För hur snäll en hund än är så ska man inte tillåta att barnen gör vad som helst med hunden. Barn ska lära sig tidigt att vara försiktiga med alla djuren. Så simma lugnt du Lisette. :)

Har själv en 2-årig dotter som växt upp med en av mina schäfrar. När hon var 6 mån kom schäfer (vuxen) nr 2 in i familjen. Inga problem.

Man får lära sina barn att hundar ska få vara ifred när de vilar/sover/äter. Min dotter har accepterat det fullt ut. Nu har jag extremt snälla hundar, men jag är ändå benhård på att hon ska låta bli dem i vissa situationer.

Och dessutom så lämnar man ju aldrig barnet ensamt med hunden om man känner sig osäker. Jag lämnar mina ihop i tex vardagsrummet när jag lagar mat i köket och så, men jag litar så pass på dotter och hundar att jag vågar det. Vilket jag inte skulle gjort i början, då jag inte kunde lita på att dottern skulle hålla sina nypor ur vägen.

Att hunden är med överallt är ju på så sätt bra, då får hon även lära känna din son under ditt övervakande. Var väldigt noga med att visa att hon inte blir bortglömd nu när Du har ett barn. Aktivera henne minst lika mkt som innan och se till att sonen är med på det mesta, så gott det går i hans ålder. Min dotter har så fort hon kunnat gett hundarna godis i matskålarna när de står och äter. (obs rekommenderas inte på såna som är väldigt vaktiga mot maten) Detta gjorde jag för att om man någon gång brister i sin tillsyn och hon går fram när de äter så ska hundarna veta att hon tillför något i deras matskåler och inte tar. Nu har jag inga som helst problem, de delar gärna sin mat med henne. Men i alla fall….

Sen har jag sett till att hon gett dem maten vid matdags. Allt hon gör med hundarna är för dem en tillgång. Nu när hon är två år så har hon full koll på dem. De har en mkt bra kontakt och de respekterar varann.

hoppas du har rätt gejsa! ;)

ha, ha jag gjorde samma sak med maten.

Vår cavalier var ju sådan som inte ville äta förrens han fick smak på sin mat. Så jag tog ju varje dag fram en matsked och gav honom några stycken. Sedan åt han själv.

Så fort Elin min lilla dotter kunde så fick hon mata honom med skeden. Det blev en ritual att hon alltid satt på golvet vid hans mat och matade honom varje dag.

Så dom blev bästa vänner rätt så fort.

Men vi har alltid sagt till alla barn att djuren är ajaj. Bara titta och röra om djuren kommer till dom osv.

Jag tror inte att du behöver vara orolig lisette. Det går säkert bra. Ta en dag i taget bara och stressa inte fram något.

tror inte heller du behöver vara orolig när dom kommer växa upp tillsamans… och som Zebben skriver, gör det till att Loke är en tillgång till Nadja, att han får ge henne godis o sånt, samtidigt som du lär honom vad man får o inte får göra med vovven =)

Träna med henne. Ta ut henne i situartioner där det finns främmande barn. Se till så att hon blir van vid det och ser att det inte är ngt farligt eller obehagligt.       Försök att strunta i henne först och bara gå rakt fram, om hon reagerar, korrigera henne. Annars fortsätt att gå.    För varje gång hon klarar det utan att reagera, gå närmare barnen tills de är nära.

#9 För att träna detta måste man veta att det bara är av osäkerhet hon nafsar efter barn. Är hunden helt ointresserad av barn, så är det inte att rekommendera att träna hunden med barn. Man kan inte träna en hund som inte vill ha kontakt att vilja ha det. Det blir som en tickande bomb, rätt var det är så blir det övertryck och olyckan är framme. Och att korrigera en hund som reagerar på något hon inte tycker om då är man väldigt fel ute.

Om hunden reagerar på ett sätt som inte är acceptabelt måste man korrigera det. Hunden ska känna säkerhet i sin "ledare" alltså dig. Då den gör det har den inte längre behov av att "bry sig om" det farliga.   Då slappnar den av och är faktiskt motsatsen till en tickande bomb.

Hur har det gått för dig? Har du fortfarande problem? Mitt råd är som vanligt, att prata med någon expert. Någon som jobbar med hundar och hundproblem, lydnad osv. :)

har inte varit barn som hon inte känner. så det är lugnt just nu =)

#11 Ja, men Du får ändå inte en hund som lär sig hantera en situation med barn. Du får en hund som måste ha Dig med vid sin sida hela tiden för att få hjälp med situationen. Det är en snabb lösning på problemet, men ett barn är barn i många år. Då vill man ha en hund som är trygg i sig själv i samband med barn, inte trygg enbart i mattes närhet.

Har hört att hundar känner både mattes och husses lukter i deras gemensamma barn och att hunden också därför godkänner barnet. Vet inte om det stämmer, men varför inte?

vår hund kan nafsa på barn ibland om det blir lite för konstiga för henne. tex en gång när en liten pojke på skoj sprang iväg med min mössa i vintras så skulle nicki följa med och hoppade upp o nafsade honom. eller när hon, utan synbar anledning för oss, nafsade min brorsdotter i ansiktet, det var läskigt. tror att hon hade böjt sig fram mot hunden på något vis och nicki skulle nog säga åt henne att hålla avståndet.

men nu låter vi inte barn springa med nicki, för då blir hon litet konstig, vilket hon inte blir med vuxna…

Nu har jag inte läst alla inlägg, utan svarar bara på vad jag skulle göra.
Om jag inte litade på någon av mina hundar tillsammans med mina barn så skulle jag genast omplacera.
En opålitlig hund är en farlig hund.
Och det är svårt att alltid ha full koll på hundar och barn.

jag litar på nadja med barn hon känner. men inte med barn hon inte känner. jag har dock alltid koll på hur hon beter sig när det finns barn i närheten.

Jag har en tik som nyss fått valpar…Efter valpningen började hon nafsa på främmande barn om de kom för nära men aldrig mina barn; har en flicka på 3 och en pojk på 10.Ej heller barn som hon känner väl…Pratade med veterinären om detta och han sa att det är mycket vanligt att hundar blir osäkra på just barn eftersom de ej kan läsa av ett barns beteende om de inte känner barnet så att säga.Likaså är ju många hundar osäkra på onyktra människor just för att de inte kan läsa av en full människa.Mitt råd är bara att inte låta hunden vara själv med främmande barn och ej heller låta barn komma nära din hund om inte hunden själv visar att det är ok…Så gör jag iaf! Lycka Till…

Om hunden är osäker på barn tycker jag det bästa är att träna. Hunden behöver inte lära sig att älska alla barn, bara att förstå att de inte är farliga.

Min moster fick en blandis omplacerad hos sig när jag var riktigt liten. Hundens förra ägare köpte valpar som leksaker till sina barn, lät dem göra vad de ville med hunden och avlivade dem när de blev stora o "tråkiga". Den hunden var inte så konstigt livrädd för barn. Men genom att vi träffades så ofta lärde han sig att alla barn faktiskt inte var farliga och blev överlycklig så fort han såg en barnvagn :) Men så länge jag var liten fick jag aldrig vara ensam med honom.

Ja, varför låta barn vara ensam med hundar överhuvudtaget? Oavsett hund skulle jag inte göra det. Man kan inte lita 100% på barn heller.

Jo nog tycker jag att man kan lita på sin hund allt;)jag lämnar aldrig min minsta med någon hund oavsett om den känner henne eller ej…Man kan lära en hund att barn inte är farliga men som sagt ska man ju även lära barnen att hundar ej är ngr leksaker…Så man lämnar inte barnen själva med hund av båda anledningar…Även barn kan vara riktiga monster mot hundar;)Många gånger när man läst att en hund bitit ett barn så är det säkert många gånger så att barnet varit elakt mot den…Sen finns det ju även elaka hundar men det är inte hundens fel isåfall utan ägarens…Ingen föds ju ond!lycka till iaf! Kramar

nu har här varit barn som hon inte känner. barnen har fått ge hundana leversnittar. o nadja har inte brytt sig alls. känns skönt, men jag har ändå koll på heene.

Under alla mina år med flera hundar och flera barn samtidigt, så har jag alltid varit noga med att lära mina barn att respektera hunden och att hunden ska respektera mina barn, har det kommit in okända barn så har jag alltid haft stenkoll på mina hundar ÄVEN om dom har varit trygga med barn, alltid kallat till mig dem så dom är där jag är.

Snodden jag har idag blev ordentligt skrämd av en hoper lekskole ungar som personalen inte hade någon koll på, utan 10ungar kommer rusande i full fart emot honom i skogen då han nästan nyss kommit hem från uppfödaren.

Efter det blev han väldigt otrygg med barn i den nedre skolåldern,och jag har aldrig sedan dess tvingat eller gjort någon som helst reaktion då det kommer barn i den åldern, utan jag har nonchat och bara gått förbi, har dom frågat om dom får hälsa så har jag sagt att han inte vill, och det får dom acceptera oavsett vad dom än tycker om det :-).

Detta har gjort att jag idag kan stanna och prata med barn i den åldern, och Snodden accepterar tryggt läget så länge dom håller sig på avstånd så är han trygg hos mig,och sitter lugnt bredvid,men backar om dom försöker närma sig honom,och så får det vara för min del, jag är bara glad att han aldrig gjort utfall eller försökt nypa utav rädsla, och jag kommer inte att göra någon grej "träna" det framåt heller, släpper det så gör det annars är det så ;-).