Lite uppgiven
Har en jättehärlig Bichon Havanais på 11 månader som är underbar på alla sätt och vis, men han har har blivit så jobbig på hundmöten de senaste månaderna. Han skäller på andra hundar, speciellt de som kommer nära. De som han ser på långt avstånd struntar han i ibland om man har tur.
Vi har kört med skvallerträning, dvs att vi klickar och han får godis varje gång han ser en hund men känns inte som att det går framåt. Vi har testat det i flera månader nu men han bllir fortfarande lika stirrig. Ibland går det jättebra om man man ger mycket godis men idag blev han helt galen då en hund gick förbi oss. Hann inte reagera och han drog och slet i kopplet och skällde. Försökte lugna ner honom men då bet han nästan mig. Aldrig sett honom så vild.
Vad ska jag göra? Fortsätta skvallerträna och hoppas på det bästa? Kan ju säga också att han är hos en dagmatte på dagarna och hon skvallertränar inte så (en äldre dam) så det kanske gör hela processen mycket trögare också..
Kan också nämna att han kommer jättebra överrens med andra hundar, stora som små men det är när han är i koppel och inte får hälsa som han blir "galen".
Vet att detta är diskuterat otaliga gånger men ville bara ventilera mig lite… Jag vill ju lösa detta på något sätt men just idag känns det omöjligt :(
/ Anna och Tage
Blogg: annasthlm.blogspot.com 
Jag hade fortsatt med skvaller. Han är en ung hund och det kan vara hormoner och allt möjligt som spökar.
"Med rätt träning kan människan bli hundens bästa vän"
Blogg http://www.echosierra.se/
Instagram @historienomalf
Ah den roliga slyngelåldern. Som tur är ger det med sig och man får en lugnare hund vid 2 års ålder.
Jobbig ålder säger jag som de flesta men dags att arbeta med den för det riskerar bara bli värre. Jag hade en jack russel som gick igång varje gång vi mötte hund. Det som hjälpte mest var att vi hade ett kort koppel och försökte gå förbi hundar utan att vi reagerade det minsta. Inte spänna oss det minsta, inte ta in kopplet lr något.Bara gå förbi som om det var ett träd vi passerade. Ofta kan man omedvetet bygga in ett sånt här beteende hos hunden genom att man börjar korta in koppel och förbereda sig när man möter andra hundar. Då lär sig hunden att Ok nu är det nått pågång. Svårt när man har en dagmatte som kanske arbetar på ett helt annat sätt.
Ett hem utan en hund är inget hem