Jag har en hund som nu är ca 10 månader och jag märker absolut inget av det många kallar "värsta perioden" Hon är otroligt följsam och positiv. Jag tränar nästan uteslutande kontakt och relation. Förutom det så leker jag mycket med henne, och hon äter mycket av sin mat utomhus, så hon själv får söka kula för kula. (torrfoder)

Kan ju berätta lite om hur min kille är. Vissa dagar är han en ängel. Går fint i koppel, lyssnar på mig och är lugn.

Andra dagar är han helt j*kla omöjlig. Såna dagar vill jag bara lägga mig ner på golvet och gråta… Då drar han i kopplet. Är det nån intressant doft så skiter han totalt i mig och slänger sig fram i kopplet och drar till den där stolpen eller gräsplätten med den intressanta doften. Och det kan komma från ingentans, han kan gå fint i kopplet tills han plötsligt drar till med all kraft så att armen nästan rycks loss. Och ser han en annan hund ja då SKA han bara dit. Skiter totalt i mig och börjar dra. Såna dagar är han helt omöjlig vid hundmöten, då slänger han sig fram i kopplet och gör "utfall". Inget aggressivt, utan bara för att han är glad och vill hälsa. Samma sak med människor.

Det där "utfallet" är nånting han började med för några veckor sen, innan så har vi kunnat gå förbi andra hundar utan problem. Problemet han har är att han blir så himla uppstressad när han ser andra hundar, det går inte att få kontakt med honom alls. Han blir helt stirrig och döv, tills den andra hunden är borta. Det är som att han är på en annan planet.

#1 Skönt! Hoppas det håller i sig.

#3 Sån tur ska jag väl aldrig ha :) :)

#4 Nja sånt kan ju förvandlas över natten

Igår fick jag hem en unghund, Minah kallas hon.

Hon är egentligen inte min, men kommer bo hos mig ungefär fram till augusti. Just nu är största problemet att hon har så fullt upp med att kolla på allt utomhus att det är väldigt svårt att få kontakt med henne, i vanliga fall bor hon mitt ute i "ödemarken" så att komma till norra Sthlm och ny människa blir ju en stor omställning. Jag tror det kommer ge med sig snart :)

#6 Åh vad fin! Det tror jag också. Att flytta till en ny miljö är ju en stor omställning som du säger. Massa nya spännande lukter som måste undersökas osv.

#2
Haha, åh vad det känns igen!
Vår rackare har precis fyllt 1 och är på det stora hela rätt duktig numera när vi går på promenad, men när det kommer andra hundar…. Det är verkligen som du säger, helt plötsligt är den annars så duktiga hunden på en annan planet och inget godis i världen hjälper!
Dock fick vi ett litet genombrott i förrgår  Vi gick förbi en annan hund som satt ca 15 meter bort. Vanligtvis blir det dans, drag, spring, gnäll, skall och allt möjligt, men denna gång kom det inte ens ett litet pip!
Vi lyckades med att få uppmärksamheten riktad mer mot oss än till den andra hunden, och berömde oss hesa & matade med godis när hon tittade på oss istället för lekkompisen längre bort. Visst att hon sneglade på den och blev märkbart ivrigare, men ändå ett stort framsteg!

Det största bekymret vi har med vår Lily just nu är att hon ska vakta. Vi har alltid öppet under dagarna så att hon kan springa ut och in hur hon vill och det funkar jättebra förutom att hon skäller på grannarna när de går förbi. Det har blivit bättre sen hon lärt sig att matte och husse sköter kontakten med grannarna, dvs att om hon skäller så kommer vi ut, ber henne gå och lägga sig och hälsar på grannarna.
Men hur sjutton gör man på bästa sätt för att hon ska sluta skälla även när hon är själv där ute?
Tänkte förut att vi skulle testa med att en av oss går ut och smyger runt  lite här utanför, men hon känner igen våra steg så det funkar inte riktigt :P

#8 Skönt med ett framsteg :) det problemet med skällande har inte min hund, så det är ganska skönt.

Hmm vad svårt. Har inget bra tips själv, kanske nån annan kan komma med ett tips på hur ni ska handskas med det problemet?

Har ju två uinga galningar. En på 1,5 år och en på 7 månader

Livat värre emellanåt, men nu har 1,5 åringen precis haft sitt andra löp och lugnat ner sig lite….

Valpen däremot är gräsligt spökig emellanåt, men är samtidigt otroligt lättlärd och med en otrolig kontakt vilket gör saker lättare

Roligt har dom tillsammans i alla fall och jag har roligt åt deras påhitt

Hej!

Slänger in mina bus hundar då!

Bella 8månader Trixi 5månader

När ska en hund kunna komandot KOM!

Bella är inte bäst men hon kan ju det ibland!

Trixi oj oj oj…. nej hon kan inte det alls!

#11 När en hund kommer på kommandot "Kom" , är ju när du lärt den det helt enkelt.

Själv har jag en nykastrerad deppig unghund hemma. Fast det blir det nog ändring på snart när såret har läkt.

Min unghund är nästan inte alls jobbig. Lite småirriterande vissa dagar och mer okoncentrerad och nosig, men det är inte så illa att jag sliter mitt hår. Hoppas det får förbli så!

Skickar styrka till er med riktiga små monster, håll ut!

Theodor är 13 månader och är faktiskt väldigt lugn av sig men vissa dagar kan vara ett riktigt "pain in the ass" och så vill man ligga och snyfta på marken lite sådär.

Nää men han har börjat intressera sig för vilt vissa dagar och får han syn på harar innan mig och jag inte kan agera innan honom blir det ingen höjdare för mig ;) Starka hund j*kel! Medan andra dagar är han världens ängel, lyssnar jätte bra och jagar inga harar.

Vår unghund har inte heller varit jobbig överhuvudtaget, Då han snart är året.

Åhh vilken bra tråd! Jag har ju själv en liten unghund på dryga året (papillon). Han är väl inte helt odräglig men nog märker jag ibland att lyssna på matte inte är det roligaste…

#17 Kul att du tycker det! :)

Är det typiskt för unghundar att vara rädda av sig?

Min kille är rädd för ganska mycket känns det som soptunnor, brevlådor.. fönster (t.ex så kan vi sitta i soffan och om jag öppnar ett fönster så flyr han i panik därifrån och ställer sig en bit bort och tittar på, sen tar det en stund för honom innan han vågar sig tillbaka)

Han var också rädd för en vanlig fotboll som låg på marken. Vågade knappt nosa på den.

När vi var på Brukshundklubben för ett tag sen för första gången så tänkte jag vänja honom vid några agilityhinder. Men det var knappt så att han vågade nosa på hindrena.

Och för en stund sen så skulle vi gå ut, och i trapphuset så mötte vi en granne som bar på nånting, nån list eller vad det var. Och Valle fick panik och försökte fly uppför trappan igen och halkade omkring på golvet i panik innan jag fick honom att lugna ner sig och ledde ut honom.

Är det "spökåldern" han är inne i? Isåfall har han varit inne i den länge nu.

#19 Tror inte det är typiskt. Har haft ett par hundar och ingen har varit rädd av sig. Tycker inte du ska "lugna" honom, utan blir han rädd, ska du gå fram med honom till det han är rädd för och låta han lukta och se vad det är, Eller som det i trappen, utan att säga något så är de bara att fortsätta ut.. Har sett många som puttinuttar hunden när den får panik, säger absolut inte att du gör det, men tror inte hunden behöver tröst när den är uppe i varv om du förstår hur jag menar.

#19 När jag fick hem Izor var han 11 månader, då tyckte han att några stolpar var riktigt läskiga men han vågade sig fram till dem. Annars har han inte varit rädd. Aldrig så att han velat fly.

Får man fråga hur era hundar ändras i beteende i könsmognaden?

Den lille här har inte ändrats något förutom att de kissas tio gånger mer.

Men det kanske kommer som ett åskmoln.

#20 Nej nej alltså jag lugnar inte ner honom så, utan jag sa bara "nu går vi". Puttinuttar aldrig med honom eftersom jag vet att det förstärker beteendet.

#21,20 Okej hmm.. För det är lite konstigt att han kan vara rädd för t.ex en boll som ligger på marken eller en soptunna men åker det förbi en moped i hög fart bara några meter bredvid så bryr han sig inte?

#22 Kissar mer och tycker att löptikar är väldigt intressanta. Har också markerat inne nån gång.

#19 Min hund va livrädd för andra hundar och människor när han va liten. Men det har blivit bättre och inte sämre. Nu älskar han hundar men är fortfarande osäker och reserverad mot människor. Det underliga med honom är att han inte vart så rädd av sig annars. Aldrig att han fått panik av en plastpåse som blåser omkring eller en soptunna mm. Men man hör ju om spökåldern då de ska vara rädda för typ allt men det trodde jag var i tidigare ålder, typ kring ett halvår eller så. Har du miljötränat mycket med han som valp? Det kanske är det som behövs tränas på lite mer.

#22 Min hund kissar ocskså typ hundra gånger oftare nu än när han va mindre. Han har också blivit extremt facinerad av att lukta andra hundar i baken, både tikar och hanar. Och jag vet att det är ett vanligt beteende som dom använder för att hälsa, men han gör det verkligen mer än "normalt". Han verkar dock inte förstå det här med löptikar än.

#24 Jo jag har miljötränat ganska mycket tycker iallafall jag själv. Men miljöträning kan en hund aldrig få för mycket av så jag får väl ta och träna mer.

Sökte på "spökåldern" och hittade den här texten. http://vimeddjur.se/spokaldern-hos-valpar/

"Spökåldern drabbar olika hundar olika. Vissa drabbas i omgångar under unghundstadiet, medan andra passerar den med lätthet. En del hävdar att spökåldern drabbar främst de hundar som är mindre dominanta."

Så det kanske är spökåldern trots allt? Det jag är lite orolig över är att det börjar bli dags att boka in MH. Men är han inne i spökåldern så kommer ju detta påverka beskrivningen?

Har en unghund på snart 2 år. Oj oj oj vad jag har gråtit, slitit mitt hår och blivit galen när det gäller hans unghundsperiod. Han har inte varit lätt att handskas med. Utfall mot ALLT, stack ifrån träning, okoncentrerad, okontaktbar, ofokuserad, nosig, vägrade lyssna, jagade allt osv. Kan dock säga att han är en dröm att leva med och dela livet med. Han är motsatsen till allt han var under sin värsta period. Han är för jäkla underbar nu. Inga utfall mot något, världens fokus och koncentration, ger ALLT i träning, har sjukt fin kontakt, lyssnar och jagar inget nu :).

#26 Skönt att höra att det går över! "okoncentrerad, okontaktbar, ofokuserad, nosig, vägrade lyssna" stämmer bra in på hur min hund är just nu

#27 Det går över som tur är ;). Nu ser jag tillbaka på den tiden och skrattar, haha :D. Men jag skriver nog snart i den här tråden igen, när valpen blir en odräglig unghund haha :).

#28 Haha

Min hund är ibland fortfarande som en unghund! Han började mogna vid 3,5 - 4 års ålder (han är 5 år nu). Men under detta året så har han mognat nåt enormt, han bryr sig inte om löptikar lika mycket (även om dom luktar såå gott) och han är allmänt lättare att ha o göra med.

Men kommer aldrig glömma hur extremt jobbig han har varit, man kunde faktiskt tro att han var totalt döv! Jag har varit ledsen måånga gånger eftersom de flesta andra i min klass kunde ställa upp i tävlingar och var bättre på allt. Men jag har aldrig gett upp!

Nu är han en lydig hund som är lugn och det är såå skönt! En riktig utmaning har Hugo varit (och är ibland)!

Kan ju uppdatera lite med hur det går med min nykomling (så läser jag igenom allt ni skrivit imorgon :D).

Hon uppför sig fortfarande utmärkt, men jösses så aktiv hon är. Typiskt unghundigt sådär. Min vuxna saluki är så trött att mina föräldrar idag frågade om hon är deprimerad. Från och med imorgon ska jag helt klart hjälpa henne att avstyra alla "påhopp" från den galna unghunden…

Det spelar ingen riktig roll vad min vuxna gör. Om hon kliar sig så tror Minah att det kanske är en lekinvit, likadant om hon sträcker på sig, vaknar eller bara råkar röra sig och om hon sover, ja då kan Minah ibland få för sig att springa fram och bita i tassen elle studsa mot henne för att få igång henne. Nog säger min vuxna till, men hon har för långt tålamod ändå. Det är mest när hon är nyvaken eller blir väckt som hon faktiskt säger ifrån.

Annars är det fint. Vi har varit på lure coursing och kapplöpning där Minah fått testa att jaga trasan lite smått och fått vänja sig vid massor av hundar (vilket gått över förväntan!). Vi går långpromenader och leker i rastgården och jag märker verkligen att Minah mår bra av det här. Hon har lättare för andra hundar nu, är mer avslappnad i kroppen och man märker att hon har ett självförtroende nu. Enorm förändring på kort tid m.a.o.

Att hon börjat slappna av mer syns mycket på hennes kroppshållning också. Titta vilken skillnad, framförallt på rygglinjen:

31 Hur mycket skiljer det mellan korten? Otrolig skillnad var det  Har du haft henne sen hon var liten valp?

Min yngsta började sitt första löp igår, vilket förklarar hennes lite extra fladdriga beteende sista dagarna - liten börjar bli stor

#32

Det skiljer en vecka mellan korten, och den största skillnaden på henne är att hon börjat slappna av nu ;)
Jag har haft henne sen förra tisdagen bara, och hon kommer bo hos mig över sommaren. Hon ägs av en bekant till mig som inte hade möjlighet att ha henne just nu, så då tar jag hand om henne så länge.

Jag har inte märkt några problem med min unghund förrens nu. Det har varit väldigt jobbigt. Det har verkligen varit knas. :P Bomull i öronen ha rhon haft, inte funkat spec bra i träningen heller. Och verkligen gjort allt tvärtemot mig. :P När jag säger sitt kan hon typ vänta i 30 sec som om hon inte fattar att hon ska sitta haha. :P Dessutom har jakten kommit in i henne och det är dubbelt så roligt att jaga ekorrar, harar osv…… Suck. Tror hennes slyngelålder börjar när hon var runt 15 månader och nu är hon 18 mån och börjat på riktigt haha. :P :) Hoppas den tar slut snart. :)

Rolig tråd. Skummat igenom de flesta inläggen. Härlig ålder nu ;-).
Om något år så kommer man börja sakna den. Så var det med min första hund. Man önskade sig ur unghunds stadiet när man var där. Men saknade det lite i efterhand.

Sitter med min andra hund. Bullterrier som blir 2 år nu i augusti. Hon har varit rätt lugn hela sitt liv mot vad jag hört andra bullar varit.
Haft lite problem med utfall mot andra hundar. Både för att hon vill leka och för att de inte lyssnar när hon säger ifrån så hugger hon och blir förbannad. Men det kan ha med andra saker att göra än ung åldern.
Värsta är att hon testar alla som håller henne i kopplet eller haft ansvaret för henne. Var hos en kompis med hund och tyvärr så visade hon noll respekt för dom. Dominerade hela hemmet och var riktigt jävlig. Tror hon ansåg sig själv som flockledare där :-/. Kan ha förstärkts lite av löpet som kom efter.

Lyssnar rätt bra ändå. Visst måste hon fundera ett tag på om hon ska lyda eller inte. Men hon lyssnar iaf. Andra var total döv öra som ung. Hopplös i spökåldern. Kommer och går.
I förrgår gick vi en mil. Då fick hon fnatt på en buske som var läskig vid sidan av stigen. Skäller som en tossa och backar. Men efter en stund så måste hon kolla vad det är, sedan gå vidare.
Vissa hundar vi möter kan även vara läskiga på håll så hon kan ressa ragg. När de senare går förbi så är hon jätte glad och vill leka. Börjat dra massor i kopplet.

Andra hunden tycker den jobbigaste biten är att han får inte sova. Får inte leka med mig själv.
Thea kan hoppa och smälla in arslet rätt hårt på honom. Hon jagar ned honom från stolen på jobbet med att psyka eller hoppa rakt på honom så han ledsnar. Bara för att hon ska ligga där i 5 min sedan hoppa ned och försöka leka igång honom.
Ska jag leka med den äldre hunden så måste jag stänga in Thea eller skicka ut henne på promenad med en kompis. Hon försöker ta över allt just nu. Förstår nog inte helt att hon är så stark och hårdhänt i lek att grabben går sin väg.

Hon har givetvis testat att dominera mig, men det har inte riktigt gått som hon tänkt. Så det verkar ha lagt sig igen. Värsta var när hon försökte gå mellan mig och andra hunden när vi låg och gosade. Skäller för att få uppmärksamhet, börjat bita mig i benen för att få ut en reaktion.

34 häftigt att en vecka kan göra den skillnaden verkligen stor skillnad  Fin är hon med kul att du är extrahem åt henne hoppas allt går bra och att hon infinner sig snart i att allt gammeltanten gör är inte bara lekinviter

Vilken bra tråd för mig att läsa just nu då min bc/samojed kille på 1 år 7 mån är i den där aningens jobbiga period… Tröstande att läsa att det trots allt kan bli bättre. :) Vi kämpar på med träningen så gott det går även om koncentrationen just nu kunnat vara bättre… Tränar rally lydnad nu, fortsättnings klass. De gånger man lyckas gå en bana hyffsat bra utan allt för många doftstopp gör att man ändå känner att det är värt att fortsätta träna. :P Även inkallningen kämpar vi på med även om det ibland är mycket intressantare att lukta på nåt….. :)

Min hund är också unghund nu. En envis Tax som blir ännu värre. Han är väldigt snäll och gör inga elaka utfall. Men han vill leka med allt och alla. Har svårt att förstå att alla inte finns på jorden för honom. Och när han försöker leka men människor i bilar blir matte arg. Han är ganska bra men det jobbigaste är morgonattackerna, när jag sover/halvsover. Inte jätte kul att få en 11kg hund hoppandes på bröstet när man inte riktigt är vid medvetande. Eller har händerna under täcket och inte kan flytta på honom. Sedan är det väldigt jobbigt att han tjuter/gnäller dagarna i enda. Vilket han inte gjorde som valp och nej inget traumatiskt som hänt eller blivit bekräftad vid gnäll. Ändå gnäller han så gott som jämt när han inte sover. Nej nu är jag orättvis, det är bara vissa dagar. Värst är runt andra hundar. Tex gruppträning. Jag va på en kurs, valp lekis, och han tjöt och gnällde i 4 timmar i sträck. Nu har jag börjat med riktig hårdträning på följsamhet och miljöträning. Men han är glad i allt och alla. Älskar människor och djur i alla former.

Min holländska herdehund blir 10 månader nästa vecka, har inte märkt något konstigt med henne än, hon är lika följsam och lyssnar, men det kommer väl snart ;)

Det enda jobbiga är nu alla möten med människor och hundar som hon MÅSTE hälsa på, ändå så vågar hon inte gå fram, men måste i vilket fall? :p Men vi tränar vidare på det, och snart ska iväg på kurs och hundsim, blir spännande :)

Glömde skriva det jobbigaste för tillfället med vår Max, han har fått för sig att när han är ute på tomten hemma ska han INTE komma på inkallning….. :P Kan ta lite tid ibland att få in honom?! Däremot om man har honom lös på andra ställen kommer han utan större problem, men han ha väl fattat att ropar man på honom här hemma betyder det ingång och det är ju inte kul tycker han…. Så nu är det lite tillbaks några steg vid inkallning här hemma. Ibland när jag kallar in blir det godis, ibland lek, ibland bara en klapp och ibland ingång….. :P

Jag kan trösta alla med unghundar med att min yngsta, som nu är lite över 2 år - fortfarande är rätt unghundsjobbig 😃😉